Fast det är väl vad man gör med känslorna som avgör om det är avund eller en sjuka?
Om man kan hantera känslorna utan att det får andra människor att känna sig illa berörda och man inte själv inte fastnar i negativa tankar är det avund.
Om det resulterar i mot andra dåligt beteende och/eller leder till att man själv mår dåligt är det avundsjuka.
Om det är normalt att må dåligt över och bete sig illa mot människor som har det bättre kan säkert stämma - jag har ingen statistik på det.
Vill ge lite stöd här. Vi är absolut inte rika, men vi har ett par års ekonomi framåt löst så väldigt lite kortsiktiga ekonomiska besvär. Samtidigt är vi sparsamma och får inte mycket glädje att köpa skrafs utan lägger pengar där man faktiskt blir glad för det.
Vi pratar sällan pengar med andra, inte ens nära vänner eller familj, då vår syn på långsiktighet i ekonomi är ovant för de flesta. Även andra med betydligt högre inkomster är också oftast väldigt kortsiktiga ekonomiskt och har helt enkelt ökat utgifter i samma takt och är lika fast i att typ jobba för nästa månad.
Visa lite artigt medlidande och gå vidare är rätt strategi för det mesta. Lite trist när ekonomi är så kul, men tydligen är det få som tycker det.
Den svenska avundsjukan är monumental. Tidigare brukade jag lägga ut saker på Facebook, men det fick jag sluta med. Då var det oftast inga flashiga saker utan mera " Är ni i trakterna runt Fagersta, passa på att besöka Elsa Anderssons konditori".
Då möttes vi av halvspydiga kommentarer som “Värst vad ni flyger och far, är ni aldrig hemma?” Jag blev så trött på detta, så jag slutade helt att lägga ut något.
Jag har ett par kompisar som är ytterst förmögna. Förutom att de är lätta att umgås med, har de även berikat mig med en levnsdsvisdom utöver de vanliga. En av dem har dessutom gett mig nya kontakter både affärsmässigt och privat. Jag är tydligen ett undantag. I stället för att glädjas över sina vänners framgång blir man avundsjuk i stället.
Ett sätt att skaffa nya kontakter är att börja spela golf. Tvärtemot vad många tror, är det sällan “näsan i vädret” på golfklubben utan atmosfären är väldigt avspänd. Ofta har klubben väldigt trevliga golfsresor, vår eller höst. Testa gärna!
Hej!
Jag förstår faktiskt helt vad du menar TS. Det är inte er förmögenhet relativt er bekantskapskrets utan attityden och drivet. Eller så är det i alla fall för oss. Jag och min man har andra ambitioner än de flesta av våra vänner (och har kommit en bra bit på vägen) och det som vi saknar är framför allt bristen på utbyte. Vi skulle vilja ha vänner som vi kan dela med oss av våra nuvarande utmaningar, men som också pushar oss och inspirerar oss att komma vidare. Vi har också barn i förskoleåldern och är under 40 för övrigt. Så om ni bor i Stockholmsområdet så får ni hemskt gärna komma förbi på en fika eller middag. Oavsett, stort lycka till!
Tack för peppen! Tyvärr bor vi inte i närheten av Stockholm utan i en liten håla, vilket som många konstaterat verkar vara en del av problemet Annars hade vi gärna kommit förbi!
Tack för att du delar med dig. Vilka tråkiga kommentarer ni fått! Fattar inte att folk måste förstöra för andra genom negativa kommentarer. Om man inte gillar ett inlägg så kan man ju faktiskt bara scrolla förbi utan att kommentera, men det verkar en del ha missat
Jag har aldrig varit intresserad av golf, men det är flera här som nämnt det så det kanske faktiskt vore värt att kika lite mer på!
Golf är fantastiskt i den meningen att man gör fysisk aktivitet utan att tänka på det, kan samtala med ditt sällskap utan att bli andfådd och inte behöver köpa speciella kläder. I mitt fall är golfbanan inte långt borta och de årliga utgifter kan hållas under 7 000 kronor, om jag får nöja mig med den medhavda matsäcken.
