Hur man som ungdom skapar en bra ekonomisk plattform

MPJ · 27 Juni 2026 10:59

Berättelsen om 15 åringen som ville blir rik

En man i övre medelåldern sitter på ett studentfirande då plötsligt studentens yngre 15 åriga syskon sätter sig bredvid honom och säger:

Hur kan det komma sig att det verkar som om vissa människor här har pengar och andra inte har, jag inser också att jag kommer att bli vuxen inom några år. Jag tror att du är en av personerna på detta kalas som har en del pengar, hur kan det komma sig? Kan du ge mig några råd hur jag ska göra?

Den äldre säger, jag är glad att du frågar. Det är så många människor som inte förstår hur pengar fungerar. En bra ekonomi grundläggs i din ålder. Om du har tid och lyssna på mig i 10 minuter så kan jag hjälpa dig att lägga en bra grund för dig, det är inte orimligt att bli miljonär innan 30 år om man vill, jag kan dock tycka att det kanske är lite onödigt att spara ihop riktigt så mycket pengar tills trettio, men gör du det så har du en väldigt bra grund för din ekonomi resten av livet.

Ynglingen säger, men de flesta jag känner verkar inte ha en miljon sparat. Jag hörde att många människor lever från lön till lön och knappt har några pengar kvar i slutet av månaden. Hur ska jag göra för att inte hamna där?

Okej, lyssna nu på vad jag har att säga. Sätt upp ett mål att du ska kunna köpa din första villa/radhus när du är 30 år, för det så behövs det dels en kontantinsats plus en buffert på några hundra tusen kronor. Du behöver spara ihop någonstans mellan 500 000 kr och 1 000 000 kr.

Men det är ju jättemycket pengar, det är orimligt!

Men vänta och lyssna, så lägger vi upp en plan. Du är nu 15 år. Gå till dina föräldrar och säg: Jag vill spara ihop pengar så att jag kan köpa mitt första radhus/villa när jag är trettio. Jag behöver lite hjälp på vägen.

Jag vill ha 100 kr/månad i höjd månadspeng.
Jag vill ha hjälp att öppna ett ISK konto där jag kan investera i en globalindexfond, där jag lovar att spara 200 kr/månaden i år och varje år öka sparandet med 30%, ända tills jag fyller 30 år.
Dessutom skulle jag vilja ha 10 000 kr i startkapital
Vill också att ni som föräldrar varje år frågar mig hur det går med min plan, då ni har investerat i min framtid och mål.

Gå sedan till mormor och morfar, samt farmor och farfar och fråga om de kan stötta dig i att nå ditt mål:

Kan ni stötta mig med ett startkapital på 10 000 kr var från mormor/morfar och farmor och farfar, totalt 20 000 kr
Sen vill jag att ni varje år frågar mig hur det går då ni har investerat i min framtid.

Ynglingen säger, hur kan 200 kr/månaden göra så att jag kan köpa ett hus i framtiden?

Det beror på att du tidigt i livet lär dig att sätta undan lite pengar och samtidigt investera dessa pengar så att 1 krona blir 2 kronor utan att du behöver göra hela jobbet själv.

Det låter fortfarande lite för enkelt, kan du visa mig på något sätt som jag förstår?

OK, jag går och hämtar min dator så sätter vi oss i ett hörn i lugn och ro så ska jag visa dig en site där du kan räkna lite på detta, https://rikatillsammans.se/verktyg/ranta-pa-ranta/

Om vi sätter in de siffror som jag sagt till dig:

Vi har ett startkapital på 30 000 kr/år
Du sparar 200 kr/månaden som ska öka med 30% varje år
Vi antar att vi har 7% avkastning
Du sparar i 15 år från idag tills du fyller 30 år
Betalar lite skatt enligt nuvarande ISK skatteregler

Då kommer det att bli ca 600 000 kr när du fyller 30 år.

Ynglingen, tänk om mina föräldrar, farfar och morfar inte har 10 000 kr att satsa på mig, kraschar hela kalkylen då?

OK, vi tar bort startkapitalet, sen får du spara lite hårdare, så om vi ökar sparandet till 230 kr/månaden som också ökar med 30% varje år, så blir det också ca 600 000 kr när du fyller 30 år

Ynglingen, varför tycker du att jag ska fråga om ett startkapital om det egentligen inte behovs?

Jo, grejen är att jag vill att du berättar din plan för dina föräldrar och äldre släktingar. Ber dom varje år fråga dom hur det går med din plan och deras investering i dig och din plan. Det är ett sätt för mig att tvinga dig att hålla dig till din plan. Du har ju lovat dom som har investerat i din plan att fullfölja den, det är det som är det viktiga inte själva startkapitalet. Man ska ju hålla det man lovat.

Ynglingen, men att idag spara 100 kr i månaden av min månadspeng är ju ganska mycket, vet inte riktigt om jag kan och vill det.

100 kr i månanden är 3 kr om dagen, gå inte förbi den där pantburken som du ser ligger där på trottoaren, ta upp den och panta den. Ser du din granne där borta som ska åka bort 4 veckor till Italien på semester. Fråga honom om du kan klippa gräsmattan och ta fram soptunnan de dagar som sopbilen kommer, samt vattna blommorna. Han är säkert villig att betala någon hundring eller två i veckan för att du ser till huset och trädgården, särskilt om du berättar om din plan. Det gäller inte bara att spara pengar i livet, det är också viktigt och effektivt att försöka öka sina inkomster.

Ynglingen, vad jobbar du själv med du är ju inte så gammal så att du är pensionär

Jag arbetar inte längre för att försörja mig. Jobbar nu mest för att det är stimulerande och roligt, min ekonomi idag är så pass bra att jag kan leva gott resten av livet, behövde inte vänta till 65 år innan jag kunde sluta arbeta för försörjning. Jag hade några äldre släktingar när jag var i din ålder som var lite förebilder som berättade lite om hur pengar fungerar och hur de ynglar av sig och blir fler av sig själv om man investerar och sparar. Jag gjorde ungefär det jag berättade för dig nu, men jag fick i princip inget startkapital alls men det gick bra ändå. Kunskapen var den värdefulla gåvan.

Varför lär man sig inte detta i skolan, frågar ynglingen, det verkar ju inte så svårt.

Den äldre sitter tyst en stund innan han säger:

Det är mig en stor sorg att vi inte lär nästa generation i samhället hur man hanterar en bra privatekonomi, i skolan lägger man mer tid på att lära barn filea fisk än att skapa en bra privatekonomi. Det blir jättestor skillnad på de barn som har lite förebilder och får lite kunskap från sina äldre släktingar och föräldrar än de som inte får något alls. I skolan lär man inte ut hur man gör, vi får ett väldigt ekonomiskt ojämlikt samhälle där vissa har en bra ekonomisk situation och många har inget alls, detta trots att alla i stort har samma förutsättningar. Tror dessutom inte att de flesta lärarna som lär ut privatekonomi på högstadiet kan detta heller.

Men detta måste man ju göra något åt, säger ynglingen, hur kan man sprida hemligheten till ett rikt liv utan att man är beroende på slumpen och sina föräldrar och släktingar?

Den äldre säger efter en stund, om du ber två kompisar att lova att berätta vidare det vi pratat om för ytterligare två kompisar inom ett dygn som i sin tur berättare vidare för ytterligare två kompisar inom ett dygn hur man skapar en bra ekonomisk situation så kommer vi inom en månad nått en miljard människor.

Jag är ganska aktiv på sociala medier så jag kanske kan göra något där!

Den äldre lyser upp. Skulle du lyckas med att gör något viralt där om privatekonomi för ungdomar så kommer du att ha gjort mer nytta än alla skuldrådgivare och bidragsadministratörer i Sverige tillsammans!

Det här samtalet tog inte 10 minuter som du sa, vi har suttit här i 20 minuter säger ynglingen till slut.

Jag vet säger den äldre, jag visste att det räcker med 10 minuter för att fånga ditt intresse och få dig att förstå. Sen ställde du lite intelligenta frågor samtidigt som vi hittade en lösning på att föra kunskapen vidare till ytterligare en massa ungdomar, det tog ytterligare 10 minuter, väl värda investerade minuter både för dig och mig.

Kom tillbaka till mig inom två veckor och rapportera hur det gått med dina samtal med föräldrar och deras föräldrar, jag vill säkerställa att du satt din plan i verket. Har du lyckats sätta din plan i verket kommer även jag att bidra med ytterligare 10 000 kr till ditt startkapital, har du misslyckats så får vi diskutera vidare hur vi ska lyckas. Inte för att du behöver mina 10 000 kr utan att det ska vara en morot att komma i gång, de flesta kommer aldrig i gång.

Är det något annat du tycker att jag ska lära mig om ekonomi, när vi ändå sitter här och pratar säger ynglingen.

Den äldre säger, inom matematiken finns det fyra räknesätt, plus, minus, gånger och delat, där man lär sig plus och minus i ettan i grundskolan, gånger och delat kommer något år senare på lågstadiet. Inom ekonomi finns det inkomster, utgifter, tillgångar och skulder där de flesta bara lär sig om inkomster och utgifter, som motsvarar plus och minus, kommer liksom inte vidare till gånger och delat som kan liknas med skulder och tillgångar, man blir kvar i lågstadienivå när det gäller ekonomi, kommer liksom inte vidare.

Här skulle jag kunna tipsa om en diskussion på ett forum om lite olika par som har samma förutsättningar när de ska köpa sitt första hus som 30 åringar, vilket är ditt mål, hur stor skillnad det blir hur man hanterar sin ekonomi som 30+, https://rikatillsammans.se/forum/t/amortera-sina-bolan-olika-satt-att-tanka-vilket-slutresultat/121502?u=mpj

Du behöver inte förstå detta nu, men de ska veta om att det finns för att göra rätt om 15 år, så att du kan lära dig det när du behöver det.

Känns lite som vi på snart 30 minuter har gjort en plan som kommer funka rätt många år framåt i tiden! Säger ynglingen.

Så är det säger den äldre, är man bara lite tålmodig förstår hur man hanterar pengar så kommer det att gå bra för dig, Jag är inte orolig, det du lärt dig på dessa 30 minuter är mer än de flesta i din ålder och även mycket äldre kan om privatekonomi.

Återkom om två veckor och rapportera hur det har gått!

Ture220702 · 27 Juni 2026 17:53

Många bäckar små blir en stor å , sa min gamla mormor

Wes · 27 Juni 2026 18:39

Fantastiskt med ett helt koncept sådär.
Jag brukar säga till unga när jag får chansen (och barn/barnbarn- ska säga när åldern är rätt) att börja spara 100/mån minst bara för att lära sig hur det funkar.

MPJ · 28 Juni 2026 15:07

forts:

Två veckor går, och den äldre går och funderar på om ynglingen ska komma tillbaka, när en dag plötsligt telefonen ringer och det är ynglingen som ringer.

Jag vill träffa dig och snacka, det blev lite rörigt när jag skulle försöka sätta min plan i verket. Det var inte helt lätt att snacka med mina föräldrar, framför allt farsan har svårt eller omöjligt att förstå, mamma verkade förstå mer eller mindre direkt. Kan vi träffas någonstans du och jag.

Kom ned till mig på kontoret efter skolan någon dag i veckan när det passar, jag är själv anpassningsbar, har inget viktigare inbokad normalt på eftermiddagarna, jobbar mest några timmar på förmiddagarna för att struktur på dagarna och göra roliga saker med de yngre kollegierna.

Jag kommer direkt efter skolan imorgon, slutar tidigt i skolan så jag kan vara där redan klockan två!

Dagen efter så kommer ynglingen till den äldres kontor strax innan klockan två med andan i halsen.

Så berätta för mig vad som hände och hur det gick, säger den äldre lite spänd förväntan och nyfikenhet.

Jag började och prata med mamma och pappa, det blev världens diskussion där pappa sa att det är bara tjänstemän och rika som har råd att ge sina barn 10 000 kr, vart ska dom pengarna komma ifrån, vi som alltid har tomt på kontot innan lönen kommer! Jag som arbetare och mamma som jobbar i vården är också lågbetald, kan inte ge dig höjd månadspeng! Mamma hade mest suttit tyst i en lång stund medan pappa snackat om orättvisorna i världen och att överklassen suger ut arbetarna och att aktier är livsfarligt att man kan förlora allt! Sparkonto är riskfritt och där ska ens surt förvärvade slantar förvaras tills man ska använda dom!

Till sist sa mamma till pappa, skulle du kunna hålla tyst en stund. Jag har ett skuggkonto där jag under många år sparat lite pengar när jag insåg att du inte kan hålla i pengar alls, varje krona som kommer i din väg spenderas på allsköns prylar som vi inte behöver, bara för att det ska vara fint. Jag kan ta 10 000 kr från mitt skuggkonto att som grundplåt till din plan. Men vi har svårt att höja din månadspeng med 100 kr/månaden om vi inte lyckas dra in på något annat, men skulle vi exempelvis gå över till att dricka vatten i stället för Cola till maten hemma så skulle det gå, eller fundera på vilka streamingtjänster vi ska ha. När det gäller ISK konto så kan nog jag tillsammans med mormor lösa detta, hon är bra på detta.

Sen har jag pratat med Mormor och Morfar, det var jättelätt, de förstod snabbare än jag hann förklara! De sa mer eller mindre äntligen har någon tagit tag i problemet med er familjs ekonomiska situation. Vi har försökt i många år, men din pappa kan inte hantera pengar, det är alltid någon annans fel, dessutom går han alltid och planerar vad han ska köpa när lönen kommer! Vi kan ställa upp med 10 000 kr, MEN på ett villkor, att du får med dig ditt äldre syskon som just nu tog studenten på samma ekonomiska plan. Vi brukar inte ge pengar till andra människor helt utan motprestation, även om det innebär att vi får betala totalt 20 000 kr till dig och ditt äldre syskon.

Pratade sedan med farmor och farfar, men där blev det tvärstopp. De har inte 20 000 kr att ge mig och syskon som krävs för att min plan ska gå i lås. De bor i sin avbetalade villa sedan 45 år som de verkligen tycker om, och kämpar för att kunna på kvar i, dessutom har de numera lite hjälp med trädgården och snöskottning som kostar 2000 kr varje månad, så det är ännu tuffare nu med ekonomin. De har inte pengar att ge mig dessutom har de några till barnbarn.

