Kan varmt rekommendera att skaffa ett till när det första barnet är typ 2 år, då är det mycket roligare och man har inte för mycket tid över 
5 gillningar
Med eget borde du väl kuna väga upp inkomstminskningen under resten av året så att du ändå hamnar där du var tidigare i snitt? Det är min plan utifrån rekommendation här på RT.
Jag ska få mitt första barn till sommaren! Har eget som du och man fastnar ju fort i att man alltid kan göra mer. Det finns chans att det blir en utmaning, men jag har som barnfri aldrig haft problem med att vara ledig så jag har svårt att se att det kommer bli tufft.
1 gillning
Skriver under på det. Underbart mysigt men tid och energi är bristvara. Lever dock gott på kärlek
Hur hinner du med 15 timmar skrivande på RT @Pikachu ?! 
Nu vet jag inte vad du driver för bolag, men för mig växte det fram från en hobby jag redan höll på med. Jag har andra hobbys eller delar av livet jag tycker om lika mycket som det som råkade bli mitt jobb, så denna fråga har jag aldrig riktigt ställt mig. Samma person som innan bolaget, är väl svaret. Samma person som sitter med konsten och sina manus. Jag kommer kunna skriva och måla ändå, och det kanske blir ännu mer givande än att jobba!
Varit ledig idag. Men man har myyycket tid när tjejen sover hela dagen 
Hon är ledig måndagar så jag har hängt med och köpt julklappar, lämnat nyårskjortan på kem, gymmat och läst RT….
Resten av veckan lär du inte se mig här lika mycket… då är det go time!
1 gillning
Jo absolut, det ekonomiska är inget stort problem.
Och självklart förstod jag att livet blir annorlunda med barn. Vår son var väldigt efterlängtad och planerad. Jag var bara inte beredd på att sakna jobbet så mycket
2 gillningar
Två konkreta stora förändringar som har gjort att vi verkligen njuter och tar vara på tiden med vårt barn (<2år) är:
1. Tog bort all skärmtid i hushållet , bort med appar och dötid vid telefonen. Bort med tv. Detta gjorde att vi faktiskt kunde njuta betydligt mer av vardagen. Ganska fort insåg vi att vi helt plötsligt befann oss utomhus 3-4h om dagen oavsett väder.
2.om möjligt prioritera tid över pengar, om man har möjlighet att båda faktiskt är hemma mer så njuter båda av tiden med barnet på ett annat sätt. Om den ena jobbar heltid är det svårt att förstå den andras vardag och ha samma anknytning till barnet. Det är i det stora hela en väldigt kort tid man begränsar sig ekonomiskt men livet blir mycket rikare.
4 gillningar
Ja! Det här tror jag jättemycket på! Har slutat helt med tv men telefonen är svårare att lägga ifrån sig. Jag skyller på att jag måste vara kontaktbar, men mycket onödig tid läggs med telefonen i hand. Ska fundera på hur jag bör förhålla mig till den. Bra konkret tips, tack!
Känner igen mig helt i understimulansen. För mig hjälpte det att läsa distanskurser på universitetet. Lösa inlämningsuppgifter i snabb takt när barnet sov, gå och fundera på frågorna och materialet när barnet var vaket.
Jag gillade också att gå till öppna förskolan. Pratade sällan särskilt mycket med någon, men bara att byta miljö lite och ha lite folk runt sig bröt monotonin.
Sedan var det tungt att vara föräldraledig hela vintern, och just i år har det ju varit en särdeles grådaskig december. Helt annat att vara föräldraledig i maj. Med barn nr 2 delade vi föräldrar upp vintern mellan oss.
2 gillningar
Smart med kurs, jag ska kika på det.
Har inte ens tänkt på att en del av måendet såklart beror på att det är vinter. Tack! Bara tanken på bättre väder muntrar upp.
1 gillning
Been there, done that. Känner igen mig oerhört i det du skriver. Men mina barn är nu lite större och jag är ute på andra sidan. Jag knäckte aldrig riktigt koden, men när barnen blev större så blev det bättre. Att komma ut, träffa folk och att röra sig var det som hjälpte, men om jag ska vara ärlig så hjälpte det inte tillräckligt mycket för att vardagen skulle komma upp i nivå med jobb-vardagen. Känslan av meningslöshet och instängdhet är förlamande. Och i händelse av att man skulle få för sig att ta initiativ så kostar det enormt mycket energi till förmån för att få byta bajsblöjan någon annanstans och sitta med barnmatsburk på Jysks parkering.
Att barnen blir stora fort är ett perspektiv som man inte kan ha när man är i det. Därmed blir den typen av kommentar i det närmaste ett hån mot TS upplevelse. Att den meningslösa tillvaron har ett slut om X år är knappast någon tröst här och nu när varje timme sniglar sig fram över klockeländet. Känslan är att vara frihetsberövad, som om du satt i fängelse (även om jag aldrig prövat på just det). Ovanpå det har du samhällets projektion om att man bara ska tycka att det är mysigt och roligt att vara hemma med sin lilla unge.
Kanske en klen tröst och dåliga råd, men du är inte ensam om att uppelva känslan och allt kommer bli bättre, även om det tar tid. Heja dej!
Kram.
Edit: ser också kommentar om att det är bättre på sommaren än på vintern. Det håller jag med om. Allt blir lite ojävligare framåt sommaren, som tur är 
5 gillningar
Min poäng var inte “håll tyst och njut, man vänjer sig”.
