@OBWN Bra och spännande reflektioner, gillar! Instämmer helt med att “svepningen har inga fickor”, “varför spara på ålderns höst, spendera istället när du har möjlighet” m.m. inte ska tolkas litterärt/bokstavligen som det samma som typ bränn allt på skräp och dö fattig… 
men i poddar etc så är dock ändå andemeningen inte sällan just sådan, dvs typ att bränn pengarna när du har chansen, nästa generation är inte ditt ansvar etc vilket jag tycke är svårsmält, oansvarigt och faktiskt i det närmaste stötande egoistiskt. Well well, time will tell om något finns kvar när svepningen ska på… 
Trevlig helg!
2 gillningar
@Saihtam Hmmm…bra reflektion… Tänker nog så här; om man inte har barn, oavsett skäl, kan man ju de facto inte heller ha något ekonomiskt ansvar för nästa generation. Eller?
1 gillning
När jag tänker på tacksamhet mot tidigare generationer och ansvar mot kommande generationer tänker jag på en samhällsnivå: inte riva ner fungerande institutioner, kasta bort forskning och slösa på planetens resurser. Jag tänker verkligen inte på att jag kommer få pengar när mina föräldrar dör (det kommer inte vara några livsförändrande summor) eller att min dotter som kommer vara runt 50 när jag dör har rätt till några stora summor då. Jag utgår från att hon långt tidigare har blivit en kapabel och kompetent vuxen och har hon inte det får jag väl hjälpa till när det behövs.
8 gillningar
Ja, jag vet inte.
Jag tänker att man har ett ansvar mot kommande generationer som samhällsmedborgare bortom sina blodsband. Det är därför jag ställer mig tveksam till det stora fokuset på den närmsta familjen och kapital/tillgångar i dina tankar.
Men det är en intressant diskussion!
Så länge man tar det här ansvaret har jag svårt att se något slags fundamentalt ansvar att bygga/förvalta kapital till nästa generationer. Blodsband eller ej.
1 gillning
@Saihtam @Ylvi På nivån “samhällsmedborgare” tänker jag att vi med rätta tar vårt ekonomiska ansvar genom att betala skatt. Jag som individ har ju varken något moraliskt eller praktiskt ekonomiskt ansvar för någon annan, särskilt inte utanför familj, utöver att jag betalar skatt till det allmänna. Att prioritera familj/släkt före det allmänna måste ju därtill anses vara en vedertagen och allmänt accepterad legal och moralisk ansvarsfördelning i mer eller mindre livets alla situationer, faser, beslut etc.
En ytterligare lite spännande och smått överraskande reflektion jag gjort tidigare när ämnet Generationsövergripande ekonomisk ansvar studerats/diskuterats är att det verkar finnas en ganska stor koncensus i ämnet mellan grupperna längst ifrån varandra sett till ekonomiskt välstånd.
De fattigaste (läs utvecklingsländer) ser det inte sällan som en självklarhet att motvilligt behöva lämna hem och familj för att söka försörjning på annan plats, i städer m.m. för att ge barnen bättre förutsättningar, en ökad trygghet, skolgång, startkapital m.m. Det vill säga avstå från egen konsumtion/frihet till fördel för nästa generation. Det samma gäller de historiskt sett allra rikaste (gamla adelsfamiljer, industrimagnater m.m.) för vilka det är självklart att prioritera förvaltning, utveckling och tillväxt av egendomarna för nästkommande generationers bästa (även om det självklart finns undantag från denna slutsats i båda dessa grupper).
Gruppen där emellan, lite slentrianmässigt kallad “medelklassen”, verkar dock inte alls känna samma tacksamhet till tidigare generationers flit och inte heller ansvar inför nästkommande. Denna grupp kan utan reflektion låna pengar till egen konsumtion, välja amorteringsfritt till fördel för kortsiktig egen konsumtion m.m. vilket de två tidigare nämnda grupperna “aldrig” skulle göra… Intressant tycker jag. Rätt eller fel? Ingen aning!
2 gillningar
Även jag har - i många år, faktiskt - funderat över de många likheterna mellan de som befinner sig i ena respektive andra änden av den ekonomiska välståndsskalan.