Har du gjort något mer, undrar den äldre

Jo, jag pratade också med grannen längre ned på gatan i det fina huset om att hjälpa honom med huset när han är borta på semester. Det var läskigt men till sist vågade jag ringa på och fråga. Men han ville inte ha hjälp under tiden han är i Italien, han vill ha hjälp hela sommaren och en bit in på hösten! Han säger att han inte tål att klippa gräs då han får allergiska problem, dessutom vill han stötta mer av det han vill ha i samhället som den företagare han är. Pappa blev dock vansinnig och skrek att mina barn inte ska behöva jobba åt den rika knösen längst ned på gatan, men mamma övertalade honom att låta mig göra det.

Men min plan har inte gått i lås, säger ynglingen sorgset, även om jag har ett ISK konto, men pappa vill inte att jag investerar i aktier som är livsfarligt. För att min plan ska gå i lås och jag ska får 10 000 kr av dig så krävs det att jag får 10 000 kr var från mamma/pappa; mormor/morfar och farmor och farfar och dessutom höjd månadspeng, att få till detta verkar omöjligt! Ovanpå detta måste jag få pappa att förstå att man måste ta lite risk om ens pengar ska växa.

Den äldre som mest suttit tyst, lyssnat och funderat säger till sist. Det här är bättre än jag hoppats! Vi har några problem som behöver lösas. Ofta är det lättare att lösa flera problem samtidigt än att försöka lösa varje problem för sig, man får mer möjligheter.

Hur då, undrar ynglingen nyfiket.

Jag tror att du missade att se möjligheten hos din farmor och farfar, Vi börjar där. De bor i en äldre lite villa som de betalt helt av och inte har några lån på. De har egentligen en mindre förmögenhet men den är låst i sitt boende, och med den relativt låga pension som de har så får de troligen inte låna på huset. Det du nog missade är att de betalar 2000 kr/månaden för att någon hjälper dom med huset. Skulle inte du kunna göra det i stället?

Men de bor ju på andra sidan stan, hur ska det funka säger ynglingen. Dessutom är det några saker jag inte kan eller får göra som de vill ha hjälp med.

Men det mesta kan du ju göra, om vi säger att du kan göra det mesta de behöver ha hjälp med för 1000 kr/månaden så sparar de 1000 kr/månaden till det de få saker som du inte kan göra, gissningsvis räcker 500 kr i månaden till det så det innebär att din farmor och farfar sparar 500 kr/månaden. Sen kostar en dygnsbiljett på lokaltrafiken typ 50 kronor för en ungdom som du, du behöver åka dit en gång i veckan för att hjälpa din farmor/farfar. Det innebär att du varje år får 12 000 kr från farmor och farfar, betalar i storleksordningen 2 600 kr för bussbiljetter, så när vi dragit av bussbiljetten så blir det 9 400 kr/år kvar, vilket är i princip 10 000 kr vilket var planen för bidrag från farföräldrarna. Det är en OK nivå för min del om vi bestämmer att vi kör så i tre år samt att ditt äldre syskon hjälper till med detta! Ring och prata med farmor och farfar, de är ju pensionärer så de svarar nog om du ringer nu, du kan sätta dig i konferensrummet där borta i lugn och rå och ringa dom och ditt storasyskon så tar jag med en kaffe under tiden!

Efter en stund kommer ynglingen tillbaka och säger

Farmor och farfar blev jätteglada, de sparar lite pengar samt får besök av sina barnbarn varje vecka, så de är på!

Men det funkade inte, mitt storasyskon räknar med att flytta till en annan stad om något år, kan inte binda sig till att hjälpa farmor och farfar i flera år, tyvärr. Dessutom är 10 000 kr knappt några pengar för att åka dit en massa gånger…

Den äldre säger lugnt, där ligger telefonen, ring direkt till ditt äldre syskon och säg så här. Om du sköter farmor och farfars trädgård första året så får du ungefär 10 000 kr till ditt sparande samt ytterligare 10 000 kr från mormor och morfar. Dessutom blir farmor och farfar glada att du hälsar på dom! Ovanpå det så tror jag att eran mamma kan skrapa fram ytterligare 10 000 kr till sitt andra barn från skuggkontot. Du är dum som inte går med på den dealen det är mer pengar än vad eran far någonsin har haft sparat! 30 000 kr är ganska mycket pengar trots allt. När du ändå är pratar med ditt storasyskon så säg att mamma säger att vi måste dra in på matkontot för att få till det och du måste godkänna att från och med nu dricker vi kylt kranvatten till måltiderna hemma i stället för Cola!

Ynglingen ringer upp sitt äldre syskon och framför förslaget. Blir lite livlig diskussion, men till sist är storasyskonet med på tåget, största problemet var att pengarna skulle bli inlåsta på ett ISK konto tills 30 årsdagen. Samtidigt så konstaterade storasyskonet att hennes nya partner bodde i samma stadsdel som farmor och farfar så några bussbiljetter behöv inte, dessutom innebär det att hon i praktiken inte äter så mycket hemma längre så att läsk kontra vatten var en liten sak i praktiken.

Yngling en säger, Vi är fortfarande inte i mål med min plan, pappa tillåter mig inte att investera i aktier som är ett krav för att jag ska få tillräcklig avkastning för att nå de 600 000 kr som vår plan siktar på om 15 år. Aktier är enigt pappa är alldeles för riskfullt, man kan förlora allt!

Den äldre sätter sig vid datorn och knattrar en stund innan han säger. OK jag har ju lovat dig 10 000 kr om du kan komma i gång med din plan. Ditt problem som just nu finns kvar är att din pappa tycker att aktier är alldeles för farligt. Planen innebär att du under dessa 15 år kommer att sätta in ca 400 000 kronor totalt, det mesta under de sista fem åren. Om du fullföljer att varje år minst sätta in det belopp som planen innebär varje år, så garanterar jag att det blir minst 80% av insatt kapital kvar på ditt konto, dock max 400 000 kr om du sätter in mer. Planen säger att det ska bli ca 600 000 kr och du har satt in 400 000 kr. Men ska jag garantera ditt insatta kapital till 80%, det vill säga 320 000 kr, så får du inte mina 10 000 kr så att planen kommer att sluta ca 570 000 kr i stället för 600 000 kr, du förlorar 30 000 kr på att inte få mina 10 000 kr plus 15 års avkastning på detta. Samtidigt som jag för egen del inte ser att risken för att värdet på din ISK ska halveras som särskilt stor om du följer planen och har mig som mentor. Dessutom har jag de 10 000 kr kvar i min investeringsportfölj som skapar avkastning under tiden. Risken du tar genom att ta denna försäkring från mig är att ditt investerade kapital minskar som ger ett lägre slutbelopp samt att jag kanske inte är i livet om 15 år så att vårt lilla avtal kan fullföljas, kallas motpartsrisk. Jag är själv villig att ta på mig en kalkylerad risk för att få ha möjlighet att tjäna lite pengar.

Gå nu hem till dina föräldrar och diskutera detta. Säg att du kan försäkra dina pengar insatta pengar till 80% men att det kostar 30 000 kr, först de förlorade 10 000 kr och sedan avkastning på det. Säg också att risken är att avtalet kan bli värdelöst om jag inte finns kvar i livet och kan fullfölja vårt avtal. Hinta också pappa att den där gubben är smart, han räknar med att tjäna pengar på avtalet i stället för att betala 10 000 kr idag.

Förresten, hur går det med vår plan att sprida detta till fler ungdomar i din ålder?

Jag har faktiskt pratat med en av mina bästa kompisar, säger ynglingen. Hon är helt med på med den här grejen, verkar ha det lättare med sina föräldrar.

Men vi ville ju få ut informationen till många, att du och din kompis får hjälp hjälper lite, men vi vill ju hjälpa mycket. Skulle du och din kompis kunna komma förbi någon dag så kan vi prata vidare om hur vi kan nå ut till fler ungdomar som er, räcker inte med att ni två kommer i gång.

Återkom under veckan och berätta hur det gått och om din kompis vill komma hit.

MPJ · 29 Juni 2026 21:13

Forts

Några dagar senare ringer ynglingen och låter glad på rösten

Till slut tror jag det mesta löste sig! Mamma var först skeptisk till att jag skulle åka buss ensam till andra sidan av stan, mamma tycker jag är för ung för det. Men jag sa att storasyrran gör det första året. Sen är jag sexton och ska ändå åka buss till gymnasiet när jag börjar där, kan jag det så kan jag åka till mormor också! Förresten så kom jag på att åker jag direkt efter skolan och gör jobbet så hinner jag innan klockan 19;00 då skolbusskortet slutar att gälla, då slipper jag köpa bussbiljett för 50 kr i veckan! Tur att vi övertalade storasyster att vara med på detta!

När det gäller att dra in på Colan till måltiderna så var pappa emot, men då sa mamma att nu är vi tre mot en, du får ge dig sa mamma till pappa, dessutom borde inte få i dig så mycket socker för din hälsa…

Hur blir det med din pappa när det gäller allt som är mer risk än ett sparkonto, kommer vi runt det på något sätt, undrar den äldre.

Han var först fortfarande emot och sa att man riskerar sina pengar om man köper aktier, han snackade en lång stund om det, jag orkade faktiskt inte lyssna till allt han sa. Under tiden funderade jag på om jag kunde argumentera på något annat sätt för att få som jag vill, det har du hjälpt mig med flera gånger redan, säger ynglingen till den äldre. Då kom jag på att jag och min syster går miste om först 20 000 kr från vår mormor och morfar samt ytterligare ungefär 30 000 kr från farmor och farfar, ovanpå det försvinner dina 10 000 kr. Kvar blir kanske pengarna från mammas skuggkonto. Det innebär om vi inte får investera i aktier på våra ISK:er så förlorar vi 60 000 kr och har mammas 20 000 kr kvar. Men visst pappa, vill du tacka nej till hela startkapitalet på 60 000 kr för att du inte vill låta oss investera i aktiefonder för att det är för stor risk, hur kan det vara för stor risk att investera pengar som man inte har? Mamma sa, nu får du ge dig till pappa, varför förhindra att dina barn får en möjlighet till en bättre ekonomisk situation i framtiden än den som vi har idag? Pappa gav sig till sist, gör hur ni vill, jag förstår inte det här…

Det var en smart och enkel argumentation du lade fram till din pappa. Mycket enklare än min försäkringslösning. Är nog enklare för honom att förstå att det är 60 000 kr som försvinner direkt, eller inom några år, än något abstrakt/suddigt i framtiden på 30 000 kr… Har man två val så ska man alltid ta det enklaste eller det säkraste alternativet, det har jag lärt mig genom åren.

Men, säger ynglingen, jag är fortfarande orolig. Även om jag tror det mesta har löst sig så är jag fortfarande orolig för mina pengar. Hur vet jag att pappa inte kommer och tar och köper något för mina pengar? Jag har ju förstått att mamma varit tvungen att gömma lite pengar på skuggkontot som han inte vet om.

Det är en av anledningarna till att jag ville att du och dina föräldrar ska skaffa ett ISK konto i ditt namn, pengarna som sätts in där dina egna och dessa ska inte föräldrarna använda för dagliga utgifter exempelvis hyra, kläder och mat. Det är dina pengar. Men det är i praktiken lite svårt att säkerställa att dina föräldrar inte tar ut pengar från ditt konto och använder för att täcka familjens löpande kostnader. Man skulle kunna sätta en överförmyndarspärr på kontot, men det innebär i praktiken att du inte själv heller kan komma åt pengarna innan du är 18 år. Det är en lösning, men eftersom vi sagt till både mormor/morfar och farmor/farfar att fråga dig hur det går och om du följer planen, då kommer de ju märka om pappa tagit pengar från ditt konto, dessutom vet nog din mamma vad som är rätt i detta fall. Så får hon hjälp av både sina föräldrar och sina svärföräldrar så ska nog hon kunna hålla din pappa i schack… Vill helst undvika ett överförmyndarspärrat konto då överförmyndaren kan ha åsikter på hur du/vi investerar dina pengar, även om det inte är så stora belopp i början.

Skönt, säger ynglingen, har förstått att det är pappa som är problemet när det gäller pengar. Mamma och mormor/morfar litar jag på. Farmor och farfar är snälla men verkar inte ha full koll på hur man investera pengar, de är som pappa, men litar på mamma.

Kul säger den äldre, det ser ut som att vår plan går i lås. Han är tyst en stund i telefonen

Till sist säger ynglingen, vad tänker du på du är tyst, det innebär att du tänker på något har jag lärt mig.

Jag har ju sagt till dig att jag ska ge dig 10 000 kr om du kan sätta planen i verk. Men jag ger dig ett annat erbjudande som du kan fundera på. Enligt planen så ska du spara 200 kr månaden första året det blir 2 400 kr, andra året ska sparandet öka till 260 kr/månad som innebär 3 120 kr, år 3 ska du spara 338 kr/månaden vilket blir 4 056 kr. Totalt de kommande tre åren ska du spara 9 576 kr. Mitt erbjudande är att jag dubblar ditt insatta belopp under de kommande tre åren upp till ett totalt maxbelopp på 20 000 kr.

Förstår jag dig rätt, säger ynglingen. Jag kan välja på att få 10 000 kr idag, eller att kunna få 20 000 kr inom tre år om jag lyckas spara 20 000 kr i stället för de 9 576 kr som vi har i planen. Om jag fattad dig rätt har jag chans att få 40 000 kr i stället för nästan 20 000 kr insatt på mitt konto, dina pengar och mitt sparande, stämmer det?

Jo det stämmer, om du sparar ordentligt de första tre åren. För mig spelar de extra 10 000 kr ingen roll, för dig är det en riktig morot att försöka öka din inkomst och sparande, då jag dubblar beloppet. Samtidigt ökar det chansen att vår plan kommer att lyckas, beror ju mest på hur du orkar och vill fullfölja den, svårare en så är det inte.

Ynglingen tänker en stund och säger sedan, Först tänkte jag ta 10 000 kr direkt för det känns ju bra att ha pengarna på kontot, sen tänkte jag, om jag väntar lite så får jag dubbelt så mycket! Jag tar ditt erbjudande.

Bra, säger den äldre. Det kommer att gå bra för dig i framtiden, du har just visat att du både kan göra en kalkyl på vad som är bäst, samtidigt som du har visat att du kan hantera uppskjuten belöning.

Vad är uppskjuten belöning säger ynglingen.

