Jag har två bra jobberbjudanden, hjälp mig välja är ni snälla! Jag måste nog bestämma imorgon (torsdag). Båda företagen och deras representanter har gjort riktigt bra intryck på mig (och det omvända; jag kan nog ha förhandlingsutrymme). Vid båda företagen jobbar jag med AI-utveckling i en senior roll. Har överlag rätt hög aptit för risk och äventyr, men jag är också småbarnspappa i 30-årsåldern. Har även ett hälsoproblem som kan komma att leda till viss sjukskrivning, men vill ogärna låta det begränsa mig för mycket och biter helst ihop så långt det alls är möjligt.
Alternativ 1: Danskt mindre konsultföretag som jag kommer jobba mot företrädesvis på distans i längden, men med en hel del resande (från Uppsala, jag tror de betalar resekostnader) i början. Flera seniora och trevliga kollegor att lära mig av, och intressanta uppdrag.
Kompensation: 62500 DKK/mån efter 3 mån provanställning med 55000 DKK/mån, samt bonus på 1-3 % av företagets vinst (jag gissar motsvarande 2-6 k DKK/mån). Efter dansk skatt bör det bli ungefär lika mycket men i svenska kronor, dvs i runda slängar 64000 SEK/mån.
Alternativ 2: Fully remote startup baserad i USA och UAE som drivs av ett 17-årigt (!!) underbarn som trots åldern verkar vara the real deal med flera namnkunniga investerare och 2,5 års runway. Överlag ett ungt och hungrigt team som bygger en spännande AI-produkt. Anställning skulle ske via Deel som fungerar som formell arbetsgivare. CEO konstaterade dock att svenska arbetsgivaravgifter var högre än han varit beredd på och har försökt fundera på upplägg för att undvika de kostnaderna. Ett alternativ som vi diskuterar är att jag skulle fakturera som egenföretagare, men vad jag förstår finns risk för skattesmäll om Skatteverket inte gillar det (dold anställning?). Det alternativ som nu ligger på bordet som erbjudande är istället följande:
Kompensation: $100000/år, 0.75 % (värderat til $75000) av företaget vestat över 4 år, samt $10000 i sign-on bonus. Jag har försökt räkna på detta och kommer grovt fram till att det blir undefär samma teoretiska kompensation som Alternativ 1, men högre risk iom vesting sokm kan utebli osv. CEO vill dock gärna ha med mig och säger sig vara mycket flexibel.
Vad tycker ni? För stunden lutar jag mer åt Alternativ 1 (Danmark) då det verkar tryggare på alla sätt och Alternativ 2 inte verkar kompensera för risken. Dock finns som sagt säkert utrymme för förhandling och min känsla för äventyr tilltalas av Alternativ 2.
Grattis till en fin situation även om jag fattar det jobbiga i det.
Jag tänker spontant som alltid i dessa situationer:
Vad kommer du att känna, tänka och säga till dig själv om 5 år om du tar alternativ A och inte B?
Vad kommer du att känna, tänka och säga till dig själv om 5 år om du tar alternativ B och inte A?
Jag tror nämligen inte det går rationellt resonera sig till rätt svar genom att försöka kvantifiera det med siffror. Det här är mer ett emotionellt problem om du inte är i behov av en viss ersättning (som dessutom verkar samma).
Ett annat sätt att tänka är om jag sa:
Nu väljer du det danska bolaget!
Hur var den spontana känslan? Innan du började rationalisera och tänka efter? Det är lite den som jag tror att du ska gå på.
Inget råd om vad du ska välja, men dold anställning är en risk för uppdragsgivaren inte den som har blivit anlitad och det handlar inte om skatt utan om att du som ”anställd” kan hävda att det är en dold anställning och att uppdragsgivaren då faktiskt måste plocka in dig som anställd med allt vad det innebär.
Närmre, troligen mer likt sverige kulturmässigt, EU land vilket har sina fördelar, godare fika , godare öl och det blir lite minisemester varje gång du ska besöka jobbet.
Som följdfråga: var vill du vara om 3 tjänster från nu? Vilket av jobben tar dig närmare det?
Jag brukar alltid säga att man i längden tjänar på att omfamna risk. Det tar dig lite längre än de balanserade profilerna som inte gjort det på arbetsmarknaden. Sen verkar det inte som att du har svårigheter att få nytt jobb om underbarnet går i konkurs? Jag hade tagit det andra alternativet.
Till att börja med, grattis!
Kul med nya utmaningar.
Det är såklart svårt för oss här att värdera rollerna utifrån de beskrivningar du gett, men jag instämmer med ditt eget konstaterande att tonåringen med bas i USA/UAE inte förstått vad en skälig riskpremie är. Om fyra år hinner en sjuttonåring dessutom bli både myndig och byta kall i livet flera gånger om. Om du vill köra på alternativ 2 så rekommenderar jag att du ser bortom optionerna och tänker att grundlön är det du får. Räkna också på vad du måste avsätta i tjänstepension etc för att lönen ska motsvara en riktig anställning. Det är mycket pengar. Sist men inte minst så är en startup en startup. Även om det går bra kommer din roll att förändras innan du hinner säga ”optionsprogram”. Man måste vara bekväm med det.
