Jag hoppas få vara frisk, och har bra gener i det avseendet. Nästan alla far-/morföräldrar har blivit minst 90 år och dessutom varit väldigt friska. Mina föräldrar är 77 och 75 år och jobbar fortfarande till viss del (frivilligt). Jag vill bo med min sambo, i stan tror jag. Käka utelunch, promenera, gå på teater, vara i skogen. Umgås med min son och eventuella barnbarn. Umgås med min bästis som förhoppningsvis bor nära.
4 gillningar
Jag hoppas jag är ihop med min bättre hälft och att vi båda är krya i både kropp och sinne.
Jag hoppas att mina kids vill hänga ibland och jag vågar gissa att jag hunnit få åtminstone något barnbarn som står ut med farfar också. 
Platsen är mindre viktig, men jag hoppas att detta (Sverige) är ett land som är värt att stanna i.
Jag tar dagen som den kommer, lyssnar på musik, läser, spelar och skriver musik och kanske också litteratur. Jag hänger kanske här, om RT finns kvar.
Tanken är att må toppen. Jag bemödar mig med att hålla igång både kropp och knopp och tänker fortsätta med det.
Utöver detta har börsen avkastat som förväntat över tid och jag har inga ekonomiska bekymmer då heller.
6 gillningar
Få av mina närmaste äldre släktingar blev 80. Min farmor och farfar blev inte ens 70. Jag tror jag nöjer med med att hoppas på att få vara frisk, rörlig och klar i knoppen vid 80.
1 gillning
Intressant tråd. Här försöker jag alltid tänka tudelat. Ekonomiskt och fysiskt. Ekonomiskt känner jag att det handlar i princip bara om att spara tillräckligt mycket och tillräckligt länge. Bor gärna i en stor lägenhet nära havet. Vilket enligt mina kalkyler kommer vara fullt rimligt. Det tycker jag är det lätta.
Det svåra är det fysiska. Jag vill gärna vara 80 och fortfarande kunna lyfta upp barnbarnen i famnen, resa mig från golvet efter man har lekt med dem. Kunna vara självständig. Har läst mycket av Peter Attia om just detta.
Om jag är 80 och inte ens kan göra det. Vem bryr sig hur mycket pengar man har på kontot då!
6 gillningar
- Hänger med min fru. Gifta >40 år och verkar “tåla” varandra bra trots att vi är hellediga numera.
- Bor kvar i vårt hus. Inga andra bostäder. Brukar kalla sommarhus etc för “arbetsläger”.
- Reser fortfarande till varma trevliga ställen längre perioder med god mat etc när Sverige är kallt och mörkt.
- Gillar fortfarande att pyssla med (äldre) teknikprylar som bilar mm men kör mest vid 80 mina favoritfordon. Har fortfarande rejält garage/verkstad vid huset med plats för flera bilar ute och inne. Lämnar bort allt tråkigt som bilservice etc. Är fortfarande påläst om allt tekniskt utom det allra senaste kanske och hjälper till med råd kring alla möjliga teknikfrågor.
- Mår hyfsat bra men är lite stel och går inte så fort längre och blir trött efter ett par timmar och behöver vila.
Kommentar: Sett fler äldre par som är vänner råka ut för att den ene i paret får allvarlig sjukdom ofta efter 75 men i vissa fall redan vid 65 
. Demens , Långvarig cancer eller artros exempelvis som begränsar dem kraftigt. Ofta i många år tyvärr till den ene avlider eller flyttar till ex ett demensboende,
Vi började tagga ner arbete gradvis redan vid ca 60. Delvis av den orsaken. Man får passa på att göra saker som att resa medans man kan om man har den möjligheten ekonomiskt.
Vi noterar numera även lite extra trevliga ställen man kan åka till även om man behöver ex elektrisk rullstol (fanns att hyra för 10€ per dag) och har svårt för trappor och kantstenar. Ett tips är då Playa de las Americas på Teneriffa om man bor nära den breda långa strandpromenaden. Visst är det turistigt men Den stan är byggd även för gamla människor och har fint klimat och vänlig prisbild.
