Ja, i form att vad jag anser vara ett “litet belopp” är ju väsentligt annorlunda idag än för 10 år sedan. Jag tittar t.ex. inte längre vad saker kostar på ICA, jag köper för det mesta det som jag vill ha och fokuserar på andra faktorer än pris.
Jag har även tydligt gått från följande prioritetsordning:
Pengar
Tid
Energi
Till att idag värdera i denna ordningen:
Energi
Tid
Pengar
Men sedan skulle jag även säga nej. Jag känner mig väldigt nöjd då jag försöker leva mitt liv i linje med mina värderingar. När kompisar pratar om stora båtar i mångmiljonklassen så är jag riktigt ointresserad - brukar reta dem med att säga att det är bättre att känna någon med en stor båt än äga den själv.
Jag tror också på att jag kommer hitta mer rikedom framgent genom att ta bort saker än genom att lägga till.
Jag är nog en sån tråkmåns som numera inte tycker att jag behöver så mycket prylar längre. Det enda vi lägger sjukt mycket pengar på är resor! Minst två-tre veckor årligen för att uppleva djur och natur, flyger alltid business och bor minst fyrstjärnigt men oftast femstjärnigt. Men det beror inte på att portföljen har svällt, utan på att vi är medvetna om att livet inte varar för evigt och att det är viktigt att hitta balans på att leva nu och leva senare.
Önskar jag kunde säga detsamma, men jag kan inte med gott hjärta lägga ut 50-100K på en resa när jag vet hur mycket den summan gör för mitt än så länge lilla kapital på ett år.
Om några år kanske det blir nån resa.
Tur att jag tycker lyx är obehagligt så jag kan sova på ett jordgolv i ett skjul Annars blir det för dyrt. Resa för mig är upplevelser, goda som mindre goda - inte 5-stjärniga hotell.
Visst, hade jag haft flera hundra miljoner så hade jag nog också bott på lyxhotell, men nej, inte än på lääääänge.
Jag känner igen det där. Spenderade 20000:- på tv och ljudsystem. Men samma dag sprang jag runt på ica och coop för att se vem som hade den billigaste tandkrämen.
Någon dyr champagne, eller alkohol över huvud taget, kommer knappast in i min fastighet. Är definitivt ingen absolutist, men röker nog hellre en joint än att jag pajjar min mage med alkohol. Föredrar de två R:n > Rockmusik och Resor. Spelar The Rolling Stones i Mauii, Hawaii och de erbjuder sittplatser på första parkett så flyger jag gärna över till Hawaii några veckor för att kunna njuta av de gamla rockkungarna. Jordenruntresor är något jag verkligen älskar. Njuter av att upptäcka nya spännande platser.
Eftersom jag bor på landet på strandtomt ner mot Östersjön så har jag väl lagt lite slantar på vår fastighet som är en gammal herrgård. Letar gärna extrapriser ute i butikerna när jag handlar samtidigt som jag njuter av bra musik - pop & rock. Har säkert lagt uppåt halvmiljonen på HiFi-anläggning och egen biolokal. Samt att jag samlar vinyl. Har nog lite drygt 15K vinyl LP. Men jag har aldrig i mitt liv köpt en ny bil. Däremot samlar jag gamla bilar. Främst gamla Cadillac från 50-talet men även fina Volvo och SAAB. Men just bilsamlandet är väl minst lika mycket rena investeringar. Bodde i Kalifornien i slutet av 1970-talet och köpte ett halvdussin gamla 50-tals Caddies för under 20K kronor styck. Det var mitt under den värsta bensinransoneringen i L.A. De här bilarna har jag kvar än i dag och har blivit värderade till dryga halvmiljonen styck idag.
Får väl ta en rejäl funderare närmaste året hur jag ska göra med allt om nu Putin kommer då jag tänker fly Sverige med min familj i en jordenruntseglare. Tur att jag har i princip allt investerat i aktier och aktiefonder som relativt snabbt går om omsätta till kryptovaluta. Är pensionär kanske jag ska tillägga så ingen tror att jag kommer att bli en desertör.
Helt klart fartblind.
Sprider pengar omkring mig som en idiot, speciellt när läget ser ut som de gör i världen och man ser portföljen gå upp och ner 6 siffriga belopp var och varannan vecka så undrar man ju va i helvete man håller på med.
Inte så att jag köper mycket prylar men äter mycket mat ute på fina restauranger, brände sjukt, alltså SJUKT mycket cash på en 4veckors resa nyligen haha, och då var jag ensam.
Jag är ju lyckligt lottad och har råd att unna mig lyx, men det har helt klart varit för mycket den sista tiden och man blir lätt van vid att spendera pengar då de är sjukt bekvämt att bara betala o få saker gjort.
Har nog samma situation som många andra beskriver, nu är vi dock inte i någon situation där vi har oändligt med pengar. Dock relativt bra inkomst in i hushållet.