Golf är en betydligt billigare sport än mycket annat. Medlemsavgiften ligger för mig på 5900 kr per år.
Ett medlemsskap på det lokala gymmet skulle kosta 5388 kr, ingen jätteskillnad direkt.
Jag har spelst golf i 40 år och varit medlem i tre olika klubbar. Jag kan försäkra dig om att klasskillnaderna på golfbanan är minimala. Där samlas alla från godsägare till lantarbetare.
Jag finner det däremot irriterande hur vissa motionslöpare beter sig. Ett oerhört tjat om avancerade träningskläder, avancerade löparskor och avancerade träningsklockor. Här kan vi prata om klassklyftor.
Jag vet, golf måste inte vara dyrt. Samtidigt ser jag tydligt i t ex barnens kompiskretsar vilka föräldrar som är oerhört måna om att ätteläggen ska golfa, spela tennis och ha egen häst. Det är inte främst de boendes i hyresrätt i miljonprogram.
Men det är ju mer för att det är en medelålderskrisaktivitet för många. Dyrt behöver det knappast vara.
Exemplet med handdukarna känns närmast parodiskt. Att någon kan vara avundsjuka på hus, bil, semester eller annat ”större” är i någon mening begripligt. De man umgås med behöver inte ha en dålig attityd men det skapar ändå en distans när man umgås med personer som befinner sig ljusår från allt sådant. Handdukar och andra vardagsprylar är liksom en annan grej. Alla kan köpa vardagsprylar av finare sort om man vill. Jag tänker nu inte på arbetslösa eller folk med utmätning utan folk i allmänhet. Vad man väljer att prioritera är en annan fråga. Här handlar det om en rent dålig attityd och omognad.
Håller med ovanstående. Har rika i min närhet också, men det är som att träffa vilken familj som helst.
Aldrig några konstigheter och de varken försöker se ut som de är rika eller bjuda på mat som om de vore rika, eller köper dyrare presenter än andra bara för att de är rikare.
Allt är precis som om det vore vilken familj som helst.
Och sen är det nog ingen som bryr sig eller tänker något särskilt heller. De flesta har så mycket annat de prioriterar i livet med jobb och relationer, sin egna karriär och intressen för att vara lyckliga.
så många bryr sig knappt själva om de är rika eller inte, för de har inget behov av att ha en tesla istället för v70. Stort hus eller litet.
Går det inte att helt enkelt prata med era vänner om det? Om ni är vänner så känns det ju sorgligt att avsluta en vänskap utan att försöka reda ut det. Det kanske också är liiiiite så att ni är känsliga? Det är svårt att vara klassresenär pga det lätt blir så att man känner sig obekväm i båda “läger” och då kanske kommentarer som annars inte bekymrat en blir extra jobbiga? Jag hade absolut satsat på att prata med de vänner ni vill ha kvar, men vänner ni lika gärna kan mista kan ni ju bara fasa ut.
Vi kommer från medelklassfamiljer men har av olika anledningar väldigt gott ställt numera.
Våra barn gick i skolan med en del barn från “fattiga” familjer. Där var det väldig avundsjuka om någon hade något extra. Det var HM- och Kappahlkläder som gällde för att inte sticka ut. Vi tog med extra matssäck till utflykter och såg (i det tysta) till att alla fick glass.
I alla fall tar jag aldrig emot bensinpengar och bjuder gärna vänner och föräldrar på allt möjligt. Men om de börjar ta det för givet är det totalslut på generositeten från vår sida.
Ett sidospår. Ett av barnen försökte sig på en domarkarriär, inom fotbollen, men tröttnade tämligen omgående när vissa “engagerade” föräldrar skulle lägga i domsluten, när de gick emot det egna laget. Tråkigt! Jag blir arg än idag när jag tänker på detta.
Oavsett, stort lycka till!
Tyvärr bor vi inte i närheten av Stockholm utan i en liten håla, vilket som många konstaterat verkar vara en del av problemet 
Annars hade vi gärna kommit förbi!
