Jag har full förståelse för din situation och givet att du lever i ett område där även ett hus för 7 miljoner sticker ut, ja då blir det också väldigt stort gap mellan er och era “grannar”.
Om ni inte känner er stimulerade av den miljö ni bor i kanske ni ska överväga att flytta?
Det handlar inte bara om pengarna, utan det handlar om de egenskaper, erfarenheter, kunskaper och driv som gör att personer (som du) lyckas uppnå denna ekonomiska situation.
Vill du inte flytta kanske ni ska överväga att leva ett “dubbelliv” i den mening att ni reser mycket, eller har ett boende på annan ort där ni kan ha ett annat typ av liv, med andra typer av vänner.
En annan bra sak är att hålla på med en hobby med likasinnade. Finns allt möjligt man kan hålla på med, eller mer generella “klubbar” som attraherar mer likasinnade.
Självklart är inte en kommentar om handdukar det stora problemet. Det var ett exempel av många om hur folk dömer en för att man inte väljer det billigaste alternativet och handlar allt på Jysk och Ikea, och hur tröttsamt det kan vara att försöka vara glad och tacksam för att man fått det bra när en del människor ska ifrågasätta alla val man gör för att de inte passar in i normen.
Vi är inte så intresserade av att flytta till en större stad just nu, då ingen av oss trivs i storstäder och vi har familj och en del vänner här, och vi gärna vill vara nära familjen åtminstone så länge vi har mindre barn. Vi trivs också bra i vårt hus och med läget i övrigt då det är nära till affär, skola/förskola, skog och friluftsområde etc., och vi har lyckats hitta ett hus som dels har i princip allt vi vill ha och dels är nära centrum men ändå har en stor och avskild trädgård, vilket är rätt svårt häromkring.
Vi har faktiskt funderat på att ha ett semesterhus nära en större stad där vi har en del bekanta/inte så nära vänner med liknande ekonomi, men har fastnat i att någon måste ta hand om det när vi inte är där och att det känns onödigt om vi inte är där mer än kanske ett par veckor om året. Men kanske något att fundera på, tack!
Har försökt kolla lite på hobbys också. På vår lilla ort finns det inte så mycket skojigt, men i närliggande städer ett par mil bort är utbudet lite större. Ska undersöka detta mer!
Tack för att du delar med dig! Vi känner faktiskt folk som gjort precis så, sålt allt och bor på sin båt medan de seglar jorden runt! Är det något ni drömmer om vore det ju jättehäftigt! Tror vi är lite för hemmastadda av oss, vi är inte så äventyrliga och vill gärna att vårt barn ska gå i skola här (inte flytta runt) för att få kontinuitet och trygghet, och ha familjen nära åtminstone medan vi har mindre barn. Men ibland dyker ju tanken upp på att flytta utomlands, så det kanske är något vi faktiskt skulle överväga mer, åtminstone längre fram. Kanske får försöka ragga nya vänner genom ett sånt här forum också?!
I er situation hade jag investerat några miljoner i en lägenhet i närmsta storstad.
Vi har länge haft en dröm om att köpa en 2-rums bostadsrätt med garage i källaren på Ribersborg i Malmö och “pendla” från vardagen till det mysiga. Fyll lägenheten i Malmö med läckra saker och ting och låta huset på landet bli med det gamla köket och den slitna tapeten. Våra grannar har aldrig riktigt förstått oss och tycker att vi är lite olika. De är alltid trevliga, men vi har väldigt lite gemensamt.
PS. På sommaren är det bäst på landet och på landet är ett medlemskap av en golfklubb ganska överkomligt, åtminstone där vi bor.
Såklart inte lika roligt, men annan approach är att låtsas som att dessa frågor inte har med avundsjuka att göra (även om så vore fallet) utan helt ärligt ställda frågor.
Du har ju helt rationella anledningar till att ha ett stort hus (ni spenderar tid där och dessutom arbetar därifrån).
I exemplet med handdukarna, att uppfylla en barndomsdröm, om än så liten, kan nog alla relatera till.
Människor dömer ofta utifrån sitt eget perspektiv, ibland hjälper det att visa ens eget perspektiv, ibland inte. Hjälper det inte får man bara rycka på axlarna och säga “Du gör som du gör, så gör jag som jag gör”.
Har inte läst hela tråden, men jag hade ignorerat alla dryga kommentarer om att ”ni ska ändra er” och att ”det är ni som tänker så mycket på pengar”.
Jag vet hur det känns för vi har ofta varit i samma sits. Vi försöker dölja så mycket vi kan och pratar i princip aldrig pengar, men ibland är det ofrånkomligt (som du nämner med ert stora hus).