Kan spendera veckor/månader i att göra reserach gällande något jag ska köpa, dock i brukar det inte sluta med att trycker på köpknappen. I matbutiken jämför jag ständigt jmf.priser och försöker handla sådant som är på kampanj. Var nog väldigt länge sedan jag bara gick in i en butik och köpte något spontant.
Å andra sidan så har jag inga som helst problem att trycka på köpknappen på Avanza för att köpa fonder/aktier för 15.000-20.000 per månad…men tvekar om jag verkligen behöver en ny tröja för 300kr…
Jag räds inte att mitt kapital dyker med en miljon tillfälligt vid en större bredare nedgång. Det känns tråkigt/onödigt men jag är lugn och fin. Likaså handlar jag också oftast aktier eller fonder i poster om motsvarande minst 100k och kan då ha en “omsättning” på flera miljoner vissa veckor vid större fondbyten över flera depåer.
Jag tänker inte så mycket på hur stora beloppen är utan ser mer till hur mycket det är i procent. Jag skulle inte säga att det är att vara fartblind då farten snarare definieras som förändring eller handel i procent av mitt kapital. I takt med att kapitalet växer är detta det enda rationella måttet anser jag. Dessutom kan man då jämföra sin värdeutveckling med andras oavsett vilka belopp i kronor det handlar om.
Samma här faktiskt, skulle också tveka om en tröja för 300. Inte för att jag inte har råd utan mer för att jag inte är någon modesnobb och är tämligen ointresserad av dyra kläder. Givetvis är 300 bara brus om jag ser till hur värdet på mina depåer varierar varje dag men ingen är fullt ut rationell…
Jag har absolut inte blivit fartblind trots ett ansenligt sparkapital. För mig har sparandet egentligen aldrig varit ett sätt att skaffa sig dyra levnadsvanor eller något specifikt syfte - förutom kanske till att kunna köpa villa och sommarstuga (vilket jag redan har uppnått) - utan bara nåt som jag gjort för att “det kanske kommer till användning någon dag”.
Jag brukar snåla in extremt mycket på saker som inte ger någon energi tillbaka, t.ex. bolån, försäkringar, etc. Varken jag eller min sambo är någon “prylmänniskor” så vi köper inte en massa hemelektronik och annat bös.
Däremot har jag alltid haft ganska dyra hobbies där en del pengar går till utrustning. Där har jag absolut inga problem att köpa nya grejer för 25-50k bara för att jag inser att det kommer ge så otroligt mycket energi tillbaka.
Jag har också helt slutat att snåla in på mat. Jag köper bra, nyttig och god mat. Det finns alltid mycket frukt hemma. Jag unnar mig alltid goda oliver och kronärtskocka till hemgjord pizza.
Husrenovering har jag också insett är värt att lägga pengar på - inte bara för att man ska få det fint hemma utan för att det är väldigt kul att hålla på med och ger mycket energi tillbaka (jag har ett stillasittande jobb annars).
Jag har också börjad tänka mer i termer att “tid är pengar” eller omvänt att “pengar är tid” dvs ett sätt att använda sina pengar är att jobba mindre, att ta ledigt bara för att göra något kul, eller att strunta i vad flexkontot står på. Många verkar alltför styrda av att man ska jobba exakt 40 timmar och tjäna exakt sin avtalade månadslön. Har man X semesterdagar kvar så kan man bara ta ledigt dessa X dagar. Varför egentligen? Varför inte bara skita i exakt vad ditt saldo är i slutet av månaden, så länge du har marginaler?
Det som har gjort mig lite fartblind är att det har gått så fort. Länge tyckte jag att 300000 sparat var mycket men sedan gick det så fort så att jag nästan missade när jag passerade en miljon och efter det har det gått ännu fortare!
För fem år sedan köpte vi en ny bil och nu när vi har beställt en ny bil blev det en som kostar dubbelt så mycket. För några år sedan skulle jag aldrig betala så mycket för en bil men nu känns det inte som det gör något. Det är en trevlig känsla men jag känner ändå att jag har blivit lite fartblind!
Pratar vi om t-shirt eller en tröja man har över? Jag tänkte på tröja, inte t-shirt.
Men allvarligt, köpa en t-shirt för under 100 kr? Kanske för 10 år sedan, men idag? Det är bara de allra billigaste t-shirtsen man får för under 100 kr…
Jag förstår att många vill lägga pengar på lyxkläder men jag tror personligen att kläder är en utgiftspost där många blir fartblinda, så som tröjor för över 300 kr/st…
Jag förstår att många inte vill lägga pengar på lyxkläder men jag tror personligen att många inte anser att gränsen börjar vid just tröjor för över 300 kr/st…
Alla är vi olika men jag väljer att inte gå klädd som någon som rånat GeKås.
? Synd att man inte kan använda den som en båt. Inte än i alla fall 
.
