Jag jobbade som butiksbiträde på OK, alltså dagen OKQ8.
När jag fyllde 18, alltså -88 gick jag dock upp till strax under 60:-/h.
Där tog du ett bra beslut! Inte nog med att du tjänade mer, du fick dessutom avsättning till den allmänna pensionen.
Inte en krona, gick inte att spara heller då föräldrarna behövde pengar, så jag gjorde som mina övriga 4 syskon och brände pengarna så fort man fick några.
Flyttade när jag var 21-22 år, men har klarat mig själv sen dess och stöttar även mina syskon om de får det svårt. Hjälpt de med mellan 75-100k totalt sett och bjudit de samt deras barn på resor och upplevelser.
Begär heller inte pengarna tillbaka då jag klarar mig på den inkomst som jag har, har knappt några skulder heller och bostadsrätten är så gott som betald, var iofs en billig fyra som gick på 400k
Har även aktiesparande till mina 7 syskonbarn, som de äldsta får ta del först av om 3 år och de övriga får när de blir äldre.
1 gillning
Inte en krona.
Inga pengar. Efter någon månads förhållande blev vi sambos och flyttade m a o hemifrån. Vi var båda18 år. Däremot hade då blivande svärmor en del kontakter inom fastighetsbranschen, så det slutade faktiskt med att flytt nr2 som vi gjorde innebar att vi gav till mina föräldrar något som vi fick 1ggn/år av hyresvärden… 
Jag fick 0kr när jag flyttade hemifrån. Uppväxt med ensamstående mamma och en lillasyster. När jag var 14 fick min mamma leukemi och månaden efter jag fyllde 21 dog hon, 37år gammal 
.
Då hon var ensamstående till 2barn och inte kunde jobba pga sin cancer var ekonomin katastrof. Sparande var inte å tänka på.
Kan därför fortfarande idag bli provocerad av att höra -alla kan spara. Även alla hejarop om att bidragen skulle vara för höga ger mig rysningar!
Jag kunde verkligen ingenting om ekonomi. Mamma hade livförsäkring via jobbet så jag fick 97000kr ett par månader efter hon gått bort. Dom försvann snabbt. I min värld skulle pengar användas. När dom var slut levde jag på socbidrag ett tag. Sen fick jag jobb på ett lager. Sparade 0kr, hade som sagt 0 koll. Lagret flyttade till Riga så jag blev uppsagd. Jag flyttade till Oslo då det var väldigt svårt med jobb på hemmaplan. Vid 25 fick jag min son. Flyttade hem till Sverige. Började jobba som frukostvärdinna. Lönen var så sjukt dålig så bestämde mig för att börja plugga. I samma veva flyttade jag och min sons far isär. Ensamstående och plugga var väldigt knapert, kan idag inte fatta att vi överlevde.
Trots utbildning och hyffsat jobb var det inte något överflöd och jag hade fortfarande inte särskild koll på ekonomi. Levde månad till månad, och vissa månader grät jag av oro för att pengarna inte skulle räcka. På något magiskt sätt gjorde det dock det.
Det absolut bästa med att jag inte hade någon koll på ekonomi var att jag alltid trott att jag varit för fattig för att ta lån. Alla gånger som jag fick brev med färdigifyllda låneblanketter så har jag ändå alltid slängt dom för att jag trott att det ända aldrig skulle gått igenom 
När sonen gick ur gymnasiet köpte jag en truckkortsutbildning till honom i 19år-present 2020 (jag har aldrig sparat åt honom). Samma vecka som han tog det fick han jobb som truckförare på ett lager.
Första månaden fick han ut 20000kr i lön. Då fattade jag att -shit så mycket pengar när man fortfarande bor hemma, måste börja läsa på om ekonomi å sparande 
så jag och sonen började läsa på tillsammans. Göra upp budget, se hur mycket som behövs sparas för att få ihop till kontantinsats osv. Kom överens om vad han skulle betala hemma (4000kr). Vi hittade avsnitt 99 på rikatillsammans både jag å han öppnade buffertkonto och investeringssparkonto.
3år senare bor han fortfarande hemma men kan idag lätt köpa sig en lägenhet med 30%belåning utan att ta av sin buffert (nu handlar det bara om att hitta rätt lägenhet )
Han är grym på ekonomi på ett sätt jag aldrig varit. Men vi gjorde det tillsammans. Nu lever vi båda väldigt gått ekonomisk (rika tillsammans fick mig att fundera på sätt att öka min inkomst, bytte jobb å ökade inkomsten med 20%)
Vilket långt svar. Det blev lite mer än svar på frågorna. Det jag vill ha sagt är -pengar betyder inte mycket om du inte har någon koll. Att bara ge bort pengar till barnen när dom fyller 18 gör ingen skillnad om dom inte får med sig kunskap om ekonomi och sparande. Den bästa gåvan är att lära sina barn pengarnas värde. Man köper inget man inte har råd med. Vill man ha något sparar man till det. Blankolån/kreditkort/klarna är till för att lura dig på pengar du inte har osv. I det lilla kan det vara så enkelt som att inte köpa dom byxorna du precis såg, utan vänta ett par dagar och känn efter. Vill du fortfarande ha dom så köp (om du har råd villsäga )
14 gillningar
-
Fick 5,000kr när jag fyllde 18 - inget mer. De gick åt till studenfester… Flyttade senare hemifrån och fick bygga upp allt själv
-
har två barn och planerar att ge dem ca 800k SEK vardera. Det kommer att delas upp i fyra utbetalningar. Den första om 10% när de är 18år för att se vad de gör med pengarna. Meningen är att det ska gå till körkort och sparande. Den andra blir också 10% när de är 19 och tar studenten. Den tredje om 10% när de är 20år. Men jag kommer inte att säga ngt om de resterade pengarna för jag kommer att utvärdera hur väl de lyckats hantera pengarna och om allt ser bra ut får de resterande när de är 25 som en positiv överraskning. Om de misslyckats blir det senare - kanske när de är 30 eller 35 beroende på vilket ansvar de visar.
