Det beror på vad man pratar om såklart.
Historisk avkastning på en indexfond = historisk avkastning på marknaden = tron på mänsklighetens förmåga att fortsätta innovera och sträva framåt (ej stagnation). Säger det något?.. ja det tror jag.
2 gillningar
Vars reala riskpremie för övrigt har observerats flera hundra år före moderna aktiemarknader. Så här snackar vi historisk avkastning 
1 gillning
Men är inte detta vetenskapliga stödet till stor del baserat på historisk data?
Kan inte se hur du kan säga att historisk avkastning säger inget om framtida avkastning och samtidigt leta stöd från forskning som är baserat på historisk data.
Jag ser det iaf som en självklarhet att historisk data kan säga något om sannolikheten på framtida utfall.
Det är väl kanske så att när man använder sig av historiskt data för 20,30,40 år eller längre, för tusentals fonder, för att verifiera vetenskapliga teorier, är inte riktigt samma sak som att säga att historisk avkastning för en specifik fond säger något om framtid avkastning.
Alla data som samlas in i en vetenskaplig studie är självklart historiska data. Dom återspeglar ju något som har hänt. Huruvida dessa data kan användas för att göra förutsägelser om framtiden är en helt annan fråga.
Jag kan hålla med om att formuleringen är svepande och generaliserande. I standard-disclaimern brukar den formuleras: ”Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning”, vilket är en bättre formulering.
Forskningen kring sambandet mellan historisk avkastning och framtida avkastning är inte heller helt entydig. När det gäller globala fonder, fonder som täcker större geografiska områden och fonder som täcker breda sektorer i samhället finns det en hel del forskning som visar att sambandet mellan historisk avkastning och framtida avkastning är så svagt att det inte kan anses statistiskt signifikant. Det finns då ingen ökad sannolikhet att aktivt förvaltade fonder inom dessa områden som historiskt uppvisat högre avkastning än index även i framtiden skulle avkasta bättre än index. Tvärt om finns det faktiskt studier som antyder att sådana fonder har en viss ökad sannolikhet att avkasta sämre än index över tid.
Tittar man på vissa andra fonder, exempelvis småbolagsfonder, kan man se ett visst samband mellan historisk avkastning och framtida avkastning. Detta beror dock inte på att fonden är aktivt förvaltad av en skicklig förvaltare, utan snarare på egenskaper hos små expansiva företag och den marknad som de opererar på.
Jag tvivlar inte på vad forskningen säger. Jag tycker frågan är lite sneställd.
Forskningen säger ingenting. Det finns forskare som vill mena på att ett visst förhållande råder - och sen presenterar bevis för att så faktiskt är fallet. Där jag tror mig se många gå fel är att tro att forskning=sanning. Så är det ju såklart i avtagande grad i det enskilda fallet.
Men många skulle gå kunna vinnlägga sig om forskningen är utförd på ett vettigt sätt om man kollar metoddelen. Alltför ofta är metoden och urvalet som har gjort alldeles för dåligt för att kunna säga ditten eller datten. Och då har vi inte ens börjat prata om p-värden.
Därmed inte sagt att vi inte ska lita på den forskning som har gjorts; mer att mer försiktighet anbefalles för att de inte forskade på just det som du vill hålla fram som bevis i en debatt. Den kunskap som forskare levererar är just utifrån den data och den metod som valts. Inget mer.
1 gillning
Om vi tar Buffett som exempel, han tror ju absolut på värdeinvestering, även Peter Lynch gör det. Det gäller att veta exakt vad de säger. Att för en genomsnittlig privatinvesterare är det bästa att köpa en indexfond, men varför? Knappast för att de tror på efficient market hypotesis(EMH), som ju enkelt motbevisas genom att konstatera att volatiliteten i aktier är lägre när börswn är stängd, dvs volatilitet orsakas av handeln. De flesta “aktivt” förvaltade fonder är eg indexfonder med höga avgifter, självklart underpresterar de. Det är ju också svårt för lekmän att utvärdera fonder. Därav säger forskningen att slumpmässig privatperson bör investera i indexfonder. Sedan tycker alla att de har en “edge” mot marknaden, så säger man “förutom de som är duktiga”, så börjar 90% spekulera. För alla är minsann bättre än genomsnittet, om man frågar dem.
Det går att slå index med samma risk som index( eller lägre), det finns inget stöd för motsatsen, eftersom EMH i åtminstone stark form är motbevisad. Men de flesta(99%?) privatpersoner saknar kompetens, tid och förutsättningar för att göra det. Här är iaf Buffetts syn på förutsättningar att slå index: https://www8.gsb.columbia.edu/sites/valueinvesting/files/files/Buffett1984.pdf
Till och med Fama jobbar ju med investeringar, inte rena index vad jag förstår, vilket ju vore bäst om stark emh stämde…
Som jag uppfattar den här tråden så handlar den om vilken tilltro vi kan och bör sätta till forskningen inom den vetenskapliga disciplinen ekonomi, och mer specifikt till forskning om olika investeringsstrategier.