Att visa att man har förmågan att vänta på något för att få något mer än man skulle ha fått om man ville ha saken direkt. När jag var liten, för cirka 50 år sedan, så fick jag i julklapp en statens premieobligation på 1 000 kr av morfar, jag var då 8–10 år. Man kunde lösa in den direkt och få 1 000 kr, vilket var ganska mycket pengar på den tiden, eller så väntade man fem år och fick ut 2 000 kr. Jag lärde mig att vänta för att få något mer, vilket jag har haft nytta av senare i livet.

En annan sak säger ynglingen. Mormor och morfar ska komma hem till oss i helgen, de bor i en annan stad. Mormor skulle hjälpa mamma med ISK och dom här bankprylarna. Mamma och mormor undrar om du skulle kunna träffa oss så att vi ska diskutera hur mina investeringar ska se ut. Om jag förstått det rätt så har mamma och mormor redan ordnat med ISK kontot, eller vad det hette. Jag vill komma igång!

Jag kan på lördag förmiddag, ska jag komma hem till er?

Ja, det går bra! Säger ynglingen. Pappa är ändå inte hemma då han jobbar, vilket kanske är lika bra…

Skulle du kunna be din mamma och mormor att ringa till mig så snart som möjligt, det är några saker jag vill att de ska göra innan lördag.

Ja det ska jag hälsa dom, säger ynglingen. Ynglingen är tyst en stund och säger till sist. Varför gör du det här för mig och min storasyster?

Den äldre säger lite eftertänksamt, Tja, jag vill visa med ett verkligt exempel att det går att skapa sig ett rikt liv, om man är lite systematisk, försöker tjäna lite pengar som man investerar, och att det viktigaste man behöver få är kunskap och inte en stor påse pengar när man fyller 18 år.

Själv jag varit intresserad av privatekonomi i snart 50 år, jag var yngre än dig när jag lärde mig att spara pengar. Kommer exempelvis ihåg börskraschen 19 oktober 1987 då börsen föll dramatiskt och exempelvis Dow Jones indexet föll med 22,6% på en dag. Jag vet vad jag gjorde dagen efter, och det har jag inte gjort om sedan dess. Ska man göra ekonomiska misstag så ska man göra det tidigt i sin sparkarriär, men vad som hände kan vi ta en annan gång.

Om vi fullföljer vår plan så har du fått totalt 40 000 kr inklusive pengarna från mig, resten har du arbetat dig till. Jag tror att i verkligheten kommer du hamna närmare en miljon kronor på ditt ISK konto när du fyller 30 år. Dessutom kommer jag nog ha dig som ung vän i många år, det ger mig också ett nöje.

Förresten, hur går det med din kompis som du hade pratat lite med. Är hon intresserad att komma förbi.

Jo jag skulle komma till det, säger ynglingen. Min kompis och jag skulle kunna komma förbi dit kontor imorgon eftermiddag klockan två som förra gången, funkar det.

Ja det funkar, säger den äldre. Det ska bli intressant!

MPJ · 4 Juli 2026 21:59

Forts

Nästa dag så ringer först ynglingens mamma till den äldre på förmiddagen.

Hej. Jag skulle ringa dig, sa min son.

Vet att ni har pratat mycket de senaste veckorna om hur man kan skapa sig en bra och fungerande ekonomi. Jag är jättetacksam för tankarna du planterat hos honom, och att du även fick med min dotter. Jag har haft svårt i många år att prata om pengar med min man, det låser sig direkt och vi blir osams. När det gäller min man och pengar så skulle jag ha lyssnat på pappa innan vi gifte oss. Pappa sa, vill du verkligen gifta dig med den där killen, han kommer inte att göra en krona till två kronor i sitt liv.

Vad var det du ville?

Jo, sa den äldre, jag vill att du och mormor förbereder lite med banken inför att vi träffas på lördag. Vad jag förstår så har din son ett bankkort och swish, det är bra. Sen har vad jag förstår ni redan ordnat med ett ISK konto på samma bank, det sa sonen till mig, så det är också klart. Sen skulle jag vilja att du öppnar två sparkonton i sonen namn.

Vad ska du ha två sparkonton till?

Jag förklarar på lördag, säger den äldre. Vill sätta upp ett system som blir lite pedagogiskt. Sen vore det bra om du och mormor skulle kunna föra över startkapitalet till ett av sparkontona, 10 000 kr från er båda.

Din dotter som tagit studenten är myndig, så hon får vi hjälpa att göra detta då hon måste göra det själv.

Min dotter är också hemma på lördag, lillebror har tjatat på henne och hon verkar till och med vara lite nyfiken på vad som händer!

Vi ses på lördag, jag är jätteglad för detta säger mamma, jag vet att min mamma och pappa i många år tyckte vår familjs ekonomi inte sköts på ett bra sätt, men jag har inte lyckats förklara för min man hur man kan bygga en bättre ekonomi. Vi skulle kunna ha en bättre ekonomi trots att jag är låginkomsttagare, min pappa säger att vissa människor gör sig fattigare än vad de skulle behöva vara. Vi ses på lördag!

Några timmar senare ringer mormor till den äldre,

Hej, hörde att du pratat med min dotter sa hon, Jag har redan fört över 10 000 kr till sonens nyöppnade konto. Är nyfiken på varför hon ska öppna två sparkonton till sin son.

Det får du se på lördag, säger den äldre. I ekonomin vill man ha lite struktur, sen vill jag också skapa en referens.

Vadå referens, undrar mormor.

Jag förklarar på lördag, säger den äldre.

Mormor säger, Jag är väldigt glad att du hjälper till med detta, vi har ju känt varandra i många år så jag litar på dig. För övrigt så tror jag att vi har ganska liknande syn på sparande, investerande och ekonomi i allmänhet, så lördagen blir spännande och se vad som händer. Vi ses då!

Strax innan lunch ringer ynglingen. Hej min kompis har blivit sjuk! Hon vill så gärna komma och vill inte missa detta!

Det är lugnt säger den äldre, vi kan ta det nästa vecka.

Men jag vill komma igång så fort som möjligt!

Nåja, vi har en plan som sträcker sig minst 15 år in i framtiden, kanske över 50 år. En veckas försening i starten spelar ingen roll. Kan vara bra att träna på att vänta också.

OK! Säger ynglingen, vi ses på lördag, jag är jättetaggad.

Jo, vi ses på lördag, för övrigt har både mamma och mormor ringt mig i dag på förmiddagen som jag bad dig om.

Dagarna går och snart är det lördag förmiddag, även om ynglingen tycker att dagarna har sniglats sig fram. Han är ivrig att komma igång med sin resa att bli rik, som den äldre säger är möjligt om man har rätt tänk och är lite flitig och strukturerad.

Vid tiotiden sätter de sig vid köksbordet för att sätta ynglingens ekonomiska plan i verket.

Den äldre säger till den yngre, nu har mamma och mormor hjälp till att sätta upp de konton som du behöver de närmsta 15 åren.

Du hade redan ett personkonto, med ett kopplat betalkort och swish som gör att du både kan få pengar insatta, och att du kan betala med bankkortet, du kan också få och skicka pengar på swish. Din dagliga ekonomi kommer att snurra runt ditt personkonto, det är där pengar kommer in, pengar går ut till saker du köper. Men också minst lika viktigt är att pengar går vidare från ditt personkonto till ditt sparande.

Men först ska vi säkerställa att din månadspeng kommer in varje månad, det är vanligt att många föräldrar glömmer att betala månadspengen och barnen får tjata för att få sin månadspeng, Det tycker jag inte är OK utan månadspengen ska komma lika självklart som din mammas arbetsgivare betalar ut lön till henne. Så jag ställer frågan till din mamma om hon lagt in en automatisk överföring av till dig varje månad den 25:e, om inte så får mamma logga in på sin bank nu och se till att det blir en stående överföring uppsatt för din månadspeng. Mamma skruvar på sig lite och säger till sist, det är nog så att jag glömt att skicka din månadspeng några gånger och du har fått tjata, men jag går in och lägger upp en stående överföring till dig direkt. Jag kan ju inte förvänta mig att du gör de saker som är självklara och som vi kommit överens om, om inte jag gör det samma. Varför ska din månadspeng har lägre prioritet än andra mindre nödvändiga kostnader, exempelvis cola till maten eller streamingtjänster?

Bra säger den äldre när den stående överföringen av månadspeng till ynglingen från sin mamma är uppsatt. Nu vet vi att det kommer in pengar varje månad.

Den äldre säger till ynglingen. Nu tycker jag att vi loggar in på din bank och tittar hur det ser ut där, har du varit inne där? Jo säger ynglingen, mamma har visat tidigare att jag kan se hur mycket pengar jag har på mitt konto.

De loggar in på ynglingens nätbank. Nu ser du att förutom personkontot så finns det numera även två sparkonton samt ett ISK konto. Ynglingen säger, Oj så här såg det inte ut tidigare, det här ser avancerat ut!

Jag ska börja att förklara hur jag tänkt säger den äldre.

Personkontot som du hade sedan tidigare är där pengar kommer in och går ut när du betalar saker. Men det är också från detta konto som pengar flyttas till ditt sparande och investeringar. Vad är investeringar, frågar ynglingen. Vi kommer det, säger den äldre, men vi ska prata lite vidare om personkontot. Som du ser så finns det just nu 20 352 kronor på dit konto, och det är väldigt mycket pengar för en 15 åring. 10 000 kr i startkapital från din mamma och pappa, samt 10 000 kronor från din mormor och morfar. De 352 kronorna är de kronor som du inte har använt från din senaste månadspeng.

Av flera skäl är det dumt att ha så mycket pengar på personkontot, dels får man ingen ränta på pengarna på det kontot. Vad är ränta säger ynglingen. Ränta är att man får betalt för att låna ut sina pengar till banken, man skulle kunna likna det med att banken hyr dina pengar för att använda dom själva, ränta kan man säga är hyran för att banken får använda dina pengar. Problemet är att räntan på ett personkonto oftast är 0%, man får ingen hyra för sina pengar utan banken lånar dom gratis.

Ett annat skäl som är minst lika viktigt är att om du exempelvis tappar dit bankkort så kan den som hittar korten många gånger ta ut mindre belopp utan att ha din kod. Många affärer accepterar att man använder kortet utan att använda kod. En risk är alltså att någon tar dina pengar som står på personkontot om du tappar ditt bankkort. Har du lite lagom med pengar på personkontot så är det också mindre pengar någon kan ta ut från ditt kort om du tappar det. Jag tycker att du som mest ska ha ungefär din månadspeng på personkontot. Om jag förstod det rätt så har du numera 600 kr i månadspeng, 100 kr mer än tidigare enligt vår plan.

Men vad ska vi göra med mammas och mormors pengar, 20 000 kr som nu är på mitt personkonto undrar ynglingen.

Jo först sätter vi 1000 kronor på varje sparkonto. Varför ska jag ha två sparkonton, undrar ynglingen. Jag ska förklara.

Sparkonto 1, det är det konto där du sparar till sådant som du vill köpa i framtiden, men som du inte har pengar tillräckligt till idag med. Och det är också på detta konto du gömmer undan pengarna från ditt personkonto, de är lite säkrar där då det är svårare att komma åt dessa pengar om man tar ditt bankkort eller om dina kortuppgifter blir stulna på nätet. Jag har bara en regel när det gäller detta sparkonto och det är 7-dagars regeln. Vad är 7-dagarsregeln undrar ynglingen. https://rikatillsammans.se/forum/t/7-dagarsregeln-raddade-ekonomin/123979 Jo den regeln säger att du ska vänta 7 dagar innan du köper den där prylen som du vill ha. Kommer du på att du vill ha något så får du vänta i 7 dagar, vill du fortfarande ha den efter 7 dagar så ringer du mig så pratar vi om det du vill köpa, sen pratar vi med din mamma och pappa. Att du ska prata med mig och dina föräldrar är ett komplement till regeln eftersom du är barn och inte har fyllt 18 år.

Tänk också på att det på sparkontot inte är någon ränta heller, så du vill inte ha för mycket pengar där heller, om det blir för mycket där så får vi flytta pengarna vidare till ett ställe där vi har chans till ränta eller avkastning. Vad är avkastning undrar ynglingen. Avkastning är något man hoppas att få när man investerar sina pengar, att en krona blir två kronor av sig själv utan att man behöver arbeta. Nästan som ränta då säger ynglingen.

Vad ska vi det andra kontot med 1000 kronor på, frågar ynglingen. Den äldre säger, Det ska vi inte göra något alls med säger den äldre. Här har vi 1000 kronor som i många år få stå utan ränta. Det kontot vill jag ha för att visa vad som händer med pengar som bara står på ett konto utan ränta eller avkastning, blir lite som ett referenskonto. Det är inte bra att ha 1000 kronor på ett sparkonto i många år utan ränta, men jag tycker att det är värt det bara för att visa dig vad som händer om man inte hanterar sina pengar på ett bra sätt. Kan ju vara bra att visa för din pappa i framtiden.

Bra säger ynglingen, jag har ett sparkonto där jag gömmer pengar så att de inte står lika åtkomligt för tjuvar som på personkontot, jag använder det också till att samla pengar till det jag vill köpa. Det är rätt säger den äldre. Jag är också glad att du säger samla pengar i stället för att spara pengar till det du vill köpa, samla låter roligare än att spara, spara låter tråkigare.

Det andra kontot med 1000 kronor är väl lite att visa vad som händer när man inte tar hand om sina pengar, säger den yngre, det är rätt uppfattat säger den äldre.

Nu har vi 18 352 kronor kvar på mitt personkonto konstaterar ynglingen. Vad ska jag göra med dessa pengar.

Jo säger den äldre, vi har ju använt 2 000 kronor till dina sparkonton så vi har 18 000 kronor kvar av ditt startkapital på 20 000 kronor. Dessa 18 000 kronor ska vi investera på ISK kontot som du har, Det är på ISK kontot som du investerar för att få avkastning så att 1 krona med tiden blir 2 kronor, det är detta konto som ska bli ungefär 600 000 kronor när du blir 30 år så att du kan köpa en villa eller radhus om du vill enligt vår plan. Cool säger ynglingen.

Så nu går vi in och flyttar över 18 000 kronor till ISK kontot, säger den äldre. När de är klara med det så säger den äldre att det är en sak till vi ska göra på ditt personkonto. Vaddå säger ynglingen nyfiket.

Jo vi ska göra precis samma sak som vi bad din mamma göra med månadspengen, att den skulle skickas till dig automatiskt utan att hon behöver göra något och att du ibland behöver tjata eller påminna henna. Så enligt vår plan så ska du spara 200 kronor i månaden i år och 260 kronor nästa år och så vidare. Vi gör en automatisk överföring från ditt personkonto till ditt ISK konto den 26:e varje månad, dagen efter att månadspengen kommit från din mamma. Det ända du behöver göra varje år för att hålla dig till grundplanen är att höja beloppet med 30%, sen behöver ju du förstås se till att det finns pengar på ditt personkonto säger den gamle.

