Efter mer än 30 år som anställd i privat näringsliv är min insikt att alla är utbytbara samt att man i grunden bara byter tid mot pengar.
Lever jag för att arbeta, eller arbetar jag för att leva ?
19 gillningar
Stor igenkänning på den, högpresterande och sedan rejält krasch mentalt både 1,2 och 3 ggr innan jag och vården insåg att det handlade om utmattningsdepression. Nu har jag checkat ut fr arbetslivet för gott genom att äntligen kunna ta ut pension, så inget mer presterande och lajvande av att jobba för mig. Nu ska jag läka på riktigt och inte proppa i mig mediciner för att kunna prestera. Nu ska jag bli jag utan värderande blickar på mig och krav på prestation och leverans. Fuck nyckeltal, lönesamtal, utvecklingssamtal, drivningsaktivitetet etc etc.
22 gillningar
Tack för ditt inlägg. Jag kan inte säga att jag har samma typ av erfarenhet men stor igenkänning. Jag växlade mellan privat och offentlig och där efter nästan PRO Bono. Ständigt jagande efter mening.
Valde sedan att bli egen. Skapa värde. Idag känner jag mening för de människor jag arbetar med och leder. Arbetets särskilda mening är helt underordnad mina relationer.
Om du vågar, testa att bli egen och leverera verkligt värde 
5 gillningar
Om jag också blivit en quiet quitter? Ja det har jag. Känner igen mig i din beskrivning som högpresterande som tappat glädjen av alla meningslösa möten, eller som du så fint beskriver det: lämnar själen hemma när man år till jobbet. Precis som du är jag cirka 10 år in i arbetslivet.
Paradoxen som jag noterat är att det är svårt att vara en quiet quitter som högpresterande individ. Jag är bara inte bra på att göra inget, “sitta av tiden” eller göra saker som jag inte tror är meningsfulla. Att göra ingenting är svårt. Och moralen är för hög hos mig för att “skolka” även från hemarbetet och göra något meningsfullt med tiden istället (städa, snickra, vandra, träffa vänner etc). Så där sitter man - tillgänglig framför datorn 8h/dag - men uträttar arbete som kunde gjorts på 1h.
Jag behöver 2 saker:
- en inkomst
- känna mig behövd och stimulerad, i.e. låta själen följa med till jobbet.
Den högpresterande hjärnan pausar inte. När jag försökte göra minsta möjliga insats på jobbet slutade det med att jag startade konsultfirma vid sidan om. Konsultfirman har gått så bra att punkt 1 är säkrad. Jag tror också den kan lösa punkt 2, att få välja det jag själv tycker är meningsfullt.
Har du övervägt att starta företag? Det låter som du har tid att börja i liten skala sidan om
7 gillningar
Man får nästan känslan av en grav obalans mellan krav och förmåga i TS beskrivning.
Långsamt adapteras men till en osund miljö som slutligen utmynnar i en stressintolerans.
Man tål inte stimuli och avskärmar sig vardagens krav och slutligen handikappad både funktionellt och aktivitetsmässigt med en diagnos enl ICD 10 i bagaget.
Bra skrivet själv och ta hand om er därute 
2 gillningar
Skulle inte kalla mig nån quitter, men däremot var jag också väldigt högpresterande en gång i tiden. Gav extremt mycket av mig själv, genererade en massa till företaget, jobbade extra hela tiden osv osv. Jag jagade en befodran som till slut kom i en liten mindre utsträckning men inte gav så mycket/jobbade mot nästa befodran som cheferna hägrade med och sa skulle komma. I slutändan gick alla stora möjligheter till lite “sköna snubbar”-typer istället.
Jag lärde mig i princip att det inte räcker att vara bäst och jobba bra, och att företagen i slutan sällan gör samma för dig som du för dem. Jag tror det är vanligt att man lär sig sånt när man har några år på nacken i en bransch och liksom prioriterar om i livet
11 gillningar
Vilken underbart insiktsfull text!
Tack! Jag vet precis vad och hur du känner dig. Jag är 37 år in i mitt arbetsliv och har känt något liknande de senaste 7-8 åren.
Och ja, min själ lade jag tyvärr bort för ett tag sedan, letar fortfarande…
Det beror delvis på att jag alltid varit högpresterande (”Duktig pojke”-syndrom) med glöd som har falnat, och delvis på att jag har väldigt dåligt tålamod som alltid har gjort saker 100% eller inte alls… Dessutom så hade jag och min fru en hel del samtal om jobbets ”viktighet” vs. Lön. Hon var högskoleutbildad förskollärare och jag var gymnasieutbildad IT-teknisk projektledare, och jag tjänade nästan dubbelt så mycket som henne. Hon uppfostrade framtida generationer och jag såg till att någon hade bra WiFi / nätverk, eller en bra och säker backuplösning eller …
Efter att hon dog i cancer för 1,5 år sedan så drabbades jag av en enorm ”motivationsdipp” som jag har svårt att komma upp från. Just nu så är jag ca: 2-2,5 år från FIRE så jag får väl släpa mig dit på hörntänderna men jag kan inte uppbåda någon som helst motivation eller glädje för jobbet. Samtidigt så sitter jag i en bra sits - bra betalt, bonus varje år, extra pensionsavsättning och ett fritt och flexibelt jobb med en hel del resor, i ett bolag som går bra, så att göra något åt det känns också avlägset.