Eftersom jag själv är utbildad forskare och tidigare verksam inom fältet ser jag det som angeläget att nyansera debatten och hålla forskningens fana högt. Det innebär inte – som jag sagt i ett tidigare inlägg – att man alltid kan lita på forskningsresultat, men de främsta och mest initierade kritikerna finns vanligen inom det egna forskningsfältet. Det är så forskningens kvalitet säkras.
Det jag vänder mig litet emot är alla de som har allmänna ”åsikter” om forskning och uttrycker kritik mot forskning mer generellt, utan att ha någon saklig grund för kritiken. Då reduceras debatten mer till allmänt tyckande och vad man som enskild person tror om olika saker.
De som ifrågasätter den forskning som ligger bakom det som brukar kallas ”modern portfolio theory” kan vanligen indelas i två kategorier:
- De som ”egentligen” inser att resultaten förmodligen är korrekta, men som starkt missgynnas om forskningen får stort genomslag bland investerare. Till denna kategori hör alla de inom finansvärlden som lever på intäkter från investerare: finansiella rådgivare, debattörer, journalister, utgivare av tidskrifter som rör privatekonomi etc.
- De som inte kan eller vill ta till sig resultaten eftersom de inte ligger i linje med den egna uppfattningen om hur investeringar bör göras. Ofta handlar det om en överdriven tilltro till den egna förmågan att ”slå index”, bara man har den nödvändiga kunskapen och är beredd att lägga ner den tid som krävs.
Gemensamt för båda dessa grupper är att de ofta själva saknar ingående kunskap om den forskning de kritiserar. De läser sällan vetenskaplig litteratur, forskningsrapporter och/eller vetenskapliga tidskrifter. Kritiken är därför ofta svepande och onyanserad.
Så till din konkreta fråga som jag uppfattar handlar om ifall det går att slå index utan att ta ökad risk, och vilken inställning till den frågan som Warren Buffet, Peter Lynch och Eugene Fama har?
Jag vill då börja med att säga att det råder relativt stor enighet inom forskarvärlden – åtminstone inom den forskning som ligger bakom modern portföljteori – om att det är möjligt, men inte genom att satsa på ”stock picking”, aktivt förvaltade fonder och försök att tajma marknaden, utan genom att sätta samman en mer komplex portfölj som förutom en bred global indexfond även innehåller det som ibland brukar kallas för DFA-fonder (Dimensional Fund Advisors). Dessa fonder är mer komplexa varianter av passiva indexfonder, ofta fokuserade på ganska smala och udda sektorer av marknaden. De bygger på den forskning om modern portföljteori som genomförts av Eugene Fama och Kenneth French.
Problemet med DFA-fonderna är att de initialt var dyra och svårtillgängliga. Nu finns det billigare varianter i form av EFT:er (Exchange-Traded Funds) som även är tillgängliga i Sverige. (Det finns andra i detta forum som är mer kunniga än jag kring vilka av dessa som man bör välja och hur man går tillväga för att skaffa dem.)
Det finns också ett visst vetenskapligt stöd för att portföljer som innehåller en viss andel småbolag och värdebolag kan ge högre riskjusterad avkastning över långa tidsperioder, jämfört med en renodlad global indexfond (cirka 1 procent per år i ökad avkastning).
Så, du har absolut rätt i att Warren Buffet, Peter Lynch och Eugen Fama har en mer komplex syn på investeringar än att enbart förorda breda globala indexfonder. För den vanlige småspararen som har ett investeringsbart kapital som understiger 10 miljoner är det dock sällan värt besväret att ägna sig åt alltför komplicerade investeringsstrategier.
7 gillningar
Fast det bygger ju på att man inte kan särskilja tur från skicklighet, dvs det finns inget vetenskapligt belagt sätt att särskilja en bra stockpicker från en stockpicker med tur vilket gör att man inte kan säga att det finns ett vetenskapligt bevisat bra sätt att jobba med stockpicking. Men det är ju inte samma sak som att det inte finns bra stockpickers, bara att det är svårt att vetenskapligt utreda om det är tur eller skicklighet 
Jag är mest skeptisk mot människor som gärna vill ha en gratislunch och vill så gärna att det ska vara möjligt att de argumenterar stenhårt för olika fantasifulla påhitt.
Jag spekulerar själv en del men bokför resultatet på nöjeskontot.
1 gillning
Jo det finns det. Det går att särskilja kausalitet från korrelation med statistiska metoder.
3 gillningar
Visst, jag uttryckte mig slarvigt, teoretiskt går det. I praktiken är det däremot omöjligt att utröna om tillräckligt komplexa samband endast korrelerar eller om det finns kausalitet mellan dessa. Detta gäller allt inom samhälls-“vetenskap” även om många med utbildning inom samhällsvetenskap önskar att det inte vore så.
Nej. Det är inte omöjligt.