Endast personer med osedvanligt dålig eller osedvanligt bra ekonomi är benägna är släppa allt de har för händer för att rusa ut på stan och spontanköpa en tvåvånings surfbräda i äkta läder med förgyllda kanter, dubbla överliggande kamaxlar och realtidsuppkoppling mot cesiumklockan i Ingelstadt.
En medelklassperson genomför först en noggrann research, och konstaterar därefter att såväl Råd & Rön som Konsumentmagasinet Plus bestämt avråder från köp.
Det är också mycket vanligt att personer längst ned respektive längst upp på den ekonomiska välståndsskalan refererar till vänner med endast för- eller smeknamn och utan förklarande kontext, när de berättar anekdoter för människor som de inte känner så väl, vilket lätt skapar förvirring:
Typ:
“…Leffe / Archibald skulle ju passa Vargen i lördags, men det gick ju åt helvete…”
Medan en medelklassperson i det läget säger:
“Jo, Kärran - alltså Kerstin Fryntligsson, du vet hon som bor på Tillhyggevägen precis bredvid ICA, och jobbar som syslöjdslärare på Manetskolan - skulle ha passat min dvärgpudel Vargen i lördags, medan jag besökte min kusin i Sorunda. Men tyvärr fick hon scharlakansfeber, så det gick inte.”
Det finns säkert ännu fler exempel på detta intressanta fenomen.
7 gillningar
Det låter rimligt. Går jag på hur många föräldrar beter sig och uppfostrar verkar dock “självcentrerad” vara ett allt starkare ledord på bekostnad av “hänsyn”.
2 gillningar
Ja, och det handlar ju sällan om mängden pengar. Ibland har jag fått frågan:
Vid vilket belopp blir barnen skitstövlar?
och jag tror att det inte är så mycket en beloppsfråga. Sedan handlar det ju om att inte heller ta ifrån dem ett driv. Jag sitter och pular lite på en tanke kring att man kan ge barn pengar ganska fritt inom ett trappsteg på rikedomstrappan, men man ska vara försiktig att lyfta dem över de olika trappstegen, det är liksom där det skiter sig.
5 gillningar
Det där skulle lätt kunna vara veckans take away från RT (okej, avsnitt 452 var bra).
Tror det också har bäring bortom barn också - typ om ett arv/gåva/oväntad summa pengar är livsförändrande eller inte. Är man på nivå 3 och ärver till nivå 4 ändrar det massor. Är man på nivå 4,21 och ärver till nivå 4,34 kanske det inte är helt omvälvande.
3 gillningar
Grejen är ju liksom att det är mycket lättare för människor att anpassa sig till bättre förhållanden än till sämre. Så det är mycket bättre att börja smått, lära sig att tjäna pengar och hushålla med resurserna, och sedan gradvis kliva upp i rikedom och ansvar än att börja livet på en “jag behöver aldrig arbeta” nivå, blåsa pengarna, och sedan försöka dra åt svångremmen. Inte för att det behöver bli så, det finns säkert folk som klarar att ta över en förmögenhet och fortfarande känna ansvar, men jag tror definitivt att den ödmjuka känsla vi har över hur bra det har gått blir svår att ge till barnen om de aldrig fått prova att ta ansvar för sin egen inkomst.
5 gillningar
Det har väl mest att göra med att man som medelklass som regel inte har något särskilt att vara tacksam över från tidigare generationer, utöver att man förhoppningsvis fick en rimligt trygg uppväxt av sina föräldrar. Och motsvarande trygga uppväxt vill man förstås ge vidare till sina barn.
Jag förstår inte riktigt hur du menar att jag borde känna en djup tacksamhet till min farfars fars eventuella slit och flit som inte ledde till något nu bevarat värde, och utifrån detta känna en stark skyldighet att föra vidare något till mina barnbarnsbarn…?
4 gillningar
Lite svårt det här men att “inte lämna nått efter sig så nästa generation får börja om på noll” stämmer väl inte ändå?
Exempel:
Min Mormor gick bort som 104åring
Då va min mor 81år, min bror 64år och jag 53år
Lever min mor till 100år är min bror 83 o jag 72år när hon går bort
Min bror barn kommer då vara över 50år och deras barn i 20år åldern-
Så i praktiken blir det mormors barnbarns barnbarn som får pengarna, personer hon knappt hann träffa.