Jag misstänker att det är något vi behöver göra med ISK kontot säger ynglingen nyfiket. Jo jag tänker så här säger den äldre.

Först ska vi investera 1000 kronor i en kort räntefond, vad är en räntefond säger ynglingen. Man skulle kunna enkelt säga att det är en korg med lån där fonden lånat ut pengar till staten, eller till banker och får ränta, som i sin tur har lånat ut pengar till privatpersoner som har köpt hus, bolån. En sådan fond bör ge ca 2% avkastning varje år, ganska stabil men en låg avkastning.

Sedan investerar vi 1000 kronor i en globalaktieindexfond. Vad är en aktiefond undrar ynglingen, En aktiefond är en annan korg som innehåller aktier i många olika företag i värden, kan vara 1000 tals olika företag i en fond. Vad är en aktie undrar ynglingen. Det är enkelt förklarat en andel i ett företag, man äger en liten del av företaget, exempelvis kommer du att äga en liten del av Microsoft och Tesla. Cool säger ynglingen.

Nu har vi 1000 kronor som står på ett sparkonto utan ränta, vårt referenskonto som vi inte ska röra. Sen har vi investerat 1000 kronor i en räntefond som ger liten men ganska stabil avkastning. Till sist har vi satt 1000 kronor i en global aktieindexfond. Dessa ska vi följa under kommande år och se vad som händer, hur dina 1000 kronor kommer att utvecklas, hur det kommer att svänga och hur slutresultatet blir. Detta är en del i din utbildning till en bättre ekonomi att se hur olika typer av sparande fungerar.

Då har vi 16 000 kronor kvar säger ynglingen, vad jag förstår så ska de inte bara vara på ISK-kontot utan flyttas till något bättre, investeras heter det väl?

Det är rätt, säger den äldre. Eftersom ditt mål att kunna köpa en bostad är långt bort, det är enligt plan minst 15 år innan pengarna ska användas. Då bör man ta lite högre risk för att få chans till en högre avkastning. Risk låter inte bra säger ynglingen. Risk är något man måste ta för att få en bättre avkastning säger den äldre. Det innebär att jag tycker att du ska stoppa in dessa 16 000 kronor i en annan aktieindexfond än den du redan har 1000 kronor i. Då gör vi det säger ynglingen, då är vi väl färdiga med investerandet, börjar bli trött nu, mycket att tänkta på.

Det är en sak kvar säger den äldre, du ska också automatisera ditt investerande varje månad, de 200 kronorna som kommer in ska automatiskt investeras i den stora aktieindexfonden som du har. Då har vi gjort ett system som du egentligen inte behöver röra utan det jobbar på varje månad. Det du behöver göra är att justera dina 200 kronor i sparande varje år. Sen kan det bli så att du behöver manuellt justera lite om du exempelvis tjänar lite extra pengar som du vill investera i din plan. Sen har vi en liten del av dina pengar placerat så att du kan se hur olika tillgångar fungerar.

Bra säger ynglingen, nu verkar det finnas ett system som kommer att fungera i flera år. Förresten så kommer jag få lite pengar i slutet på denna vecka från grannen som jag hjälper att sköta trädgården hos.

Vi tar det då säger den äldre.

Förresten när din kompis är frisk, kom tillbaka så bestämmer vi ett nytt möte där vi kan diskutera pengar säger den äldre.

Visst det ska jag göra säger ynglingen.

Bra säger mamma, nu har vi fått ett system som jag tror vi kan få att fungera, det är ju ganska enkelt och pedagogiskt, kanske min man med tiden kommer att förstå.

Skönt säger mormor, Vad säger du frågan mormor storasystern.

Storasystern som mest suttit tyst säger, jag börjar förstå lite, jag kommer försöka hänga på. Jag kan ju inte tåla att lillebror fixar det här bättre än mig!

MPJ · 11 Juli 2026 13:42

Forts

Några dagar går innan ynglingen och hans tjejkompis kommer in på den äldres kontor efter skolan som de bestämt. De sätter sig i konferensrummet.

Vad har hänt de senaste dagarna, undrar den äldre.

Vi var hemma hos min kompis i söndags, hos dom verkade det helt självklart att man diskuterade pengar och hur man kan använda dom, stor skillnad mot hemma där det ofta blivit bråk så fort som pengar kom på tal, säger ynglingen.

Jag berättade om din och min plan för dom och att mitt mål är att kunna köpa ett eget boende vid 30 år, med pengar som jag arbetat, sparat och investerat ihop. Hennes föräldrar tycker också att det är ett bra och rimligt mål. De undrade hur detta skulle gå till så jag började att förklara jag fått ett grundkapital på 10 000 kr från mamma/pappa och ytterligare 10 000 kr från mormor och morfar. Hos farmor och farfar har jag möjlighet att skaffa lite inkomst om jag hjälper dom med trädgården. Sen har jag fått 100 kronor i höjd månadspeng mot att jag lovar att spara minst 200 kronor första året, som ska öka med 30% varje år vartefter jag får högre lön när jag blir äldre. Sen ska mina pengar investeras så att vi får avkastning på pengarna. Den äldre säger att det borde bli närmare 600 000 kronor tills jag fyller 30 år!

Hur har ni tänkt att investera pengarna undrade kompisens pappa?

Då blev det lite svårt att förklara, säger ynglingen. Jag har inte exakt förstått allt än så länge. Jag sa att du hade hjälpt mig att sätta upp ett system av konton och fonder som ska fungera under många år. Kompisen pappa tyckte det verkade intressant. Jag visade dom hur det såg ut på min internetbank då jag inte hade allt i huvudet.

Man ska vara försiktig med vem man visar sin ekonomi för, sa den äldre. Men jag tror du gjorde en rätt bedömning att det går att lite på hennes föräldrar. Vad sa hennes föräldrar?

Hennes pappa sa att det verkar väl genomtänkt. Ska vi göra likadant med dig, säger han till sin dotter. Det är vad jag hoppats på svarar hon. Jag vill bygga min ekonomi lite själv från grunden, även om jag vet att ni har pengar, säger hon. Då tycker jag att vi kopierar konceptet så långt det går, säger pappan, då kan ni tävla lite och jämföra hur det går för er två, men framför allt hjälpa varandra att hålla sig till planen.

OK, säger den äldre, då är ni två i gång med en plan för att få ett rikt liv. Men det var inte därför ni kom idag till kontoret. Det räcker ju inte med att två ynglingar som ni vet hur man ska göra, vi vill ju sprida det till fler!

Vi har ju konstaterat att man inte lär sig särskilt mycket om hur man bygger en stark ekonomi i skolan, och att det är orättvist att de som får lite kunskap från sina föräldrar kommer att få en mycket bättre sits än dom som inte fick någon kunskap vare sig från skolan eller sina föräldrar. Ska vi få mindre ekonomiska klyftor i samhället bör man lyfta de som har det sämst, inte göra att de som har det bäst får det sämre. Så frågan är hur vi når ut till flera?

Vi pratade tidigare om att man borde göra något på nätet och sociala medier, säger ynglingen, då kan man nå många ungdomar snabbt om man lyckas.

Det är precis vad jag skulle vilja göra, säger den äldre. Jag tycker att man börjar prata om pengar och ekonomi alldeles för sent, jag brukar säga att en god ekonomi grundläggs innan 15 års åldern, och det beror inte på hur mycket pengar man får från sina föräldrar utan den kunskap och värderingar man får med sig. Igen så är skolan enligt mitt tycke för dåligt på detta. Varför ska samhället låta slumpen avgöra vilka barn som får en bra ekonomi och ett rikt liv?

Jag som är gammal, fortsätter den äldre, har ju snöat in på https://rikatillsammans.se/ som @janbolmeson har skapat under många år. Under de senaste tio åren så har det pendlat in sig till något som är riktigt bra, men det mesta där riktar sig till personer över 25 till 30 år.

Nu har Rikatillsammans sedan några år anställt @Oliver.Allemog som är ung och duktig. När jag lyssnade på dom så pratar Jan och Oliver om hur man ska hjälpa yngre människor med ekonomi, men då pratar de om 25 åringar, när de borde prata om och med 15 åringar. Varför ska man tappa bort 10 år av sitt ekonomiska liv, som dessutom kanske är de mest viktiga?

Har ni några idéer, frågar den äldre.

Det får inte vara för tråkigt, säger ynglingen, man måste fånga intresset på sociala medier, TikTok, Insta och Youtube. Sen skulle man på en hemsida kunna ha den mer torra delen, när väl vi fått yngre människor på kroken.

Skulle man på något sätt kunna visa eran ekonomiska resa, ungefär som Melwa gör i sin tråd https://rikatillsammans.se/forum/t/pa-studiebesok-i-mitt-dromkoloniomrade/38853/687 Även om man ska vara försiktig med vad man gör på nätet så kan jag tycka att risken är OK jämfört vad man vill uppnå. Dessutom sätter det ytterligare press på er att hålla er till er plan.

Skulle man inte kunna göra ett spel, säger ynglingen där varje nivå är ett år i sitt liv från femton till trettio? Skulle nog funka, säger den äldre. Då skulle man kunna spela sitt liv på lite olika sätt på prov och simulera slutresultatet. Det man måste komma ihåg är att mest pengar inte nödvändigtvis är vinnaren, vi vill ju ha ett rikt LIV och inte en stor påse pengar, särskilt om risken är att det blir en tom påse pengar om man satsar för hårt.

Min pappa spelar ganska mycket, säger ynglingen. Kanske ett spel vore bra för honom att lära sig hur det fungerar?

Vore intressant att göra ett spel som man både kan spela mot sina kompisar och tävla lite, samtidigt som man skulle kunna spela med sina föräldrar. Då når vi ännu flera!

Sen finns det https://www.ungaaktiesparare.se/ säger den äldre, jag har själv inte varit där, så jag vet inte vad man kan hitta där. Själv var jag med i https://www.aktiespararna.se/ för många år sedan, men håller inte längre på med enskilda aktier längre, är mer intresserad av helheten i privatekonomin. Så jag vet inte vad man kan hitta där heller i dagsläget.

Verkar för tråkigt, säger ynglingen

Vi får fundera några dagar på detta, säger den äldre. Det är bättre att det blir bra än att det går fort.

Något annat som har hänt, undrar den äldre.

En märklig sak har hänt, säger ynglingen. Under de senaste veckorna känns det som att min hjärna börjat tänka på ett annat sätt, verkar tänka lite smartare och inte bara tänka NU.

Det är en sak jag ville uppnå med startkapitalet säger den äldre.

Många människor går hela tiden och tänker på vad de ska köpa när de får pengar. När de väl får lön så kan de köpa den där prylen de drömt om i en månad. Hela kroppens belöningssystem går i gång när de får köpa den där saken, det känns bra en kort stund. Genom att ha ett kapital i botten, så försvinner belöningsmomentet som triggar kroppens belöningscentrum. Man slutar att belöna belöningssystemet med en kick när man köper saker, utan man köper de saker man behöver och som skapar värde i livet, inte kortsiktiga belöningar och kickar. Man kan gå på stan och titta i skyltfönstren och veta att man kan köpa den där saken, om man vill, inte för att belöna sig själv. Det i kombination med 7-dagars regeln som vi pratade om tidigare är en av grunderna till bra ekonomi i livet.

Nu tycker jag att vi går hem och funderar lite i några dagar, sen kan vi träffas igen. Borde vara dags för första månadsavstämningen hur det går med er plan!

Vi hörs, säger ungdomarna, det här är spännande!

Oliver.Allemog · 13 Juli 2026 10:33

Läst hela tråden nu och jag måste säga att det är en klok yngling Väldigt imponerande! Även eloge till dig som tar dig tid att utbilda och dela med dig.

Sant, jag har börjat göra en del egna videor och hamnar nära mig själv i ålder med fokus på 20-25 i ålder.

Jag är inne på mitt sjätte år som aktivt engagerad i Unga Aktiesparare (UA) som du nämner. En av mina drivkrafter är att flytta fokuset från aktier till privatekonomi men majoriteten av eventen fokuserar på investeringsbiten. UA är väldigt bra för att träffa folk med ekonomiintresse så jag kan rekommendera ynglingen det, vi kan titta på närmsta event ifall det är intressant. Jag är ordförande i Lunds avdelning och med i förbundsstyrelsen (nationell styrelse).

Ska klura på tråden och vad man kan göra för att sprida kunskapen till fler ynglingar. Jag tar gärna emot all input

MPJ · 30 Juli 2026 16:35

Forts

Första månadsavstämningen

Två veckor senare sitter ynglingen, hans storasyster och vännen återigen i konferensrummet hos den äldre.

Den äldre kommer in med tre glas saft och en kopp kaffe till sig själv.

– Då ska vi se, säger han och sätter sig ner. Första månadsavstämningen. Det här är egentligen mycket viktigare än att välja rätt fond. Det är nu vi ser om planerna fungerar i verkligheten.

Ynglingen lutar sig fram.

– Jag har väntat på det här hela veckan.

– Det märks, säger storasystern.

– Vi börjar med dig då, säger den äldre. Hur har det gått?

Ynglingen tar fram mobilen.

– Jag fick 600 kronor i månadspeng. Sedan fick jag 1 200 kronor av grannen för att klippa gräset, vattna blommor och hjälpa till lite i trädgården.

– Totalt 1 800 kronor alltså, konstaterar den äldre.

– Ja.

– Vad gjorde du med pengarna?

Ynglingen ser lite skyldig ut.

– Köpte faktiskt ett par nya hörlurar.

Storasystern skrattar.

– Där kom det.

– Vad kostade de? frågar den äldre.

– Fyrahundranittio kronor.

– Och följde du sjudagarsregeln?

– Ja faktiskt. Jag såg dem på nätet först och tänkte köpa dem direkt. Men sen kom jag ihåg regeln och väntade.

Den äldre nickar.

– Bra. Ville du fortfarande ha dem efter sju dagar?

– Ja.

– Är du nöjd med köpet?

– Jättenöjd faktiskt.

– Då låter det som ett bra köp.

Ynglingen ser lättad ut.

– Men, fortsätter den äldre och höjer ett finger, du glömde en sak.

– Vadå?

– Vi kom ju överens om att du skulle prata med mig och dina föräldrar innan du köpte större saker.

