Skulle behöva höra lite idéer om hur ni hade tänkt gällande buffert.
Under majoriteten av mitt vuxna liv har jag lagt pengarna på hög på lönekontot utan ränta. Anledningen har mest varit trygghetskänslan av att ha pengarna tillgängliga i något som jag känner att jag har “kontroll” över. Det var först för 5 år sedan som jag började använda mig av sparkonto, och har egentligen inte börjat med något aktivt sparande på ISK förrän i slutet av 2024.
Under åren har jag ändrat min relation till pengar ganska mycket. Jag tog därför beslutet i mitten av förra året att börja dra ner ganska kraftigt på min buffert och föra över den till mitt ISK. Sen jag började har jag dragit ner kontantbufferten från 5 års utgifter till att ha lite över 1 års utgifter kvar.
Lite information om min nuvarande situation:
Familj & ekonomi: 37 år, sambo och barn. Separerad ekonomi. Sambo har ett bra jobb inom en stabil sektor.
Jobb & försäkring: Fast anställning via svensk juridisk arbetsgivare med 2 månaders uppsägningstid. Med i facket och har bra sjukförsäkring via jobbet.
Sparande & tillgångar (min del): 68% sparkvot, 16 månadsutgifter på sparkkonto & 11 års utgifter på ISK.
Boende: Friköpt hus med 63% belåning. Totalrenovering de senaste 12 månader ink. tak. Bör inte dyka upp några stora utgifter de kommande 10 åren.
Skulder: CSN har 147k kvar.
Frågeställning:
Vad anser ni vara en rimlig kontantbuffert i min situation? Är det rimligt att kanske att ta bort bufferten helt?
Resonemanget är att om jag blir av med jobbet hinner jag under uppsägningstiden bygga upp en buffert. Och även sjukförsäkring/a-kassan kommer att se till så att bufferten hinner växa under en kris. Vid en oförutsedd händelse kan jag nog täcka det med kreditkort eller värdepapperskredit och i värsta fall betala ränta i någon månad. Har jag tänkt rätt eller har jag missat något?
Syftet med bufferten är i min mening att slippa likvidera delar av pengamaskinen varje gång man går och handlar, så den bör vara stor nog att täcka de utgifter som man inte vill ta på kredit fram till nästa lön. En ”buffert” som ligger på ett separat sparkonto som det tar ungefär lika lång tid att likvidera som pengar på börsen ser jag ingen sans i.
Buffert tänker jag personligen på ”nödbuffert” som utnyttjas sällan.
Personligen har jag därför valt FASTräntekonton med bättre ränta OCH möjlighet låsa upp de i förtid mot en straffavgift på uttaget (1-2%)
”Fria uttag” känns inte viktigt för mig om det rör sig om nödbuffert. På 11 år har jag en enda gång behövt låsa upp en del av sparandet vid ett fastighetsköp.
Du har en brutal sparkvot (68 procent!) och är nära halvvägs till FIRE vid 37 års ålder. Din buffert på sparkonto är idag är 16 månaders utgifter, och det kanske är lite i överkant. Men jag hade inte gjort några stora förändringar om jag var du. Det är skönt att vara ekonomiskt förberedd när (inte om) något jävulskap inträffar. Fortsätt bara.
Ja den är bra. Du kan dock få högre ränta på tex Moank 2,50%. Jag har valt att ha 31 dagars bundet på PRA spar till 2,65% ränta. Där kan man välja om det ska bindas om eller ta ut pengarna.
Man ska ju vara medveten om att bufferten kostar en hel del, eftersom den inte växer i takt med börsen över tid. Jag har haft alldeles för mycket buffert och egentligen aldrig behövt den.
I takt med att min aktiedepå växt kan jag känna att bufferten behövs allt mindre. Jag har även generös kredit på kreditkorten som jag kan nyttja även om det kostar. Vill jag inte sälja nån fond eller aktie, kan jag belåna portföljen lite, och lösa det som behövs. På ett eller annat sätt får jag ju fram pengar till krisen om det behövs.
Storleksmässigt kan jag tycka 3-5 månadsutgifter räcker bra, men måste anpassas lite beroende på om man bor i hus, har flera bilar etc, eller åker kollektivt och bor i hyresrätt.
