Låter verkligen komplext och svårt att vara i och uppleva som barn. Och som vuxet barn. Känslan av ansvar för sina föräldrar är svår och än svårare med en uppväxt som kantats av det du beskriver. Starkt av dig att se tidiga tecken med avbruten medicinering och önskemål om dyra inköp. Kan vara en bra tid för att investera i dig själv snarare än henne. Att ta dig tid till den där terapikontakten du nämnde. Att efter ett långt uppehåll från större skov börja se varningstecken kan verkligen trigga igång massa känslor och minnen. Då kan det vara skönt med någon utifrån som kan hjälpa en i det som du kan komma att ställas inför (likt detta) så att inte känslorna tar överhand.
Ta hand om dig 
4 gillningar
Ja, låter mer och mer som en personlighetsstörning, vilket innebär att det bästa sannolikt är att likt din morfar inte ge henne en krona såvida du inte vill bli uppäten.
4 gillningar
Svaret är nej.
1 gillning
Så du ska absolut inte/aldrig ge henne pengar. Hon har ett problem och kan inte hantera det. Därtill måste jag säga att det är allvarliga tecken på att hon inte fattar när hon har skulder hos Kronofogden och vill ha en Chanel-väska. Tycker du själv det är rimligt.
Om hennes styvpappa ville att hon skulle ha pengar skulle han ha lämnat till henne. Men han ville naturligtvis inte att hon skulle bränna pengar som han har jobbat på på skit. Hedra hans minne genom att inte göra det. Hon får redan pengar som ska räcka till det nödvändiga.
Om du nödvändigtvis känner att du vill hjälpa henne så ta med henne på aktiviteter. Restaurang, resor m.m. som hon inte kan åka på. Men gör klart att hon måste ta sin medicin och vara stabil långt innan. Hon har uppenbarligen börjat slarva, vilket händer när de inte övervakas.
Lycka till - ge henne inga pengar! Det hjälper inte henne och kommer bara göra att hon kommer tjata mer!!!
2 gillningar
Nej. Du borde inte ge henne några pengar. Men vill du minska er kontakt framöver så kan du låna henne 5000kronor med ett krav på att hon återlämnar dom, när du sen inte får tillbaks dom så kan du med moralisk rätt säga nej när hon vill ha mer. Det låter pessimistiskt, är medveten om det. Men det är ett långsiktigt “billigt” sätt att minska hennes inflytande över dig och ditt liv framöver. Din familj måste gå före.
Respektera den som skrev arvet, framför den som vill ha arvet. Din mormor kan betala hennes Chanel väskor om hon vill hjälpa henne att må bättre.
Pengar kommer inte göra henne friskare eller lyckligare, däremot kommer hon troligtvis bli arg o svart i ögonen om hon inte får ta del av dina pengar.
Vill hon vara där för dig och din familj så skulle inte dina pengarna vara hennes önskemål. Pengarna kommer oavsett vad du gör med dom förstöra er relation. Antingen planerar du för din att göra ditt liv så bra som möjligt, eller så förlänger du hennes kontroll över ditt liv. Om 90% av din uppväxts minnen är negativa av din mor , så kan du nog ta för givet hur framtiden kommer fortlöpa. Hon är inte tillbaks i ditt liv för att ge.
2 gillningar
Jag tror din mamma (ja hennes sjukdom iaf) vet precis vad hon gör, vuxna föräldrar ber inte sina barn om pengar för privatkonsumtion, hon vet att det låter illa med därför maskerar hon det med söta ord. Det är dina pengar, hon har redan haft sitt roliga som någon sa.
Och vill man vara generös någon gång så finns det ju födelsedag isåfall! Men i övrigt så är det inte normalt att behöva skjuta till småpengar till sin förälder. Satsa på att bygga upp ditt liv och bryt cykeln!
1 gillning
Anhöriga som “hjälper” sjuka eller missbrukande släktingar som inte kan hantera pengar, hjälper peronen att fortsätta med sin destruktiva ekonomiska livsstil.
Jag hade nog sagt att jag vill att vi ska ha en god relation och gemenskap, men att jag inte vill riskera relationen genom att blanda in pengar.
4 gillningar
Har hon stora skulder tycker jag det hade varit schysst att betala av dem, då har du i alla fall gett henne en chans att klara sig själv.
Fullständigt menlingslöst enligt mig. Inom ett halvår har hon skaffat sig nya skulder. Hennes beteende är att jämföra med alkoholism. Hon måste själv komma till insikt.
Kan hon däremot visa att hon har tagit tag i sin ekonomi, och betat av en del av sina skulder, kommer saken i ett annat läge.