Ynglingen ser lite generad ut.

– Just det…

– Jag tänker inte göra någon stor sak av det den här gången. Du följde sjudagarsregeln och köpet verkar genomtänkt. Men det finns en anledning till att jag lade till den andra delen.

– Vilken då?

– Därför att det är väldigt lätt att övertyga sig själv om att något är en bra idé. Ibland behöver man någon annan som ställer några enkla frågor.

– Som vilka då?

– Behöver du verkligen det här? Finns det något billigare alternativ? Hur påverkar det ditt sparande? Kommer du fortfarande vara glad över köpet om tre månader?

Storasystern skrattar.

– Det låter som frågor mamma brukar ställa.

– Precis, säger den äldre. Föräldrar är ibland irriterande av en anledning.

Alla skrattar.

– För ett köp på femhundra kronor är det kanske ingen katastrof om du missar den delen av regeln en gång. Men om du om några år står och funderar på att köpa en dator för femton tusen, en moped för trettio tusen eller något ännu dyrare, då vill jag absolut att du tar diskussionen först.

– Okej, säger ynglingen. Det är rimligt.

– Bra. Målet är inte att hindra dig från att köpa saker. Målet är att hjälpa dig att fatta bra beslut.

– Jag lovar att prata med dig nästa gång.

– Mig och dina föräldrar, rättar den äldre.

– Dig och mina föräldrar, säger ynglingen med ett leende.

– Då är vi överens.

– Hur mycket sparade du då? frågar den äldre.

– Tvåhundra kronor enligt grundplanen. Sedan stoppade jag in ytterligare åttahundra kronor på ISK-kontot.

– Så totalt ett tusen kronor?

– Ja.

Den äldre lutar sig tillbaka.

– Då har du faktiskt gjort något som många vuxna misslyckas med.

– Vadå?

– Du har köpt något du verkligen ville ha och ändå sparat mer pengar än du spenderat.

Ynglingen ler.

– Jag märkte att det kändes bättre att köpa hörlurarna när jag visste att jag redan hade sparat pengar först.

– Exakt. Många vuxna gör tvärtom. De handlar först och sparar om det blir något över.

Den äldre tar fram sitt anteckningsblock.

– Vet du vad ditt sparande betyder?

– Nej?

– Att jag är skyldig dig ett tusen kronor.

Ynglingen spärrar upp ögonen.

– Just det! Vår överenskommelse!

– Precis. Du sparade ett tusen kronor och jag har lovat att matcha ditt sparande under de första tre åren.

– Så jag får ytterligare ett tusen?

– Japp.

Storasystern lutar sig fram.

– Vänta nu. Hans sparande på tusen kronor blev precis två tusen?

– Det stämmer, säger den äldre.

– Inte dåligt, säger kompisen.

– Det här är också en del av utbildningen, säger den äldre. Jag vill att han ska upptäcka att sparande kan vara lika roligt som konsumtion.

– Det känns nästan som fusk, säger ynglingen.

– Nej. Det är en belöning för disciplin.

Han tittar på de tre ungdomarna.

– Jag ger honom inte pengar för att han finns. Jag ger honom pengar för att han gjorde det han lovade att göra. Sen är han också orsaken till att vi sitter här idag, hade han inte ställt några frågor till mig om ekonomi för några månader sedan så hade vi inte suttit här idag.

De tre blir tysta.

– Så om jag sparar ytterligare tusen nästa månad…

– Då får du ytterligare tusen av mig.

– Då börjar det ju gå fort.

– Exakt.

Kompisen skrattar.

– Nu kommer han jobba dubbelt så mycket hos grannen.

– Det hoppas jag nästan, säger den äldre.

Storasystern skakar på huvudet.

– Det där erbjudandet fick inte jag.

– Nej. Du är myndig. Man får färre subventioner när man blir vuxen.

– Det där låter orättvist.

– Vuxenlivet är ibland orättvist.

Alla skrattar.

– Förresten, fortsätter den äldre, jag vill att vi dokumenterar det här ordentligt. Första månaden har du sparat ett tusen kronor av egna pengar. Jag matchar med ytterligare ett tusen. Om några år ska du kunna se exakt hur resan började.

Ynglingen nickar.

– Då känns det mycket mer på riktigt.

– Bra. Då går vi vidare till storasyster.

Den äldre vänder sig mot storasystern.

– Hur har det gått för dig?

Storasystern funderar en stund.

– Ganska bra faktiskt.

– Berätta.

– Jag har jobbat några helger på mitt sommarjobb och tjänade ungefär 3 200 kronor efter skatt.

– Bra.

– Sedan fick jag min första tusenlapp från farmor och farfar också.

Den äldre nickar.

– Hur fungerar det där?

– Bättre än jag trodde faktiskt.

Ynglingen skrattar.

– Du menar att du fikar hos farmor.

– Det också, säger storasystern och skrattar.

– Men jag hjälper faktiskt till. Jag klipper gräs, rensar lite ogräs, bär undan saker som är tunga och hjälper farfar med sådant han inte orkar längre.

– Vad tycker farmor och farfar om arrangemanget? frågar den äldre.

– De verkar mest glada över att få besök.

– Det misstänkte jag, säger den äldre.

– Jag tror faktiskt att farmor uppskattar kaffestunden efteråt mer än själva gräsklippningen.

– Det skulle inte förvåna mig.

Alla skrattar.

– Så totalt har du tjänat ungefär 4 200 kronor den här månaden?

– Ja, ungefär.

– Och hur har du använt pengarna?

Storasystern suckar.

– Där blir det mindre imponerande.

– Berätta.

– Jag köpte kläder.

– Hur mycket?

– Tvåtusen kronor.

Ynglingen visslar.

– Oj.

– Tack så mycket, säger hon surt.

Den äldre ler.

– Ångrar du köpen?

Hon funderar.

– Hälften av dem. Hälften var sådant jag faktiskt behövde. Resten hade nog kunnat vänta.

– Då har du lärt dig något.

– Ja. Nästa gång ska jag nog vänta lite längre innan jag handlar.

– Hur mycket sparade du?

– Ettusen kronor.

– Och resten?

– Ligger kvar på kontot än så länge. Jag funderar faktiskt på att bygga upp en buffert inför att jag flyttar hemifrån.

Den äldre nickar uppskattande.

– Det är ett mycket klokt mål. En buffert är ofta den första investeringen man bör göra i sig själv.

– Dessutom, säger storasystern, börjar jag förstå varför du ville att vi skulle hjälpa farmor och farfar i stället för att bara ge oss pengar.

– Jaså?

– Jag får inte bara pengar. Jag gör faktiskt något för dem. Och de verkar få ut något av det också.

Den äldre ler.

– Precis. De bästa ekonomiska lösningarna är ofta de där båda parter blir vinnare.

– Tror faktiskt farmor fått mest nytta av det än så länge.

– Kanske, säger den äldre. Men du har fått något också.

– Vadå?

– Ansvar. Och det brukar vara mer värt än pengar på lång sikt.

Den äldre vänder sig mot kompisen.

– Då är det din tur.

Hon ler lite försiktigt.

– Jag har nog haft den enklaste starten av oss tre.

– Hur då? frågar ynglingen.

– Hemma pratar vi ganska mycket om pengar redan. Inte hela tiden, men det är inget konstigt ämne.

– Det måste vara skönt, säger storasystern.

– Ja, fast det innebär också att mamma och pappa lägger sig i ibland.

Alla skrattar.

– Det känner jag igen, säger den äldre.

– Berätta, säger han sedan. Hur har månaden gått?

– Jag fick min vanliga månadspeng. Sedan hjälpte jag mamma några kvällar på hennes företag med att registrera fakturor, sortera papper och lite annat administrativt.

– Hur mycket tjänade du på det?

– Tvåtusen kronor.

– Och vad gjorde du med pengarna?

– Först tänkte jag köpa en ny mobil.

Ynglingen tittar upp.

– Jaså?

– Ja. Min är snart tre år gammal.

– Det låter nästan som en antikvitet i er generation, säger den äldre.

Alla skrattar.

– Men sedan kom jag på att mobilen faktiskt fungerar.

– Intressant, säger den äldre. Vad hände då?

– Då stoppade jag undan pengarna istället.

– Hur mycket sparade du?

– Ettusenfemhundra kronor.

Ynglingen ser imponerad ut.

– Va? Sparade du så mycket?

– Ja.

– Vad ska du göra med resten?

– Jag köpte några saker till hästen.

– Just det, säger den äldre. Du rider ju.

– Ja. Hästen är inte min, men jag hjälper till i stallet flera dagar i veckan. Det kostar inte jättemycket, men lite utrustning behöver man ibland.

Den äldre nickar.

– Så vad sparar du till?

Hon funderar en stund.

– Jag vill resa när jag tar studenten.

– Vart då?

– Det vet jag inte riktigt än.

– Då har du fyra år på dig att bestämma dig, säger storasystern.

– Precis.

– Hur mycket tror du att en sådan resa kommer att kosta? frågar den äldre.

– Kanske trettio- eller fyrtiotusen kronor.

– Då har du redan börjat.

Hon ser förvånad ut.

– Har jag?

– Ja. De flesta börjar spara till resan sex månader innan studenten. Du började flera år innan.

Kompisen nickar.

– En annan sak som hände hemma var att mamma och pappa tittade på ditt upplägg med kontona.

– Vad tyckte de?

– Att det var smart.

– Det var snällt sagt.

– Men pappa sa också att det inte spelar så stor roll vilka fonder man väljer om man inte har disciplin.

Den äldre nickar uppskattande.

– Det var klokt sagt.

– Han sa att de flesta misslyckas för att de slutar efter ett tag.

– Där tror jag din pappa har rätt, säger den äldre. Nästan alla kan spara i en månad. Frågan är vilka som fortfarande sparar om fem år.

Rummet blir tyst ett ögonblick.

– Det är ganska länge, säger ynglingen.

– Japp.

– Tror du vi kommer hålla på så länge?

Den äldre ler.

– Det vet jag inte.

– Va?

– Men jag vet att jag träffat tre ungdomar som redan efter en månad vet exakt vart deras pengar tog vägen.

Han pekar först på storasystern.

– Du har lärt dig skillnaden mellan att behöva något och att vilja ha något.

Sedan på kompisen.

– Du har börjat planera flera år framåt.

Till sist på ynglingen.

– Och du har visat att du kan tjäna egna pengar, spara dem och ändå unna dig något ibland.

Han lutar sig tillbaka.

– Det är faktiskt en ganska bra start på ett rikt liv.

Just då plingar det till i ynglingens telefon.

– Grannen, säger han.

– Vad skriver han?

– “Bra jobbat den här månaden. Om du vill kan du hjälpa mig med lite fler saker framöver.”

Den äldre ler.

– Där ser man.

– Vadå?

– Din första löneförhöjning.

– Tror du det?

– Jag vet inte. Men människor brukar erbjuda mer arbete till personer som gör ett bra jobb. Det är ofta så man får högre lön i livet.

Kompisen ler.

– Då får vi väl se vem som har mest sparat till nästa månad.

– Nu blev det en tävling också, säger storasystern.

– Lite tävling skadar inte, säger den äldre. Så länge ni tävlar om att bli bättre versioner av er själva och inte om att imponera på andra.

De tre ungdomarna nickar.

Det börjar bli dags att gå hem. När de reser sig upp tittar den äldre på dem en stund.

För bara någon månad sedan hade ingen av dem någon tydlig plan.

Nu hade de:

tjänat egna pengar,
fattat egna beslut,
gjort några misstag,
sparat mer än de trott var möjligt.

Det var kanske inte så att de blivit rikare än andra ungdomar ännu.

Men de hade börjat tänka annorlunda.

Och den resan var ofta värd mer än de första pengarna på kontot.

MPJ · 1 Augusti 2026 09:08

Forts

Historien bakom rädslan

Några dagar efter den första månadsavstämningen står storasystern återigen i farmor och farfars trädgård.

Det börjar bli rutin nu.

Hon klipper gräset, rensar lite ogräs och hjälper farfar att bära undan några krukor som blivit för tunga för honom att hantera själv.

När arbetet är klart sätter de sig som vanligt på altanen.

Farmor kommer ut med kaffe, saft och nybakade bullar.

– Du vet hur man får folk att komma tillbaka, säger storasystern och tar en bulle.

– Det är billigt att muta barnbarn med kaffe och bullar, säger farmor och skrattar.

Farfar sitter tyst och tittar ut över trädgården.

Efter en stund reser sig farmor.

– Vänta här. Jag vill visa dig en sak.

Hon försvinner in i huset och kommer tillbaka med en stor kartong.

– Inte släktforskningen igen, suckar farfar.

– Jo, säger farmor nöjt. Precis släktforskningen igen.

Hon lyfter upp ett gammalt fotografi.

Storasystern tar emot det.

På bilden syns en stor gård. Framför huset står flera personer uppställda. Några män i kostym, kvinnor i långa klänningar och flera hästar.

– Vilka är det där?

– Din pappas släkt.

– Va?

Farmor nickar.

– Jag har lagt ganska mycket tid på den grenen de senaste åren.

– Men det där ser ju ut som en herrgård.

– Nästan.

– Vi har väl aldrig haft pengar?

Farmor skrattar.

– Jo då.

– Hur mycket?

– Mer än de flesta på den tiden skulle jag tro.

Farfar nickar.

– Betydligt mer än vad vi har idag.

Storasystern tittar på fotografiet igen.

– Vad hände?

Farmors ansikte blir allvarligare.

– Det tog många generationer att bygga upp.

Hon plockar fram en karta.

– Dina förfäder ägde jordbruksmark, skog och flera gårdar i Västergötland. Inte på en gång från början förstås. Det byggdes upp steg för steg under mycket lång tid.

– Varför flyttade ingen till Amerika?

Farmor ler.

– Det var faktiskt något jag reagerade på.

– Hur menar du?

– Jag har inte hittat en enda släkting på din pappas sida som utvandrade.

– Inte en enda?

– Nej.

Farfar rycker på axlarna.

– Varför skulle de?

– Va?

– De ägde ju gårdarna. De hade arbete, bostad och mark. De människor som lämnade Sverige gjorde ofta det för att de inte såg någon framtid här. Din släkt hade redan en framtid.

Storasystern nickar.

Det lät faktiskt logiskt.

Farmor bläddrar vidare i sina papper.

– Men i början av 1900-talet började flera familjemedlemmar investera.

– I aktier?

– Ja.

– Som lillebror gör?