Min poäng är att TS kanske inte ska förändra sitt liv speciellt radikalt för att passa nuläget, för om ca 2 månader förändras livet ändå. Bebisperioden tar slut - snabbare än man tror när man är mitt i den. Och bebisperioden är sannerligen ofta tråkig, utmattande och repetitiv. Men att börja umgås med ett barn som pratar, tar sig runt, vill saker, lär sig saker - det är en helt annan föräldraledighet än att ta hand om en bebis. Mycket mer givande och roligt.
1 gillning
Känner faktiskt inte igen mig särskilt mycket. Jo, jag älskar mina barn. Men, att vara föräldraledig var ju hur skönt som helst. Dessutom, att ta hand om sitt barn är ju lite som att vara ny på ett jobb, man får se vad som funkar liksom. Ovanpå det blev det ju många härliga barnvagnspromenader ute i friska luften. Saknade verkligen inte att sitta på arslet vid en dator hela dagarna.
Jag minns att jag hälsade på inne på kontoret en e.m. halvvägs genom ledigheten när det var afterwork el.dyl. Alla kändes jättestressade - deadlines, missnöjda kunder, brandsläckning av diverse problem, kaffestirriga/uppvarvade kollegor, offertstress etc. Där kände jag hur skönt det var att vara helt frikopplad från det. Totalt lugn i jämförelse.
Jag minns iallafall den tiden med glädje. Sen var det segt att gå tillbaka, man kände sig lite lätt bortglömd. Men, jag kom tillbaka snabbt - på gott och ont kanske.
Så summa summarum, njut av den annorlunda vardagen!
2 gillningar
Plugga 25%! Det gjorde jag och det gick bra. Gå in på antagning.se, filtrera på: öppna för anmälan, visa bara utbilningar som inte kräver tidigare högskolestudier, distans utan fysisk sammankomst, 25%. Det finns över 250 kurser att söka som börjar i januari. Hoppas du hittar nått intressant!
3 gillningar
Det påminner väldigt mycket om hur jag kände när jag fick mitt första barn. Men jag kan säga…. det går över. Innan barn så är det ofta fokus på karriären och sen när man slutar jobba så mycket så uppstår det ett tomrum.
Ditt människovärde bör du inte sätta ett likhetstecken med att vara produktiv. Tänk på att det finns stor risk att du skickar vidare det till nästa generation. Det är inte sunt och det är lite detox för din del. Det finns alltid fler problem att lösa än vad det finns tid och resurser för. Det är dags att du får prata med ett proffs som styr om dina prioriteringar. Tiden går fort och livet är alldeles för kort för att lösa andras problem mot pengar.
När jag var hemma med äldsta dottern var det mitt i nedstängningen för corona. Inga föräldragrupper eller babysim var öppna och det tärde på mig att gå hemma ett halvår och inte ens kunna åka och handla med barnet utan att folk tittade snett på en för att man “utsatte” den lilla för risken att få corona.
Jag har alltid gillat att prestera och drivits av resultat, men jag fick lära mig att tänka om när jag var föräldraledig.
Jag hade ofta en ljudbok eller podcast i ena örat och försökte göra så mycket hushållsarbete och andra “måsten” jag kunde när barnet var vaket. Såklart myste vi och gullade också.
Sedan passade jag på att sova när barnet sov om det varit dåligt med sömn på natten(har fortfarande inte upplevt något så mysigt som att sova halvt sittandes i soffan med en bebis på bröstet).
Om jag kände att jag inte behövde ta igen sömn passade jag på att göra “kul” saker.
Renoverade ett par motorsågar och hann med en hel del trädgårdsfix när barnet sov i vagn på verandan med babymonitor jämte. Promenerade också mycket med vagnen.
Ofta blev det lite tävling med mig själv att se om jag kunde hinna med allt jag ville innan min fru kom hem. Kanske inte helt sunt, men då fick jag ändå känna att jag levererade lite resultat
När jag var hemma med lillasystern var det inga problem att få tiden att gå. En tvååring som skulle på 15-timmars dagis blev till 40 min promenad med dubbelvagnen.
Babysim, kyrkis och andra föräldragrupper de dagarna storasystern inte skulle till dagis gjorde att tiden gick snabbt.
Håller inte med. För vissa av oss är det en kärnvärdering att åstadkomma saker, vara till nytta och känna att man påverkar saker i rätt riktning. Visst ska man vara vaksam så att man inte försakar annat viktigt på grund av detta, men det är inget som vare sig ska eller kan “jobbas bort”.
1 gillning
Om det vore att åstadkomma saker för en själv eller familj. Då hade jag kanske köpt det. Det här är ju en av anledningarna varför SÅÅÅÅ många framgångsrika människor helt tappar bort sig själv när de inte har ett arbete att gå till längre. Att inte kunna känna sitt människovärde utan att producera eller skapa nytta. Tänk om du inte kan åstadskomma saker längre pga av sjukdom. Vad gör du då?
4 gillningar
Viktigt att komma ihåg är att man kan sakna jobbet, men jobbet saknar inte en tillbaka.
I övrigt är det väl toppen att du är en av dom som verkligen gillar att arbeta?
Själv läste jag böcker, minst 2+ i månaden när jag var föräldraledig. Och träffade vänner på kvällarna förstås när det gick att få in.