Det här är revolutionerande och skulle underkasta hela tanken om att sitta stilla i båten. Kan du beskriva mera i detalj hur du gör för att kunna se när en krasch kommer? Hur vet du när kraschen är slut och du ska gå in igen?
Med ca 14 års erfarenhet i ryggen har jag ännu inte lyckats hitta en bra metod för detta, och det beror inte på att jag inte försökt. Hade jag en metod som god sannolikhet kunde förutspå en börskrash skulle jag kunna agera på den, detta oavsett om jag använder indexfond eller aktivt förvaltat fond, men det är ju just detta som verkar väldigt svårt.
De metoder jag sett hittills är följande:
Omvända räntekurvan, men den är ganska välkänd och jag vet inte hur mycket man egentligen kan lita på den. Men den verkar ju vara en varningsklocka i alla fall.
Säsongsmetoder. Sommaren brukar oftast vara sämre och man skulle kunna välja att ha en lägre exponering mot aktier under denna period och högre vid andra tidpunkter på året.
Om man ser tecken på oro så skulle man kunna sätta upp ett system för det och sälja av aktier så man sänker risken när man ser detta i antågande, men de behöver vara tillräckligt pålitliga för att man inte ska tappa avkastning istället eftersom börsen generellt går uppåt…
Tror du feltänker rejält här. Vad ska du med pengar till som du aldrig kommer använda?
Grejen är ju att du ska ha maximera din mängd livskvalite medans du lever. Just för att när du väl är död så spelar inte mängden kapital du “har” nån roll för dig längre.
Så den teoretiskt längsta tidshorisonten du kan ha är fram till din död ifall du inte bryr dig vad son händer efter.
Beror på vad man menar mer krasch. Oro märker man ju på att det är volatilt på börsen. VIX ökar, stora rörelser från dag till dag. Man kan gå ur delvis. Man kan använda ETF:er som skydd delvis genom att sälja av dem snabbt, snabbare än fonder, eller välja andra typer av ETF:er tillfälligt. Är det väldigt hög volatilitet så finns ETF:er som gynnas av det. Här finns det möjlighet att snabbt skifta mellan olika typer.
Om raset är ett faktum och det gäller att gå in igen så kan man tillämpa momentummetoder som vanligt, men man kan behöva bortse från tidigare historik och bara se på läget från botten, enligt vad man tror är botten. Olika typer av möjliga innehav kan påvisa momentum från den punkten men det kan variera över tid. Tätare byten än i ett normalt och snällt scenario.
Jag säger inte att det är lätt, det är det definitivt inte. Men jag är inte alls säker på att “sitta still i båten” är det allra bästa om man tillämpar momentumstrategier. Bl.a. pga följande:
Innehav med bäst momentum går ofta snabbare nedåt, kan man snabbt går ur en del av detta behöver man inte följa med ända ner
På vägen upp kan det finnas olika typer av innehav som ger starkt momentum, kortvarigt. Innan läget stabiliseras kan det vara helt andra innehav som går bra än de som gällde strax före raset.
Jag funderar mycket kring det här och tror att man kan lyckas hyfsat bra med “beredskap” och en tanke kring hur man bör agera, istället för att behöva välja en av två extremer:
Sälja allt i panik
Sitta still i båten alternativt bli paralyserad och inte ens våga titta på sina innehav på lång tid.
Här behöver man också ta med i beräkningen stressen man känner för att pengarna tar slut. Jag skulle hellre “riskera” att ha en summa pengar kvar när jag dör än riskera att vetenskapen gör ett gigantiskt framsteg så att vi helt plötsligt lever tills vi är 150 år…
Men det är ju det som är inom ens livstid. Alltså att man kan inte tåla oändligt med ekonomisk risk med sitt kapital med invändningen att man har helt flexibel tidshorisont. För då riskerar man att vara kraftigt negativ under den tiden man lever. Även om det efter ens livstid innebär bättre tillväxt på kapitalet.
Hur ofta “varnar” volatiliteten för ökad oro trots att det inte kommer en nedgång? Det som är intressant är ju om tillförlitligheten är tillräckligt stor för att kunna använda det som en faktor i sitt beslutsfattande?
Ja, själv har jag valt vägen att långsamt köpa på mig mera aktiefonder när börsen gått ner 10%. Men då är det i mina ögon oftast för sent att sälja eftersom det ofta vänder upp igen och man vet inte när det vänder upp. Det förutsätter också att man inte var 100% investerad innan det började gå ner vilket är kostsamt.
Det jag menar är att jag ser i många inlägg, både svenska (bland annat Jan) och amerikanska, så räknar man med att man betar av sitt sparade kapital. Personligen skulle jag nog inte känna mig säker såvida inte min avkastning av kapitalet med stor sannolikhet räcker så jag inte behöver minska mitt sparade kapital. Men det skulle i slutändan leda till att jag har en ganska stor mängd pengar när jag dör. Då skulle jag hellre fortsätta arbeta ett tag till för att få ett större kapital istället för att riskera att man har otur och pengarna tar slut, vilket i sig skulle vara väldigt stressande.