– Ja, men med en viktig skillnad.

Farmor tar fram några anteckningar.

– De köpte aktier i Kreugerkoncernen.

– Vem var det?

– Ivar Kreuger. På den tiden ansågs han nästan vara ett ekonomiskt geni.

– Så det gick bra?

– Väldigt bra.

– Till en början, fyller farfar i.

Farmor nickar.

– Problemet var att de inte nöjde sig.

– Hur menar du?

– De köpte fler aktier.

– Okej.

– Sedan lånade de pengar på gårdarna för att köpa ännu fler.

Storasystern spärrar upp ögonen.

– De lånade pengar för att investera?

– Ja.

– Det låter farligt.

– Det vet vi idag, säger farmor.

– Och sedan kom kraschen?

– Ja.

– Då försvann pengarna?

– Det mesta.

– Allt?

– Nästan.

Farfar lutar sig fram.

– De lyckades rädda en gård. Resten gick förlorat.

Det blir tyst.

– Men då borde det ändå ha funnits något kvar? frågar storasystern.

– Det trodde jag också, säger farmor.

– Men historien slutade inte där.

Farmor tar fram ett nytt fotografi.

På bilden står en man framför några nybyggda hus.

– Vem är det?

– Din farfars far.

– Vad gjorde han?

– Han drev byggföretag.

– Gick det bra?

Farmor och farfar utbyter en blick.

– Inte särskilt, säger farfar.

– Han kämpade länge men företaget blev aldrig riktigt framgångsrikt, fortsätter farmor. Han byggde fina hus, men hade svårt att ta betalt.

– Så det som räddades efter kraschen försvann där också?

– En del av det.

– Bara en del?

Farmor nickar.

– Sedan dog hans fru ganska tidigt.

– Usch.

– Ja.

– Och senare blev han sambo med en annan kvinna.

– Okej?

– Det skapade en del komplikationer i familjen.

Farfar skrattar torrt.

– Det är ett elegant sätt att uttrycka det.

– Blev det bråk?

– Om pengar, arv och rättvisa, säger farmor. Precis sådant som familjer ofta bråkar om.

– Så det som fanns kvar splittrades upp?

– Ungefär så.

Farmor lutar sig tillbaka.

– När man tittar på hela historien blir det ganska tydligt varför din farfar aldrig fick något större arv alls.

– Det känns som att varje generation tappade lite till.

– Ja, säger farmor. Förmögenheten byggdes upp under kanske hundra år och försvann på några årtionden.

På kvällen berättar storasystern allt för sin lillebror.

Han sitter vid datorn när hon kommer in.

– Du kommer inte tro det här.

– Vad har hänt nu?

– Farmor har hittat massa saker om pappas släkt.

Tio minuter senare sitter han med stora ögon.

– Vänta lite.

– Ja?

– Så först byggde släkten upp flera gårdar under flera generationer?

– Ja.

– Sedan satsade de för mycket pengar på Kreuger.

– Ja.

– Och lånade dessutom för att köpa ännu fler aktier.

– Precis.

– Sedan gick byggbolaget dåligt.

– Ja.

– Och efter det blev det arvsbråk.

– Ja.

Ynglingen lutar sig tillbaka.

– Det där låter nästan som en Netflix-serie.

Vid middagen samma kväll berättar syskonen historien för sina föräldrar.

När pappan hör namnet Kreuger blir han ovanligt tyst.

– Du känner till det där? frågar ynglingen.

– Lite grann.

– Varför har du aldrig berättat det?

Pappan funderar länge.

– Jag vet inte.

– Farfar berättade en del när jag var liten.

– Vad sa han?

– Att släkten en gång hade haft det betydligt bättre.

– Och sedan?

– Sedan försvann det.

Mamman tittar nyfiket på honom.

– Är det därför du alltid varit så skeptisk till aktier?

Pappan rycker på axlarna.

– Kanske.

– Men det var ju inte bara aktierna, säger storasystern.

– Nej?

– Det var ju flera saker. Kraschen. Lånen. Företaget. Arven.

Pappan sitter tyst.

Till slut nickar han.

– Ja, kanske.

Det är första gången barnen hör honom prata om pengar utan att bli arg.

Dagen efter går ynglingen till den äldres kontor.

När han berättat hela historien sitter den äldre tyst en lång stund.

– Det där förklarar en hel del.

– Som vad?

– Din pappa.

– Men han var ju inte med.

– Nej.

– Inte under Kreugerkraschen heller.

– Nej.

Den äldre funderar.

– Vet du vad som händer med människor som växer upp under krig?

– De blir väl påverkade.

– Ja. Och deras barn påverkas ofta också.

– Fast de inte varit med om kriget?

– Precis.

Han lutar sig fram.

– Om en familj flyr från krig, svält eller förföljelse följer erfarenheterna ofta med till nästa generation. Föräldrar berättar historier. De lär sina barn att vara försiktiga. Barnen för i sin tur värderingarna vidare.

– Så det går i arv?

– Inte i generna kanske. Men i berättelserna.

Ynglingen funderar.

– Och ekonomi fungerar likadant?

– Ofta.

– Hur då?

– Din släkt byggde upp gårdar under många generationer. Sedan försvann nästan allt. Efter det gick ett företag dåligt. Sedan blev det bråk om det som fanns kvar.

– Så pappa växte upp med de berättelserna?

– Förmodligen.

– Fast ingen pratar om dem längre.

– Man behöver inte prata om något varje dag för att det ska påverka hur man tänker.

Ynglingen nickar långsamt.

Den äldre fortsätter:

– Jag misstänker att din pappa fått lära sig att pengar är något som lätt försvinner.

– Det låter faktiskt som honom.

– Medan jag fick lära mig att pengar är något man kan bygga upp.

– Så ni ser samma sak på olika sätt?

– Precis.

– Vem har rätt då?

Den äldre ler.

– Båda.

– Hur då?

– Din pappa har rätt i att man måste vara försiktig med risk.

– Och du?

– Jag har rätt i att man inte får låta rädslan styra alla beslut.

Ynglingen sitter tyst.

– Så det handlar egentligen inte om aktier?

– Nej.

– Vad handlar det om då?

Den äldre lutar sig tillbaka.

– Det handlar om hur historien påverkar människor.

– Menar du att pappa försöker skydda oss?

– Ja.

– Från vad?

– Från att uppleva det som hans släkt berättat om i generationer.

Den äldre tar upp tre pennor från skrivbordet.

– Din släkt gjorde egentligen inte ett misstag.

– Inte?

– Nej. De gjorde flera.

Han lägger pennorna bredvid varandra på skrivbordet.

– Först satsade de nästan allt på samma investering.

– Kreuger.

– Ja.

Han lyfter upp en av pennorna.

– Tänk att den här pennan är Kreugeraktier.

Sedan sveper han bort de andra pennorna från bordet.

– Om nästan allt du äger är beroende av en enda sak så behöver bara den enda saken gå fel.

– Och då försvinner allt?

– Precis.

Han låter pennan falla mot bordsskivan.

– Det är därför jag så ofta pratar om diversifiering.

– Att man sprider riskerna?

– Ja.

Den äldre tar fram fler pennor och sprider ut dem över skrivbordet.

– Tänk att varje penna är en grupp av företag. Några är teknikbolag, några läkemedelsbolag, några banker, några industriföretag. Några finns i USA, några i Europa, några i Asien.

– Som globalfonden?

– Precis som globalfonden.

– Då kan väl fortfarande något gå fel?

– Absolut.

– Men inte allt samtidigt?

– Exakt.

Han pekar på de utspridda pennorna.

– Din släkts problem var inte att de investerade. Problemet var att de trodde att de hade hittat något som var så bra att de inte behövde sprida riskerna.

– Och sedan lånade de pengar ovanpå det.

– Precis.

– Det gjorde fallet ännu värre.

– Ja.

Den äldre lutar sig tillbaka.

– Vet du vad som är lite ironiskt?

– Nej.

– Din pappa har egentligen lärt sig rätt sak av familjens historia.

– Har han?

– Ja.

– Men han säger ju att aktier är farliga.

– Där kommer missförståndet in.

– Hur då?

– Den riktiga lärdomen borde kanske vara att man inte ska lägga alla ägg i samma korg och dessutom låna pengar för att köpa ännu fler ägg och lägga i samma korg.

Ynglingen skrattar.

– Det låter som något du skulle säga.

– Det är också ungefär vad som hände.

– Så pappa fokuserar på fel del av historien?

Den äldre funderar en stund.

– Jag skulle snarare säga att han fokuserar på katastrofen medan jag fokuserar på orsaken.

– Det är skillnad på de två?

– Väldigt stor skillnad.

Han fortsätter:

– Om någon kör bil för fort, inte använder säkerhetsbälte och kör av vägen så är inte lärdomen att alla bilar är farliga.

– Utan?

– Att man ska köra klokare.

Ynglingen nickar långsamt.

– Jag tror jag förstår.

– Bra.

Den äldre blir tyst en stund innan han fortsätter.

– Vet du vad som är den positiva delen av historien?

– Nej.

– Att du kan lära dig av allt detta utan att behöva betala priset själv.

Ynglingen tittar på pennorna som fortfarande ligger utspridda över skrivbordet.

– Så om jag fortsätter med globalfonden gör jag egentligen tvärtom mot vad de gjorde?

– Ja.

– För jag äger lite av väldigt många företag i stället för väldigt mycket av ett enda?

Den äldre ler.

– Exakt.

– Då kanske pappa och du inte står så långt ifrån varandra som ni tror.

– Det tror jag faktiskt inte heller.

Ynglingen sitter tyst en stund.

För första gången började han se sin pappa på ett annat sätt.

Kanske var han inte bara envis.

Kanske bar han på en familjehistoria som ingen riktigt pratat om på många år.

Och kanske gick det att ta med sig lärdomarna från det förflutna utan att låta rädslan styra framtiden.

MPJ · 2 Augusti 2026 09:11

Forts.

Morfars viktigaste vana

Några veckor efter att farmor berättat om pappans släkthistoria följer ynglingen med sin mamma när hon ska hälsa på mormor och morfar över helgen.

Efter middagen sitter han och morfar ensamma på verandan.

Solen håller på att gå ner bakom träden och luften är fortfarande varm efter dagens sol.

Ynglingen lutar sig tillbaka.

– Får jag fråga en sak?

– Det brukar du göra ändå, säger morfar och ler.

– Hur kommer det sig att du är så bra på pengar?

Morfar skrattar.

– Det var nog den märkligaste beskrivningen någon gett mig.

– Men du verkar ju förstå allt det där med sparande, investeringar och sådant.

– Inte allt.

– Mer än de flesta jag känner.

Morfar sitter tyst en stund.

– Om jag ska vara ärlig så började det inte med pengar.

– Inte?

– Nej.

– Vad började det med då?

Morfar tittar ut över trädgården.

– En liten gård i norra Jämtland.

– Min pappa var småjordbrukare, berättar morfar.

– Hade han kor?

– Några stycken.

– Och grisar?

– Några grisar också.

– Var ni fattiga?

Morfar funderar.

– Vi hade inte särskilt mycket pengar. Men det som kanske är viktigare är att min pappa inte föddes på någon färdig gård.

– Inte?

– Nej. Han var nybyggare.

Ynglingen ser frågande ut.

– Vad betyder det?

– Att gården inte fanns när han började.

– Va?

Morfar nickar.

– Han kom till mark som i princip var skog. Det första han behövde göra var att bygga ett hus så att familjen hade någonstans att bo innan den första vintern kom.

– Byggde han huset själv?

– Med hjälp av släkt och grannar, men ja, till största delen själv.

– Det låter helt galet.

– Det tycker jag också idag.

Morfar ler.

– Sedan började det verkliga arbetet.

– Vadå?

– Att bryta mark.

– Vad betyder det?

– Att göra skogsmark till åkermark. Fälla träd, dra upp stubbar, flytta sten, dika ut mark och göra marken möjlig att odla.

Ynglingen blir tyst.

– Hur lång tid tog det?

– Åratal.

– Och under tiden skulle han försörja familjen?

– Ja.

– Hur klarade han det?

– Genom att arbeta väldigt mycket.

– Hur då?

– Jordbruket räckte inte till. Så han arbetade också som vattenrallare när vattenkraften byggdes ut.

– Vattenrallare?

– Ja.

– Vad är det?

– De som arbetade med att bygga dammar, kraftstationer, tunnlar och annat när vattenkraften byggdes ut i Norrland.

– Så han byggde kraftverk?

– Inte som ingenjör. Han gjorde det tunga arbetet.

– Med spadar och sådant?

Morfar nickar.

– Med spadar, spett, släggor och det som fanns på den tiden.

– Det låter jobbigt.

– Det var det också.

Han tittar ut över trädgården.

– På sommaren arbetade han på gården. När det fanns möjlighet tog han arbete vid vattenbyggena för att få in kontanter till familjen.

– Så han hade nästan två jobb?

– Ofta fler än så.

– Oj.

– När jag var ung tänkte jag aldrig på det här. Men ju äldre jag blivit desto mer imponerad har jag blivit.

– Varför då?

– Därför att han i princip byggde upp allt från ingenting.

Morfar dricker lite kaffe.

– Mina föräldrar upptäckte ganska tidigt att jag inte var någon vidare jordbrukare.

– Du ville inte jobba på gården?

– Inte särskilt mycket.

– Vad ville du göra då?

– Läsa.

– Bara läsa?

– Nästan.

– Så du var en nörd?

Morfar skrattar.

– Det ordet fanns inte då, men ja, ungefär.

Ynglingen skrattar också.

– Det hade jag aldrig trott.

– Inte mina föräldrar heller till att börja med.

– Men så småningom insåg de att jag var bättre på böcker än på kor.

– Vad gjorde de då?

– Något som jag först långt senare förstod hur stort det egentligen var.

– Vadå?

– De bestämde sig för att jag skulle få studera vidare.

– Var inte det vanligt?

– Inte där och då.

– Hur gjorde man?

– Jag började läsa Hermodskurser.

– På distans?

– Ja.

– Funkade det?

– Bättre än man kan tro.

– Och sedan?

– Sedan fick jag bo inackorderad i Gäddede tillsammans med några andra ungdomar.

– Hur gammal var du?

– Ungefär som du är nu.

Ynglingen höjer ögonbrynen.

– Så du flyttade hemifrån?

– Delvis. Jag bodde inte hemma hela tiden längre.

– Mamma skulle aldrig gå med på det.

– Tiderna var annorlunda.

