Hej, funderar lite på hur jag ska balansera min portfölj för bra balans mellan avkastning/risk och skulle vilja höra lite hur ni resonerar?
Ser att tex Avanza global, PLUS mikrobolag, spiltan investmentbolag mfl har samma höga risk-rating på 6 samtidigt som 2 av mina aktiva fonder har lägre risk, så vad motiverar tex att just Avanza global ska ha 50-70% i portföljen som jag ser att många förespråkar? Om alla fonderna har ungefär samma risk, borde jag då inte istället dela upp investeringen i lika stora delar utspritt på alla fonder?
Jag läser inte in risken överhuvudtaget på de fonder jag väljer att ha i min portfölj. Riskskalan är baserad på hur mycket olika tillgångar rör sig. Den säger ingenting om risker såsom bransch, land, valuta eller liknande viktiga risker som jag tycker borde tas höjd för i större utsträckning.
De fonder du nämner exempelvis har helt olika inriktningar och går inte likna vid varandra, då deras innehåll skiljer sig jättemycket åt.
Avanza Global är en globalfond som investerar brett i hela den utvecklade världen
Spiltan investmentbolag investerar smalt i nischade bolag som i sin tur äger många bolag
Plus Mikrobolag invester smalt i de minsta börsnoterade bolagen i Sverige
Aktiva fonder brukar ha väldigt breda regler som gör att de kan göra lite vad de vill
Jag har placerat dessa i stigande ordning vad gäller risk. För mig är en bred global aktiefond den med minst risk av de du nämner. Det är min bas jag bygger allting annat ifrån.
Det jag skriver bygger på och presenteras bra i detta avsnitt:
Jag har resonerat så att jag lagt in 100% i globalindex (Avanza Global resp. VWCE beroende på vilken bank jag använt), eftersom jag anser att det sprider ut risken bäst. Har funderat på att framöver placera 10% eller så i ett global-small-cap-index (rimligtvis WSML) för att komma ännu närmre totalmarknadsviktning, men har inte riktigt bestämt mig än om det är värt att komplicera portföljen för den lilla extra diversifieringen. Jag ser ingen vettig anledning att ta den extra risken av att spekulera i fonder som specialiserar sig på någon bransch eller något land, och riskratings ser jag ingen anledning att fästa någon vikt vid.
I grund och botten håller jag med om filosofin här på RT och tror också på globala passiva indexfonder som bas men jag behöver utmana mig själv lite så jag verkligen förstår logiken och här gör jag det inte riktigt.
Tack för din återkoppling! Det är dock här som jag inte riktigt hänger med.
Forskningen som det hänvisas till säger att man ska “Spara i hela höstacken istället för att leta nålar. Spara i alla bolag i alla länder, i alla storlekar, i alla branscher….”
Låter rätt och rimligt.
Om vi förutsätter att detta stämmer så ser jag inte riktigt kopplingen till att en global indexfond ger detta. En global indexfond fokuserar ju trots allt väldigt mkt på USA och relativt mycket på ett fåtal branscher. Utvecklingen av ett 20-tal amerikanska storbolag påverkar fondens utveckling mycket. Spar man i denna fond så kanske man förvisso spar en pyttedel i nästan hela höstacken men ändå väldigt viktat åt ovan beskrivet håll?
Varför har en global indexfond mindre risk när när den rör sig lika mycket som många andra fonder och varför är den viktning som fonden har “rätt”? Dvs varför skulle det vara fel att väga upp med en ganska stor andel andra bransch/region specifika fonder?
“Alla avvikelser från att äga hela marknaden introducerar en risk som du statistiskt inte får betalt för över tid.”
Det kluriga här blir ju att detta argument används som argument MOT att att köpa specifika fonder. Samtidigt är ju varje investering, i olika branschspecifika fonder ett steg närmare att äga större delar i hela marknaden.
Allt handlar ju om hur man viktar och här har jag inte hittat ngn forskning att luta sig mot utan det verkar som det är vedertaget att globala indexfonder ger rätt viktning? Eller har jag missat ngt?
Anledningen är att marknadsvikt (bolagets värdering på marknaden) är just den vikt som är matematiskt optimalt att äga om man säger att det inte går att skilja ut vilket bolag som ger bäst/sämst avkastning. Även om det låter icke intuitivt så går det att visa matematiskt.
Är denna matematiska formel också styrkt i forskningen? Om Ja, varför står det inte uttryckligen i forskningsslutsatserna att man ska investera just marknadsviktat? (eller det kanske gör det?)
Ger denna marknadsvikt då också vad som är den optimala branschfördelningen?
Är det optimalt utifrån avkastning, risk eller en kombination?
Ja, det känns verkligen icke intuitivt så det blir många frågor
Notera att detta innebär även att man riskexponersr sig lika som den genomsnittliga ägaren (som äger 100% aktier) på aktiemarknaden (viktat för kapital). Alltså varken högre eller lägre risk än så.
Gäller oberoende vilken typ av gruppindelning du väljer. Bransch, vilken bokstav företagsnamnet börjar på eller färg på underkläderna hos VD:n.
Kvoten mellan avkastning och risk. Typ…
Egentligen är det inte det. För det är precis det pris marknaden har satt på varje bolag. Alltså där marginalprissättningen hamnar för bolag så att fördelningen över hela aktiemarknaden får det priset. Vilket i en rationell värld sätts i förhållande till risken…
En marknadsaktör kan sälja ett bolags aktie och köpa en annan ifall de tror att de får mer pengar per risk där. Det gör att priserna (med många små affärer hamnar så nära rätt (samma pris per riskenhet) på alla bolag. Matcha detta gör man med just marknadsvikt och inget annat.
Ja jäklar, det är mastigt att försöka sätta sig in i studier och förstå vad de egentligen betyder.
Om jag nu förstår det rätt så är det “Capital Asset Pricing Model” som ligger till grund för marknadsviktad balansering av portföljen? Har jag fattat rätt?
If markets are efficient and investors can act in a completely unconstrained manner, then the market portfolio, which weighs each security according to its market capitalization, is inherently the most efficient possible portfolio. Hence, the model is known as the Capital Asset Pricing Model
Om jag också förstår rätt så har denna modell (även om den verkar funka bättre än många andra modeller) fått en del kritik för att den gör antaganden som anses orealistiska . Men det är nog en annan tråd :))
Finally, the theory that active management is a ‘zero-sum game’ may miss important nuances. Pedersen (2018) argues that this mathematical argument “is based on the implicit assumption that the market portfolio never changes, which does not hold in the real world because new shares are issued, others are repurchased, and indices are reconstituted so even passive investors must regularly trade.” He claims that “active managers can be worth positive fees in aggregate” once this assumption is relaxed.
Bara 3 sidor ju. Den är ju snäll (om man begriper matten).
Nej och ja. I den artikeln används 3 oberoende förutsättningar som det räcker att en enda av dem är sann så är marknadsviktning optimal.
Så antingen om CAPM är helt korrekt
Eller om marknaden är effektiv (EMH)
Eller om FF3 (Fama-French 3 factor) är helt korrekt så är marknadsvikt optimal för genomsnittsinvesteraren.
Det räcker alltså att en enda av de modeller/förutsättningarna så är marknadsvikt optimalt.
Tänk nu också på att även om någon dessa modeller bara är ungefär rätt så kommer marknadsportföljen vara i alla fall nära optimal. Så stirra dig inte för blind på formella bevis. Dina investeringsbeslut kommer behöva tas i en approximativ värld.
