Typiskt sossepolitik från 30 talet. Alla utgifter ska betalas av någon annan.
Jag är konsult med eget AB. Jag få betalt bara när jag jobbar.
1 gillning
Då förstår jag. Men du kunde inte svara på om du kunde jobba hemifrån och fortfarande faktura kunden.
Nej, måste vara på kundes plats annars funkar inte.
1 gillning
Den så kallade “bankskatten” är formulerad som en skatt på räntenetto. I praktiken en punktskatt på lån. Självklart kommer den kostnaden skickas vidare till bolånekunderna, precis som bensinskatten bakas in i bensinpriset och snusskatten bakas in i snuspriset.
En slags förmögenhetsskatt på den delen av förmögenheten som du behövde låna till. Hade du inte sparat ihop alla fem mille till villan? Nähä, då får du skatta på fyra mille som du lånade. Varje år.
Nordea har redan flyttat utomlands. Om de slipper den här skatten, så kommer resten av bankerna också att flytta. Om de inte slipper den här skatten, då är det inte en skatt på svenska banker – utan på svenskars lån.
1 gillning
jo, den har hänt tidigare. Men tyvärr sossarna förstår ingeting hur fungerar det i praktiken. Den endast som de brukar förstå är en valseger av tidögänget så de får ingen inflytande 2026-2030.
Nej, lånade pengar utgör inte någon förmögenhet, och en sådan skatt skulle inte utgöra någon förmögenhetsskatt, utan en transaktionsskatt bland alla andra. Intressant dock om man hellre lägger en ny skatt på räntan än tar bort avdragsrätten för densamma – man vill väl inte riskera att skattesystemet blir allt för begripligt …
3 gillningar
Det låter i mina öron som ett ryggradslöst sätt att försöka “avskaffa” ränteavdraget.
3 gillningar
Ja, så kan man träffsäkert beskriva det. Eller som ett sätt att återinföra fastighetsskatten i smyg – ju större lån du har, desto mer skatt kommer banken få betala för ditt bolån. Och ju mer kostnader kommer de i sin tur skicka vidare till dig.
Smidigt att det är formulerat så att adeln inte drabbas den här gången. Där tänkte de till!
1 gillning
En ombalansering mellan skatt på inkomst av arbete, skatt på inkomst av kapital och skatt på förmögenhet är verkligen på tiden. Det är lite märkligt hur protestantiska arbetsmoralens högfäste Sverige kommit att idolisera de som håvar in hyra på sitt ägande men se ner på de som sliter ut sina kroppar för en spottstyver.
2 gillningar
Finns inte parti i Riksdag som förslår det.
- Vänstern: i praktiken förslår höjningar på skatt på inkomst över brytpunkt, höjningar på skatt på kapital och förmögenheter. Säkert över en brytpunkt som att inte skada sina egna kärnväljare som har någon lite kapital eller förmögenhet.
- Högern: i praktiken går med att förstärka jobbskatteavdraget varje år och de alla andra skatterna oförändrat. De kan även pausa brytpunktsindexeringen några år.
Det du föreslår har redan provats i Sverige och ledde till budgetkrisen på 90-talet. Höga skatter på rika gav färre skatteintäkter och krävde skattereformen som gav oss skattemodellen som utgör basen för skattesatserna vi har idag.
Väldigt mycket pengar lämnade systemet när “de rika” och företagen skulle betala för många andra. Inte bara landsflykt, skattefusk och skatteplanering utan även genom de stora industrikonkurserna på 70-talet. Idag med EU och arbete och tjänster som finns tillgängligt internationellt via internet, så
Sveriges låga skatt på kapital är inte ett ideologiskt val, blockpolitik, klassfråga eller partipolitik. Den var ett försök från S och Göran Persson att försöka anpassa välfärdsstaten till verkligheten för att slippa lägga ned den totalt.
Sett till Sveriges nuvarande ekonomi så är vänsterns alternativ för mig rimligare och det närmsta man kommer. Vi står inför en beslutad upprustning av försvar och stora behov av investeringar i infrastruktur. En ökad skatteintäkt är inte bara nödvändig, utan den enda moraliskt försvarbara. Det är vi som lever idag som ska betala för oss och våra barn, inte våra barn som ska betala för oss, vilket är den nuvarande strategin.