– Dessutom hjälpte kommunen till. Det fanns en lärare i Gäddede som undervisade oss ungdomar som ville läsa vidare.

– Var det många som gjorde det?

Morfar skakar på huvudet.

– Nej.

– Hur många då?

– Inte särskilt många.

– Varför inte?

– Därför att de flesta började arbeta direkt efter folkskolan. Många behövdes hemma på gården eller i arbete.

– Så du fortsatte längre än de flesta?

– Ja.

– Och sedan tog du studenten?

– Ja.

– Var det vanligt?

Morfar ler.

– Inte i min släkt.

– Hur menar du?

– Jag var den första i hela släkten som tog studenten.

Ynglingen blir tyst.

– Första någonsin?

– Så vitt vi vet.

– Det måste ha varit stort.

– För mina föräldrar var det nog det.

– Visste de att det skulle gå bra för dig?

– Nej.

– Va?

– Det fanns inga garantier.

– Men de satsade ändå?

– Ja.

Morfar tittar ut över trädgården.

– Det är först som vuxen jag förstått hur stor risk de faktiskt tog.

– Risk?

– Ja. De satsade pengar som de egentligen inte hade särskilt gott om.

– På utbildning.

– På en son som de hoppades skulle lyckas bättre än de själva haft möjlighet att göra.

– Men varför gjorde dina föräldrar allt det där?

– Därför att de trodde på mig.

– Det måste ha kostat pengar.

– Ja.

– Hade de råd?

Morfar blir tyst.

Riktigt tyst.

– Vet du, det tog mig nästan fyrtio år att förstå svaret på den frågan.

– Vad menar du?

– De hade egentligen inte råd.

– Va?

– Inte särskilt bra i alla fall.

– Men hur kunde du läsa vidare då?

– Därför att de valde bort annat.

– Som vad?

– Nästan allt som inte var nödvändigt.

Ynglingen stirrar på honom.

– Så mycket?

– Ja.

– Och gården då?

– Min yngre syster fick ta över den så småningom.

– Blev hon inte arg?

Morfar ler.

– Inte vad jag vet.

– Det låter som att allt handlade om dig.

Morfar skakar på huvudet.

– Nej.

– Inte?

– Min syster tog över gården och arbetade hårdare än de flesta människor jag träffat.

– Jaha.

– Familjer bygger framtid på olika sätt.

– Så hon gjorde också en viktig insats?

– Absolut. Utan henne hade gården inte levt vidare.

– Så dina föräldrar satsade på utbildning istället?

Morfar nickar.

– Idag skulle man nog säga att de investerade i mig.

Ynglingen sitter tyst.

Efter en stund säger han:

– Då är det lite som mamma, mormor och den äldre gjort för mig.

Morfar ler.

– Precis så.

– Fast ni hade mycket mindre pengar.

– Betydligt mindre pengar.

– Men de gjorde det ändå.

– Ja.

– För att de trodde på dig.

– Ja.

– Vad var det viktigaste utbildningen gav dig?

frågar ynglingen.

Morfar funderar länge.

– Valmöjligheter.

– Hur menar du?

– Jag behövde inte stanna på gården om jag inte ville.

– Okej.

– Jag fick möjlighet att välja mitt eget liv.

Ynglingen nickar långsamt.

– Vad hände sedan?

– Jag utbildade mig till ingenjör.

– Tyckte du om det?

– Väldigt mycket.

– Och då började du tjäna pengar?

– Lite mer än mina föräldrar i alla fall.

– Så då blev du rik?

Morfar skrattar högt.

– Nej.

– Inte?

– Verkligen inte.

– Men när började du investera då?

– Det var faktiskt på jobbet.

– Jaså?

– Jag hade en kollega som alltid pratade om aktier.

– Som den äldre?

Morfar skrattar.

– När du berättar om honom så påminner han faktiskt lite om min gamla kollega.

– På vilket sätt?

– Han pratade inte om snabba pengar.

– Inte?

– Nej.

– Vad pratade han om då?

– Tålamod.

– Som den äldre.

– Precis.

– Tyckte du han var konstig?

– Väldigt.

– Då förstår jag hur du kände.

– Det gjorde jag också när jag var ung.

– Men du började lyssna?

– Efter några år.

– Varför?

– Därför att han aldrig försökte sälja något.

– Va?

– Han försökte bara få mig att förstå hur pengar fungerade.

– Som den äldre.

– Ja. Ganska likt faktiskt.

– Så då började du köpa aktier?

– Lite i taget.

– Och då blev du rik?

Morfar skrattar igen.

– Där tänker du fel.

– Va?

– Aktierna var inte det viktigaste.

– Inte?

– Nej.

– Vad var viktigast då?

Morfar lutar sig fram.

– Min viktigaste vana.

Ynglingen väntar.

– Vilken då?

– Varje gång jag fick löneförhöjning så sparade jag en del av höjningen innan jag hann vänja mig vid pengarna.

– Det låter nästan för enkelt.

– Det är därför så få gör det.

– Hur menar du?

– Om jag fick femhundra kronor mer i lön så sparade jag kanske tvåhundra direkt.

– Varför då?

– Därför att jag fortfarande fick trehundra kronor mer att leva för.

– Just det.

– Samtidigt fick mitt sparande lite extra fart.

Ynglingen funderar.

– Men efter många år blir det ganska mycket pengar.

– Nu börjar du förstå.

– Är det därför du fortfarande kommer ihåg det?

Morfar nickar.

– Ja.

– Varför?

– Därför att det var den viktigaste ekonomiska vana jag någonsin skapade.

– Många människor gör tvärtom, fortsätter morfar.

– Hur då?

– De får högre lön och höjer sina kostnader lika mycket.

– Som att köpa finare bil?

– Eller större hus. Dyrare semester. Fler abonnemang. Nyare saker.

– Pappa brukar prata om vad han ska köpa när lönen kommer.

Morfar nickar försiktigt.

– Din pappa är inte ensam om det.

Ynglingen funderar en stund.

– Men om du sparade hela tiden, när använde du pengarna då?

Morfar skrattar.

– Det var en bra fråga.

– Ja?

– Ibland får man intrycket att sparande är en tävling om vem som kan dö med mest pengar kvar.

Ynglingen skrattar.

– Lite så faktiskt.

– Men det har aldrig varit mitt mål.

– Vad var målet då?

Morfar funderar.

– Trygghet först.

– Vad menar du?

– Att veta att en trasig bil eller ett trasigt kylskåp inte ställer till katastrof.

– Okej.

– Sedan frihet.

– Frihet?

– Att kunna välja.

– Välja vad?

– Var man vill bo. Om man vill byta jobb. Om man vill hjälpa sina barn. Om man vill resa.

Ynglingen nickar.

– Så pengarna var inte målet?

– Nej.

– Vad var målet då?

Morfar ler.

– Att kunna leva livet utan att ständig oro för pengar bestämmer alla beslut.

De sitter tysta en stund.

Sedan frågar ynglingen:

– Har du gjort något roligt för pengarna då?

Morfar skrattar.

– Ganska mycket faktiskt.

– Som vad?

– Resor. Huset. Sommarstugan. Några bilar genom åren.

– Så du köpte saker ändå?

– Självklart.

– Ibland låter det som att man aldrig ska köpa något.

– Det tror jag är ett misstag.

– Jaså?

– Pengar är till för att användas. Frågan är bara hur man använder dem.

– Hur menar du?

– En del saker köper man för att imponera på andra. Sådana saker brukar man ofta tröttna på ganska fort.

– Och andra?

– Andra saker gör livet rikare på riktigt. Att resa med familjen. Hjälpa sina barn. Få tid över till det man tycker om.

Ynglingen funderar.

– Så man ska inte spara för sparandets skull?

– Nej.

– Varför ska man spara då?

Morfar lutar sig tillbaka.

– För att få fler valmöjligheter i livet.

– Det var ett kort svar.

– Det är ofta de korta svaren som är de viktigaste.

Just då öppnas verandadörren.

Mormor kommer ut med en kaffekopp i handen.

– Jaha, sitter ni här och löser världsekonomin igen?

– Vi pratar om pengar, säger ynglingen.

– Då ljuger han väl om att det var han som sparade mest, säger mormor och nickar mot morfar.

Morfar skrattar.

– Det där var onödigt.

– Var det inte sant då?

– Jo, kanske lite.

Ynglingen skrattar.

– Vem sparade mest då?

Mormor sätter sig ner.

– Det där är fel fråga.

– Jaså?

– Vi sparade tillsammans.

Morfar nickar.

– Det ligger mycket i det.

– Han lärde sig investera, fortsätter mormor. Men någon behövde också hålla reda på vart pengarna tog vägen.

– Så du var ekonomichefen?

– Det låter betydligt finare än vad det var.

– Men ungefär?

– Ja, ungefär.

Alla skrattar.

Mormor lutar sig tillbaka.

– Vet du vad jag tror att många missförstår?

– Nej.

– De tror att en bra ekonomi handlar om några få stora beslut.

– Gör den inte det?

– Delvis. Men mest handlar den om hundratals små beslut som ingen kommer ihåg.

– Som vad?

– Att laga något istället för att köpa nytt. Att jämföra priser. Att inte handla på impuls. Att tänka efter en dag extra.

– Det låter ganska tråkigt.

– Ibland.

– Men det fungerar?

– Ofta bättre än folk tror.

Morfar nickar.

– Det där har hon rätt i.

– Som vanligt, säger mormor.

– Nästan som vanligt, rättar morfar.

Morfar blir tyst en stund.

– Vet du vad som är lite häftigt?

– Nej.

– Min pappa investerade i min utbildning.

– Okej.

– Min kollega lärde mig att investera pengar.

– Okej.

– Jag försökte sedan lära din mamma samma sak.

– Okej.

– Och nu försöker den äldre lära dig.

Ynglingen ler.

– Så det är som ett stafettlopp?

Morfar nickar.

– Precis.

– Fast med kunskap istället för en stafettpinne.

– Exakt.

När ynglingen senare på kvällen ligger i gästsängen kan han inte somna direkt.

Han tänker på nybyggaren i Jämtland som byggde sitt första hus före den första vintern.

På mannen som högg skog, drog upp stubbar, flyttade sten och arbetade vid vattenbyggen för att få ihop pengar till familjen.

På två föräldrar som satsade nästan allt de hade för att ge sin son en utbildning.

På den första studenten i hela släkten.

På systern som tog över gården och förvaltade det som generationerna före henne byggt upp.

På en kollega som pratade om tålamod och aktier på fikarasterna.

På mormor som höll ordning på pengarna.

På den äldre som nu försökte lära honom samma saker.

Han hade tidigare trott att morfar blivit ekonomiskt trygg för att han varit ovanligt smart.

Nu började han förstå något annat.

Morfar hade blivit ekonomiskt trygg därför att många människor hjälpt honom längs vägen.

Men också därför att han tagit vara på hjälpen.

Och när han tänkte på nybyggaren i Jämtland slog det honom att ett rikt liv kanske inte börjar med pengar överhuvudtaget.

Kanske börjar det med människor som arbetar hårt, tror på sina barn och bygger något som nästa generation kan bygga vidare på.

Morfars pappa hade brutit ny mark i skogen.

Morfar hade brutit ny mark genom utbildningen.

Och nu började ynglingen fundera på vilken mark han själv skulle bryta.

Och kanske var det den viktigaste lärdomen av alla

MPJ · 3 Augusti 2026 07:16

Forts

Grannens erbjudande

Några dagar efter besöket hos mormor och morfar kommer ynglingen som vanligt för att klippa gräset hos grannen.

När han är klar ställer han undan gräsklipparen och går för att säga hej då.

Grannen står på uppfarten och tittar ut över den nyklippta gräsmattan.

– Det blev bra, säger han.

– Tack.

– Jag märker att du är noggrann.

– Jag försöker.

– Det märks.

Grannen står tyst en stund.

Sedan nickar han mot ett annat kvarter.

– Ser du de röda husen där borta?

– Ja.

– Jag äger en mindre hyresfastighet där.

– Det visste jag inte.

– Det är inget märkvärdigt.

– Hur många lägenheter?

– Åtta.

– Okej.

– Där finns en liten gräsyta också.

Ynglingen börjar ana vart samtalet är på väg.

– Jaha.

– Och en vicevärd som hjälpt mig i många år.

– Har hjälpt?

– Han börjar bli krasslig. Han orkar inte längre klippa gräset och sköta de tyngre sakerna.

– Okej.

– Så jag tänkte fråga om du vill hjälpa till.

Ynglingen försöker låta lugn.

– Vad skulle jag få göra?

– Klippa gräset. Hålla snyggt runt entrén. Hjälpa till med några enklare saker.

– Som vad?

– Plocka skräp. Se till att sandlådan ser okej ut. Sådant.

– Och du litar på att jag klarar det?

Grannen tittar på honom.

– Vet du varför jag frågar just dig?

– För att jag klipper gräset här?

Grannen skrattar.

– Nej.

– Inte?

– Gräset är den enkla delen.

– Vad är det då?

– Du gör det du lovar att göra.

Ynglingen blir tyst.

Det var inte det svar han väntat sig.

– Du kommer när du säger att du ska komma.

– Ja.

– Du gör klart jobbet.

– Ja.

– Du gnäller inte.

– Inte så mycket i alla fall.

Grannen skrattar.

– Det är mer ovanligt än du tror.

De sätter sig på altanen för att fika.

Efter en stund frågar ynglingen:

– Hur visste du att du ville starta företag?

Grannen skrattar.

– Det visste jag inte.

– Inte?

– Inte alls.

– Men du driver ju företag.

– Nu ja.

Han lutar sig tillbaka.

– När jag kom till Sverige för ungefär trettiofem år sedan var det inte direkt självklart.

– Hur gammal var du då?

– Strax under trettio.

– Kunde du svenska?

– Nästan inte alls.

– Vad gjorde du då?

– Tog det jobb jag kunde få.

– Vilket var?

– Kock.

– Var det det enda jobbet du kunde få?

– Det var det enklaste att få.

– Varför då?

– Därför att jag redan var utbildad kock i mitt hemland.

– Jaha.

– Matlagning fungerar ungefär likadant oavsett språk. Det gjorde att jag kunde börja arbeta direkt även om min svenska var ganska dålig.

– Trivdes du?

– Sådär.

– Varför jobbade du kvar då?

– För att det var arbete.

Han ler.

– Och för att det gav mig en chans att börja bygga ett nytt liv.

Ynglingen nickar.

Det lät nästan som något morfars pappa hade kunnat säga.