-
0 kr, gjorde lumpen och flyttade sedan hemifrån efter arbetat i försvaret i 6 månader, 21 år.
-
Vi sparar hela barnbidraget och lite till på Lysa och tänker att det blir ett bidrag till bostad/körkort/etc när det är aktuellt.
Inga pengar men massor av stöttning, pepp och hjälp att ”våga” ta steget att flytta från en småstad till Stockholm och bo själv och plugga som 19-åring. Ekonomin fick jag sköta själv men fick så mycket annat värdefullt som inte kan köpas med pengar 
2 gillningar
Tyvärr fanns det på den tiden ett minimibelopp hur mycket man var tvungen att tjäna per år för att få ngn pension (om jag förstått pensionsmyndighetens hemsida korrekt). Där man kan se hur mycket man tjänade in år-för-år, såvitt jag förstår så har jag inte fått ngn pensions-intjäning förrän 1989. 60kr/h var bra 1988. Jag hade ca 50-60kr/h 1989. På den tiden steg ju lönerna med ca 8-12% per år (eftersom den årliga inflationen var ungefär lika hög). På sommarjobbet 1988 tror jag, att jag hade 45kr/h
Gick in på Pensionsmyndigheten och jag har fått för intjänandeåret -86.
Att lönen ökade som den gjorde berodde på att jag både fyllde 18 år och att jag fick ersättning för 2 år arbetslivserfarenhet.
Minns att det kändes fint i plånboken.
1 gillning
Så märkligt att folk inte klarar skicka vidare i rimlig tid
Fick inte en spänn. Fick jobba ihop för att ta körkortet själv med, privatist så inte så dyrt. Tycker jag var bra dock. Vill man ha nåt får man fixa själv. Några kronor sparat hade varit fint dock.
Vi verkar vara ett gäng som inte fick nåt större belopp/inget alls men som själva kommer att vilja bidra med det.
För egen del tror jag det beror på svårigheterna att hitta ett ok boende på en eftertraktad plats idag. I synnerhet som ung med ny eller osäker anställning. Återstår att se hur läget är om 10-15 år.
Känner med dig @Bamse ! Har en släkting i ungefär samma sits.
2 gillningar
Jag fick ca 100 tkr öronmärkt till lägenhet, körkortet betalt samt ett IKEA-besök vid flytten. Gick själv in med 50 tkr och kunde köpa en lägenhet i utkanten av studentstaden.
Vi sparar 1.500 kr/mån till barnen, så får se vad det räcker till i framtiden. Vi har 15 år på oss att fundera på rätt balans i att ge bra start på livet utan att förstöra kämparglöden.
1 gillning
Förvånansvärt många som fått 0kr i denna tråd…undrar om det är lite som “vad har du i lön”-tråden där de med högre lön tenderar att vilja flexa och vi andra sitter och sväljer med smått avundsjuka. Här dock det motsatta med att man såklart klarat sig på egen hand 
(no hate).
För att bidra själv till tråden så fick jag runt 50tusen i fondsparande som föräldrarna sparat ihop sen födseln i halvkassa bankfonder. Vilket i min värld har varit en mindre summa än de i min närhet och jag är absolut inte från något rikemansställe (är från förort i sthlmsområdet). Kan det vara en generationsgrej? Jag själv är nittio-talist.
1 gillning
-
Fick inga pengar i samband med flytten. Allt sparande under uppväxten skedde i egna konton och fonder. Ett mycket bättre sätt att lära barn ekonomi än att ge en klumpsumma på 18-årsdagen tycker jag.
-
Barnbidraget hade jag nog kunnat spara åt ett barn kanske. Inte funderat så mycket på detta.
Fick pengar? Haha, nej du. Flyttade hemifrån på 2000-talet efter avslutat gymnasium och fick en back läsk (Freeway) från ÖoB som enda monetära gåva. Sen var det att försöka klara sig själv på CSN och extrajobb…inga extra pengar eller allmosor.
2 gillningar
- 0kr av mina föräldrar. Men runt 150 000kr som min morfar sparat undan åt mig.
- Kände att ovanstående summa var nog rätt lagom (inflationsjusterad från år 2000), tillräckligt stor för att det ändå skulle vara en liten hjälp i steget ut i vuxenlivet, men inte så mycket att det kändes som att det hämmade ens egna drivkrafter.
2 gillningar
Inga pengar, men däremot en väldigt motiverad flytthjälp. 
2 gillningar
Inga pengar här. Hade dock 100.000 kr i livförsäkring efter min pappa. Hälften använde jag till saker (=gött studentliv) och andra hälften förlorade jag på enskilda aktier i IT-bubblan och finanskrisen. 
Efter studierna hade jag och Caroline typ 0 på kontot. Blev hyresrätt. Fick hjälp av mamma till lite inredning. Vi fick kunde även låna 300.000 med mammas hus som säkerhet som vi investerade bort i lägenheten i Turkiet som vi pratar om i veckans avsnitt. 
1 gillning