Förstår drömmen om det men det är i praktiken poänglöst. Vill amortera så lite som möjligt eftersom jag räknar med att börsen ger bättre avkastning på sikt.
Nej. Men du kan förhandla om din ”rabatt” mot deras listpriser.
Går fortfarande att räkna snabbt hur stort åtagande lånet är, exempelvis, 6 Msek skulle vara ca 10 års sparande för oss och sen använda det som referenspunkt.
För mig blir det en mer vettig siffra att tänka sig att jag kommer satsa X års sparande i det är huset och sen sätta gränsen på lånet utifrån hur många års sparande man är villig att satsa.
Hej,
Är i väldigt lik position som er, nästan identiska löner, ålder och kapital med en skillnad om att vi har två småbarn. Vi kollar på hus och planerar köpa inom högst 3-4 år.
Vi resonerar att vi vill ha marginal för sparande till portföljen om minst 10 tkr/mån när vi bor i hus, samt att när man har hus tillkommer att vi behöver större buffert.
Vi vill inte ha större lån än ca 5 milj med en insatts i hus på ca 1,5 milj, alltså ett hus för ca 6,5 milj. Resterande kapital i aktieportfölj.
Men även detta är att sträcka på mina gränser då jag är ganska restriktiv mot belåning. Men vi vill på sikt bo i hus/radhus och i stor-Sthlm är det svårt att få det för en peng mindre än ca 6,5 milj. Vi vill egentligen inte lägga riktigt så mycket på ett hus, vill lägga så lite som möjligt för att ha goda marginaler vilket är viktigt för oss.
Är väl inget svar på din fråga men det är så vi resonerar och vi är i liknande situation som er.
Med vänlig hälsning,
Är det möjligen så att det finns utrymmen i huset som gör att det finns möjlighet för privatuthyrning? I sådana fall öppnar det ju för att också börja tjäna pengar, eller åtminstone minska kostnader/gå runt på era boendekostnader. Tänker jag spontant.
Och kastar också in att även jag är en av många i tråden som personligen aldrig skulle lägga så stor summa/andel av mina intäkter/besparingar på mitt boende.
Jag tycker att den huvudmiss ni gör är att räkna med att 4% ränta skulle vara nå’n form av “värsta scenario”: Det finns en anledning till att banken räknar med 6-7% och jag tycker ni ska göra det också i nuvarande ränteläge.
Annars ser jag väl samma saker som andra i tråden: Vill ni låsa pengarna så? Finns rimligare alternativ till boende? Kan ni mentalt leva med ett prisfall på 20%? Hur känns tanken på att lägga en lön efter skatt på boendet? Hur tänker ni kring familj?
Grattis till fina siffror och välkommen till forumet! ![]()
Är detta i Stockholm? Tar man en risk med sina pengar så är det bra att ta den där det finns många som är intresserade den dag man ska sälja. Köper man ett stabilt objekt utan några konstigheter för 10 miljoner så lär det vara ett objekt som intresserar många även framöver. 10 miljoner är ju långt ifrån ett toppris i Stockholm. Det kan vara värt att ta med i kalkylen att även om lånet blir stort är en 10-miljonersvilla i Stockholm inget galet riskobjekt. Köper ni däremot ett hus för 10 milj i en mindre stad där man får det dyraste huset i området för 10 miljoner, då kan det förstås bli svårare att få igen pengarna. Objekt som är udda av en eller annan anledning sjunker först i pris.
Bra jobbat med sparandet!
Jag och min man är i liknande situation.
Om ni planerar att vara föräldralediga snart vill jag tipsa er om Försäkringskassans Föräldrakollen där man kan räkna ut sin ungefärliga inkomst under föräldraledighet.
Föräldrakollen
I vårt fall vill vi gärna dryga ut föräldradagar för att vara lediga längre och det ger såklart ett stort inkomstbortfall. Den inkomsten har vi tagit hänsyn till när vi satte vår gräns för kontantinsats och lån.
Jag brukar ge följande tips. Köp när du:
-
kan se att du kan vara kvar på samma ställe i minst 10 år
-
har en stabil familjesituation och inte behöver ett annat boende inom 10 år.
-
har en stabil karriär och ekonomisk situation
-
har råd och kan ta höjd för ökade kostnader (eller bind ränta)
-
är medveten om att boendet inte är en investering utan en konsumtion
Det hänger ihop med att jag tänker att det enda man behöver spara till i livet är buffert (trygghet), boende och pension. Dvs. att jag optimerar inte på att spara pengar eller göra den mest ekonomiska affären, utan snarare att maximera livskvaliteten. Vad är meningen med att pengar investerade om de inte används till att försörja det man vill eller önskar i livet?
Notera att det absolut ska göras på ett ansvarigt sätt, men jag påstår att fler på detta forum kommer dö med mer pengar på kontot än utan.
