Jag tillhör gruppen som har fortsatt sparat och konsumerat utan att jag märkt av kostnadsökningarna.
Visst boendet har blivit dyrare men samtidigt reglerar jag min egen lön efter hur mycket jag behöver, har väldigt bra marginaler och lever inte för att synas.
Akta dig så du inte råkar komma över gränsen bara…
Vi lever rätt sparsamt så inga dramatiska förändringar utom på en punkt. Räntan så klart, men nu har vi räntor som är mer normala, d v s så som de var innan finanskrisen 2008 så de senaste 16 åren med räntor under 1 % har egentligen varit en specialperiod med extra sparande.
I övrigt är jag alltid prismedveten och köper de alternativ som är billigast, om det inte blir extremt förstås. Men det har jag alltid gjort ![]()
Det gör jag verkligen. Misslyckades förra året vilket jag fortfarande grämer mig för. Annars brukar jag ligga ±3% från gränsen.
Inget bolån, dubbla heltidsinkomster, massa avkastning på kapital, inga barn eller sjukdomar, billiga intressen.
Jag började fundera på detta 2017. Eller egentligen från 2008-12 och framåt. Räntan var så absurt låg att den oundvikligen skulle leda till massiv inflation vid minsta kris. Politisk stimulans verkade inte finnas eller så var den inte effektiv.
Jag delade upp samhället i tio inkomstgrupper och såg att jag definitivt inte skulle drabbas hårt. Men jag oroade mig för ökad kriminalitet och armod bland de två, tre eller fyra lägsta inkomstklasserna.
Det sticker ju i ögonen på folk när det går dåligt för dem men inte för mig. Svaret är då ofta omfördelningspolitik istället för att gå på problemets kärna.
Låter bland svaren som att många inte riktigt har koll. Jag hade förväntat mig att fler på det här forumet hade stenhård koll på sina utgifter och inkomster. ![]()
Att det inte är så stor skillnad för vissa hushåll spelar ju ingen roll. Om kostnadsökningen så bara vore 1 kr så måste den ju ändå tas någonstans ifrån.
Vi känner ju inte heller av prisökningarna och kan köra på precis som vanligt men det är ju för att inkomsten har ökat.
Drabbas knappast alls som skuldfri med god avkastning på investerat kapital.
Innebär det att kostnadsökningen på tex mat kompenseras av höjd inkomst av kapital för dig?
Ja, det måste kännas riktigt hemskt.
Snarare mindre återinvesterat kapital. Fast i mitt fall har nog det mesta tagits av mindre pill med onödiga projekt.
Jodå att betala 144 kr för en lunch ute i kista känns sådär.
Har inte fått någon lönehöjning på 2 år trots att jag har bytt tjänst. men jag är å andra sidan inte arbetslös heller. Avgiften i vår BRF har höjts med 15% två gånger och en till höjning är planerad. Avgiften var annars lägst i hela kvarteret och en bidragande orsak till att jag bor här.
Enda ändringen är nog att jag jobbar lite mer hemma, så drar in på både resor till jobbet och ovan dyra lunch.
I övrigt har jag inte justerat om så mkt. om så snarare tvärtom att jag nog spenderar mer än tidigare, tyvärr gör det att inte lika mycket pengar åker in på börsen
Varför inte gå ner till 40.000? Då betalar du ju ännu mindre skatt ![]()
Vi tillhör den skaran som fått större skattesänkningar än kostnadsökningen via inflationen.
Slutat med socker och alkohol nästan helt
Handlar på alla fyra affärerna
Bunkrade väldigt mkt prylar innan inflationen tog fart
Kostnadsökningarna märks och jag var rätt hård i början av året.
Numera storhandlar vi på Coop. Kör hemleverans, en gång i veckan. Slutat med utelunchen om det inte är något speciellt tillfälle. Orkade inte betala boränta och betalade således av min del av bolånet när räntan på 1,17% gick ut i början av året. Sparar det jag skulle ha betalat i ränta+amorteringar,
15K i fonder per månad.
För att jag vill slippa jobba helt någon gång i närtid och få mest bang for the uppoffring under resan dit.
Det är väl precis tvärtom. Många som är fattiga har järnkoll på inkomster och utgifter. De som har det bättre ställt har inget behov av sådan detaljkoll. Sedan tror de fattiga att de har något att lära av de som har det bättre ställt. Det kan de iofs tänkas ha men det handlar knappast om koll på detaljer. För den som har det bättre ställt gör sådant ingen större skillnad.
Om fattiga har något att lära så handlar det om att öka sitt humankapital. Där är potentialen att skapa verklig skillnad desto större.
Går helt klart snabbare om du börjar tjäna riktigt bra och får bra med tjänstepension…
Vissa av oss vill inte vänta till 55 ![]()
Inte jag heller. Det går snabbare om man har en sexsiffrig månadslön vettu.