Jag vet att många här inte tycker att inkomst kring brytpunkt inte är något särskilt. Men i relation till befolkningen som helhet är den särskild. Vi behöver komma till en mer sansad syn på förmögenhet och resurser än de ofattbara summor det börjat röra sig om idag, där man slänger sig med miljarder som om det bara vore en siffra.
1 gillning
Jag förstår inte hur du menar? 90-talskrisen hade inget med beskattning av rika att göra, tvärtom så var detta ju en period av avtagande marginalskatter. Att detta var en finanskris och valutakris är den gängse historiebeskrivningen.
Sen att jag inte köper försäljningen av “beskatta rika är omöjligt, alltså bör vi inte göra det” är en annan sak 
Man ska inte avstå saker bara för att de är svåra. Rätt ska vara rätt. Men jag är lite gammaldags så.
Jag är t.ex. förhållandevis rik och skulle mitt hus bli hårt beskattat hade jag förmodligen inte gjort annat än betalat då det är svårt för mig att flytta huset. Men säg inget till staten 
Om vad skriver du stämmer, varför pratar du om “ombalansering mellan skatt på inkomst av arbete, skatt på inkomst av kapital och skatt på förmögenhet” när i praktiken du förslår skattehöjningar i båda på arbetet, kapitalet och förmögenheter? 
Det börjar bli ett lapptäcke med skatter, avdrag och undantag. Jag förmodar att det närmar sig en större skattereform, men oklart hur arbetet med den kommer att se ut och hur riksdagsfördelningen behöver vara för att få något beständigt på plats…
Eftersom vi står inför betydande upprustning av försvar och infrastruktur så förstår jag inte inte varför man inte utnyttjar vår låga statsskuld? Skulle vi öka upp den från 30 till 40% av bnp så skulle vi fortfarande vara bland dom bästa i klassen samtidigt som vi får enorma summor att investera. Högre skatter är inte vad vi behöver för att kickstarta landet.
2 gillningar
Jag ser inte hur jag är motsägelsefull? Det är ju en ombalansering. En högre marginalskatt men sänkt under brytpunkten om vi tittar enbart på inkomst från arbete. Kapital och förmögenhetsskatt kan man ju skruva upp mer rakt av.
Att man behöver få in mer i närtid beror på att vi alla verkar rörande överens om att vi har för dålig vård, för dålig skola, för lite försvar och för lite tåg. Det kostar ju och då måste vi betala. Det är inget bara jag bestämt? Det mesta av detta är ju sådant som måste bekostas av skatter. En del (som t.ex. mer järnväg) kan ju bekostas av lån. Men att låna till vård, skola, försvar är ju bara hål i huvudet. Det är ju en ökning av löpande kostnader, ska man låna i all oändlighet?
Om din historiebeskrivning väljer att blunda för det enorma budgetunderskott och problemen med statsskulden som Sverige hade så är det framförallt din förståelse som blir lidande. Det har kommit många fler finanskriser efter skattereformen, men det vara bara när marginalskatterna på kapital och arbete var höga som Sverige hade stora budgetunderskott.
Jag erkänner att jag inte är ekonomihistorik buff av den graden utan bara har en ytlig kunskap om dessa ämnen. Jag väljer inte att blunda utan återger bara det jag uppfattar som sanning. Och det jag minns från diverse läsning är att 90-talskrisen oftast (eller alltid) beskrivs som ett resultat av finans- och bankkris, att man blev för het på stora siffror inne på Banken AB. D.v.s. samma vanliga kris som utspelat sig gång på gång. Har nästan aldrig stött på att det skulle röra sig om förändringar i beskattning, så du får gärna länka till något läsvärt kring det, alltid öppen för mer kunskap.
Men om det nu var så, att rika genom sin förmögenhet kan skapa sådana kriser i ett samhälle, låter ju för mig som en än större anledning att ha oerhört hård kontroll på förmögenhet och kapital? Jag tycker i varje fall det låter oerhört dumt att låta en hel nations ekonomi bero på några personer nycker.