Det innebär också, i många fall, en lägre risk för att behöva frottera sig med de riktigt segsura kollegorna och den fullständigt igendammade kulturen som ibland återfinns inom offentlig förvaltning. (här följer en brakslapp för alla som blev kränkta nu: Ja, det finns sega gubbar i privat sektor och nej all offentlig sektor är inte likadan. Men jag har jobbat många år som konsult mot bådadera och det finns tydliga skillnader och tendenser. Jag vet vilken miljö som skulle få mig att transformeras till en quiet quitter fortare än kvickt…).
4 gillningar
Själv känner jag mig ofta som en karaktär i The Office. Jag liksom leker kontor tillsammans men en massa andra arbetströtta medarbetare som bara vill gå hem för dagen.
Det tog många år som både anställd och konsult innan jag insåg att man är aldrig bättre än sin sista insats. Som bekant - går inte att leva på gamla meriter.
Numer levererar jag precis lagom. Givetvis pustar och jämrar jag mig vid leverans för det gör ju alla andra. Uppdragsgivaren kan ju annars tro att jag kan snyta ut mig viktiga dokument på beställning.
Ibland äntrar jag scenen i möterummet och kopplar in min laptop till projektorn. Men beslutsam min börjar jag mitt skådespel. Laserpekaren lyser på några viktiga floskler i PPT-presentationen och jag tittar bekymmrat ut över publiken som hummar och nickar med. Både jag och deltagarna kommer inte komma ihåg ett jota från min dragning om ett par dagar. Cheferna är nöjda och nyckeltalen hjälpte ChatGPT mig med.
Det lite lustiga med att vara en quiet quitter är att man känner igen andra quiet quitters direkt.
39 gillningar
Otroligt tråkigt och jobba med “quite quitters”. Har massa på mitt kontor, jobbigt när man är beroende av dem för att man ska kunna köra vidare med sitt arbete…
Kontorsjobb är riktigt själsdödande. Så otrolig mycket folk som bara går omkring och gör så lite som möjligt. Samtidigt förstår jag dem, det är inte så att man får så mycket bättre lön för att slita järnet. Det är ju fel på hela systemet. Egentligen borde företaget betala för saker som utförs istället för att företaget betalar för anställdas tid.
Då hade det blivit fart på bygget, då hade man antingen kunnat gå hem när sakerna blir klarare snabbare alternativ tjäna mer pengar och utföra fler saker, då hade alla anställda fått motivation och gjort det som dom tyckt varit bäst för sin situation. Företaget hade fått saker gjorda.
Blir ännu mer sugen på att starta eget när jag läser denna tråden.
8 gillningar
Tror det ligger mycket i detta, få förförs av konferenser och dynamiska utmaningar livet igenom.
Förvånansvärt ofta räcker det att göra ett tillräckligt bra jobb - vilket inte ska förväxlas med quiet quitting 
5 gillningar
Känner igen det.Det är många timmar man bara sitter av så man kan gå hem ibland. Jag skulle säga att jag är ambitiös och arbetsam om jag har intressanta arbetsuppgifter men det får jag sällan där jag är idag.
Skulle byta jobb men marknaden har blivit dålig så blir att härda ut ett tag till. Gillar mindre bolag bättre för då går det inte att sega lika mycket som på större ställen.
Har också några kollegor som har några år kvar till pensionen och där görs det inte många knop kan jag säga.
2 gillningar
Prova att jobba på en arbetsplats som inte accepterar sånt…
2 gillningar
Det är aldrig för sent att bli lokförare.
Fantastiskt skönt konkreta arbetsuppgifter med ett omedelbart resultat. Man behöver aldrig ta med sig jobbet hem, nästa dag är alltid ett nytt blad. Man väljer själv hur social man vill vara. Känner man för att vara enstöring så går det bra, känner man för att socialisera med kollegor så gör man det. Man behöver inte köra något socialt spel för att hålla sig framme och vill man inte fjäska för chefen så är det inget problem. Rör dig bara inte i den korridoren så kan du begränsa era samtal till 3-4 gånger per år. Max.
Det är många kollegor som omskolat sig till lokförare från diverse andra yrken i medelåldern.
12 gillningar
Hur ser du på risken att jobbet försvinner iom AI, självkörande tåg etc?
1 gillning
Du är inte ensam.
3 gillningar
Extremt liten inom min livstid. Varifrån skulle de pengarna komma? Det skulle kräva mycket stora ombyggnader av hela järnvägssystemet och det kommer inte hända. Det är ju fortfarande sträckor där trafiken sköts helt manuellt och det kommer ut en tågklarerare och ger körtillstånd helt live. Nästa år ska det bytas ut en del hundraåriga kontaktledningsstolpar på Västra stambanan. Så, nej, jag tror det finns en del att göra innan pengarna går till AI.
Bara att söka till utbildningen.
7 gillningar
Jag vill bara tacka för en enastående text, TS. 
Den sätter verkligen orden på en känsla jag känt mer och mer efter bara några få år i arbetslivet.
Det enda jag inte relaterar till är just det där med prestationsångest och att anstränga sig extra för att kunna glänsa i relation till omgivningen.
Tankespjärnet jag vill bjuda på är om du inte, liksom jag själv, kämpat emot din din personlighet en längre tid? Jag är nämligen inte alls särskilt ”samvetsgrann” enligt Big Five-modellen. Medel eller medellåg. Går en bra serie av Anders Hansen om det på SVT nu. Big five - Vilka personlighetsdrag utmärker dig?
