FOMO - 30 år gammal och upplever att alla andra har mer pengar och ligger för mig

1,7M vid 30 är ju jättebra men det är okänt hur du fått ihop till detta kapital. Jag tänker att om du har “inflöde” som är stort även framledes så borde du kunna ta större risk än att bara äga indexfonder. För det är väl inte så att din ekonomi står och faller med dessa 1,7M så att du måste säkra dem med lågriskinvesteringar? Du har ju redan hus med övervärde.

Alla gör som man vill men om jag hade varit i din situation vid 30 hade jag känt mig tämligen lugn/nöjd. Och jag hade valt en högre risknivå givet att jag inte strängt taget måste ha pengarna inom en snar framtid. Ta in aktiefonder i nischade branscher som fastigheter, småbolag etc. och inte bara indexfonder skulle vara en bra början att överväga.

Personligen äger jag inga indexfonder alls men står inte och faller med det kapital jag har utan jag kan tåla en nedgång på 50% eller mer utan att bli alltför ledsen.

Endast fått ihop genom att arbeta, spara och placera.

Började med aktier när jag var 18 eller 19 år.

Träffade riktigt rätt på min första aktie och blev miljonär som 21 eller 22 åring. Men tog mig inte ur riktigt i tid så mycket av vinsten försvann så sedan var det uppförsbacke länge.

Om det går för sakta kan du alltid dra upp risken lite med hjälp av hävstång. Då går det fortare åt båda hållen :smiley: Vid så låg ålder går det att börja om lite lättare om det går snett också. Man måste ju hitta en lagom risknivå som man är nöjd med själv.

Lite humoristiskt att jag tänker på samma sätt om ditt inlägg som du gör om de på twitter. Jag undviker Facebook för att sluta jämföra mig med andra och känner ibland att jag borde sluta läsa på detta forum också av samma anledning. Men sen tänker jag att jag lär mig mkt, reflekterar över pengar värde mm. Absolut ingen kritik, men för den som senaste åren gnetat ihop till ett par hundra tusen på ISK vid 40års ålder är du stormrik i jämförelse😊. Grattis till det!

6 gillningar

Kan vara bra att zooma ut lite och få perspektiv. Du tillhör topp 5% av de rikaste i världen. Du har det gott ställt och saknar förmodligen ingenting, Förvaltar du din ekonomi klokt så har du alla förutsättningar att kunna leva ett gott liv ekonomiskt sätt.
Du säger att du känner att du ligger efter, men egentligen ligger du före flera miljarder personer.

Som många har nämnt tidigare jämför dig inte med andra, alla har olika förutsättningar och mål. Det gäller alla områden inte bara pengar på banken. Känner du ändå att det är viktigt för dig att jämföra dig med twitterskaran kanske du ska be dem om tips.

Först och främst. Jag fattar precis hur det känns. Jag har också varit där fler gånger än jag skulle villigt erkänna. Caroline också på sitt sätt, dock mer utifrån ett akademiskt perspektiv där hon i frustration uttryckta “Alla på ICA har för f-n doktorerat, det är väl inget speciellet med det…” Lätt att skratta åt det när det inte är inom jämförelseramen där man själv jämför sig med.

Det finns två sätt att angripa det här på.

Det rationella angrepssättet

I forumet är de flesta av oss mer rationella än emotionella och det syns också i svaren ovan. Min default går också dit och jag skulle rekommendera att läsa tråden:

I den kommer du att se att du med dina 1.7 Mkr ligger långt FÖRE alla den stora massan om du istället väljer att titta på de som ligger efter dig istället för de som ligger före dig. Ta en titt på t.ex. nedanstående bild som ger en mer normal bild.

Tråden visar också att det är mindre än 4,5 % av ALLA kunder på Avanza (ca 1 miljon stycken) i ALLA åldrar som har ett sparande på 2.0 Mkr. Det är bättre jämförelser än sociala medier som man dessutom inte kan verifiera.

Det emotionella angreppssättet

Det andra sättet är att angripa det mer från det emotionella perspektivet. Det som jag upplever att t.ex. @MoaD och @tankespjarn är väldigt duktiga på eftersom de kommer mer från det coachande hållet. Jag är ju inte världsbäst på det här perspektivet själv, men jag tänker att det handlar om:

  • Hur vill du att livet ska kännas?

  • Om allt vore möjligt och alla pengarna fanns, du inte kunde misslyckas - vad skulle du vilja göra mer / mindre av?

  • Vad är du tacksam för?

  • Vilken är den underliggande rädslan?

  • Vad är viktigt på riktigt för dig?

