FIRE är ett normbrytande beteende som av någon anledning lyckas provocera en och annan även på detta forum.
Det underliga är att FI verkar vara mer accepterat än RE.
7 gillningar
testtänker:
-Vad jobbar du med då?
-Det gör jag inte.
Utgår frågeställaren då ifrån att man är arbetslös och går på a-kassa eller en som genomfört FIRE? Primärt tror jag de flesta tänker A-kassa. Själv skulle jag tycka det var mer förknippat med skam än FIRE-livet. Men visst, alla är konstiga på sina sätt. En del kan inte gå utomhus utan att sminka sig och en del kan på fest i samma kläder som de hade förra festen med samma gäng. Alla har sina “hang-ups” och det kommer man inte ifrån hur man än gör.
Men jag ska testa frasen ovan om det blir aktuellt. 
2 gillningar
Visst kan räslan att provocera någon va en del av att man inte vill berätta. Men en del hittar alltid något att provoceras av ändå, och alla sätt att leva provocerar någon.
Så det är fortfarande märkligt att det är just de avundsjuka som inte gläds med en man inte vill provocera.
Men det ligger troligen mycket i att det är rädslan över att behöva rakryggad stå upp för att man sticker utanför normen. Man bugar sig hellre och hittar på något som låter normativt.
Bara det att jag tror det är dåligt för själen att gå böjd genom livet och va rädd att andra ska komma på hur man egentligen har det. Eller att de ska hitta på någon annan storry som inte stämmer.
Man mår bäst av att glatt proklamera sin arbetsstatus. Oavsett om det är bilmekaniker, advokat, pensionär eller vad man vill kalla det. Bara det stämmer med verkligheten.
På frågan: vad jobbar du med? Bör den som är Fire inte gå kuvad ifrån utan ha ett svar som gör den stolt som att den hade bästa jobbet ever.
Tex: Nej. Jag sprang sönder ekorrhjulet, så jag behöver inte springa där mer.
5 gillningar
Detta kan funka som en rolig catch-fras om du har någon mer förklaring. Tex: -Eller ja. Jag sköter om min trädgård och ägnar mig åt X = valfri hobby.
Annars blir det ett sånt där kryptiskt svar som bara lämnar den frågande som ett frågetecken. För den frågande känner sig varken besvarad på vad du gör på dagarna eller särskillt artigt bemött.
Vad jobbar du med är en så enkel fråga att man direkt upplevs om akward om man svarar undflyende, kryptiskt eller inte alls på den.
2 gillningar
Ja, det är ju tanken då… men med en lite konstpaus på ett par sekunder. Lite vardagsspänning vill man ju ha.
7 gillningar
När jag under flera år var heltidssjukskriven uppstod snarlika situationer när jag fick frågan vad jag jobbar med… jag hade förvisso kvar min anställning, men hade blivit märkligt att svara ”förskollärare”, och sen på följdfråga förklara att jag inte jobbat på flera år… men istället för att slippa andras avund (som ifall jag varit FIRE) försökte jag mildra deras obekväma känsla.
Många vill ju bara ställa en öppnande fråga, inte kliva rakt in i någons privata hälsotillstånd…
Och kanske är inte alla bekväma med att ”bjudas in” i någons privatekonomi heller. Att det också leder till obekväm känsla.
Så, för de som inte klarar vilket svar som helst; fråga istället ”vad gör du om dagarna”
Och, för de som tillfrågas vad de jobbar med; för mig fungerade det alltid att säga vad jag är anställd som, sjukskriven nu, men sen planen att komma tillbaka. Då kunde folk välja om de frågade om jobbet eller hälsan eller vad jag faktiskt gjorde dagtid.
Vid FIRE kanske det kan fungera snarlikt, jag har jobbat med, nu ser mina dagar ut såhär, såhär känner jag kring det/mitt förra jobb. Så får personen välja vad den frågar vidare om. Ifall du är ok att berätta om vilket som 
8 gillningar
Det är ett jättekänsligt ämne, jag har haft eget hela livet och numera sålt av innehållet i bolagen. Tar lön sedan några år utan att göra något. (plus utdelning),
Men folk undrar vad man gör. Värsta tycker jag ändå att många tycker synd om en. Det händer att bekantas bekanta vill betala åt en ibland mm. DET är jobbigt och pinsamt.
jag har nu tagit ett extrajobb bara för att ha något att göra ibland. Tiden där får jag styra själv men nu kan jag säga vad jag sysslar med. Dessutom är det kul att göra något. Har aldrig varit anställd förut.
Men behöver inte pengarna alls egentligen.
6 gillningar
Världen är fylld av idioter.
Vissa skriver att man ska vara 100% ärlig och bara säga som det är men jag ser inte syftet om det garanterat bara kommer att kosta energi och starta ryktesspridning.
Folk kan inte alltid rå för att de blir avundsjuka och missunnsamma. Det krävs en hel del jobb för de flesta att jobba bort sådana negativa egenskaper och de lägger inte det jobbet.
Jag är inte ett undantag.
“Hur kan den kompisen tjäna så mycket? Det är orimligt!”
“Hur kan kollegan ha råd att resa utomlands 10x per år, renovera huset och köra fina bilar? De måste ha tagit lån eller fått ett arv! Orättvist/fusk!”
Jag berättar bara om min ekonomiska situation för familj och vissa väl utvalda vänner men skulle aldrig göra det med grannar, kollegor eller andra löst bekanta.
Att det handlar om skam eller annat (i mitt fall) håller jag inte med om. Det handlar 100% om omgivningens reaktion och den är tyvärr ofta ful.
Det är inte nödvändigt att alla jag stöter på har god insyn i mitt liv och min ekonomi.