8 gillningar
Hej Milnic, det är alltid en svår balans om hur man ska hantera sin relation till familjemedlemmar, särskilt såpass nära som en mamma. Jag är själv en mamma med en son. Vi har inga problem. Trots det erfar jag som ensamstående mamma (sonens pappa är död) en stor ensamhet när barnet inte tar kontakt eller vi inte träffas regelbundet en gång i månaden. Att träffas ett par ggr om året fungerar inte då man inte vet vad som hänt mellan födelsedagarna. Vi har visserligen inte några ekonomiska problem men som pensionär behöver jag emellanåt låna nån tusenlapp till mat eller nån räkning men han får tillbaka det i nästa månad. Såhär är det för mig med en stor saknad av den enda närmaste familjemedlemmen, min son. Eftersom “berget inte kommer till Muhammed får man gå till berget”. Jag började bjuda hem honom till mig eller till nåt café, vilket fungerade ganska bra.
Naturligtvis förstår jag att din situation är på ett annat sätt. Som de flesta föreslagit bör du behålla ditt arv själv. Använd pengarna till att bjuda hem din mamma på middag (om du inte lagar mat själv använd cateringfirma till det), café- eller teaterbesök, en promenad eller nån kortare resa el nåt hon gillar. Att hon ber om pengar är ett sätt att omskriva att hon vill ha kontakt med dig. Om hon har problem med att betala sina räkningar kan du ta över det och ge henne en “månadspeng” uppdelad i några omgångar under månaden (ett slags “förmyndarskap”). Det är hennes pengar som hon ska få, inte dina. Då ser du att alla räkningar är betalda och hon får kontanter (på kort, om hon tappar det är det lättare att åtgärda än kontanter som"försvinner"). Ju äldre din mamma blir, desto svårare får hon att hantera räkningar. Sina kontanta medel bör hon använda till 1. Mat, 2 ev kläder och skor, 3. Ev till någon trevlig aktivitet såsom lunchteater, teater el bio el likn. Nån upplevelse alltså. 4. I min kommun har Äldrekonsulenter ordnat med trevliga aktiviteter som är gratis (betalda med skatter och allemansfonder), man får också en fika där samt trevlig ung personal. Det är bl a Allsång, quiz, enkel gymnastik mm. 5. Ni kan kanske resa ut till ett trevligt cafe en bit utanför tätorten. Skriv upp dessa 5 punkter på en lista som hon har på en vägg och kan se vad som gäller med kontanterna på ett kort (du kan sätta in pengar varje vecka som hon kan använda själv. Var med när hon köper kläder o likn).
Det viktiga tror jag är att hon får träffa dig, inte vad du kan ge henne i pengar, eftersom hon har så hon klarar sig. Träffa din mamma regelbundet nån gång i månaden, ring henne en gång i veckan. När detta blir regelbundet mår hon bättre eftersom hon måste “skärpa sig” till era sammankomster och vet att du inte övergett henne.
Ge henne en väggalmanacka som du antecknar era sammankomster i, även tel samtal, läkarbesök mm. Då vet hon när saker och ting händer. Skriv in i din egen almanacka när du ringer henne och när ni ska träffas, påminn henne dagen innan. (Sätt ett alarm i din telefon så glömmer du det inte). Då har ni lättare att hålla reda på dessa tider och det känns inte lika betungande för någon av er, med tanke på din mammas f d diagnos. Gör du detta regelbundet, kan du organisera ditt privatliv själv och du själv mår bättre utan dåligt samvete till din mamma och är utvilad mellan varven. Fråga henne vad hon gjort och berätta lite vad du gjort.
Ju äldre din mamma blir, desto räddare för ålderdomen blir hon: ska hon bli helt ensam, finns där någon som hälsar på, får jag träffa barnbarnen osv.
Använd dina pengar till att köpa bostad. Tänk på att du måste bo i den själv först, i 4 år, för att den ska räknas som din vid en ev skilsmässa från din partner eller vid dödsfall (din partners familj kan komma att kräva dig på halva insatsen om ni inte är gifta, t ex. Lite att tänka på när man flyttar ihop, prata med en advokat).
Det är svårt att bli “mamma till sin egen namma” men om du håller henne glad blir också ditt liv mer glädjefylld. Håll avstånd med respekt och boka träffar för att hålla hennes saknad av dig nere så kan dagarna mellan kontakterna ge dig styrka att orka med din mammas ev svängningar i måendet. Se till att hon tar sin medicin regelbundet, annars åker hon in igen. Du kan påminna henne om det. Medicinen är till för att hålla sjukdomen i balans. Om du kan är det bra att du följer med din mamma till läkaren med fika efteråt som en av era aktiviteter.
Lycka till !!! Ilennah
2 gillningar
Precis vad jag tänkte påpeka. Ungefär som att bjuda en fd missbrukare på bara liite alkohol…
2 gillningar
Fortsätter diskussionen från Förälder förväntar sig ta del av arv:
Käraste Milnic!
Du har ansvar för en enda person ( om du inte har några barn). Förstå att din morfar ville att du skulle må bra! Du har inga som helst skyldigheter mot din mamma ( även om det är hemskt tragiskt att hon är sjuk).
Tag arvet från din morfar. Använd pengarna lika delar till terapi och investering i t.ex bostad, fritidshus el dyl. Försök förstå att du inte har något som helst ansvar eller skyldighet!
Tag väl hand om dig!