Har ingen buffert. Råkar så klart ligga en slant på vanligt lönekonto ibland. Har kreditkort med limit på 2x månadsutgifter. Värdepapperskredit på 4x årsutgifter.
Ser ingen anledning att göra det komplicerat, pengar finns överallt. Låter som att du har en motsvarande situation
Ricard Nylund pratar i sina gästspel här på RT om likvidbuffert och reservbuffert och det har jag tagit till mig.
Likvidbufferten ligger på vanliga storbankers sparkonto (noll ränta förstås) i storleksordningen en till tre månadsutgifter. Här tänker jag ”betala större utgift enkelt”.
Reservbufferten ligger på tre fasträntekonton med tre månaders löptid, dvs en förfaller varje månad. Här är storleksordningen 10-15 månadsutgifter. Om jag hamnar i ett läge där jag ofrivilligt blir utan inkomst kommer nog månadsutgiften sjunka så det är kanske närmare 20 månadsutgifter egentligen.
Min erfarenhet av hus, fru och barn är att det kommer “oförutsedda” utgifter varje år. Det är bara en fråga om hur stora dom är. För oss har det varit högt och lågt. Vitvaror som ger upp, bergvärmepump som går sönder, ett av barnen hamnar på sjukhus under en längre period, byte av arbete kräver ytterligare bil osv.
Vi har just nu ca 6 månaders utgifter som buffert på konto. Det gör att vi sover gott om natten vilket lätt är värt några tusenlappar om året i missad avkastning.
När jag började spara så hade jag många olika konton för olika ändamål men det har blivit mindre och mindre sånt. Jag ser inget behov av att ha någon stor buffert.
I slutet av en vanlig månad har vi kanske täckning för 2 månaders utgifter så i början av månaden har vi mer. Det är ju ganska otroligt att något skulle hända oss båda samtidigt så det täcker ju upp 4 månader minst om en av oss inte jobbar. Vi har 10000kr gräns på kreditkort om man behöver täcka upp en plötslig, dyr utgift.
Utöver detta så får vi helt enkelt sälja från våra ISKn, tycker inte det känns svårare än så.
10-15 månadsutgifter låter väldigt mycket. Vad pratar vi om för belopp då på ett ungefär? Samtidigt blir det ju någon form av ”mellanhand” till buffert.
Jag tänker mig att det är en klok strategi, men kanske man även kan ha en mer tillgänglig buffert på tex SBAB där kontot inte är fastlåst
Så här tänker jag
1 buffert på storbank för akuta utgifter
1 buffert på nischbank med fria uttag
1 buffert på nischbank med fast ränta
För min del svårt att veta hur mycket man ska lägga i respektive ”hink”. 10-15 månafsutgifter låter väldigt mycket
Jag tänker såhär, eftersom jag har hög lön (du med!) så behöver jag inte så stor buffert, skulle något hända på jobbet har jag 6 månaders uppsägningstid, sex månadslöner med hög sparkvot sklulle ge mig gott om tid för att bygga buffert vid behov så jag har bara cirka en månads utgifter sedan backar jag upp med ett kreditkort med 150 K limmit som jag aldring nyttjat så att jag behövt betala ränta men worst case skulle det ju inte vara något problem. Dör jag finns en livförsäkring som täcker gott och väl för man och barn så även där har jag säkrat upp.
Fått rådet många gånger från olika experter på både banken och hos min pensionsrådgivare via jobbet att jag borde ha allt från 6-12 månader i buffertspar men jag litar inte på sådana råd utan gjorde läxan själv. Bättre då att ha investerat kapital.
Ni har helt rätt båda två, förstås. Jag tänker att jag dels har planerade utgifter inom något år, dels är fördelningen mellan buffert(-arna) och investerat kapital fortfarande helt ok.
En buffert på tre månadsutgifter skulle vara helt tillräcklig, eftersom den i verkligheten blir ännu större - vid en oväntad uppsägning räcker det att ni sänker sparkvoten till 0% och då får ni några månaders buffert till.
En buffert på 16 månadsutgifter är extremt överdrivet när ni inte är i FIRE.