1 gillning
vad säger man, lets agree to disagree
Det du säger är att det inte finns något vetenskapligt bevisat bra sätt att jobba med stock picking, och där är både jag och forskningen helt enig med dig.
Jag håller också med dig om att det kan finnas ”bra” stock pickers som lyckas bättre än genomsnittet (slår index), men antalet bra stock pickers om man följer dem som enskilda individer över tid (i en så kallad kohortstudie) minskar drastiskt för varje år.
Om man i en jämförande studie slumpmässigt skulle sätta samman ett antal liknande aktieportföljer (lika många företag av liknande storlek inom liknande branscher) så skulle vissa av dessa portföljer också prestera bättre än genomsnittet. Med jämförande studier och sannolikhetsberäkningar kan man då se hur troligt det är att ”bra” stock pickers är det på grund av skicklighet eller om det bara handlar om tur.
Jag är således helt enig med Nightowl. Det går att särskilja kausalitet från korrelation med statistiska metoder, men i slutändan handlar det om en bedömning av hur sannolikt (eller snarare osannolikt) det är att stock pickers lyckas på grund av skicklighet.
Det är kanske läge för mig att förtydliga att min outtalade mening var att skriva ett onyanserat inlägg för att få nyanserade svar 
Däremot, med all respekt, förstår jag inte uttryck som att “Forskningen säger inget”. Inte att jag inte förstår vad du menar, men jag tycker man ska ställa krav på forskningen i alla led. Det blir som att vara den som släpper lös ett hungrigt lejon i ett slutet utrymme fullt med byten och sen efteråt peka på lejonet. Uttrycker sig William Sharpe i termer av “…The simplest way of doing that is a very broadly diversified, very low cost index fund.” kan vi alltid försvara honom med att han inte menade att det var det enda sättet, att han är medveten om att han kan ha fel osv, osv. Ingen seriös forskare gör anspråk på att ha funnit den otvetydiga, föralltid gällande absoluta sanningen, men hela verksamheten kan ju läggas ner om man alltid ska kunna gömma sig bakom “men vi sa ju ingenting”. Att forskningen får reell slagkraft är för mig Rikatillsammansduon och forumet ett praktexempel på.
Och för att undvika missförstånd tycker jag att forskningen är bland det viktigaste vi har och att vi kommit så långt att gemene man på ett par knappklick kan skapa sig en portfölj som är fullt godkänd är helt fantastiskt. Dock, och anledningen till att jag skrev inlägget, är att det titt som tätt dyker upp fall som får mig att tvivla. Inte för att jag gör anspråk på att verkligen kunna forskningen, men mig veterligen finns det ingen forskning som tydligt förklarar varför vissa investerare överpresterar samtliga index över tid. Senast var det Ola Brageborn och co som i sin aldrig belånade (notera aldrig) portfölj har nominellt avkastat 30+ procent till dags dato. Detta sedan 2004. Mig veterligen kan inte forskningen förklara detta på ett tillfredsställande sätt och är man nyfiken av naturen så ställer man sig frågande. Det är lätt att säga att det är slump och tur, men intuitionen säger mig att det finns något mer att hämta här.
Det finns idag en uppsjö med quasi-experimentella metoder där vi vet exakt vilka antaganden som krävs för att undersökningen ska kunna emulera ett traditionellt experiment. Trovärdigheten i dom antagandena kan naturligtvis variera från en situation till en annan, men att påstå att det inte går att identifiera några kausala effekter överhuvudtaget är helt enkelt fel. Se t.ex. Judea Pearls Book of Why för en populärvetenskaplig genomgång.
På samma sätt som du kan skilja på en skicklig pokerspelare från en pokerspelare med tur så kan man också göra det för stockpickers.
Men det kräver också mer information över en längre tid. Du kan t.ex. inte säga något om hur det gick en enda pokerturnering, men över många turneringar över många år så kan man peka på vilka som är faktiskt skickliga.
Frågan är ju bara hur många års investeringar du behöver för att övertyga en anhängare av EMH att en investerare är skicklig?
Grundproblemet här är ju att om du tar tillräckligt många investerare, så kommer ju någon av dessa att överprestera index på 20, 30 eller till och med 40 års sikt. Det är lite som med vetenskapliga studier. Har man tillräckligt många variabler och tillräckligt många dataset så kan man bevisa det man får forskningspengar för. Vilket ju är precis det vi får fram om vi tittar på reproducerbarhet av vetenskapliga studier, som ju inom många områden är en bra bit under 50%.
Nej det finns ingen motsättning här. Bara för att några på 20-30-40 års sikt kommer överprestera betyder det inte att det är omöjligt att skilja från slump vs skicklighet. T.o.m. just det man gör genom att analysera statistiskt.
Din kritik mot vetenskap upplever jag vara på nivån “amendurå” typ. Hela poängen med att vetenskapligt studera är ju att kvantifiera mätningar och göra statistiska analyser. Systematiskt studera och skilja slump från kausala samband.
Reproducerbarhetsproblematiken är bara en del av processen.
1 gillning