Sånt, vi är förstagångsköpare, så om den där utredningen blir klar nån gång och sen går till beslut så kanske vi dock får en fördel där.
Jag känner mig lite dum, får skylla på Omikron, men jag förstår inte helt varför egna kapitalet ökar, jag förstår din uträkning men inte just ökningen.
Det egna kapitalet är de pengarna som är kvar om du säljer.
P.g.a. att du lånar pengar (ett belopp) så blir hela överskottet efter uppgång ditt, inte bara ökningen på insatsen.
Det kommer ta många år tills man märker konsekvenserna, snarare våra barn kommer få fördelar med konsekvensen att vi tjänar mindre på våra bostäder 
.
1 gillning
Det finns lite renoveringsobjekt i Norrtälje, Södertälje m m för runt miljonen. Kanske ni kan börja bo där, fixa till det själva, fortsätta spara, sen byta upp sig
1 gillning
aaaah! nu fattar jag. tack.
Någon föreslog Tierp tidigare.
Ett rimligt val är att köpa detta hus eller liknande (Hantverksgatan 1, Tierp är såld - Hemnet)
5 minuter till stationen (
63 minuter till centralen
Med ett ”laptop jobb” kan man då även jobba på tåget, till skillnad från SL pendeln.
2 gillningar
amaaaaazing. tack!
Mot andra hållet finns typ detta hus i Köping,
Med 8 min cyckelväg till station och sen 85 min tåg.
Mot annat håll finns följande hus i Sala med 8 min cyckel och 80 min tåg till Stockholm även om den är lite dyrare.
Kan du tänka dig 01:40 i resttid finns det hus under 1 msek…
Däremot skulle jag rekommendera dig starkt att undersöka orterna i fråga innan du köper någon, bruksorter som Tierp har lite speciell kultur.
2 gillningar
ojdå, men stort tack!
1 gillning
De här förslagen om att köpa bostad på olika orter på längre pendlingsavstånd från Stockholm uppfattar jag som lite udda. Det kan säkert finnas personer som har individuella förhållanden som gör att den typen av bosättningsort kan passa. Jag tänker då främst på följande:
- Man har en koppling till närområdet. Föräldrar eller andra närstående bor där.
- Man har hobbies som gör att orten framstår som strategisk.
- Man kommer från en liknande ort och trivs i den miljön. Är man alltför “akademisk” blir det svårt att hitta vänner i en mindre ort där folk ofta lever på ett visst sätt.
- Man bor tillsammans med någon som är lärare, sjuksköterska eller något liknande och enkelt kan hitta jobb på gångavstånd från bostaden. Om man själv ska pendla
och ha barn är det bra att sambon kan ordna med hämtning och lämning. Eftersom man inte pendlar varje dag skulle det inte behöva bli ojämställt. - Ev. att man jobbar geografiskt brett och inte bara i Stockholm. Orten framstår som vettig sett till totala långsiktiga pendlingsbehov.
Som jag förstod frågan från början var målet att komma in på Stockholms bostadsmarknad, med utgångspunkten att priserna där långsiktigt går upp. Den utgångspunkten är korrekt, även om det förstås kortsiktigt kan ske sättningar. På de här mindre orterna är priserna långsiktigt mer osäkra. De kan gå upp men det finns ofta inte den underliggande tillväxt som är motorn bakom prisökningarna i Stockholm.
En tydlig nackdel med längre pendling är att man blir väldigt bunden till centrum i Stockholm. Om alla jobb man kan tänkas få ligger specifikt där är det kanske inte hela världen.
En beskrivning som jag hört från mer seniora kollegor är att om man flyttar iväg från Stockholm så kommer man inte tillbaka. När man väl har en dyr villa med måttlig belåning kan det bytas mot ett väldigt fint boende ute i landet. Dock finns inte samma prisutveckling där så efter 5-10 år kan man inte längre köpa tillbaka villan i Stockholm om man säljer det fina objektet där man bor.
Jag skulle rent generellt tro att ett boende i Stockholm är en bättre investering än i en mindre kommun, helt oaktat alla individuella hänsyn. Anledningen är helt enkelt att bostaden i Stockholm är mer flexibel för olika förändringar i livet, oavsett vad det handlar om. Man kan behöva skola om sig, byta bransch, plugga ett tag, bli sambo, skilja sig och gud vet vad. Allt sådant blir enklare i en miljö där allt finns på rimligt kort pendlingsavstånd. Ska man bo på en mindre ort kan många frågor gå att lösa men det blir bökigare. Det bör finnas betydligt fler faktorer som drar i den mindre orten än specifikt prisnivån på bostäder. Billigt är det av en anledning.
7 gillningar
Stockholms bostadsmarknad är supertuff. Om du saknar förmögenhet är enda chansen att köpa lägenhet i innerstaden, göra bostadskarriär där, slå ihop dig med en partner, sälja era respektive lägenheter och sedan köpa villa.
Förlorade en budgivning på ett litet hus på 130m2 som behövde totalrenoveras (alltså nästan rivas och byggas upp på nytt p.g.a mögel, felaktig ventilation, röta, fukt, mikrobiell växt överallt i huset m.m.) då köpeskillingen+renovering skulle innebära ett pris som ligger 15 % över det villan intill (som var fräsch) såldes för någon månad innan. Marknaden är galen men kommer fortsätta att vara det så länge inte politikerna plötsligt klarar av att göra det som Assar Lindbeck föreslog för över ett halvt sekel sedan. Det bästa är att belåna sig upp över öronen, köpa det dyraste man kan och hoppas att man klarar av det.
