Nu är du läkare och inte jag, men stämmer verkligen detta? Är hur vi ser på oss själva någonsin frikopplat från hur andra ser oss?
Vad jag förstått så finns det ett intrikat samspel mellan självaktning och status. Precis som att apor och hundar har hierarkier i flocken så mår ett mänskligt mobboffer eller en lågstatusperson psykiskt (och ibland även med psykosomatiska symptom) dåligt av sin låga status. Om du är i motsatt sits så är väl det något att värdesätta - Är det verkligen ett problem att ha “uppblåst” självbild? Jag trodde det var något du värdesatte och mådde bra av - något du skulle sakna om du bytte jobb.
Därför tänkte jag att du kanske kunde bevara en hög självaktning och “uppblåst” självbild genom dyra högstatusaktiviteter på den lediga tiden du får. Jag tycker erbjudandet låter väldigt bra. Det blir ju mer än dubbla timlönen. Dessutom har du fortfarande ett högstatusjobb i allmänhetens ögon.
Det där förstår jag nog inte riktigt, FIRE är ju för mig väldigt binärt, antagligen jobbar man, eller så gör man det inte.
Jag är nog tyvärr för dåligt insatt, men med 100% menar du då tiden du spenderar på operationer? Jag tolkade det som att du skulle jobba 60% av en heltidstjänst, dvs istället för 160 timmar skulle du jobba runt 100?
Örebro,Linköping,Umeå är mindre. Lund och Uppsala är mindre men ligger i anslutning till större städer som man lätt kan dagspendla till då de ligger i närhet till Stockholm/Köpenhamn/Malmö.
Men grovt räknat så kan du även inkludera Lund/Uppsala.
För att bli överläkare på Karolinska så skall du vara disputerad. Men i Norrland kan du får överläkartitel relativt fort efter specialisering. Detta demonstrerar att där det är brist är det svårare att rekrytera och lättare för någon som har disputerat och har en sub.spec att få jobb.
Citat: “Min fråga rör självbild och yrkesidentitet inför ett eventuellt byte av arbetsplats. Känslan att förlora status och därmed ändrad självbild, från att “vara viktig” till att riskera bli en “nobody” skrämmer mig.”
Jag menar verkligen inte att vara oförskämd, men det kanske skulle göra dig gott att pysa ut lite av din von oben-självbild.
Livet består inte bara av arbete och när du slutar så lovar jag dig att du snabbt kommer att ersättas av någon annan. Så fungerar det nämligen. Till att börja med så kommer din arbetsgivare tycka det är besvärligt att du slutar, men…
Känn efter vad du vill. Hur värderar du extratiden? Hur ser du på andra människor som inte har uppnått liknande position på karriärstegen? Som en nobody?
Det är en helt sund inställning, att berätta för nuvarande arbetsgivare, men problemet är att univ sjukhus är sjukt rigida. Cheferna skulle skratta mig upp i ansiktet, ärligt talat. Så om jag berättar, gör jag det mest för att informera, inte för att de skulle komma med en counter-offer. Men berätta, måste man ju, absolut. Tack!
Fritiden är ju det som lockar med den nya tjänsten. Mer tid till annat, än jobb, har jag nog aldrig haft sen jag började jobba. Blir ett nytt sätt att se på världen faktiskt. Sen har du rätt i att jag värderar andras syn på mig själv. Det är ju hela meningen med tråden. Och jag försöker kämpa emot det också, annars hade jag väl aldrig behövt hjälpen med att motivera bort statusen. Dyr bil? Nja Tesla 3, den kostar väl som vilken V90 som helst. Men någon sportbil har jag inte, om det var det du menade
Omöjlig fråga egentligen, var man gör sin läkartjänst bäst. Om man ska se det ur patienternas synvinkel så borde alla läkare placeras i glesbygd alternativt utvecklingsländer. Om man ser det ur läkarnas synvinkel så vill de göra nytta på den plats de har valt att bo. Om man ser det ur regionernas synvinkel så vill de … ja, jag vet inte vad regionen vill ärligt talat. Men på frågan om var jag har mest glädje så svarar jag nog tid.
Jag tror du redan är på resan att släppa taget som statusen. Jag drar den slutsatsen både genom att du har identifierat och sett den och nummer två hur du döpte din tråd.
Ja, det är ju en intern konflikt på gång. Dels vet jag att det är supertramsigt men samtidigt så har jag till min fasa upptäckt att jag njuter av den.
Fundera på vilka dina behov är hos dig som person, och
Fundera på hur du kan tillfredsställa dessa på andra sätt - behovet av utmaning behöver inte nödvändigtvis tillfredsställas på jobbet. Behovet att hjälpa likaså.
Jag gillar upplägget med spelkaraktären! Mina behov är ju utmaningar, det är där jag funkar som bäst. Sen behöver jag vara till hjälp, och bidra till någonting vettigt för andra människor, det får mig att må bra. Lite tid till reflektion. Och att göra lite lagom udda saker! Det är möjligt att jag behöver fundera mer på detta dock innan jag ger ett slutgiltigt svar.
Tack för dina synpunkter! Jag har lite forskning men satsar inte på docentur som titel utan jag forskar för jag har frågor som jag själv är nyfiken på och vill ha besvarade. Jag vet att jag kan fortsätta vara affilierad om jag nu skulle vilja behålla forskningen som en … hobby.
Ja, jag tror också det kan vara svårt att släppa, men vad är det som gör det svårt att släppa tror du? Jag hade gärna tagit del av dina synpunkter.
Har din privata verksamhet inte gjort det möjligt för dig att få mer tid över till annat och inte vara beroende av ditt ordinarie arbete som inkomstkälla? Om du får mer grönt (=dollarsedlar) så borde du kunnat ha trappat ner med det ordinarie menar jag? Ser fram emot ditt svar!
FIRE kan ju läggas upp precis hur som helst. Det finns många lösningar, men lite off topic, så vi släpper det. Jag vet att det finns andra trådar i ämnet iaf.
Mitt i prick! Otaliga viktiga överläkare har genom åren gått i pension på min klinik, alla kollegor lika nervösa inför varje avgång, men så har det dröjt bannemig inte mer än en månad så har allting återgått till det normala. Ja, man glöms bort, och ingen pratar om de äldre rävarna längre, inte ens patienterna, brutalt men sant.
Det är nog mer miljön som spelar in, tror du inte det? Om du är i en miljö där man höjer upp dig, så får du dopaminfrisläpp och blir nöjd med dig själv helt enkelt. Det matar sig självt liksom som en ond spiral, där status plötsligt är en viktig tillgång. Så förklarar jag saken.
Hur värderar du extratiden? Hur ser du på andra människor som inte har uppnått liknande position på karriärstegen? Som en nobody?