Vi har nu även med en gammal släkting 85+ som har svårt att gå provat gratistjänsten på flygplatser att få assistans från incheckningen hela vägen till planet både på tur och retur. Fungerade utmärkt bra. VIP-väg genom speciell säkerhetskontroll och skjuts fram till flygplanets dörr om man behöver.
6 gillningar
Det är väl det som är målet. Just att kunna trappa ner vid 60. Pensionsåldern kommer ju säkert höja till 70 de närmaste 20 - 30 åren.
Underbar kommentar😂
Det vet jag flera som gjort, som är yngre också, typ från 75. De har varit oroliga för om de behövt skynda sig eller gå/stå i över en timme. Alla har varit nöjda.
Hmm, vid 80 så skulle min sambo vara 90 och så gammal tror jag inte att han blir 
Planen är att när han går bort så flyttar jag till stan eller till något litet gulligt hus i nån by närmare stan. Eftersom jag inte har några egna barn för jag väl hoppas att hans barn och barnbarn vill hälsa på och hjälpa mig med sådant som är nödvändigt. Annars köper jag någon som hjälper mig!
Planen är att fortsätta vara nyfiken och lära mig den senaste mobiltelefonen eller vad vi har då. Utöver det vill jag fortsätta vara så pass aktiv utomhus att jag håller mig rörlig, med god balans och någorlunda skarp hjärna. Jag ser vad ständigt innesittande gör med min 86-åriga mor.
Innan det har gått så långt så har jag och gubben hunnit köpa husbil och resa runt tillsammans och pyssla på i huset.
Det är dags att sätta alla planer i verket om det ska bli som jag har tänkt! 
2 gillningar
Helt onödigt matematisk påpekande men ofta är man yngre än 80 när ens barnbarn är små…. Det vanligaste är nog att ens barnbarn är runt myndighetsåldern när man är 80. På ena sidan av min familj kom det barnbarnsbarn när de äldsta var runt 75. Då var det iofs ett led som börjat väldigt tidigt.
Man kan göra ett gentest för att se sannolikheten/risken för att utveckla vissa sjukdomar.
Jag har inte gjort det, men funderat flera gånger.
1 gillning
Beroende på hur länge du har till 80, men verkar kunna bli så ganska snart: köp en AI-robot😃
1 gillning
Ofta ja men inte i mitt fall där jag fick barn sent och om mina barn väntar till 35+ (inte ovanligt i storstaden) är jag cirka 80.
1 gillning
Om man är pigg i knoppen men inte kroppen har pengarna absolut betydelse. Man kan t.ex. lättare resa om man kan betala mera. Att flyga långt i economy när man är lite skröplig är mycket jobbigare än att flyga businessclass.
Dricka gott vin och hoppas att jag fortfarande får upp den… 
1 gillning
Att vara utan krämpor som gör att man inte kan röra sig i skog å mark samt kunna köra motorcykel både i skogen å på vägen…
Usch, jag får lite ångest av tanken. Min sambo och jag kan inte få barn. Så just nu pekar allt mot att vi förblir barnlösa. När vi blir sjuka eller någon av oss dör så kommer det bli svårt.
3 gillningar
Men det finns kanske vänner, syskon, syskonbarn etc att hänga med? Jag hoppas det.
2 gillningar
Ja! Man får göra det bästa av situationen! Ta vara på de som ännu lever och hitta andra jämnåriga på pensionärsföreningen. 
5 gillningar
Som 80-åring lever jag förhoppningsvis med min man i en bekväm 3:a med sjöutsikt. Har vi tur så bor våra barn och barnbarn nära.
Då jag inte alls litar på den kommunala hemtjänsten behöver jag ha tillräckligt med kapital för att köpa de tjänster som jag behöver för att leva ett gott liv. Allra helst en och samma person som kommer och hjälper oss med städning, handling, matlagning etc. om vi behöver. Och som har tid att sitta ner och ta en fika och prata.
Mina barn och barnbarn ska inte behöva agera hushållerskor. De ska bara kunna komma och umgås och ha det trevligt.
2 gillningar