Om du inte verkligen brinner för startupen så är det väl mer safe att köra på danskalternativet, men man ska vara medveten om att dansk affärskultur skiljer sig mer mot svensk än man kan tro. Är du dessutom inte från Skåne och förstår vad de säger blir det ännu lurigare, även om arbetsspråket kanske är engelska.
Kolla vad som gäller med resor, det lät märkligt att du var osäker på vem som betalar det.
Du har redan pekat på det jag hade pekat på, med ett undantag, där jag brukar göra en variant på nedanstående:
Svara spontant på följande fråga, lite skjut-från-höften snarare än tänk-noga-igenom-ditt-svar:
Om du redan har bestämt dig, vilket alternativ har du då valt?
Sen kan du göra som Jan skrev, känn efter. Sitter ditt spontana svar bra i kropp o knopp eller skaver det? Om det första, bra, då har du ditt svar. Om det andra, bra, då har du också ditt svar (dvs det andra alternativet. Alternativt inget av dem. Det är ju också ett alternativ, att INTE välja varken A eller B.).
Tack så mycket för alla svaren hittills! Jag ska ha ett möte med danskarna strax och gå igenom detaljerna med kontraktet. Det viktigaste där blir att bekräfta att resorna är betalda i enlighet med vad som sagts i tidigare intervju, och i så fall få in det i kontraktet.
Det är lustigt att ALLA varnar mig lite för dansk affärskultur. Jag har faktiskt jobbat för en dansk startup tidigare, och det slutade mycket riktigt med krångel kring det finstilta med optionerna när jag sagt upp mig …
Magkänsletestet säger nog Danmark; startupen ger mer nervositetskänsla. Största som ändå talar för startupen är dock vad jag hört folk kalla större “luck surface area”, dvs större potential att nya kanske oväntade positiva saker händer (förstår större uppsida potentiellt, men även kontakter i startupvärldens finrum för framtiden).
Eftersom att du är småbarnsförälder så skulle jag rekommendera danska alternativet men jag är nog säkerhetssökande
Har jobbat i danskt företag men var då anställd i ett svenskt dotterbolag så jag fick kulturen men inte administrationen men det verkar ju som att du har koll på den danska affärskulturen
Danskar är som alla andra… Individuella.
Jag ogillar när jag hör sådana saker oavsett folkgrupp, etnicitet / nationalitet. Som de flesta andra, så jobbar jag med alla möjliga slags folk och har nog aldrig stött på nån som matchar den stereotypa bilden som placeras på dem.
Oavsett vem man har att göra med så får man försöka använda sitt sunda förnuft och magkänslan alternativt försöka ta hjälp av någon som kan lotsa en igenom t ex ett kontrakt.
Tips att gå igenom kontraktet ordentligt. I Danmark är det det som står där som gäller, inget annat. Skulle säga samma sak om USA.
Tips nummer två är att ringa Skatteverket för att ta reda på skattesituationen. Där skulle jag tro att det är lättare med DK. USA har en rätt repressiv skattelagstiftning när det gäller gränsöverskridande. Men i båda fallen bor/arbetar du i huvudsak i Sverige för ett bolag i ett annnat land så viktigt att reda ut.
Jag hade just ett möte med Danska konsulternas VD för att gå igenom kontraktet. Kändes som att han var tillmötesgående och gick med på alla punkter jag föreslog. I synnerhet står det nu tydligt att pendlingen till Danmark är begränsad till 1-2 dagar/vecka under provanställningen och därefter 1 gång per månad, samt att de betalar dessa kostnader.
Mina kommentarer om dansk företagskultur var inte riktat mot danskar som folkgrupp eller etniska danskar. Att tillskriva individer en stereotyp är något helt annat än att delge erfarenheter kring hur affärsvärlden ser ut.
Givetvis skijljer det sig mellan bolag men inte lika dramatiskt som mellan individer.
Och många svenska tror nog lite naivt att just Danmark skulle vara “som hemma” vilket är tokfel. Av mina erfarenheter är det för oss svenskar ofta lättare att jobba med britter, tyskar eller t o m fransmän…
Om man går in i ett danskt bolag och tänker att allt ska funka som hemma i Stockholm är det lätt att bli riktigt besviken, fort…
Härligt. Det är en viktig parameter, även om avtalet i sig spelar mindre roll än att ni har en tydlighet i vad som förväntas. Att flänga ned till Ströget och käka smörrebröd en gång i månaden kan vara trevligt, att behöva göra det stup i kvarten kan bli själadödande…
Min erfarenhet är att det i allra högsta grad spelar roll i DK generellt sett. Sannolikt mer flexibilitet på mindre bolag dock. Danskar tar en ära i att förhandla bra så man vinner mer respekt genom att göra det och inte vara en typisk ”svensker” IMHO
Om man går in i ett danskt bolag och tänker att allt ska funka som hemma i Stockholm är det lätt att bli riktigt besviken, fort…
Min poäng är att samma sak gäller även hemma i Stockholm. Man kan liksom aldrig ha föreställningen att en motpart (granne, arbetsgivare, kund osv osv) tänker likadant som en själv.
, godare öl och det blir lite minisemester varje gång du ska besöka jobbet. 
IMHO