Fängslande inlägg, mycket välformulerat. Och många sköna svar.
Min första tanke var precis som flera andra, att dra paralleller till utmattning. Men jag tror minst lika mycket på medelålders-vinklingen!
1 gillning
Off-topic, men det här är rätt sannolikt biologiskt. Ett barns hjärna behöver stimulans för att skapa och sortera alla kopplingar mellan neuroner i hjärnan, för detta behövs nyfikenhet och entusiasm kring att prova nya saker. En vuxen hjärna vill nästan tvärtom, har man hittat kopplingar i hjärnan som leder till rätt utfall (färdigheter) så vill man istället ha en tröghet för att inte tappa eller försämra dessa färdigheter.
Vad för slags arbetsgivare låter sina anställda jobba 80-timmarsveckor i 9 år ?
Brott mot arbetstidslagen ?
1 gillning
Men, måste du verkligen bry dig om jobbet för att kunna leverera okej resultat på jobbet? 
Även offentlig sektor går i grund och botten ut på att sälja tjänster till andra även om det är andra typer av tjänster.
1 gillning
En fin och sorglig berättelse. Men jag förstår dig precis. Jag har alltid haft problemet att jag inte har trott på mig själv. Har från barnsben fått lära mig att jag var mindre värt än andra, min mamma brukade berätta för alla i sin omgivning hur ofattbart lat hennes son var. Och det var jag på sätt och vis, jag fick ju aldrig beröm eller uppskattning för det jag gjorde. Så varför anstränga sig? Det fortsatte hela vägen genom universitetet. Jag var inte särskilt motiverad, trodde inte att jag skulle klara tentorna, jobbade hellre än att plugga. Sen dog min mamma och jag var plötsligt helt ensam. Det gav mig en kick, jag gjorde alla tentor inom några månader, jag fick högsta betyg i samtliga ämnen. Då fattade jag plötsligt att jag nog inte alls var så värdelös som jag fått höra hela mitt liv.
Men det sitter i ändå. På jobbet har jag alltid försökt att göra det lilla extra, ansträngde mig alltid lite mer för att få den där bekräftelsen att jag inte är korkad.
Tyvärr är det inte så det funkar i näringslivet, precis som du skriver. Det lönar sig inte att anstränga sig, åtminstone inte i stora bolag.
Jag föredrar därför att jobba i små bolag, helst så att man har flera roller samtidigt. Det ger mig en större tillfredsställelse och känslan att jag faktiskt gör nytta, inte bara som en av många, som en utbytbar resurs.
Det fungerar väldigt bra för mig. Kanske nånting att fundera över.
8 gillningar
Jag har hittat 3 såna arbetsplatser
Problemet med alla 3 var att de också inte tillät grejer såsom sjukskrivning, semester eller att du pratade med arbetsmiljöverket.
1 gillning
Ber om ursäkt för OT, men jag var inte särskilt bekant med begreppet “quiet quitter” innan denna tråd. Första sökträffen gav följande sida:
Jag förstår att definitionen av begreppet knappast är universell. Men ändå.
Quiet quitting är en benämning som har börjat användas allt oftare, och innebär att medarbetare fortsätter att utföra sitt jobb, men vägrar att göra något utöver det som står i arbetsbeskrivningen, så som att lägga in personligt engagemang eller ta på sig extra uppgifter.
Får medarbetaren betalt för detta eller inte?
Många organisationer förväntar sig i praktiken att deras medarbetare är villiga att delta i icke obligatoriska möten och stanna längre på jobbet när det behövs.
Då får organisationen vackert antingen göra mötena obligatoriska/beordra övertid eller finna sig i att medarbetare sunt nog värderar deras egen tid högre än organisationens. Så länge inte något annat är avtalat förstås.
Är oerhört trött på organisationer om kräver mer än avtalat. Är helt OK med höga krav, att medarbetare visar framfötterna och gör mer än vad som krävs av dem. Men detta ska naturligtvis gå åt båda hållen och till slut avspeglas i lönekuvertet. Att arbetsvägra, “stämpla ut mentalt” eller helt enkelt utföra sina arbetsuppgifter på ett undermåligt sätt är något helt annat än ett i mitt tycke sunt förhållande till sin arbetsgivare.
3 gillningar
Något riktigt deprimerande är att vi fortfarande är i topp 20 i skatte-effektivitet.
Våra skatter används mer effektivt än 170+ länder och stora delar av pengarna vi ger staten kan lika väl brännas för allt gott de gör…
Ändå lite av en bedrift av dig att få triss i rövarbetsgivare. Kanske dags att ändra något i ditt sätt att scanna arbetsmarknaden.
1 gillning
Denna tråd borde spikas fast och inspirera många att bli entreprenörer.
Trivs man inte i sin miljö så byt den utan att tveka, frågan är inte om du ska hoppa utan hur högt du ska hoppa!
Det handlar såväl som privat eller offentlig arbetsgivare.
3 gillningar
Offentliga arbeten har andra nackdelar dock tex att allt går så långsamt, allt är svårt och omständligt, mycket onödigt lullull, noll respekt för folks tid, alltid dåligt ställt ekonomiskt, mycket inkompetent folk på fel positioner, mycket gnäll osv.
3 gillningar
Det kan ju dock ändå vara värt pengarna om man lösgör folk som det råder stor brist på
Är på skaraslätten, finns inte många andra sorters anställare här så nu jobbar jag under egen regi.
De flesta vill nog också ha en intellektuell och/eller kreativ utmaning också på jobbet
Absolut, om man är redo för det och vet vad man tar sig in i så är entreprenörskap den slutgiltiga lösningen för arbetsmiljö och klimat.
Soffan jag sitter i bakom mitt bord såväl som arbetskamrater är helt mitt eget val men det betyder också att jag MÅSTE göra valet, nånting de som funderar på entreprenörskap ofta missar.
Det finns ett intressant alternativ för “quiet quitters”. Skaffa ett riktigt ointressant, “själadödande” och hjärndött jobb. De belastar ofta inte psyket alls och ger 8h ledig tid för huvudet att konsumera vad folk ofta inte hinner med i sina stressade liv: Musik, litteratur m.m.
Lönen är helt klart lägre, men inte så låg att det inte är värt det. Fast då räknas man kanske inte längre som en “quiet” quitter? 
Edit: Det kan låta sarkastiskt, men nej! Det finns många väldesignade arbetsplatser som kräver minimal ansträngning där ute.
Det här är nog kärnan. Sverige blir allt fattigare, relativt och med verkliga prisökningar i beaktande, för varje år som går samtidigt som ffa medelklassen är de som halkat efter mest i en internationell kontext. Det är helt enkelt så att om man gör ett riktigt bra jobb så är skillnaden i levnadstandard mot att skita i allt försumbar. Folk upptäcker att om man jobbar 5-10 timmar extra per vecka har man i bästa fall en tusenlapp eller två mer i månaden.
6 gillningar
Och i offentlig sektor är delar kvar, även om det inte ger ett mervärde, eller ens värde till någon annan än den som utför jobbet.
2 gillningar
Nej så kan det vara i offentlig verksamhet, dock finns det ofta lagstiftning som styr i bakgrunden att vissa saker ska göras även om det inte ger mervärde till medborgarna.