I samband med covidutbrottet så förlorade min partner 100%av sin intjäning (gigverksamhet utan skyddsnät) samt att jag efter lång tids sjukskrivning 50% blev utförsäkrad av FK och ombedd att söka annat jobb. AF inkopplad och konstaterar att de inte kan hjälpa mig då jag har en 100% tjänst i botten där jag arbetar 50% med anpassade uppgifter och alltså inte är formellt arbetslös. …
Rek från AF var att jag säjer upp min heltidstjänst för att jag ska kunna få hjälp från AF med Akassa under omställningstiden för att övergå i någon typ av Samhallsanställning som kan ta hänsyn till mina dokumenterade kognitiva problem.
Kan berätta att jag valde att inte säja upp min tjänst i det kaosläge som covid skapade…då var vi oxå väldigt glada över rejäl buffert…
Håller helt med och skulle ovanstående inträffa så löser jag det med en väl tilltagen kredit på kreditkortet.
Sen kan jag sälja av i lugn och ro om det skulle behövas
Det viktiga är inte exakt hur man lagt upp sin buffert utan att man har koll på hur stor den är i förhållande till de behov man tror kan uppstå.
Jag har ett excelark där mitt kapital är översatt till vad det motsvarar i följande mått:
Antal år med nuvarande nettolön. Detta mått är dock ganska ointressant eftersom min sparkvot är väldigt hög.
Antal år på nuvarande utgiftsnivå. Detta mått motsvarar hur länge mitt kapital räcker om jag behåller samma nivå på utgifter i snitt som jag haft det senaste året.
Antal år med en utgiftsnivå på sparlåga, för att klara basala kostnader, vilket i sig inte behöver innebära en usel nivå om man inte har dyra vanor.
Med dessa mått får man bra koll på sin buffertnivå. Jag inser att jag är priviligierad då jag mäter i antal år snarare än att ha en buffert motsvarande en eller ett par månadslöner som väldigt många inte klarar av olika skäl.
Har haft en rätt stor buffert under flera år, jag var på tok för riskavert. Fick användning för det när bostad köptes och liknande, men hade gjort mer nytta investerat. Förra året började jag skjuta till mer till ISK med planen att gå ner på en lägre nivå buffert, men nu när räntorna fortsätter öka och vi sitter på ett ganska högt bolån känner jag att jag måste planera för att eventuellt köra en större klumpamortering i slutet av nästa år. Med så kort sparhorisont är det sparkonto som gäller, så nu kommer bufferten snarare stiga än sjunka.
För tillfället sitter jag väl på ca 7-8 nettolöner. När vår låsta ränta går ut på bolånet siktar jag på att ligga snarare på 11-12. Därefter tänker jag att 3 är mer är nog, känner mig ganska bekväm med att ha en mindre buffert och vara villig att sälja av lite fonder om det skulle krävas.
Vi har mer än vad som egentligen behövs. Men vi äger villa, rätt hög belåning samt två barn. Sen så har vi planerat tak- och fönsterrenovering inom 5-10 år.
Så just nu sitter vi nog på 5 gemensamma månadslöner i buffert, men det är pengar vi inte vill investera då en del kommer behövas till renovering. Skulle t.ex. jag bli arbetslös har jag a-kassa med försäkring som täcker upp till min nuvarande lön, så där känner jag mig inte så orolig.
Har för ca 2-3 år i buffert, ca 2 år som nu och 3 om vi håller i pengarna.lite, köpte nytt hus så blev lite hål i bufferten de var lie mer innan.
Har dock inga lån och ganska låga kostnader och kan kicka in tjp om jag skulle behöva.
Ja vi blir nog inte rika tillsammans…
Man ska leva också, ska jag leva på nötter och nudlar kan jag nog klara mig tills kroppen faller av pin, inte ett scenario som jag anstränger mig speciellt mycket åt…
Jag bor i hus med buffert på drygt 50.000 kr. Sen har jag ett semesterkonto där 15 tusen går in på konto varje månad. Krisar det får det användas.
Går kylen mm så ska jag inte behöva sälja fonder eller aktier. Båda bilarna är privatleasing. Blir jag arbetslös så får jag skramla tills a-kassa och inkomstförsäkring går igång.
180000 sek till nöje årligen ? Det krävs mycket att det ska bli dåliga tider hos Er . De pengarna kan man alltid använda till något som är nödvändigt för att överleva i värsta fall som du själv säger .
Ser nu att min buffert är 200k och eftersom mina utgifter ligger på cirka 7-8k per månad så är det ungefär 2,5 år jag har på banken.
Det är dock lite mycket i min smak jag brukar ligga på mellan 1-2 år på banken men nu känns det som jag är lite i överkant så kommer ta lite varje månad nu till jag ligger på 150k på banken.
Bör dock nämna att jag ej äger räntefonder så kanske därför jag har lite “större” buffert än många andra.
Vi är två som bor i hyresrätt och äger en bil, jag har en direkt buffert på e-sparkonto på 50k för att kunna täcka en “ny för mig” bil om det skulle behövas för att den jag äger idag går sönder. Det skulle även kunna motsvara 3 ca månader utgifter om det vill sig illa och jag blir arbetslös och det tar tid för inkomstförsäkringen att kicka igång. Detta kontot används också för att dryga ut lönekontot om jag gör mellanstora sällanköp t.ex. dator, tv eller resa.
Sen har jag ytterligare 50k i fonder på ett aktiefondkonto med korta räntor som jag kan få tag på inom 2 dagar om det skulle behövas.
Skulle nog kunna dryga ut det till 1,5år om jag verkligen la manken till, men då blir det typ att leva på vitamintillskott, havregrynsgröt och vatten. Mina utgifter landar idag på ca 15-17k per månad.
Resten av mitt kapital ligger investerat i en salig blandning av indexfonder och aktier.
? Det krävs mycket att det ska bli dåliga tider hos Er 
. De pengarna kan man alltid använda till något som är nödvändigt för att överleva i värsta fall som du själv säger 
.
.
.