1 gillning
Är det inte rimligare att alla får börja på noll ekonomiskt? Om något är en rättvisefråga så är det väl just det. Den som växer upp i en välbärgad familj har ofta redan fördelar i form av kontaktnät, bättre utbildningsmöjligheter och större trygghet. Det minsta vi kan göra för att jämna ut startlinjen är väl att inte dessutom ge dessa barn ett stort ekonomiskt försprång.
Arv riskerar bara att cementera ett klassamhälle där skillnader går i arv, snarare än att människor får forma sina liv utifrån egna meriter.
7 gillningar
Nu drog du en helt annan slutsats… Jag får förklara så du förstår..
Jag kommer inte förbruka alla mina pengar tills den dagen man dör..
Jag kommer inte spara allt till mina efterlevande heller..
Me andra ord kommer jag leva som vanligt å de kommer å finnas kvar kapital till efterlevande..
2 gillningar
Nja 
Jag ärvde i princip ingenting monetärt. Däremot fick jag mycket annat immateriellt av mina kära föräldrar.
Jag har ingen arvinge att lämna eventuellt kapital vidare till, inte heller någon i släkten som behöver, och jag tycker allmänna arvsfonden är ett dåligt alternativ.
Så jag tänker att jag tar mig rätten att sätta sprätt på mina pengar. Om det är något kvar så går det via testamente till organisationer som gör nytta.
Förstår inte varför pengarna behöver gå i blodsband 
6 gillningar
100%. Dyra vanor är inte en bra gåva att ge sina barn.
Vår första bil var en 27 år gammal 740 som vi köpte för 30k. 4 år senare köpte vi en 10 år gammal V70 för 70k. Nu senast en 3 år gammal VW för 400k. Alla 3 bilar har vi älskat och uppskattat. Tänk om jag fått en dyr bil gratis som 18 åring.
4 gillningar
Självsäkra nog för att inte behöva vara otrevliga är nog formeln, enligt mig 
1 gillning
Ett samhälle blir starkt när dom äldre planterar träd vars skugga dom själv aldrig kommer få lov att sitta under. Som alla andra visdomar här i livet så kommer ovan från Rome Total War. Ovan är en självklarhet som tycks ha gått förlorad i vårt individualistiska land. Vilket är lustigt då det under 1900 talet, till stor det varit så att varje generation har fått det bättre och bättre, som ett resultat av föregående generationerns slit och arv. Själv så tror jag att 2000 talet kommer vara det precis motsatta. Jag är övertygad om att småttingarna jag ser leka på lekplatserna kommer få det sämre än mig.
Så visst blir det något komiskt över det hela, när generationerna som fått så mycket, ska börja filosofera och rationalisera sin egen ovilja att lämna något efter sig, bortsett ifrån miljöförstörelse då så klart .
Tror det kollektiva spirit animalet för våra äldre svenskar är Saturn som äter upp sin son
Jag hårddrar det lite för att vara rolig. Men jag tror att våra samhällen på många sätt har varit dopade under den andra halvan av 1900 talet och tidigt 2000 tal, något som möjligtgjort det för vanliga knegare att bygga välstånd på ett tidigare aldrig skådat sätt. Om man tillhör dom som har fått ta del av detta och har barn, så tycker jag det är svagt att inte ha som ambition att det ska gagna även framtida generationer.
Ger heller inte mycket för argumenten att det leder till bortskämda ungar. Som föräldrar har man väl ansvaret att uppfostra sina barn och det finns väl inget som säger att man ska ge barnen pengarna när dom är 18.
Hur som helst, om man ska översätta det gamla romerska citatet till modern svenska så hade det väl låtet
“Se till att hugga ner träden som dina föräldrar planterat och salta jorden så att ungjävlarna lär sig veta hut. Och glöm för allt i världen inte att klappa dig själv på axeln, för att allt du har fått har varit din egen förtjänst“
9 gillningar
Angående att ”skämma bort barnen” med förbättrade förutsättningar:
3 gillningar
Kommer förmodligen aldrig att få barn men jag är skeptisk till konceptet.
Det finns rikingar som lämnar miljarder till kommande generation och de pissar bort det på 1-3 generationer och blir inte bättre människor av pengarna, snarare tvärtom.
Men att lämna världen i gott och gärna bättre skick för alla människor, djur och natur håller jag med om är önskvärt.
6 gillningar