Först och främst. Jag fattar precis hur det känns. Jag har också varit där fler gånger än jag skulle villigt erkänna. Caroline också på sitt sätt, dock mer utifrån ett akademiskt perspektiv där hon i frustration uttryckta “Alla på ICA har för f-n doktorerat, det är väl inget speciellet med det…” Lätt att skratta åt det när det inte är inom jämförelseramen där man själv jämför sig med.
Det finns två sätt att angripa det här på.
Det rationella angrepssättet
I forumet är de flesta av oss mer rationella än emotionella och det syns också i svaren ovan. Min default går också dit och jag skulle rekommendera att läsa tråden:
I den kommer du att se att du med dina 1.7 Mkr ligger långt FÖRE alla den stora massan om du istället väljer att titta på de som ligger efter dig istället för de som ligger före dig. Ta en titt på t.ex. nedanstående bild som ger en mer normal bild.
Tråden visar också att det är mindre än 4,5 % av ALLA kunder på Avanza (ca 1 miljon stycken) i ALLA åldrar som har ett sparande på 2.0 Mkr. Det är bättre jämförelser än sociala medier som man dessutom inte kan verifiera.
Det emotionella angreppssättet
Det andra sättet är att angripa det mer från det emotionella perspektivet. Det som jag upplever att t.ex. @MoaD och @tankespjarn är väldigt duktiga på eftersom de kommer mer från det coachande hållet. Jag är ju inte världsbäst på det här perspektivet själv, men jag tänker att det handlar om:
-
Hur vill du att livet ska kännas?
-
Om allt vore möjligt och alla pengarna fanns, du inte kunde misslyckas - vad skulle du vilja göra mer / mindre av?
-
Vad är du tacksam för?
-
Vilken är den underliggande rädslan?
-
Vad är viktigt på riktigt för dig?
-
Hur firar du framgångar idag? (t.ex. hade jag skickat ut er att fira era åstadkommanden redan nu)
-
etc
Det vill säga att det viktigaste är att skifta fokuset inåt och försöka hitta sitt “nog”. När man hittar det så inser man att folk spelar olika spel och man kan fokusera på sin resa. Det är det bästa receptet mot FOMO som jag hittat i mitt liv hittills.