De av oss som är mer försiktiga eller genomlevde 90-talet kronkris vill dock inte ta sådana risker men vi har å andra sidan sagt, i trettio års tid, att det kan smälla när som helst. De som struntat i detta och tagit risker har varit vinnare på bostadsmarknaden.
9 gillningar
Kolla upp Vagnhärad, tåg till Stockholm C går på typ… 45 minuter och det finns även “Trosabussen” som tar er till Skärholmen på 45-60 minuter eller så. Vill du pendla till Vagnhärad kan du bo i Västerljung, det är ungefär 8-10 minuter med bil till Vagnhärad från Västerljung. Trosa är dyrast i kommunen men “finast”.
2 gillningar
Ovanstående är en utmärkt sammanfattning. Jag önskar att det inte vore det, men det är bara att inse så här i efterhand. Kan appliceras inte bara i Stockholm utan även andra residensstäder och orter som har framtiden för sig.
4 gillningar
Trosabussen går till Liljeholmen. Det byggs mycket i Trosa och Vagnhärad.
I Södertälje kommun finns också hölö längs med e4:an.
2 gillningar
Haha just det, menade det 
Kan även lägga till om man har möjlighet att jobba på tåget så är det trevligt att bo på en liten ort.
Sist jag blev erbjuden jobb i Stockholm blev jag erbjuden att få jobba 3 timmar om dagen på tåget… Sitter ellre på SJs tåg i 90 min än 60-90 min i tunnelbanan.
Aja osäker på er andra men för oss så hänger vi mest i vårt lokala villakvarter så spelar ingen större roll om det är Bromma, Trosa, Tierp, Västerås eller Uppsala då man ändå har ungefär samma liv. Detta är med brasklappen att man klarar av kulturskillnaden att prata med grannen i Bromma vs Tierp, blir helt olika typer av konversation 
.
2 gillningar
Ni har 280 000 sparat. Med den insatsen kan ni låna upp till 1,9 MSEK. Tyvärr räcker det ingen vart. Säg att ni kan öka månadssparat till 10000 kr/mån. Om ett år har ni då 400 000 sparat. Då kan ni låna upp till 2,7 MSEK. Om två år 520 000 kr sparat och kan då låna 3,5 MSEK. Om tre år 640 000 kr sparar och kan då låna 4,3 MSEK. Osv.
Så även om ni ökar sparandet rejält dröjer det ganska många år innan ni kan låna belopp för att kunna köpa en enkel villa utanför Stockholm. Trist! Frågan är om villadrömmen är värd så många års hårt sparande och slit? Om barnen är äldre bör man kanske fundera på om det fortfarande så man vill bo på lång sikt.
Alternativet är att bli ”ekonomisk flykting” som föreslås här ovan och flytta till typ Trosa eller Tierp. Men jag har full förståelse att det kanske varken lockar eller fungerar att byta liv på det sättet. Det är ett jättebeslut. Bor själv i Sthlm (med familj) och vi övervägde att flytta till Nyköping under en period (som fö är fullt av utflugna Stockholmare). Är glad i efterhand att vi inte ryckte upp våra rötter och startade om. Dessutom hade det livet inneburit mycket pendling, vilket är en stor stressfaktor på flera plan. Visst, det finns de som får det att fungera men det är inte för mig/oss. Trivs ni i den lägenhet och område ni bor i idag och funkar det långsiktigt? Då hade jag övervägt att bo kvar, fortsätta det fina sparandet, bygga ekonomisk frihet och leva bekymmersfritt. Och inte slösa bort de bästa åren i livet på Trosabussen till Liljeholmen…
3 gillningar
Det är ju en intressant och viktig, helt annan vinkel på det hela. Vi kommer behöva större pga. barnen. Men vi kanske kan byta upp oss, göra hyresrättsbostadskarriär så att säga…
4 gillningar
Det här är lärdomen jag tog med mig från coronakraschen…
Jag hade funderat på att köpa bostad i typ ett års tid men alltid känt att priserna var för dyra. Sedan kom coronakraschen i mars 2020 och jag tänkte “Ja men då så, dags att fynda!”. Bjöd strax under marknadspris på några lägenheter och försökte bottenfiska. Säljarna blev bara förolämpade och bostäderna låg ute på marknaden i flera månader eller togs bort.
Sedan kickade snabbt stödköp av bostadsboligationer, amorteringsfrihet och hemarbete in, och så VIPS vaknade marknaden till liv igen! Budgivningarna gick helt bananas och resten… Ja den är både historia och prisstatistik! 
Där och då blev jag dock ännu säkrare på min sak då svensk bostadsmarknad inte är vilken som helst.
Om man satsar på “bostadskarriär”, hur vedervärt det ordet än må vara i mina öron, så köper man i alla fall in sig på Bostadsmarknaden™ AB. Då kan man i längden byta sin bostad mot någorlunda motsvarigheter oavsett geografisk plats oavsett hur marknaden går. Risken på svensk bostadsmarknad är snarare på ovansidan än nedsidan känns det som.
Sedan finns det väl bokstavligen inga konventionella, fristående hus upplåtna med hyresrätt så vitt jag vet? Så är det villa, Volvo, vovve man någon gång vill ha gör man rätt i att köpa sig en bostad som “hedge” skulle jag säga 
3 gillningar