De senaste åren har det för de allra flesta blivit dyrare att leva på samma nivå som tidigare. Inflation, högre elpriser och höjd ränta…
Hur har ditt hushåll hanterat detta?
Har ni fått högre inkomst som kompenserat?
Har ni sänkt era utgifter? I så fall vilka?
Är det resultatet som har minskat? (Dvs skillnaden inkomster-utgifter, oavsett om detta läggs på specifikt spar- eller investeringskonto eller bara ligger kvar på vanligt konto.)
Har ni minskat sparandet eller levt av sparpengar?
Har det varit ett medvetet, aktivt val att göra som ni gjort eller har det mer eller mindre bara blivit som det har blivit?
Edit
Notera att frågan inte handlar om hur mycket hushållet påverkats. Antingen är det vad som kommer in, vad som går ut eller resultatet som påverkas. Allt annat är bara dålig koll. Men det är ju också ok om man vill svara det. Kan så klart även vara en kombination.
Det är väl mer jobbigt för de som har det ekonomiskt svårare.
Rikatillsammans-folk har väl rätt så hög lön och/eller sparkvot. Själv blir det nån mindre avokado-macka per månad. Och lite mindre sparkvot. Men inte mer än så.
Vi har anpassat munnen efter matsäcken. Främst genom att se över våra utgifter och skurit hårt. En positiv effekt av den höga inflationen har varit att vi blivit mer medvetna om alla onödiga utgifter vi haft och gjort något åt det.
Vi har sänkt våra matkostnader genom att ha bättre koll på erbjudanden, vara mer flexibel med vad vi “behöver” samt slänger mindre.
Jag har bytt försäkringsbolag, elbolag, bank, mobiloperatörer.
Vi har bytt till timmätning av elpriset samt anpassat förbrukningen så att vi undviker höga elpris-topparna. Vi har mer eller mindre stängt av golvvärmen i badrummet.
Tyvärr har vi inte fått högre inkomst och nu när jag blivit uppsagd är inkomsten mycket mindre.
Min buffert ligger konstant på 3–4 månaders utgiftsnivå + kreditkort.
Jag har inte minskat sparkvoten till investeringskontot. Jag siktar på minst 50% sparkvot på nettot varje månad och det kommer jag fortsätta med trots a-kassa.
För mig har det varit naturligt att hålla hög sparkvot och vara noga med löpande utgifter, egenskaper som jag har jag fått från mina föräldrar.
Självklart, men även om det är enkelt så måste det hanteras. Antingen påverkas inkomster, utgifter eller resultat. Sedan att det kan vara något som är besvärligt eller lätt är en helt annan sak.
Själva har vi främst hanterat det genom ökade inkomster. Sparandet ligger kvar på samma nivå i kronor, dvs sparkvoten har minskat.
Vi har också sålt av räntepapper och istället amorterat. På det sättet minskade summan på sparkontot men kassaflödet förbättrades. Pengarna finns kvar i huset och eftersom vi vill bli skuldfria ligger det i linje med våra långsiktiga mål.
Utgifterna har vi tyvärr inte gjort så mycket åt. Förra året snålade vi förvisso med elen så där kom vi billigt undan.
För mig som låginkomsttagare var det sjukt tufft 2022-23, när priserna på billiga vardagsvaror i matbutiken gick upp varje vecka. Fick dra ner på frukt, bröd, grönsaker, kött och annat som inte var livsnödvändigt.
Nu har ersättningarna kommit ifatt lite och prisökningarna är mer normala, så nu kan jag äta mer varierat igen.
Har som tur är inga lån, men det var på gränsen att jag behövde flytta, men det finns få lediga lägenheter i min stad. Så hittade aldrig något alternativ.
Bytte jobb för att anpassa mig till den nya gränsen för statlig inkomstskatt och för att bibehålla summan i sparandet. Om detta var en bra idé får vi väl se men just nu känns det som det hade varit bättre att stanna kvar på tidigare kneg
Elpriser - inte aktuellt då solcellerna betalar för den.