  • Hur firar du framgångar idag? (t.ex. hade jag skickat ut er att fira era åstadkommanden redan nu)

  • etc

Det vill säga att det viktigaste är att skifta fokuset inåt och försöka hitta sitt “nog”. När man hittar det så inser man att folk spelar olika spel och man kan fokusera på sin resa. Det är det bästa receptet mot FOMO som jag hittat i mitt liv hittills.

10 gillningar

Bara rent personliga förutsättningar men jag brukar alltid översätta det mesta till tid,

1 Msek är ca 25 månader utgifter för oss.
10 Msek är ändå bara 250 månaders utgifter för oss.

Visst får man mer marginal med 10 Msek jämnfört med 1 Msek men krävs ganska mycket för att man ska ha noll inkomst i över 25 månader…

Det vi har gjort personligen med vår privat ekonomi är att sätta oss ner och definiera hur vill vi att vårt liv ska vara?

Vad kostar vår livsstil?

Utifrån livsstilskostnaden hur mycket pengar behöver vi för att finansiera vår livstil?

Sen en standiserad riskbedömning vad kan ske så vi inte kommer kunna leva enligt vår önskade livstil längre och risken för att det kan inträffa? Utifrån riskbedömningen gjorde vi sen åtgärder för att minimera konsekvenserna (ex livförsäkringar).

Utifrån denna hemläxa är vi relativt orädda för framtiden.

4 gillningar

Tack, ja denna insikten börjar infinna sig nu. Jag har tänkt skevt och jämfört mig skevt. Det kan nog mycket bero på att det är därikring min målbild ligger.

Precis som det känns nu.

Här har jag faktiskt inget svar, denna måste jag verkligen fundera över.

Det känns som jag vill safea upp en livstids inkomst “just in case”, även fast jag trivs på jobbet, har stabila relationer, ett bra boende osv osv

Som jag nämnde tidigare i tråden har jag aldrig gjort några uttag, enbart insättningar. Så det känns som pengar för mig inte är så viktigt, det är inget jag använder idag i några större mängder vilket gör det hela ännu mer skevt.

Firar inget nämnvärt. Vet inte hur man gör?

1 gillning

Jag blir så oerhört provocerad av att läsa denna tråd.
Frågeställarens perspektiv är helt annorlunda än mina.

En äldre släkting till mig såldes på barnauktion och levde under slavliknande förhållanden. Detta hände runt år 1910. När han pratade om sin barndom fick han tårar i ögonen och rösten stockades.

Jag växte upp i ett småbrukarhem. Vi var inte direkt fattiga, men levde med en knapp ekonomi. Jag är den förste i min släkt som tagit studenten.

Jag och min fru har lyckats skrapa ihop några miljoner, vilket vi är tacksamma för. Att gå omkring och känna avund, finns inte på kartan.

Ett gott råd. Sätt saker och ting i rätt perspektiv!

16 gillningar

Jag tycker att det låter som att du har det bra. Jag minns inte exakt vilken nivå jag låg på när jag fyllde 30 men gissar att du ligger före den nivå jag låg på då. Samtidigt har inkomsterna stigit i Sverige så det är kanske inte jämförbart rakt av.

Vad är poängen med att se på det här med pengar som någon sorts tävling? Det finns säkert hypotetiska möjligheter att öka avkastningen. Att använda belåning vore det enklaste medlet eftersom det inte skulle kräva någon ny strategi. Nu kanske inte tidpunkten är den allra bästa just nu men sådant förändras ju.

Som jag ser det är det viktiga att hålla koll på “tävlingen mot sig själv”, alltså mot de mål som är aktuella för dig. Jag menar nu inte att bli si eller så rik, tjäna X miljoner innan jag fyllt Y år etc. utan mer att räkna på hur mycket pengar du behöver för att kunna leva bekymmersfritt som pensionär. Som jag ser det själv är det optimala att inte behöva använda själva kapitalet utan enbart leva av avkastningen, i meningen att ha det som ett tillskott till lön/pension. Så länge du har goda inkomster kan allt eller det mesta återinvesteras.

1 gillning

Hej Bullen… (<-- den frasen verkar bekant på något sätt)

I alla fall… Jag kört med lite krypto i höst och fick känslan av att min ‘aggressiva’ index-portfölj med guld- och silver-gruvbolag i kändes alldeles för riskfylld. Jag byte ut gruvbolagen för att kunna sova gått på natten och låter lekhinken få gå precis som den ville, utan att orsaka ledsna miner om vid pensionen. Så jag drog åt bromsen.

Vad har du gjort själv för att få bort känslan du känner?
Har du startat något lillasyster/lillebror projekt?

Mvh

3 gillningar

Ber om ursäkt, är absolut inte mitt uppsåt att provocera.

