För ganska precis tio år sedan gick startskottet av för min egen privatekonomiska resa. Detta efter att under sommaren 2014 ha snubblat över Tobias Schildfats bok “Vägen till din första miljon”. För första gången hade tanken väckts om att bygga en egen pengamaskin (som Tobias själv uttryckte det i sin bok).
Drygt fem år senare formulerade jag och sambon ett mål om att var och en på egen hand bygga upp varsitt investerat kapital om 6 mkr innan 40. En summa som enligt dåtidens beräkningar skulle vara tillräckligt för att täcka de månatliga kostnader vår önskade livstil beräknades ge upphov till.
Mycket i livet har förändrats sedan dess, såsom ofta är fallet. Inte minst den vikt vi tidigare lade vid när i tiden detta belopp skulle ha uppnåts. Likaså har förstås de senaste årens höga inflation inneburit att detta belopp behövts revideras och justeras.
Oaktat ovan har det initiala målet om 6 mkr ändå legat kvar som en slags mental målbild, och under gårdagen passerade portföljens värde för första gången en stor milstolpe - halvvägs till målet.
Vid resans begynnelse arbetade jag som en lågavlönad butiksmedarbetare inom detaljhandeln. Idag som en helt vanlig anställd tjänsteman. Det är också av just denna anledning jag gladeligen delar med mig av mina egna framsteg.
Jag är nämligen en ytterst icke-anmärkningsbar individ på alla sätt och vis. Min enda egentliga styrka och recept för framsteg har bestått av ett disciplinerat månadssparande och en förmåga att hålla nere på kostnader i vardagen. Även om min inkomst har ökat de senaste två åren utgör således min resa ett skolboksexempel på att i stort sett vem som helst på relativt kort tid kan förändra sitt liv och sin ekonomiska framtid.
Jag hoppas att du som läser detta och som kanske befinner dig i den situation jag befann mig i för tio år sedan ska inspireras till att fortsätta på den väg du precis påbörjat. För att ja - det är fullt möjligt att bygga din egen pengamaskin. Även för en helt vanlig knegare som du och jag.
PS.
Det som är lite extra roligt såhär tio år in på resan är att den exponentiella utvecklingen över tid - ränta-på-ränta-effekten, den beryktade hockeyklubban - för första gången kan ses ta form i min egen portföljs utveckling.
Härligt att höra. Och jo, nog ser man hockeyklubban ta form.
Och jo, jag känner också igen mig själv i din beskrivning av dig
Vår största spar-egenskap är att vi tycker tråkigt är roligt ‐ till våra barns stora irritation…
Fram till och med mitten av 2021 bestod portföljen av i runda slängar 50% investmentbolag och 50% globalindex. Därefter övergavs investmentbolagen helt. Sedan 2021 sitter jag därmed på en globalindex-portfölj med med en varierande home bias på mellan 10-20%.
Extremt inspirerande inlägg. Det är dessa typer av information som verkligen motiverar mig, kanske speciellt när man har lite dalar.
Grymt stort grattis!
Av ren nyfikenhet när du säger att kapitalet ska täcka era kostnader framöver när ni når målet vid 40, har du tänkt att successivt sälja av fonder och föra över till lönekontot, eller börja bygga en utdelningsportfölj?
Tänker att alla pratar om FIRE, men jag tycker det är spännande att tänka på hur man faktiskt gör med sitt kapital när man är framme. Plockar ut det eller lever på utdelning
Vår initiala plan var att göra en klassisk FIRE och låta avkastningen finansiera våra liv. Den planerade uttagsstrategin var i detta fall att löpande sälja av fondandelar för att täcka utgifter och låta portföljens sammansättning vara oförändrad. Vi hade dock inte planerat att dra ned risken i portföljen vid 40 med räntebärande värdepapper/fonder (som annars är rimligt) av den enkla anledningen att vi inte skulle ha något emot att stå till arbetsmarknadens förfogande under dåliga tider för att låta portföljen återhämta sig.
Mycket har dock förändrats sedan dess. Dels har vi pga. diverse händelser i livet såsom sjukdom kommit till insikten att FIRE troligtvis inte är för oss. Idag jobbar vi på att hitta en balans mellan att spendera mer i nuet (både pengar och energi) och mindre på en potentiell framtid som kanske aldrig blir av.
Jag förstår verkligen lockelsen med FIRE och har länge varit en trogen anhängare till denna rörelse. Men för egen del har jag sakteligen kommit att landa i att det är möjligheten att kliva åt sidan som jag vill åt. Det är frihet för mig. Inte att sluta arbeta så tidigt som möjligt i livet på bekostnad av ett mindre rikt liv. Med andra ord - FI, inte FIRE.
Vad nu ett rikt liv innebär för den enskilde är förstås högst individuellt. För någon är det att kunna investera i och dricka viner för 30 tkr flaskan. För en annan är det att kunna ägna all sin tid åt musik och kunna köpa den där Gibson-gurkan för en totalt orimlig summa pengar för en ointresserad.
Det jag vill få sagt med ovan är att det vi tidigare själva avfärdade som “onödig” konsumtion nu är något vi omfamnar i en helt annan utsträckning - så länge vi anser att det bidrar till en högre livskvalitet för oss. Vi har insett att viss objektivt sett onödig konsumtion faktiskt är något som ökar vår livskvalitet.
Inser att jag svävar ut lite i förhållande till frågan, så för att summera. Planen i dagsläget vad gäller uttagsstrategier i framtiden är snarare att låta vårt FI-kapital (om vi nu når dit) köpa oss inte bara tid, utan även konsumtion som sätter guldkant på vardagen. Vi kommer därmed vara betydligt mer flexibla än vad vi initialt hade tänkt oss. Med största sannolikhet kommer vi fortsätta förvärvsarbeta i någon utsträckning och göra uttag från våra portföljer mer sporadiskt vid behov.
Åtminstone är detta planen här och nu. Men om det är något jag lärt mig under de senaste tio åren är det att planer tenderar att förändras. Vad som faktiskt blir fallet i framtiden får framtiden utvisa.
Exakta summor har varit väldigt varierande över hela denna period av den enkla anledning att inkomsten varierat kraftigt. Allteftersom inkomsterna gradvis ökat har utgifterna hållits på ungefär samma nivå som när jag var student. Det som således varit konsekvent över tid har varit en mycket hög sparkvot som varierat mellan uppskattningsvis 40-75% under denna tioårsperiod. I absoluta tal innebär det i runda slängar 10 000 kr/mån i början av resan och upp till ~25 0000 kr/mån mot slutet (de senaste två åren).
Så fint du skriver om detta.
