Med sjukersättning är inte samma sak som sjukpenning, tråden handlar om SGI inte om sjukersättning.
Sjukpenning är en omställningsförsäkring mot att det finns en rehabiliteringpotential.
Typ benbrott som läker eller annan sjukdom med bra prognos
Sjukersättning är motsatsen, alla potential till rehabilitering mot ett arbete finns inte.
Typ hjärnskada som stroke, eller annat elände.
När man är död kanske hen menar?
Orsaken till att vi även pratar om sjukersättning, är att utan lön, eller annan inkomst man skattar för i flera år, så minskar nivån även på sjukersättningen. Är bra att veta och kanske viktigare än nivån på sin sjukpenning.
Vanlig sjukpenning får man i värsta fall ett par månader och kan justeras upp vid senare arbete. Sin sjukersättningsnivå får man på livstid och går inte höja, efter den bestämts.
Såklart är det en liten risk att hamna där, men man bör ändå vara medveten om den.
Går det så går det. Hur gör de med pensionen? För den arbetande parten över medel (tjp, allmänn)?
Nämnde i tidigare inlägg att pensionen kan vara en viktigare fråga som kvarstår även om man lyckas undvika andra risker.
Ni är medvetna om att i detta forum har de flesta koll på ränta på ränta och 12/12/12? Eller? Vem säger att man inte kan tjäna pengar utan att ha ett förvärvsarbete?
Ah, så du är Fire? Grattis! 
Känns som en lite onödig tråd då i och för sig! 
Eh nej? Frågan var ju från början om man kan fimpa SGI:n några år för att sedan fortsätta sin spar/investeringsresa…?
Ni har koll på läget. Grattis till det! 
(TS har det inte av vad jag kan se.)
Vad händer om man tillhör de betydligt fler som drabbas av utmattningssyndrom med intermittenta sjukskrivningar eller psykisk ohälsa resten av livet? Pga att man jobbar för mycket(två hletidsjobbande föräldrar går statistiskt sett inte ihop med barn). Då kan man också ha en livslång kamp framför sig. Man bör beakta alla risker, inte bara de som går att försäkra sig mot, utan även de som går att undvika.
Livet är en balansgång. Så man får välja själv, men kunskap om våra trygghetssystem skadar inte. 
Inkomster från arbete är det enda som kvalificerar till de trygghetssystem som finns. Det vanliga i min omgivning är att man i stället för att nolla sig tar så få dagar man kan komma undan med för att dryga ut tiden. Svägerskan var hemma i åtta år, visserligen med fler barn än ett.
Man får hitta sin egen lösning. Gör som du tycker blir bäst för dig och din familj. Skulle “skiten träffa fläkten” så drabbar det assymetriskt den som har stått utan inkomst (alternativt haft inkomsten / SGI skyddad via någon av de offentliga trygghetssystemen).
Det går att lösa den ekvationen på ungefär hundra olika sätt utan att en av föräldrarna “nollar sig”. XX/XY-procent där XX och XY inte behöver vara 100 eller 0.
Nejdå tvärsom faktiskt …OM föräldern ifråga skulle ha oturen att hen inte får något jobb när hen vill ha ett blir det snarare bingo avseende levnadsstandard när pensionen kommer ( låångt kvar dit dock).
Då får hen via olika behovsprövade tillägg mm same same levnadsstandard som majoriteten av svenska pensionärer .
Bättre än innan pensionen då hen lever på maken nu utan några bidrag alls.
Garantipensionen är ett hopp upp helt klart, konstigt att det är så små skillnader i den allmänna mellan nån som jobbar och inte (att jobba några år extra ger visserligen bra utdelning). Men tjänstepensionen borde i ett sånt fall vara obefintlig?
Nej, men jag lever väl i den naiva tanken om att man i Sverige aldrig kan hamna på gatan förutsatt att man inte missbrukar eller liknande. Dvs. det finns ett slags trygghetssystem i grund och botten.
Pratar vi om fysiska handikapp så förmodar jag att man får den hjälpen man anses behöva av samhället. Om jag exempelvis hamnar i rullstol och accepterar “ödet” att jag hamnar i en lägenhet någonstans med breda dörröppningar och hiss kommer det att gå oavsett min ekonomiska situation. Om jag däremot promt ska bo kvar i mitt hus med trappor, smala dörröppningar mm förstår jag att jag måste öppna min egen plånbok för att bekosta det.
Nu menar jag inte att en person som blir rullstolsbunden inte skulle kunna arbeta men jag lever i uppfattningen om att samhället har utformats så man kan få den hjälp man behöver för ett drägligt liv.
Pratar vi om psykiska nedsättningar kan jag bara relatera till egna perioder av depression och då smakar oxfilé och nudlar likadant. Om man däremot tror att man t ex kan bota en depression genom shopping så behöver man såklart en massa pengar men då talar all forskning emot det och sjukvården följer ju forskning snarare än vad en patient “tror sig behöva”.
Lite luddigt men hoppas det förklarar mer vad jag menar kring att man inte behöver pengar på samma sätt när man är sjuk som när man är frisk.
Har du inte ett väldigt starkt “support network” eller har tur att få bra handläggare och övrig personal i hela kedjan så är det en reell risk.
Familjen flyttar in och ut på vandrarhem – kostar 1000 kronor per dygn | SVT Nyheter
Som någon som har “hamnat i rullstol” så är det väldigt stor skillnad mot hur många tror hur det fungerar och hur det faktiskt fungerar. Många får köpa sig fungerande mobilitetshjälpmedel (vi är flera på forumet som har fått göra det). Att få via hjälpmedelscentraler innebär långa väntetider och de är bundna till sitt “sortiment” och regler för aktuell kommun eller region.
Räcker med att hamna mellan stolarna, utförsäkringar av sjuka förekommer fortfarande.
Eller när FK räknar fel. Drabbade även mig, levde på 2000kr över hyreskostnaden i ett halvår medan FK utredde varför min SGI plötsligt halverades. Det löste sig till slut, med nudlar och hjälp av anhöriga och en bra handläggare på FK som tog tag i det orkade rodda i det.
Men det hade troligen inte gått utan hjälp.
I detta fall handlar det ju om SGI. Hur skulle ditt fall påverkas av om du hade haft en maximerad SGI?
Jag hade levt lyxliv på Bahamas! 
(Ironisk)
Vad menar du?
Jag behövde inte maxad SGI, jag behövde den SGI jag hade rätt till och fick den sen i efterskott. FK hade missat att fylla i rätt datum för ett läkarintyg.
Hade jag inte fått hjälp att rätta till FKs misstag, så hade jag troligen blivit hemlös efter att ha hamnat hos kronofogden. Soc hade troligen bollat mitt ärende till FK, då sjuka ska få ersättning därifrån.
Så mitt inlägg var en inblick i att det går att bli hemlös, utan att vara missbrukare. Skyddsnäten funkar okish för det mesta, men tyvärr långt ifrån alltid.
Lite därför jag inte rekommenderar någon att dumpa sin ISG, när det finns uppenbara risker. Men sen får alla göra som de vill, men då har de i alla fall lite inblick i vad som kan hända.
SGI hjälper vid sjukdom, barnledighet eller arbetslöshet. Janina ska ju inte ha fler barn och ser inte arbetslöshet som ett problem. Det enda hon isf kan ha nytta av är vid sjukdom, och då är frågan hur länge har man som sjuk nytta av SGI? Och när går det över till någon form av ersättning som INTE har med SGI att göra?