Ok, har du en länk till en artikel som tar upp ämnet? Corona kraschen hade ju i alla fall gått att förutsäga genom denna metod, hur ofta har den visat fel?
Är det en signal om att en lågkonjunktur väntar?
En inverterad räntekurva är utan tvekan en signal som får läggas i den negativa vågskålen och historiskt har det varit en närmast säker signal om att en lågkonjunktur lurar bakom hörnet. En invertering mellan amerikanska 10-åringen och 2-åringen har har skett tre gånger sedan 1980 och alla gånger har den följts av en lågkonjunktur. Dock så har ekonomin i snitt fortsatt att ånga på i drygt 1,5 år innan ekonomin vänt. Även börsen har historiskt fortsatt upp ca ett år efter själva inverteringen.
Verkar som om 4/4 gånger har en inverterad räntekurva följts av en krasch. Sedan kan det självklart också krascha utan att detta inträffar, men det ser ju ganska pricksäkert ut historiskt. Antalet datapunkter är ganska få dock.
Just detta är anledningen till att du inte kan ta abnormt hög risk med ditt kapital för att öka avkastningen. Tidshorisonten (din livstid) är för kort.
Alltså det håller inte att argumentera att man kan ta hur hög risk som helst med sitt kapital för att få högre förväntad avkastning. Risken att ha noll kronor långt innan man dör ökar ju då också.
Det finns ingen som kan ha helt flexibel tidshorisont på sitt kapital.
Du tar ofta i till ytterligheter för att belysa Dina ståndpunkter. Då gör väl jag det också.
Det finns INGA exempel på totalkrascher av fonder med de urvalskriteria jag har listat.
Tvärtom visar historien att fonder som valts inom expansiva områden med lönsamhet oftast tom. kommer att ta igen sitt tapp över tid, även om de dykt djupt från en tillfällig bubbeltillvaro. IT-aktier i välrenommerade fonder eller d:o Rysslandsfonder är goda exempel.
Det finns gott om exempel på fonder som gått uruselt i ett par år och sen lagts ner. Även i din lista av urvalskriterier. Alltså då du kan ha förlorat 50% eller mer av ditt insatta kapital.
Det finns tom hela länder som inte ens återhämtat sitt börsvärde på decenier.
Man pratar ofta om “problemet” med att vissa fonder läggs ner. Det är ett totalt icke-problem för den aktive investeraren och för momentuminvesteraren i synnerhet som inte har kvar fonder som går dåligt under någon längre tid. Man lägger inte ned fonder som går bra och lägger man ner de som är dåliga så bryr man sig inte då man ändå inte skulle äga dessa. De som drabbas av det är väl i så fall de passiva spararna som via månadssparande pumpar in pengar i samma fonder i år efter år utan att ha koll alls på hur de går.
Det betyder isåfall att du måste realisera enorma förluster och sälja i kraftiga nedgångar. För att fortsätta sälja mer ju mer det du ligger i går ner.
Så i nedåtgående marknader blir det i synnerhet ett problem för en momentumstrategi med högriskinnehav.
Sorry, det här för oss bort från mitt huvudämne, men min nyfikenhet blir för stor.
Jag skulle uppskatta om Du kunde ge lite mer konkreta exempel med lite data kring händelserna kring fonderna Du refererar till. Det skulle ju kunna ta mig ur en möjlig villfarelse.
Nej så behöver det inte bli. Som momentumsparare i fonder behöver man inte se världen i termer av förlust eller vinst. NAV är helt ointressant. Det intressanta är var man får bäst värdetillväxt via innehav på sin depå. Jag tänker aldrig i termer om vinst eller förlust utan ser bara till hur värdet på resp. depå utvecklar sig, det är det värdet jag vill få att öka så mycket som möjligt. Det innebär att det inte finns några psykologiska spärrar mot att sälja till “förlust”, det finns ingen förlust, jag vill bara få värdet att börja öka igen.
Så om en fond backar och andra fonder går bättre är det bara att byta för att säkra en bättre värdetillväxt än att ligga kvar i det sämre innehavet. Svårigheten ligger mer i att bedöma om det är en tillfällig eller långvarig nedgång men det beslutet kan man ta då en viss tid gått och med hänsyn till vilka bättre alternativ man ser.
Bara obegripligt för den som är fast i gamla tankemönster. Jag är enbart intresserad av att värdet på mina depåer och totalt ökar. Det är det som föranleder fondbytena, inte resonemang om vinst eller förlust.
Jag har investerat på börsen i mer än 30 år, men med olika strategier. Hur länge har du varit aktiv på börsen?