För att förtydliga, ja jag har gått gymnasium men flyttade hemifrån i tidig ålder och jobbade ett antal år innan universitetsstudier. Jag har således inte fått något serverat på silverfat om det uppfattas så. Inget fel med det heller för den delen.

Det här är tror jag skulle vara spännande att utforska närmare om man har intresset tillsammans med en duktig coach eller terapuet. Jag har skrivit lite om min resa - som också var rädslodriven här:

Också en fantastisk sak att utforska tillsammans med någon annan. För jag får jättemycket mycket empati - då jag även här känner igen mig själv.

Återigen, jag tror inte det här är så mycket externt, utan att det bara är ett symptom.

1 gillning

Den här frågan påminner mig om när jag var runt 20 år, under IT-eran på det sena 90-talet. Jag hade fram till dess tänkt mig att alla i min egen ålder var ganska ekonomiskt jämlika. Jag bodde då i en av Stockholms rikare förorter. Många runt omkring mig hade föräldrar med högre inkomster än vad jag själv hade men det gjorde liksom inte så mycket. De flesta i min ålder hade studiebidraget som huvudsaklig inkomst, oberoende av hur stora konstsamlingar, vinkällare och aktieportföljer deras föräldrar hade.

En kompis till min bror var “hobbyhackare” och konstruerade ett litet program för det som hette internet. Sedan sålde han denna lilla tillämpning till ett av de väldigt stora IT-företagen i USA för ett antal miljoner. Summan han fick in var inte astronomisk, mätt med dagens mått, men ändå tillräckligt för att i omgivningens ögon framstå som extremt rik. Han fick typ tillräckligt med pengar för att kontant kunna köpa 2-3 villor av den typ som hans föräldrar bodde i.

Jag kände mig väl inte direkt avundsjuk i direkt mening men det kändes tydligt att idén om att alla var ekonomiskt jämlika inte längre stämde.

1 gillning

Strunta i den där janten. Det kommer alltid in någon Magdalena Andersson i varje tråd för att berätta att man inte förtjänar vad man jobbat ihop. Ingen aning vad de ens gör på forumet, då de konstant tjatar om att man inte kan ha problem om man har pengar.

Du ligger i absolut framkant för en 30-åring. Att du ö h t har pengar investerade betyder att du är på bättre väg än de flesta. Sedan har du ett förhållandevis högt kapital. Fortsätt spara, och FI är definitivt möjligt.

Snubbarna på Twitter är en extremt liten, högljudd procent. Jag lovar dig dessutom att mytomanin är överrepresenterad bland de som skryter om 10 miljoner online.

Oavsett hur mycket du har kommer du alltid känna dig fattig när du hör om människor som har 10 ggr mer.

3 gillningar

Indexfonder är perfekt för din situation. Ta mer risk, och du kommer under flera perioder ligga långt efter indexfonden. Vill du fortsätta ta hög risk i en svacka? Om inte så betyder det att du kommer gå ur på botten och garanterat ligga på minus efter ex 10 år.

Jag ser det som att breda investeringar har ett slags inbyggt skydd mot inflation. Vid inflation kommer företaget och dess inventarier stiga i pengavärde.

Vad i all världen menar du med detta? Varken jag eller någon annan missunnar väl frågeställaren sitt sparande. Tvärtom, ingen mår illa av att ha en stabil ekonomi.

Frågeställningen var väl om han skall vara nöjd eller inte.

Och varför blir du “oerhört provocerad” av det?

Om du läser på finanstwitter eller Insta så visst finns det kryptomiljonärer, förmodligen fått hjälp av föräldrar att skaffa lägenhet tidigt och varit sjukt belånade under flera år av börsuppgång.
Svaret stavas “Winner biased”, dessa har alla spelat rysk roulette med sitt sparande/framtid och vunnit. Men för varje vinnare finns helt säkert enormt många förlorare, och dom hade alla liknande odds vid starten på deras resa…

Med din situation hade jag valt att belåna dina indexfonder till ca.25%, med tex nordnets ränterabatt kostar det 0.87%. Då får du lite mer slagkraft med en en för dig hanterlig risk! :facepunch:

2 gillningar

Detta framgår av mitt inlägg. Jag missunnar givetvis inte frågeställaren hans ekonomiska framgång precis som han säkerligen inte missunnar mig min förmögenhet.

Själv känner jag en oerhörd tacksamhet att jag, inom rimliga gränser, i stort sett kan unna mig vad jag vill. Jag önskar att fler kan känna detsamma.

Än en gång, Jantelagen är inget för mig. Själv bor jag i ett område där det finns gott om mycket förmögna människor. Inte går jag och är avundsjuk på dem.

2 gillningar