82000/månad, jobbar 23,5h 39 veckor/år. Inte så krävande eller stimulerande jobb men väldigt litet nålsöga i rekrytering. Jag är egentligen medioker men väldigt bra på jobbintervjuer och socialt spel.
1 gillning
Detta är min erfarenhet också. Många av de som tjänar väldigt bra är inte exceptionella på alla plan eller supermänniskor, utan snarare exceptionella på något enstaka plan i en miljö där detta värderas högt och skapar mycket värde.
Så det handlar snarare om lära känna sig själv och hitta en miljö där det man har talang för värderas högt, och sen såklart slänga in en dos av hård arbete.
1 gillning
Precis där har du en stor förklaring till varför vissa tar sig uppåt i organisationer och andra inte gör det.
En tråd om heltidsarbete som jag drog igång:
Man behöver heller inte vara socialt smidig är värt att nämnas.
Du missade hela min poäng.
Du sätter huvudet på spiken. Jag har en vän som alltid sett sig själv som medioker. Ingen universitetsutbildning eller haft några större ambitioner. Efter 10 års jobb på golvet köptes bolaget upp och han bytte bana med minimal insats. Tror han satt i skolbänken 1-2 år. Nu med specialistkunskap inom två discipliner som i kombination efterfrågas av en smal sektor. Hög lön, arbetar inte mer än 40h per vecka men värdet av kunskapen på bolaget där han har sin tjänst nu är mycket efterfrågat.
Många säger att man ska följa sina drömmar. Jag är av åsikten att vägen dit kan ta oväntade vändningar, var inte rädd för att följa den krokiga vägen. Träffar man rätt kontakter kan vägen till drömmen vara närmare än man tror.
Det tror jag inte.
1 gillning
För att jobbet blir mycket mer intressant och meningsfullt när man vet varför man gör något.
1 gillning
Eftersom flera har missförstått min poäng så förklarade jag det nog dåligt. Jag är inte alls emot att ta ansvar utanför sina egna arbetsuppgifter och att vara nyfiken. Tvärtom, fler borde göra det.
Det jag försökte beskriva var detta:
Person A som normalt jobbar med compliance väljer att spendera hälften av sin tid på att läsa in sig på strategiska frågor för att imponera på VD:n och klättra. De 50% av compliance-uppgifter eller förbättringar som borde ha gjorts blir inte av eftersom ingen annan är insatt eller kan det arbetet, inte ens VD:n.
VD:n blir djupt imponerad av person A eftersom att äntligen har någon visat intresse och kunskap inom dennes hjärtefrågor. Äntligen någon som förstår sig på strategi!
I själva verket så finns det 10 andra personer som hade varit minst lika duktiga på strategiska frågor om de fått utrymmet, men har fullt upp att vara de enda personer som är insatta i detaljerna på andra viktiga områden.
Min poäng är att alla har en roll att spela. Strategi är bara en sådan roll/funktion.
Jag fattar vad du menar, men du får det att låta som hemskt orimligt att den personen som valde att sätta sig in i det strategiska också blev betrodd att göra det. Medan de övriga ”inte fick utrymmet” för att de fokuserade på sitt område.
Men det är liksom hela poängen: i min erfarenhet så är de personer som kommer vidare ofta duktiga på sin grej men klarar samtidigt av att lyfta blicken. Och om de inte har utrymme att göra det, så ser de till att skapa det, exempelvis genom att övertyga ledningen. Dvs visa prov på just den kompetens som behövs på ”nästa nivå”.
3 gillningar
Hur kan man ens vilja arbeta 70 timmar i veckan? Varför? Är det ens möjligt? I min värld är det i bästa fall ett sätt att vinna priset för sämst framförhållning.
Alltid kul att läsa bittra personer som inte är chefer och som tror att “alla kan göra det en chef gör” och att inga chefer sitter på någon kompetens utan bara går runt och dricker kaffe och attesterar semestrar.
3 gillningar
Håller med, det finns definitivt en korrelation.
Försöker nog bara säga att man inte ska sätta för stor vikt på att en person liknar en själv eller att en person är bra på samma saker som en själv.
Jag har haft båda typer av roller så det är delvis därför jag känner att många chefsuppgifter inte nödvändigtvis är svårare, bara annorlunda.
Du har nästan rätt. Många chefer borde inte vara chefer. Inte för att dom dricker kaffe om dagarna. Snarare för att dom är inkompetenta som ledare,
Jag tror hög insats inte behöver handla om tid alla gånger. Det kan även handla om hur mycket energi det tar att vara på jobbet och ställas inför alla kompromisser med ens person som det innebär. Exempelvis att hantera människor du instinktivt har svårt för eller genomföra saker du med hjärtat eller hjärnan (eller både och) vet är fel.
Här tänker jag särskilt på den som är mellanchef. Där kan jag tycka att den begränsade löneökningen inte motsvarar den ökade psykiska stressen det innebär att ständigt matas med oro från medarbetare och fantasifullt orealistiska krav från högre chefer samt att du förväntas stå för dåliga beslut som andra har fattat – med god min.
Kostnaden kommer i form av dränering av livsenergi, försämrad självkänsla och somatiska symtom på psykosocial stress.
4 gillningar
Som sjukhusläkare är det absolut slitigast i början av karriären med extrema krav och belastning för motsvarande ca 35000/mån innan och under AT, till ännu högre krav men med mer erfarenhet så det var lite “lugnare” under ST med ca 50 000/mån. Som specialist och bakjour är det fortfarande fullt ös hela arbetspassen, men det är en lite mer trivsam roll att vara ansvarig och konsult. En del dukar under av ansvaret och alla beslut. Det är skönt att det är underläkarna/ST-läkarna som får sparkcykla iväg på akutlarm och hjärtstopp. Sen ringer de mig och resonerar, så jag slipper oftast adrenalinurkramningar nu för tiden. Tycker fortfarande att 75000/mån är en hög lön, men oftast är både den sociala och intellektuella energin slut efter en arbetsdag - så när jag jämför med de arbetsvillkor och löner många verkar ha här på forat så känns det som en osedvanligt hög insats. Ingen möjlighet att flexa, att jobba på distans, att ta ut semester på sportlovet, max 4 v/sommar, att arbeta jul eller nyår, en helg i månaden och telefonväkteri (bakjour i hemmet) en gång i veckan. Synd bara att jag tycker det här jobbet är det mest lockande jag kan tänka mig. Hade dock varit skönt om vi inte vore underbemannade bara.
5 gillningar
Jag skulle säga att inte alla högavlönade jobb kräver stor arbetsinsats i nuet. Men nästan alla kräver att du gjort det någon peiod i din karriär. Man får den ovanligt höga lönen för att man är ovanligt bra på någonting kostsamt. Och det blir man oftast genom att öva på det ovanligt mycket. De jag känner som tjänar mycket är alla ovanligt bra på att se vad som behöver göras i sina helt olika positioner och sen ta ansvar för att lösa det. För någon är det företagsorganisation, en annan projektplanering, en tredje hantera ovanlig utrustning, osv. De har väldigt olika arbetsinsats där de är nu. Men alla har lagt mycket tid på att komma dit och att skapa sig ett namn som någon som är värt mycket att anlita när det står mycket på spel.
9 gillningar
Låter som en text skriven av någon som faktiskt förstår hur det fungerar kontra avundsjuka specialister som saknar social förmåga att kommunicera med andra stakeholders.