Räntor - skuldfri.
Där det märks för mig är på mat, men jag tycker det känns ganska lite trots allt samt tågresor, som blivit dybbelt så dyra på kort tid. Det är väl inte bara inflationen utan också miljötänk och att andra sparar på bil och bensin.
Nix. Men börsen har ju iofs avkastat bra.
Inte pga inflationen, så klädstopp och kort-datum-grävande i butiken fortsätter som vanligt.
Ingetdera. Slantarna räcker ändå.
Det blir som det blir. De aktiva och tämligen problemfria val som kan göras för att kompensera för höjda utgifter har gjorts, men inte som nå’n form av uppoffring.
Med allt det sagt förstår jag att andras vardag ser annorlunda ut. Det är väl främst räntorna som spökar och drar med sig annat av bara farten.
Här har det blivit ökade inkomster och öka sparande.
Annars har det vanligtvis sparsamma livet inte förändrats så mycket. Den största påverkan har nog varit andra personer som dragit ner, det har blivit färre och billigare gemensamma aktiviteter. Att de blivit billigare har jag inget emot (tyckte tidigare att en del saker var onödigt dyra) men lite trist att de blivit färre.
Jag hade oturen att gå ner 20-30% i lön precis när inflationen slog till i och med ett idiotiskt byte av jobb som visade sig vara helt fel. Som tur är hade jag ganska bra marginal i ekonomin men det har varit några tråkiga år. Har mest dragit in på lite lyxkonsumtion, mindre oxfile och billigare whisky. Inte så mycket mer än så.
Har inte kunnat dra in på något. Har bara minskat sparandet pga ökade bolånutgifer. Kul grej de här me inflation, tack Ingves.
Kanske chillat med gurkan iofs. En gurka för 32:- eller vad fan det var ett tag var ju helt galet. Nu är det 2 för 16 och känns som om man fått ett återfall ned i gurkdrogträsket.
25-30% löneökning senaste åren plus tur med att binda det mesta av bolånet (har 1,5 år kvar med 1,39%) har gjort att det varit ganska smärtfritt trots att sambon mestadels varit sjukskriven samtidigt. Ökat distansarbete håller nere transportkostnader. Anpassat matinköp så den kostnaden är faktiskt aningen lägre än innan inflationen drog igång.
Jag tillhör den privilegierade skara som har goda marginaler. Det som blivit dyrare för mig är boendet och mat. Boendekostnaden har det bara varit att acceptera. Mer till bolånet och mindre till fondkontot. Matkostnaden är något högre, men jag vägrar att snåla på mat. Vill ha bra kvalitet och köper det jag vill ha MEN det har blivit betydligt färre uteluncher. Förändringen är att jag planerat bättre och gjort fler matlådor. Tycker att utelunch ger väldigt lite värde för pengarna och dessutom gillar jag att laga mat. Win-win.
För mig själv känns det konstigt med prisökningarna då inkomsterna ökat mycket mer än inflationen (fd student), så jag tittar nu ännu mindre på priserna än innan. Dock blev man såklart chockad när priset på vanlig ost gick över 100 kr kg när man var van vid att kunna köpa den för halva priset några få år sedan
För många har ju marginalerna varit fantastiska senaste 10 åren och många har mycket pengar.
Lite äckligt egentligen men själv har jag inte märkt av några prisökningar direkt, tycker dieseln har blivit jättebillig och elen va billig hela vintern och framför allt nu också.
Min Brf har heller inte höjt några avgifter så är ju bara räntan som blivit högre, men hade som många andra stora marginaler så blir väl att man lägger in någon tusenlapp mindre på Avanza kanske.
Tycker mer synd om alla ensamma föräldrar som har otroligt mycket mer utgifter med eventuellt mindre lön än jag, lider med de som faktiskt känner av lågkonjunkturen, hoppas det blir bättre snart för alla de människorna.