Jag vet också att det är många andra som har liknande problem.
Det är svårt det där. Speciellt med gamla vänner, när ni kanske varit på samma nivå tidigare och nu känner de att du helt plötsligt har ett mycket mer priviligerat liv, vilket lätt kan skapa avundsjuka.
Har dessvärre inget jättebra tips, för egen del skulle jag kunna klassa mina vänskaper i tre kategorier;
Vänner som har det bra ställt och inte bryr sig
Vänner som har det sämre ställt och inte bryr sig
Vänner som har det sämre ställt och bryr sig
Den sista kategorin är svår att behålla vänskapen med, iom att det alltid kommer att skava för dem. Oftast är det vänner som inte varit glad för mig om det går bra för mig inom andra områden heller, så det har bara blivit att de vänskaperna runnit ut i sanden tillslut.
Avundsjuka är en helt normal känsla och jag hade kanske känt likadant om jag varit i samma sits.
Det som avgör är vad man gör med sin avundsjuka. En bra vän kan ställa avundsjukan åt sidan och vara glad för ens skull.
En dålig vän låter avundsjukan ta över och önskar i princip att det ska gå dåligt för en.
Tycker inte att det varit så mycket avundsjuka direkt i det här fallet? Det har handlat mer om olikheter. Jag tänker att det är bättre att lära sig hantera olikheter och att vara så pass trygg i sin egen situation att man inte låter sig påverkas av andras (mer eller mindre) ogenomtänkta kommentarer. Att ha som strategi att undvika att umgås med personer som har det sämre ställt gör världen ganska liten. Det är bättre att lära sig att stå ut med att man sticker ut och befinner sig utanför normen.
TS nämner att de känner att de ofta känner att de måste navigera ett minfält, vilket jag känner igen mig i.
Det är inget fel att vilja ha vänner med samma ekonomiska situation som en själv. Jag kan verkligen se värdet av det.
Att tvinga sig själv lägga massa energi på vänskaper där det skär sig och inte känns bra ser jag ingen mening med, oavsett om ekonomi är inblandat eller ej.
Kan också bara vara ett sätt att prata på som folk har. Det går inte att undvika att folk säger såna saker, det kan även hända att folk prioriterar olika och känner ett behov av att redovisa detta trots samma inkomst. Bästa strategin är att inte vara så känslig för sånt.
Nej, avundsjuka är inte en normal känsla. Avund är möjligtvis en naturlig känsla.
Är man avundsjuk lider man av just en sjuka och skulle förmodligen må bättre av att få den behandlad.
Sannolikt lider en stor del av befolkningen av avundsjuka och de skulle förmodligen ha ett mycket bättre liv om de inte gick runt och var så fokuserade på vad andra har och gör.
Jag jämför mig också med andra men beter mig inte avundsjukligt för det genom att missunna människor som har det bättre än mig själv genom att bete mig illa mot dem.
Avund förekommer väldigt ofta hos människor som inte är nöjda med sin egen situation. När dessa personer hittar varandra via sociala nätverk som t.ex Facebook eller en syklubb, då förstärker de varandras avundsjuka.
Det är förmodligen skrämmande många som saknar insikt om hur de slösar energi och tid på att beklaga sig över att andra har det bättre istället för att göra något åt sin egen situation.
Som någon var inne på verkar det vara lättare att acceptera framgång på distans. Folk som stör sig på att grannens hus är några miljoner dyrare lever i en bubbla där de i själva verket är rätt jämställda - de skulle bara veta vad det innebär att vara megarik internationellt - tänk takvåning på Manhattan med utsikt över Central Park och privatjet och helikopter till sommarhuset på den egna ön.
Jag skriver inte att det pågår avundsjuka diskussioner i syklubbar, jag skriver att ett exempel skulle vara en syklubb – där de förstärker varandras avundsjuka. Enbart skvaller ökar ofta avundsjuka.
Är det något ni drömmer om vore det ju jättehäftigt! Tror vi är lite för hemmastadda av oss, vi är inte så äventyrliga och vill gärna att vårt barn ska gå i skola här (inte flytta runt) för att få kontinuitet och trygghet, och ha familjen nära åtminstone medan vi har mindre barn. Men ibland dyker ju tanken upp på att flytta utomlands, så det kanske är något vi faktiskt skulle överväga mer, åtminstone längre fram. Kanske får försöka ragga nya vänner genom ett sånt här forum också?! 
Avundsjuka som något positivt som förenar likasinnade människor!