Jag har en väldigt lekmannamässig fråga om hur man bedömer om ett aktiebolags halva aktiekapital är förbrukat. Med hänsyn till när kontrollbalansräkning ska upprättas.
Jag och en potentiell kompanjon överväger att starta ett företag som ska utveckla en väldigt specifik programvara som är efterfrågad för en kundkategori. Så bra att en av framtida kunder vill låna ut 2 mkr till oss till väldigt bra villkor.
En ekonom vi pratat med säger att bedömningen blir såhär:
Aktiekapital 25 000 kr.
Lån 2 000 000 kr.
Vi betalar ett kvartalshyra av en lokal på 20 000 kr. 20 000 kr är mer än hälften av 25 000 kr och därför är mer än halva aktiekapitalet förbrukat och vi hamnar i en process med kontrollbalansräkning och en väg till likvidation om vi inte återställer kapitalet. Detta trots att vi har 2 005 000 kr kvar på kontot och som vi räknar med ska räcka fint i två år då vi förväntas kunna lansera programvaran och få in intäkter.
Är ovanstående korrekt tänkt? Tycker att det känns obehagligt rent instinktivt att hamna i denna process men det är kanske så alla gör som inte kan få intäkter eller stora aktieägartillskott omedelbart vid uppstart?
Personligen tycker jag att 25 000 kr i aktiekapital är alldeles för litet. Bara för att lagen tillåter detta så bör jan ju inte gå på ett minimibelopp. (Förr var det ju 100 000 kr innan några korttänkta politiker med Centerpartiet i spetsen fick för sig att ändra, först till 50 000 och sedan till 25 000).
De kostnader som ni lägger ner får ni troligen bokföra som utvecklingskostnder och blir en tillgång i bokslutet, så underskottet blir inte katastrofalt stort.
Att själva satsa enbart 25 000 kr samtidigt som man lånar in 2 miljoner är ju helt barocka proportioner. Jag är förvånad över att långivarna inte har några krav om aktiekapitalets storlek.
Rent krasst, lyckas projektet kommer inget att hända i praktiken annat än att ni har haft ett personligt ansvar för bolaget under en period. Går bolaget i konkurs är innebär det däremot med sannolikhet att ni blir privat ansvariga för underskottet i bolaget.
Håller absolut med @Nestor i detta. Lägg in mer pengar förutsatt att ni kan få fram det.
Vill man inte ha en större kontant summa liggande kan ni alltid omvandla aktiekapitalet till något konkret s k. Apportegendom.
Inte för att jag vet vad det ni har för behov av saker i verksamheten och hur högt värde dessa kan tänkas ha.
Nu är jag verkligen inte en revisor, men ni kan väl bokföra era utvecklingskostnader som investeringar i immateriella rättigheter som ni kapitaliserar, dvs bokför som tillgångar.
Detta borde då betyda att ni inte behöver upprätta kontrollbalansräkning (?)
Det verkar väl dumt att riskera egna pengar om bolaget har fått ett lån på 2M
I det här fallet är det ju snarare hyran som ställer till det. 20tkr * 8 (två års hyra innan eventuella intäkter om jag tolkar TS rätt) blir svårare att balansera ut med ett EK på 25tkr.
Viktigt att notera är att valet av redovisningsregelverk blir viktigt också. Ska ni arbeta upp immateriella tillgångar så behöver ni ha K3 som redovisningsregelverk då K2 inte accepterar egenupparbetade immateriella tillgångar.
Jag tror att en del av inlägget försvann, men jag svarar ändå.
Hade ett fall för några år sedan, då det åtminstone för mig var helt uppenbart att företaget varit på obestånd sedan ett antal månader. När senaste bokslutet upprättades var bolaget dock solvent.
Konkursförvaltaren vägrade att driva frågan. Hans tes var att skulle han inte få rätt, skulle det kosta konkursboet pengar. Jag tror (tyvärr) att många konkursförvaltare resonerar så.
En annan sak är att kontrollbalansräkningar i många fall är helt oseriösa. Hårda ord men sanna. Jag har sett fall där revisorn bara skriver upp fastighetens värde och sedan kör man vidare som vanligt.
Du har ju en hel del värderingsjusteringar som talar till din fördel vid en KBR. Men du menar att revisorn själv värderat fastigheten för bolaget som uppenbart felaktigt övervärderar fastigheten? Låter som klockrena fall av bokföringsbrott som borde ha anmälts både till polis och FAR om så varit fallet.
Äger man en fastighet / har lager är det ju ofta just detta som räddar bolag vid en KBR då det ofta finns ett övervärde i en fastighet (mycket som effekt av gjorda avskrivningar) samt att lagret får värderas till försäljningspris (minus eventuella försäljningskostnader) och inte det lägsta av alla de olika värderingssätten. Jag hoppas eventuella felaktigheter på detta sätt anmäldes snabbt av dig / andra som såg detta förfarande.
Min erfarenhet av KBR har varit att de revisorer jag jobbat med varit extremt noggranna med just värderingen av tillgångar sker av personer med specifik kunskap rörande dessa tillgångar och att signerade värderingsintyg finns för poster som är svåra att värdera som revisor. Tråkigt dock med dina upplevelser.
Själva grejen är att det inte ska vara revisorn som värderar. Det bör en mäklare eller någon med motsvarande kunskap göra. Intygen tas sedan bara in som underlag för att skriva under KBR från revisorshåll.
Frågan blir ju dock om problemen rörande värdering av en industrifastighet, hur vet du att dessa värderingar du sett är uppenbart felaktiga?
