Hur övertyga min fru att pausa amorteringen av bolånet?
Vi har ca 20% belåning på huset och i den takten vi amorterar har vi 67 år kvar att amortera
Vi har fonder för dubbla värdet av bolånet, dom ska användas till tidig pensionering.
Min tanke är att sluta amortera tills vi säljer huset (det kan dröja +15år) och sätta in pengarna på fonder istället. Då har vi lägre utgifter när vi slutar jobba och ett något större kapital.
Min frus argument mot detta är “Jag vill inte ha några lån”. Känslor är svåra att konkret argumentera emot.
Visa henne https://rikatillsammans.se/amortera-spara-investera/ om du inte redan gjort det
Men har hon en känslomässig aversion mot lån så finns det kanske inte så mycket att göra. Men det gäller ju att få henne att inse den stora bilden i eran ekonomi. Den totala risken på eran balansräkning, erat humankapital och varför det inte är rationellt att amortera i er position.
Om hon sover gott om nätterna för att ni amorterar ett så litet belopp så kanske det inte är värt att övertala henne?
Jag antar det är litet belopp med tanke på 67 år och 20% belåning och dagens ränteläge.
Hur högt värderar du husfriden?
Min tro är att en långsiktigt fungerande relation till viss del bygger på ömsesidig förmåga att ta hänsyn till varandras olikheter.
Kastar in samma fundering som jag gjorde i denna tråden om just valet av ordet övertyga som jag tror agerar bromskloss ärligt talat. I alla fall gör det det med mig när ngn försöker “övertyga mig” (om att de har rätt, vilket då innebär att jag har fel):
Om hon vill fortsätta amortera av känslomässiga skäl så är det ju lönlöst att plocka fram siffror eller fakta. Har man det gott ställt så handlar privatekonomi i slutändan att det ska kännas bra.
Jag håller med ovan att man inte ska försöka övertyga någon, när det gäller känslor så finns det inget rätt eller fel, men det finns i min mening mer eller mindre konstruktiva känslor när det gäller att nå ett visst mål. Om målet är att få högre avkastning så är en aversion mot alla typer av lån inte konstruktivt.
Frågan är: Är ni överens om detta mål - att maximera avkastningen?
Ja det är inte mer än 1700kr/mån
Givetvis ska vi vara överens. Ett snäpp bättre är om hon inser att det är bättre att sätta pengarna i fonder.
Inte när det gäller bolånet.
Mina argument för att ha lån på huset är för att få en bättre riskspridning av hur vårt kapital är investerat, jag tror att en hel del som har låg belåning på sin bostad egentligen har en alldeles för stor del av sitt kapital investerat i ett enskilt hus/lägenhet.
Dvs. ett objekt på en ort, beroende av den ortens bostadsmarknad, motsvarar väl konceptuellt att köpa jättemycket av en enskild aktie…
Om man tänker riskspridning så känns resonemanget mer hanterbart om man vill “övertyga” någon som sannolikt tycker att det är en lägre risk att betala av sina lån.
Denna artikel tycker jag är läsvärd:
Det kan ju bli en rolig utmaning att försöka förstå varför hon inte vill ha lån? Det du kan göra är att försöka få henne att reflektera över varför det är en helig ko. Oftast går vi runt med en massa heliga kossor i onödan utan att för en sekund ifrågasätta varför.
Om/när du har fått svar kan du ju använda det till att förstärka det hon egentligen vill, om det går.
Om någon på riktigt inte vill ha lån verkar det inte optimalt att ha 67 år kvar att amortera. Ville hon på riktigt inte ha några lån så skulle ni ju inte ha 2x lånet på ett fondkonto utan betala av omedelbums. Lån i 67 år är redan accepterat.
Ni skulle kunna komma fram till ett gemensamt mål.
Ett förslag på gemensamt mål:
Ni slutar amortera nu och betalar av kvarvarande lån när ni säljer huset. På detta sätt når hon sitt mål att vara av med lånet på 15+ år istället för 67 år. Du når ditt mål att inte amortera.
Jag är ganska säker på att Emma hos Lånsförsäkringar inte har egen erfarenhet av att vara låntagare med Bengt Dennis som riksbankschef.
I dagsläget är bolåneräntan låg, men varken hon eller jag vet var den ligger i framtiden.
Ta upp detta ämne när ni umgås med andra par. Ibland kan det hjälpa en diskussion framåt att få höra hur andra resonerar.
Var härliga tider med räntor 14-17 % under första halvan av 90 talet , var en del som for riktigt illa då .
Lätt glömma det nu
Kan du själv se det som att amorteringen är ert räntesparande, och sen har du 100 procent aktiefonder i övrigt. Då har du en 80/20 portfölj vilket oavsett är en helt OK fördelning även om du kanske hade velat ha lite högre risk, men då kanske du kan välja lite mer småbolagsfonder än vad som är brukligt för att få upp risknivån (och förhoppningsvis långsiktig avkastning)?
Husefriden är räddad…
Utöver det, köp en flaska champagne och delsegra lite med frun
Det låter som en billig prislapp för att hålla frugan lugn
Det finns ju faktiskt en viss risk för att din fru kan ha rätt. Då får du leva med detta resten av ditt liv…
För skojs skull har jag sparat en kopia på mitt gamla bolån. Räntan var 15,75! Dit lär vi inte komma inom min livstid. Men det räcker om räntan går till 5 procent gör att vi skall få en rejäl sättning på börsen, som då kommer att pågå länge.
Så är det förstås.
Men om man har större sparkapital än man har lån så kan man ju alltid betala ner sitt lån om det blir ofördelaktigt.
Däremot kan det vara svårt att låna upp pengar om man hamnar i en situation att man behöver dem.