Nu jobbar jag fortfarande heltid och har inte detta problem än men i framtiden startar jag väl ett AB, jobbar lite deltid och bara svarar något tråkigt som “konsult” inom det jag jobbat med tidigare.
Det kommer också att vara sant, även om det rör sig om att jag jobbar 3% med det och resterande tid på datorn spenderas med datorspel.
6 gillningar
Lever på amatör tennis.
Så en rädsla för vad andra ska tycka? 
hur skiljer sig den rädslan för vad andra ska tycka från alla andra områden där vi är rädda för vad andra ska tycka? Tex kring byta bana, gå emot gruppens norm eller något annat där man sticker ut?
(Väldigt förenklat: som i sin tur bottnar i rädslan att inte tillhöra/få vara med som enligt mig är relaterad till skam som i sin tur är rädslan för att typ inte bli lämnad av gruppen och i förlängningen bli ensam och dö)
Genuint nyfiken eftersom jag upplever inte att området pengar egentligen skiljer sig från något annat område i livet. Som när någon säger att jag ska starta eget, jag är gay, jag ska bli FI eller andra värre saker som inte är accepterade av gruppen)
1 gillning
Men är det inte så enkelt att det inte finns något etablerat fenomen som motsvarar ”retired” i folks medvetande som inte har med ålder att göra? Pensionär förstår man men ”retired” (vad det nu skulle kunna heta på svenska, dragit sig tillbaka är lite otympligt) finns liksom inte.
Varje gång folk bryter normer och utmanar uppfattningar så blir det ju så här, folk fnyser och ifrågasätter. På ett sätt är det mänskligt, även om det är irriterande för de som är tidiga med en ”ny” företeelse.
1 gillning
Jag tror du har alldeles rätt i detta. Men är det alltid fel att känna så? D.v.s. bör man sträva efter att vara “skamlös”, eller kan det vara klokt och eftersträvansvärt att dölja vissa saker? Kan det vara för mycket begärt av omgivningen att de ska glädjas åt mina framgångar fast de själva har det kämpigt, även om det i sin tur kanske delvis beror på att de gjort andra val?
3 gillningar
Det skiljer sig inte från andra områden och det har jag heller inte påstått.
Det finns massor av saker jag inte delar med mig av till allt och alla ang. mitt liv för jag känner inte att det ger mig någonting.
De personer jag bryr mig om på riktigt och vice versa får veta det mesta, det räcker så för mig.
Jag tycker inte att detta har någonting med skam att göra men du och jag tolkar nog ordet olika.
Exempel:
Jag kan lägga upp en offentlig video på Youtube idag där jag berättar om hur mycket pengar jag har, vilken porr jag tittar på, vad jag röstar på och vad jag egentligen tycker om prinsesstårta.
Vad ger det mig? Jag vill säga ingenting.
Kan det skada mig på något sätt? Förmodligen.
Kalla det rädsla om du vill men i så fall är det ju befogat.
Ingen/begränsad uppsida men en potentiellt stor nedsida.
6 gillningar
Ja, precis, bara för att man är “skamlös” betyder det inte att man behöver vara en idiot.
Jag skulle kunna gå naken nedför gatan utan skam, men då skulle jag bli polisanmäld, vilket skulle medföra praktiska problem, så därför avstår jag från att gå naken nedför gatan.
Och ibland vill man hålla tillbaka lite på sanningen av medkänsla för andra.
Jag behöver kanske inte gå till ett soppkök för hemlösa och skryta med hur mycket rikare jag är än dom som äter där.
Man kan befria sig själv från skam och behålla folkvettet på samma gång.
4 gillningar
Absolut och det är det som jag ofta menar med att välja och agera medvetet och ”rent”. Det vill säga att jag ser mig själv, situationen och andra precis som det är - varken bättre eller sämre och sedan väljer man.
Min upplevelse är dock att majoriteten - inte alla - väljer inte rent utan agerar medvetet/omedvetet utifrån rädsla, fördomar och andra faktorer. Det som jag menar kring skam - att om 10 människor säger att de inte agerar utifrån rädsla / skam så gör garanaterat en stor del av dem det i alla fall utan att vara medvetna om det.
Allt handlar om hur mycket jobb man gjort med sig själv.
8 gillningar
Nu är jag inte FIRE, men skulle dra till med det jag har jobbat (“Jag har jobbat som IT Konsult.”) med och har erfarenhet av. Mest för att personen då kanske har något att spinna vidare på. Brukar döda alla frågor rätt snabbt 
”Jag har slutat jobba och lever för tillfället på lite besparingar”
2 gillningar
Annars om man vill vara lite märkvärdig. ”Jag är Rentier” Vilket är en äldre benämning på någon som avslutat sitt arbete och lever på ränta. Alltså FIRE 
3 gillningar
Om man börjar använda begrepp som rentier eller otium så lär man nog få frågor om vad f-n de betyder. Nog inte många som stött på dem 
4 gillningar
Jag ”bedriver en småskalig investeringsverksamhet” tror jag att jag kommer landa i. Frasen är:
- sanningsenlig
- ödmjuk (man undviker ”jag är rik”-nonchalans genom ordet småskalig)
- öppnar upp för följdfrågor från dem som har ett genuint intresse av investeringar
- bryter inte mot medelklassens jobb-norm som alla begrepp av typen FIRE, räntenär, ekonomiskt fri, passionär, etc gör. Detta genom order ”bedriver” som ju betecknar någon form aktivitet.
”Småskalig investeringsfond” var det någon annan i tråden som föreslog men det är väl ändå en lögn. Att bedriva en fond är väl omgärdad av ganska mycket juridiskt trassel gissar jag och knappast något 99% av forumet håller på med.
1 gillning