PS. Grattis till en jättefin ekonomisk situation.
Om vi kan binda till 2.7 i 5 år så kommer vi ha en buffert efter 5 år som gör att vi klarar 6-7% i flera år. Det är därför jag räknar på 4% om räntorna sticker iväg innan vi hinner binda. Tycker du det är för hög risk att tänka så? Är medveten om att vi kan se 6-7% i framtiden, men såg det som att det kommer ett par år framåt och inte redan 2022.
Kan ni har inkomstförsäkringar som skyddar er mot att någon blir arbetslös?
Har ni försäkringar mot långtidssjukskrivning?
Sådana saker är viktig info innan det går att säga vad ni bör göra.
Men att “måla fan på väggen” och säga att ni skall leva på en av era löner under resten av era liv och att räntorna går upp till 5% är kanske lite väl pessimistiskt.
Om “sova gott på natten” är viktigt så ta 7M i lån, men bind räntan på 10 år. Har du råd med det utan problem, så kör.
Du kanske överbetalar något, men om trygghet är din grej så why not?
Då låter det mer genomtänkt. Men som @janbolmeson säger - gör det för att ni vill ha just det boendet och ha en horisont för det.
Sedan är jag, med viss negativ syn på livet, inte säker på att det enda problemet är möjlig arbetslöshet. Tänk på att eventuella framtida barn kan behöva mer tid än “normalt” pga diagnoser och handikapp etc. Så’nt ställer också till en vardag och är sällan med i ekvationen. Jag menar inte att man ska räkna med det, men däremot att det kan påverka ens framtidsplaner så mycket mer än tillfälligt.
Vi har kollat på hus 3 år och det här huset känns underbart/perfekt. Rädd att tillfället inte kommer igen på 3 år. Visserligen har vi inte kollat i den här prisklassen tidigare.
Om ni har kollat i 3 år det känns bra och mina punkter ovan är uppfyllda - så köp! 

Ens om man kollar på worstcase så är ju även det hanterbart för er. 
Det behövs nog inga fler kalkyler, ni kommer säkert att klara av era betalningar även om ni får offra mycket annat av livets goda.
Mina enda kommentarer är att “Wow” känslan snabbt försvinner även i drömhuset och att 10 miljoner låter mycket för en villa i en mellanstor svensk stad.
En viss varning bara så att ni inte levlat upp från 150 m2 till 300 m2 utan att tänka på riskerna: Ha i åtanke att uppvärmning och underhållskostnader av en stor fin patriciervilla är något annat än för en hyfsat nybyggd “arkitektritad” villa eller ett 10-15 mkr-objekt i Stockholm.
Är objektet speciellt så gör en egen kalkyl om vad som händer om elpriset parkerar på typ 3 kr/kWh och var noggrann med besiktningen!
Hej!
Jag och min fästmö signade tidigare i veckan på för ett hus för runt 9 mnkr i veckan. Vi är födda 93 och 91 - således rätt lika i ålder, om vår lgh säljer för det vi hoppas på (vi säljer efter vi köpt) så har vi cirka 3,5 mnkr i kapital att putta in i huset. Vi kommer vilja ha cirka 6 mnkr i lån då vi vill ha lite över för att renovera.
Våra löner är strax över 60 respektive 45.
Det som var avgörande för oss att våga gå upp till den här belåningsnivån är att:
Jag, som har strax över 60, trivs bra på jobbet. Min fästmö har en attraktiv bakgrund och lätt att få jobb. Vi trivs bra med varandra och har köpt i hennes drömområde (det går an för mig också
).
Det enda som vi är lite fundersamma kring är min möjlighet att plocka ut föräldraledighet för eventuella framtida barn. Om räntan går upp för mycket så finns det risk för att inkomstbortfallet blir tufft. Men det värsta som kan hända är att vi då får ta från vår buffert under dessa månader.
Detta är något jag, som vuxit upp fattigt, ägnat otroligt mycket tankekraft åt men det har varit ett livsmål för mig att kunna köpa ett sådant här objekt och detta är varför jag levt kostnadsmedvetet. Därför har jag inga problem med att vi nu barskrapar oss för att möjliggöra en livssituation som vi båda vill ha. Här kompletterar min fina fästmö mig väldigt väl då processen är mindre komplex för henne; vill vi detta? Ja, kan vi göra det? Ja.
Vill du bolla mer eller djupare så är detta ett av mina favoritämnen att diskutera, diskussionen blir dock nästan mer filosofisk än fundamental dock.
Låter som att vi är i princip en identisk situation, i alla fall på pappret. Kul att höra hur ni tänkt!
Bra varning. Det är ett nybyggt hus med låga driftkostnader.
Om det är via privatperson så va försiktig och besikta huset nogrann då försäljningen kan potentiellt påverka garantin.