Jag har egentligen varit det hela livet när jag tänker tillbaka. Jag kan inte prestera i längden om jag inte känner den omedelbara faran/belöningen. Jag har så svårt att leka kontor eller vad det än handlar om utan ett tydligt svar på varför, annat än dygd, pengar och status.
Jag har försökt att anamma hustle culture och att låtsats bry mig om jobbet jag gör. In i benmärgen. För pengarna, status och/eller inre tillfredsställelse, som Karl-Bertil Jonsson skulle sagt. Men det går inte!
I slutändan blir jag utbränd av det om jag inte genuint bryr mig om jobbet. Jag börjar landa mer och mer i att bege mig ifrån kontors/IT-livet jag är i nu, strunta i pengar & status, och på riktigt söka efter jobbet jag skulle göra gratis. Inte för att jag vet vilket idag.
Min teori är nämligen att bara högpresterande, samvetsgranna personer kan göra vilket jobb som helst i längden. Inte jag.
7 gillningar
De mest utmattande yrkena är de som saknar kontroll, det finns ingen balans mellan insatsen och belöningen.
Eller rättare sagt det är arbeten som är meningslösa och dåligt betalda och man tycker det är belastande.
TS lyckades beskriva vad många upplever, vilket är intressant.
Jag har mestadels jobbat inom privat sektor. Jag konsultade dock några år åt offentlig verksamhet. Jag har aldrig mått så dåligt av jobb innan eller efter. Innan visste jag väl att det var ineffektivt, men nu vet jag tyvärr alltför väl varför skatterna är så höga i Sverige. Svaret är fullkomligt absurt, men man gör de mest onödiga grejer till de mest absurda kostnader man kan tänka sig. Ett typexempel var en myndighet som lade 1,5 msek på att automatisera ett flöde på ca tusen transaktioner per år, besparingen i tid var max 100 timmar / år. Paybackperioden var alltså några gånger förväntad livslängd på systemet som automatiserades…
Jag har tyvärr massor av sådana exempel från denna hemska tid.
7 gillningar
Precis detta är min plan nu. Hoppas jag hittar rätt roll och ställe, rätt statlig myndighet. Har ett mål runt detta iaf sen 1-1.5 år nu. Lämnade ett jobb för ca 9 mån sen, frivilligt, eft 30 år i privata näringslivet (som anställd). Mitt engagemang (drivet för min egen skull, inte AG) blev dåligt för hälsan till slut – krävde alltför mkt tid
2 gillningar
Jag hör till de som tror att många av våra jobb(inklusive mitt eget) kommer att automatiseras eller ändra karaktär inom de närmsta åren. Men just lokförare, piloter och dylikt lär nog finnas tag ett tag till. Kanske kommer många av arbetsuppgifterna att automatiseras, men det dröjer nog innan människorna försvinner helt. Kanske blir det jobb som handlar mer om övervakning än att faktiskt köra tåget, men det kommer nog finnas åtminstone en person som har ansvar för att se till att inga olyckor sker osv. Visserligen kan det nog göra att yrket betraktas som mindre kvalificerat och att lönerna blir därefter(typ som brovakter).
De som jag tror behöver vara mest oroliga för sina jobb är nog de som jobbar med skådespeleri, musik eller någon annan typ utav underhållning. Open AI’s senaste presentation av Sora var väldigt imponerande. Jobb där det inte handlar om liv eller död vid eventuella olyckor osv. Den typen av jobb känns väldigt lätta att kapa. Ingen skulle vara orolig för att gå på bio även om alla skådisar var ersatta av AI. Jag tror det är svårare att övertyga människor att åka tåg utan mänsklig personal.
1 gillning
Been there, done that… ja det där är sannerligen irriterande. Mitt sätt att hantera sådana QQ personer på mitt jobb jag hade till juni -23, var i princip"silent ignore" och istället fixa det själv. Jo… det blev kämpigt, mycket mycket timmar “extra” att göra flera andra personers jobb i omgångar (i åratal) för att komma vidare och i mål. Målet nått och sen slutade jag. Dags för nåt annat och andra människor a jobba med
1 gillning
Att något har ett underliggande bra/högre syfte (alias “mening”), är ju inte samma sak som att det gör livet roligare att jobba med vad-det-nu-är. Jag har inga sådana illusioner om offentlig sektor, tro mig. Men mening är viktigt.
Man kan skapa denna mening själv, men det kräver mycket tid och energi. Alltför mycket för mig nu till sist så jag slutade med den taktiken.
Börjar kanske bli som i Sovjet eller DDR, ”vi låtsas jobba och ni låtsas ge oss betalt”.
Tror många tröttnat på vad de upplever är ett sämre samhällskontrakt än tidigare.
5 gillningar
Hear, hear!
Upplevde detta starkt på mitt förra jobb (var där länge). Så jag gjorde klart det jag strävat efter och ville åstadkomma i ca 10 år och sen slutade jag. Dags för nåt annat, håller på och planerar och funderar på det, vad/var exakt jag vill jobba.
1 gillning
Mycket intressant inlägg. Hoppas du återfår geisten och hittar din själ (fågel fisk eller mittemellan?) 
.
Men det här med uttrycket “högpresterande”?
Om jag någon gång kallar mig själv högpresterande så dra mig baklänges och kalla mig Kurt.
Lagom bra för lagom betalt 
3 gillningar