Riktigt bra trådstart. Jag satt själv och formulerade något liknande för några dagar sedan efter att ha läst denna tråd om hur oväntad sjukdom påverkat denna personen.
Som läsare här vs läkare träffar vi helt olika populationer av pensionärer. Här på rikatillsammans ser vi sannolikt en större del kognitivt och fysiskt friska äldre. Som läkare ser vi istället ofta hur oväntad sjukdom kan påverka folks framtidsplaner till det oväntade.
Jag har känt mig extremt intresserad av FIRE konceptet sedan jag stötte på det men valt att inte genomföra det. Insett att jobbet är något av en själslig frälsning för mig. Har aldrig söndagsångest och får stämpla ut varje fredag med känsla av väl förrättat värv.
Mitt problem är att småbarnsliv, heltidsjobb och aktiebolag, sjuka föräldrar, hus etc etc gör att det inte blir någon tid över för att “odla min egen trädgård” här och nu. Omedvetet blir min passiva åtgärd att ombesörja en relativt hög sparkvot för att lindra känsla av att jag här och nu inte realiserar alla de där privata drömmarna (förutom att ha en familj). 43 år idag ger 26 år till pension. Prognosen på minpension.se ser trevlig ut, liksom utvecklingen på Avanza (100% global index tack vare detta forum).
Men, egentligen har jag en naggande känsla av att det är nu jag borde dra i handbromsen, kanske gå ner i tid och försöka vara mer närvarande i nuet. Orka ha mer kvaltitetstid med barnen. Genomföra mina drömmar relaterade till fysiska idrottsprestationer, vidmakthålla mina falnande vänskapsrelationer, börja läsa poesi, utveckla ett inre, skaffa en social hobby etc etc.
För egen del vore den mest intressanta vägen att jobba lite mindre här och nu. Antingen som anställd eller i eget Ab med det uttalande målet att inte sätta upp 69 år som ett riktmärke för pension och att därefter realisera mina drömmar, utan att kanske fortsätta arbeta efter det (då jag trivs i läkaryrket och iaf i nuvarande setting enkelt kan arbeta extra), och börja leva nu (finns det något lämpligt latinskt ordspråk för det 
?)