Eftersom jag har jobbat som företagsrådgivare i bank i decennier och själv gjort ett antal värderingar.
Som jag skrev i mitt inlägg. Industrifastigheter är svårvärderade. Min åsikt är att de i många fall kan vara övervärderade i en kontrollbalansräkning. Jag skulle dock aldrig driva ett sådant ärende, del är det omöjligt att bevisa detta annat än vid en försäljning, dels kan det ju faktiskt vara så att jag har fel.
Det här är ju dock en viss skillnad mot att påstå att majoriteten av KBR är helt oseriösa. Du har värderat en fastighet till ett värde, någon annan har värderat samma fastighet till något annat? Dessa fastigheter är svåra att sätta ett värde på (enligt dig själv) och därmed kan värderingarna variera ganska stort mellan olika antaganden?
Det som förvånar mig mest är nog faktiskt att revisorerna själva värderat fastigheterna. Det bör dom inte göra.
När man jobbar med värderingar så finns det alltid en osäkerhet, du har därmed helt rätt i att värderingsfel kan (med all sannolikhet faktiskt föreligger) i samtliga KBRs som någonsin upprättats där just värdering har funnits med i någon av posterna. Att dra det till att dom är “helt oseriösa” får väl dock anses vara en aning tillspetsat.
Sant, felciterat av mig. Det ber jag om ursäkt för.
Precis som alla yrkesgrupper ska nog tilläggas, inte bara advokater och revisorer utan även banktjänstemän (detta är INTE riktat mot dig personligen utan bara ett konstaterande av att kvalité varierar i alla yrkesgrupper. Även inom din förra. Min bild av dig är att du var väldigt duktig inom ditt yrke). Har en del erfarenhet av risiga revisorer själv.
Det farliga i ditt resonemang blir att jag uppfattar att du tar din värdering som facit och eventuella avvikelser från detta som att “kontrollbalansräkningar i många fall är helt oseriösa”. Min personliga tolkning och inget facit på hur du faktiskt menar. Min upplevelse rörande KBR är som sagt helt annorlunda utifrån de påskrivande revisorerna som varit extremt noga med värderingspersoner, signerade intyg och annan hantering by the book. Det kan vara så att jag haft turen att jobba med duktiga revisorer och att min bild av situationen är skev.
Det verkar som dina belägg för detta är att värderingar av industrifastigheter värderats till ett annat värde än ditt eget vilket får anses högst subjektivt. Dessutom skriver du att dessa fastigheter är svårvärderade. Du kan vara en långt bättre värderare än andra på just denna typ av fastighet men det kan också vara så att du konsekvent undervärderar fastigheterna. Det behöver inte innebära att du har fel men jag uppfattar det som väldigt hårda ord från dig vilka kanske inte nödvändigtvis är sanna. Trots att du uppfattar det på detta sätt.
Har det i några fall där du varit med om en KBR slutat med konkurser och utförsäljning av tillgångarna? Det är ju som du säger bara i dessa fall man får ett konkret facit att jämföra emot.
I de flesta fall som jag har varit med om där mer än halva aktiekapitalet var förbrukat drevs verksamheten vidare ändå. Antingen tillfrisknande företaget annars fick ägaren låna upp en slant när hen likviderade bolaget.
I ett av fallen med industrifastigheter var värdet lägre än i KBR. Detta skall man i och för sig inte haka upp sig på. Detta var under 90-talskrisen. Jag kan försäkra att under denna period var marknadsvärdena lägre än de värderingarna i de flesta fall…
I det andra fallet blev en försäljning ej aktuell.
Efter att ha läst igenom inläggen en gång till inser jag att jag var lite väl kategorisk. Givetvis gör den absolut övervägande majoriteten av Sveriges revisorer ett bra jobb. Jag beklagar att mina formuleringar blev lite väl tillspetsade.
Jag är okunnig inom området.
Hur hanterar man situationen där företaget i fråga arbetat utfrån premissen att det finns stora inkomster och värdeökningar i framtiden men de närmaste åren kommer gå med stora förluster?
När jag läst om dessa situationer verkar det vara så att det inte funnits (tillräcklig) egen insats utan finansieringen kommit från fristående externa parter, dvs i praktiken lån.
Från beskrivningen i denna tråd låter det som en omöjlig situation.
Halloj, spännande läsning. Inte hunnit igenom exakt allt men såg vissa delar jag tänkte kommentera på lite snabbt för att inte riskera att göra bort sig:
Angående när det är dags för KBR så är det enligt lag snarast när styrelse misstänker att halva aktiekapitalet är förbrukat. Att ni har lånat in 2MSEK gör ju inte att ert eget kapital blir högre. Så faktum kvarstår, drar ni på er 20tkr i kostnader utan några intäkter, så har ni rent krasst förbrukat ert aktiekapital. Dvs antingen måste ni säkerställa att får intäkter mer än kostnader väldigt tidigt. Eller att ni ökar aktiekapitalet.
Läste folk som argumenterade för möjligheten att aktivera utvecklingskostnader. Tänk på att detta endast är möjligt i K3. Förneklingsregelverket K2 tillåter inte aktiveringar av utvecklingskostnader. Så värt att notera att man isåfall bör välja K3 om detta är planen, finns en del andra högre krav på rapportering i det fallet.
Angående värdering av fastigheter så är det generella vid KBR att man enkelt kan värdera upp en fastighet till taxeringsvärdet (vilket är skatteverkets bedömda marknadsvärde*75%). Ska du värdera upp till högre än det ska du ha mycket att stå på, helst externt intyg. Detta har revisorer koll på.