– Men hur lärde du dig svenska så bra?

Grannen skrattar.

– Det är den konstigaste delen av historien.

– Varför?

– Därför att jag lyssnade väldigt mycket på Cornelis Vreeswijk.

– Va?

– Och radio. Och nyheter. Och människor runt omkring mig.

– Funkade det verkligen?

– Inte i början.

– Men sedan?

– Till slut började jag förstå mer och mer.

– Du har ju nästan ingen brytning.

– Det tog många år.

– Och sedan startade du företag?

– Inte direkt.

– Vad gjorde du då?

– Jag arbetade med marknadsföring ett tag.

– Marknadsföring?

– Ja.

– Vad lärde du dig där?

Grannen funderar.

– Att människor sällan köper produkter.

– Inte?

– Nej.

– Vad köper de då?

– Lösningar på sina problem.

Ynglingen funderar.

– Det låter logiskt.

– De flesta företag tänker för mycket på vad de säljer.

– Okej.

– Och för lite på varför kunderna vill köpa.

– Så det hjälpte dig senare?

– Väldigt mycket.

– Hur då?

– Jag lärde mig att lyssna.

– På kunderna?

– Precis.

– Och vad ville de ha?

– Nästan alltid något mycket enklare än vi trodde.

Båda skrattar.

– Kunde du programmera?

– Inte särskilt bra.

– Men du drev IT-företag.

– Ja.

– Hur gick det ihop?

Grannen skrattar.

– Jag var aldrig den smartaste teknikern i rummet.

– Inte?

– Nej.

– Vad gjorde du då?

– Jag hittade människor som var bättre än jag på teknik.

– Och sedan?

– Jag försökte förstå kunderna bättre än konkurrenterna.

– Men varför just IT?

frågar ynglingen.

Grannen ler.

– Därför att IT är ett av få områden där man kan hjälpa väldigt många människor samtidigt.

– Hur menar du?

– Om en snickare bygger en altan hjälper han en kund.

– Okej.

– Om en lärare undervisar hjälper hon kanske trettio elever åt gången.

– Okej.

– Men om du bygger ett bra IT-system kan tusentals människor använda det varje dag.

– Just det.

– Jag brukar kalla det “en till många”.

– En till många?

– Ja.

Han tar upp mobilen.

– Någon bygger ett system en gång.

– Okej.

– Sedan kan tusen människor använda det.

– Eller hundratusen.

– Precis.

– Eller en miljon.

Grannen nickar.

– Därför gillar jag IT. Om man gör något riktigt bra kan det hjälpa väldigt många människor samtidigt.

– Och då tjänar man pengar?

– Oftast.

– Varför då?

– Därför att man skapar värde för många människor samtidigt.

Han lutar sig tillbaka.

– De bästa företagen jag varit med och byggt tjänade inte pengar därför att vi försökte tjäna pengar.

– Inte?

– Nej.

– Vad försökte ni göra då?

– Lösa problem som många människor hade.

– Och pengarna kom efteråt?

– Oftast är det så.

– Men ditt första företag gick väl inte så bra?

– Det kan man lugnt säga.

– Konkurs?

– Japp.

– Hur kändes det?

Grannen blir tyst.

– Inte särskilt roligt.

– Förlorade du mycket pengar?

– Allt.

Ynglingen spärrar upp ögonen.

– Allt?

– Mer än allt.

– Hur kan man förlora mer än allt?

– Skulder.

– Oj.

– Skatteskulder också.

– Vad gjorde du då?

– Betalade av skulderna.

– Hur lång tid tog det?

– Flera år.

– Gav du aldrig upp?

Grannen skakar på huvudet.

– Jag funderade på det några gånger.

– Vad fick dig att fortsätta?

– Därför att pengarna var borta.

– Okej.

– Men kunskapen var kvar.

– Kunskapen?

– Jag kunde fortfarande sälja.

– Okej.

– Jag kunde fortfarande bygga relationer.

– Okej.

– Jag kunde fortfarande förstå kunders problem.

Ynglingen nickar.

– Så du startade ett nytt företag?

– Ja.

– Var du inte rädd att misslyckas igen?

– Jo.

– Men du gjorde det ändå?

– Ja.

– Varför?

– Därför att alternativet var sämre.

– Hur menar du?

– Jag ville inte tillbringa resten av livet med att fundera på vad som hade hänt om jag försökt en gång till.

– Gick det bättre andra gången?

– Betydligt bättre.

– Varför?

– För att jag hade gjort nästan alla misstag redan.

– Det låter som en dyr utbildning.

– Det var det också.

Båda skrattar.

– Så allt gick bättre andra gången?

– Inte allt.

– Inte?

– Vi gjorde många misstag då också.

– Va?

– Skillnaden var att vi upptäckte dem snabbare.

– Jaha.

– Och åtgärdade dem snabbare.

– Det låter smart.

– Det låter mest som erfarenhet.

– Men om konkursen var ditt största misslyckande, vad var din största framgång?

Grannen tänker länge innan han svarar.

– Att jag lärde mig lyssna.

– Va?

– Inte särskilt imponerande svar, eller hur?

– Inte direkt.

– Men det förändrade nästan allt.

– Hur då?

– Första företaget byggde vi sådant som vi själva tyckte var bra.

– Okej.

– Det andra företaget byggde sådant som kunderna faktiskt behövde.

– Det låter som en ganska stor skillnad.

– Det är en enorm skillnad.

– Så det var därför det gick bättre?

– Delvis.

– Vad mer?

– Vi byggde ett lag.

– Ett lag?

– Ja.

– Vad menar du?

– Första gången försökte jag vara den som kunde mest.

– Okej.

– Andra gången försökte jag omge mig med människor som var bättre än jag.

– Det låter svårt.

– Det är det.

– Varför?

– Därför att det kräver att man erkänner att man inte kan allt själv.

Ynglingen funderar.

– Men känns inte det lite konstigt?

– Hur menar du?

– Vill man inte vara den smartaste i rummet?

Grannen skrattar.

– Tvärtom.

– Va?

– Är du den smartaste i rummet är du ofta på fel ställe.

– Varför då?

– Därför att du inte har någon att lära dig av.

Ynglingen blir tyst.

– Det har jag aldrig tänkt på.

– Om alla runt omkring dig kan mindre än du själv kommer du utvecklas långsammare.

– Jaha.

– De människor som hjälpt mig mest i livet har nästan alltid varit bättre än jag på något.

– Som vad?

– Teknik. Försäljning. Ledarskap. Ekonomi.

– Okej.

– Jag försökte lära mig av dem istället för att tävla med dem.

– Och det fungerade?

– Betydligt bättre än att försöka vara smartast i rummet.

Han ler.

– Faktum är att de bästa företagen jag varit med och byggt nästan alltid bestod av människor som var bättre än mig på sina områden.

– Vad gjorde du då?

– Jag såg till att de kunde göra sitt jobb.

– Det låter enklare än att kunna allt själv.

– Det är det också.

– Så hemligheten är att hitta smartare människor?

– Nej.

– Inte?

– Hemligheten är att inte vara rädd för att arbeta tillsammans med dem.

– Hur stort blev företaget?

– Betydligt större än jag någonsin trodde.

– Hur många jobbade där?

– Fler än jag först vågade drömma om.

– Vad är du mest stolt över?

Grannen funderar.

– Människorna.

– Inte företaget?

– Företaget också.

– Men?

– Företag är egentligen bara människor som arbetar tillsammans.

– Okej.

– Jag är mest stolt över alla duktiga människor som var med och byggde det.

– Har du fortfarande kontakt med dem?

– Med många av dem.

– Det måste vara roligt.

– Det är det.

– Och sedan sålde du företaget?

– Ja.

– Varför då?

– Därför att det kom till en punkt där andra kunde driva det bättre än jag.

– Var inte det svårt?

– Jo.

– Det var ju ditt företag.

– Precis därför.

– Men ibland måste man förstå skillnaden mellan att äga något och att hjälpa det att fortsätta växa.

– Du pratade om skatteskulder förut.

– Ja.

– Är inte skatter dåligt då?

Grannen tittar förvånat på honom.

– Nej.

– Inte?

– Skatter är nödvändiga.

– Men ingen gillar väl att betala skatt?

Grannen skrattar.

– Det är skillnad på att gilla något och att förstå varför det behövs.

– Jag kommer från ett land där korruptionen var omfattande.

– Okej.

– Där litade människor inte särskilt mycket på myndigheterna.

– Jaha.

– Det gjorde det svårt att bygga företag och skapa välstånd.

– Varför?

– Därför att man aldrig riktigt visste vilka regler som gällde.

– Okej.

– Här i Sverige litar människor i ganska stor utsträckning på varandra.

– Gör de?

– Ja.

– Och på myndigheterna?

– Ofta.

– Inte alltid kanske.

– Nej, människor klagar gärna på myndigheter.

Båda skrattar.

– Men jämfört med många andra länder är tilliten hög.

– Och det är viktigt?

– Väldigt viktigt.

– Varför?

– Därför att människor vågar investera.

– Okej.

– Vågar starta företag.

– Okej.

– Vågar bygga något långsiktigt.

– Men om folk jobbar svart då?

Grannen blir allvarlig.

– Då skadar de något som många tagit lång tid att bygga upp.

– Hur då?

– De använder samhället utan att vara med och betala för det.

– Så du tycker inte om svartjobb?

– Nej.

– Inte alls?

– Ett av de bästa råden jag kan ge dig är att alltid arbeta vitt och betala skatt.

– Varför?

– Därför att det är rätt.

– Okej.

– Men också därför att det gör livet enklare.

– Hur då?

– Du kan sova gott på natten.

Ynglingen skrattar.

– Och kom ihåg en sak.

– Vadå?

– De som arbetar svart stjäl inte från staten.

– Inte?

– Nej.

– Från vem då?

– Från oss alla.

– Från skolan.

– Okej.

– Från sjukvården.

– Okej.

– Från vägarna.

– Okej.

– Från det samhälle som gjort det möjligt för människor som mig att komma hit, bygga företag och skapa ett bra liv.

Det blir tyst en stund.

– Det där har jag aldrig tänkt på.

– De viktigaste sakerna tänker man ofta inte på förrän någon förklarar dem.

– Och nu är du pensionär?

frågar ynglingen.

Grannen skrattar.

– Inte riktigt.

– Vad gör du då?

– Jag investerar i nya företag.

– Som den äldre investerar i aktier?

– Lite liknande.

– Vad är skillnaden?

– Den äldre köper små delar av många stora företag.

– Okej.

– Jag hjälper små företag innan de blivit stora.

– Så du lånar ut pengar?

– Nej.

– Inte?

– Jag blir delägare.

– Jaha.

– Men pengar är egentligen inte det viktigaste jag bidrar med.

– Vad är viktigast då?

– Erfarenhet.

– Okej.

– Tid.

– Okej.

– Och ibland kontakter.

– Så du hjälper till på riktigt?

– Ja.

– Finns det något namn för det?

– En del kallar det ängelinvesteringar.

– Det har jag aldrig hört talas om.

Grannen skrattar.

– Det hade inte jag heller när jag var femton.

– Investerar du i alla företag som frågar?

– Nej.

– Varför inte?

– Därför att jag bara investerar i sådant jag förstår.

– Okej.

– Om jag inte tror att jag kan hjälpa företaget så är jag fel investerare.

– Även om du tror att det kan tjäna mycket pengar?

– Ja.

– Varför då?

– Därför att pengar i sig inte gör mig särskilt intresserad längre.

– Va?

– Det finns fler pengar än tid.

– Så du investerar inte bara pengar?

– Nej.

– Vad investerar du då?

– Tid.

– Erfarenhet.

– Mitt nätverk.

– Och ibland tjugo års misstag.

– Så att de slipper göra dem?

– Precis.

Han ler.

– Men inte bara misstagen.

– Inte?

– Nej.

– Jag berättar också vad som fungerade.

– Som vad?

– Att lyssna på kunderna.

– Att behandla människor väl.

– Att hålla sina löften.

– Att bygga förtroende över lång tid.

– Så framgångarna är också viktiga?

– Minst lika viktiga.

– Därför att misstagen lärde mig vad jag skulle undvika.

– Och framgångarna lärde mig vad jag skulle fortsätta göra.

De sitter tysta en stund.

Sedan räcker grannen över en nyckel.

– Vad är det här?

– Förrådet vid hyresfastigheten.

– Menar du allvar?

– Japp.

– Så jag får jobbet?

– Om du vill ha det.

Ynglingen tar nyckeln i sin hand.

Den känns tyngre än den borde.

– Varför ger du mig chansen?

Grannen ler.

– Därför att någon gav mig en chans när jag var ung.

– Och nu ger du den vidare?

– Precis.

– Är det därför du investerar också?

Grannen nickar.

– Ja.

– För att ge andra en chans?

– Exakt.

På vägen hem tänker ynglingen på nybyggaren i Jämtland.

På morfar.

På den äldre.

Och nu på grannen.

Alla deras historier var olika.

Men de verkade ha en sak gemensamt.

Ingen av dem hade börjat med särskilt mycket.

Men alla hade byggt vidare på det de hade.

Och ingen av dem hade gett upp när livet blivit svårt.

För första gången började han förstå att ett rikt liv kanske inte handlade om hur mycket pengar man hade.

Kanske handlade det om hur mycket värde man skapade för andra människor.

Och kanske var den lilla nyckeln i fickan början på något större än ett extrajobb.

Ämne		Svar	Visningar
Hur mycket och när, dela ut barnsparandet? Spara till barn och barnbarn	39	3389	22 Augusti 2025
Det var oerhört klantigt att spara till barnen i deras egna namn! Spara till barn och barnbarn	46	3122	5 Februari 2025
När det närmar sig att barnen fyller 18.. uttag hur ska man tänka? Spara till barn och barnbarn	30	7157	23 Januari 2024
Hjälpa sina barn med bostäder Bostad, bolån och boendeekonomi	27	1210	20 Augusti 2025
Hur pratar / leker / lär du dina barn om ekonomi, pengar och investeringar? Spara till barn och barnbarn undersökning	35	3781	23 September 2024
Alternativ till bostadslån Bostad, bolån och boendeekonomi	17	1145	28 Oktober 2025
Äldre riskaverta föräldrar med 1.000.000 \| Hur ska jag hjälpa dem tänka och placera? Kom igång / få feedback	16	4299	4 Mars 2024

Hur man som ungdom skapar en bra ekonomisk plattform

Liknande ämnen du kan gilla