Lena
2 gillningar
Det ska vara ett givande och tagande i alla relationer. Hon måste tillföra något bra till ditt liv som gör det värt att upprätthålla er relation. Om så inte är fallet, ska du inte satsa vare sig tid, kraft eller pengar på henne trots att hon råkar vara din mor.
Livet är svårt som det är ändå, du behöver satsa på det som ger dig mest tillbaka. Sådant som får dig att må och känna dig bra. Du måste sätta dig själv först.
Tyvärr är hela världen full av galna föräldrar, vissa mer än andra, dom förtjänar inte sin snälla och omtänksamma barn.
1 gillning
Personligen, i din situation hade jag förklarat för min mor att jag ser fram emot vår mor-dotter relation framöver men att vi inte blandar in pengar i den. Jag har själv hopplösa föräldrar, den ena med en annan typ av sjukdomsbild och jag har gjort tydligt klart för dem för länge sedan att de inte ringer och ber om pengar. Du ska inte vara förälder tilll dina föräldrar., Punkt.
5 gillningar
Jag håller med skribenten ovanför. Blanda aldrig in pengar i er relation för det känns som det är den som kan förstöra den helt. Var en bra människa och stöd i alla annat utan att blanda in det ekonomiska.
När det är jul/födelsedag för henne kan du väl lyxa till det lite och köpa något extra fint till henne. Men börja inte låna ut en tusenlapp lite då och då.
2 gillningar
Min bestämda uppfattning är att föräldrar finns till för sina barn, inte tvärtom. Föräldrar finns till för att stötta sina barn.
Ja, sen vet jag att senare i livet när barnen är vuxna så är det naturligtvis så att barn också kan hjälpa sina föräldrar med vissa saker och särskilt mot livets slutskede när föräldern blir svagare och får svårt att klara saker själv.
MEN, det är en stor skillnad på att hjälpa en förälder som blivit gammal i rimlig utsträckning, och att ha en förälder som är en belastning och parasiterar ekonomiskt och/eller känslomässigt på sina barn. Jag har sett det senare på nära håll i min närmaste krets och det är verkligen destruktivt, alltså när en förälder blir en ekonomisk och känslomässig belastning för sina barn på ett sätt som tar orimliga resurser i anspråk hos det vuxna barnet.
Jag tycker att du ska vara extremt återhållsam med att ge något över huvud taget.
4 gillningar
Kort, enkelt.
Dina pengar, håll din mor ifrån dem.
Att hon vill ha en svindyr väska nu kommer bara vara start för att vilja ha mer. Tro mig, det kommer inte sluta där. Om hon är “frisk” nu, kan nog tyvärr vara tillfälligt.
Se till att fokusera på tid tillsammans istället.
Låna inte ut en krona, de kommer troligen aldrig tillbaka.
//Micke
3 gillningar
Det du säger är omtänksamt och bra tips för alla med åldrande föräldrar och vid ensamhet.
Jag känner igen i att ta kontakt regelbundet, ta hand om, hjälpa till mm. Kalender, organiserade äldreträffar etc är bra för att bryta ensamheten. Det finns anhöriggrupper där man kan få stöd och råd. Att ta hand om äldre familjemedlemmar är jobbbigt och ger ofta huvudvärk, men det är verkligen värt det när det finns en sund relation i botten!
Läget med TS (trådstartaren) och hennes mamma är väldigt annorlunda och komplicerad pga mammans petsonlighet, sjukdom och beteende. TS hade en barndom med otaliga incidenter, akut flytt och nya hemliga adresser. med ständigt psykiskt våld, flykt mm.
Mamman behöver hjälp men tar inte emot den om den inte är i form av pengar. Att då gå in och ta över ekonomin och sjukvård är bara möjligt om mamman går med på det. Dessutom är ett “hjälpa till upplägg” slitsamt för föräldra-barn -relationen. Har relationen inte fungerat innan ålderdomen/sjukdomen som orsakat alla problem så kommer det inte att fungera som ett “hjälpa till” heller.
Systemet vi har med Gode män & Förvaltare är till för att fameljerelationen ska få fortsätta vara en nära och varm relation. Ekonomi, hälsan och rättsligt är den Gode mannens/Förvaltarens ansvar. En god kontakt mellan anhörig och förvaltare är viktig.
Om det handlar om ensamhet, att mamman söker kontakt och en fin relation till sitt barn, så är inte chanelväskor och skulder det som ger gemenskap.
TS har skrivit mycket om sin och familjens situation i tråden.
2 gillningar
Behålla arvet
Minska kontakten med din mamma
Prata med en psykolog / therapaut eller nära vän som är förstående som kommer säga samma sak
Du är för omtänksam och bryr dig och detta utnyttjas tyvärr av människor som är lite sjukliga.
Tillåt dig att känna hopp om en fin framtid. Acceptans är en enkel väg att lösa många bekymmer men också förstå att för att hon är sjuk så är du inte på något sätt ansvarig över din mamma.
2 gillningar
Jag skulle kommit ihåg väskan som en lämplig julklapp eller present när hon fyller jämnt.