Så för mig så gäller väl samma sak som för pingvinerna i Madagaskar:
”Just smile and wave boys, smile and wave…” i ett par år till…
/Mikael S
32 gillningar
Känner igen mig till 100%. Fyllde nyss 40 och jobbat som ingenjör i nästan 15 år. Trivs med mitt jobb och min arbetsplats men fick jag välja skulle jag såklart inte jobba alls utan göra sånt som jag tycker är roligare. Försöker ta ut så mycket ledigt jag bara kan i form av semester, föräldraledighet.
Nu vet jag inte hur gammal du är men jag skulle säga att du skall vara tacksam att du kommit till insikt att livet inte går ut på att jobba och att den dag du går i pension så kommer ingen tacka dig för att du slitit ut dig. Att komma till insikten att man inte bör göra mer än vad som är minimum är en otrolig lärdom och ju snabbare man kommer fram till den desto bättre.
6 gillningar
Jag tror frågan egentligen bör formuleras ”Har du också blivit medelålders?” Tror inte att du blivit en ”quiet quitter” utan bara kommit till insikt om hur arbetslivet funkar som anställd. Känner igen mig i mycket av det du skriver. Många företag kämpar med liknande problem så det hjälper inte att byta jobb heller. Tror inte att du är utbränd heller. Har varit utbränd 2 ggr och det här låter snarare som min tillvaro nu efter tillfrisknandet när jag slutat vara högpresterande och blivit medelmåttig. Jag tror att nån förändring måste till. Kan du byta typ av jobb istället för att bara byta företag du jobbar på? Man kan bli lite less och till och med bitter när man liksom harvar på med liknande arbetsuppgifter år ut och år in. Kanske en kortare utbildning kan hjälpa dig att byta bana? Eller som flera föreslår, starta eget inom något du brinner för. Min plan består i en kombination av dessa två.
7 gillningar
Jag tror inte meningsfullhet kommer ifrån tillvaron alls. Jag tror inte det kommer från en arbetsgivare, inte heller att det är något som en arbetsgivare kan eller ska försöka skapa.
Meningsfullhet är bara meningsfullhet om man skapar den helt själv, för sig själv. Det finns nog ingen att klaga på (förutom en själv då 
) om man känner att man inte har någon. Att “ifrågasätta tillvarons mening”, eller att ifrågasätta arbetets meningsfullhet låter som att det är på förhand dömt att misslyckas 
den fanns inte där från början. Det är ingen ide att leta vatten i öknen.
3 gillningar
Har du testat att jobba offentligt? Du skulle förmodligen behöva gå ner i lön. Men då slipper man den där ytliga känslan man får av att jobba med något som i slutändan oftast bara handlar om att övertyga människor om att de behöver köpa något som de egentligen inte behöver(nu generaliserar jag lite, jag vet). Inom offentlig verksamhet får man ju ett högre syfte.
6 gillningar
Vad har du för arbetsuppgifter?
Du vet att alla vi som är verksamma i privat sektor knappast jobbar varken med försäljning eller ens på företag som jobbar på det viset?
Jag ställer mig högst tveksam till att livet blir roligare för någon som byter till det offentliga, bara för att…
5 gillningar
This!! 
Tror att man måste vara väldigt mån som högpresterande om att själv ruska om i situationen när det behövs och leta efter något nytt som får tillbaka pirret i magen. Vi kommer aldrig underprestera till den grad att någon annan kommer att reagera. Antagligen är det nya ”precis det som krävs” som TS beskriver ändå långt mer ambitiöst än många andra. 
10 gillningar
Detta var det bästa jag läst på detta forum. Det handlar om livet och inte prestationer. Så mycket igenkänning. Nu är jag nybliven pensionär och jag har gjort det jag längtat efter i så många år dvs kapat kontakten med gamla kollegor och chefer, stängt mitt Linkedin-konto och FB (det senare hade märkligt många kunder och medarbetare i flödet). Jag ogillar inte mina gamla affärsbekanta, men det blev för mycket av intrång i det privata. Jag är så trött på människor utan att det för den skull blir personligt om det nu kan uttryckas begripligt. Önskar att jag hade satt stopp tidigare men det var inte ekonomiskt möjligt.
19 gillningar
Tror tyvärr att tanken på att offentliga jobb och jobb på företag som bidrar till samhället också kan vara en ”gräset är grönare på andra sidan”- fälla. Har själv jobbat på flera sådana företag och gör det faktiskt just nu och även här är det företagets och aktieägarnas bästa man ytterst jobbar för, även om vi har många diskussioner kring kundernas bästa. Det offentliga har jag ingen personlig erfarenhet av men har vänner och familj som jobbat där och de är också rätt så desillusionerade.
1 gillning
Självklart förstår jag att inte alla jobbar i en säljande roll. Men alla är på ett eller annat sätt inblandade i arbete som i slutändan leder till en tjänst eller produkt som ska säljas till någon. Inget fel med det såklart, vi behöver privat sektor annars skulle det inte finnas något att beskatta.
Jag har själv jobbat många år inom privat sektor men bytte till offentlig för att jag kände mig desillusionerad. Inom offentlig sektor ser jag ett högre syfte som gör att jag upplever jobbet som mer meningsfullt. Därmed inte sagt att jag kommer göra det för resten av mitt arbetsliv. Jag förstår poängen med att dra sitt strå till stacken och bidra med skattepengar till det gemensamma. Men för tillfället mår jag bäst där jag är. Tänkte att det kanske kunde funka för TS också.
7 gillningar
Jo så är det ju, men i slutändan handlar det om hur kvartalsrapporten och boksluten ser ut. Olönsamma delar tas bort även om det ger ett mervärde.
1 gillning
Känner igen mig. Jag är en Quiet Quitter. 
2 gillningar