En reflektion är att förvånansvärt (eller inte egentligen) få saker i önskningarna ovan kräver några jättemängder pengar.
Exakt.
3 gillningar
Få saker, men saken “tid” kostar väldigt mycket pengar 
Saken andra fastighet, eller semesterbostad utomlands kan också behöva en del kapital.
I övrigt ser jag inga stora behov utöver relativt låga levnadskostnader ink bilar då..
Exakt min poäng och hur jag själv tänker mig uttagsfasen. Med tillägget att jag också hellre vill ge/unna med ”varm hand än kall hand”.
1 gillning
Man kan också tänka sig att levnadsvanor, kost, motion, etc spelar minst lika stor roll.
Och även om man som individ har dragit någon form av genetisk vinstlott så kan det vara smart att undvika kedjerökning och varje-helg-fylla…
1 gillning
Om vi pratar om ”att vara frisk” så är det nog en svårare faktor att planera för än livslängd. Mycket av ökningen av livslängden beror ju på att olika livshotande tillstånd kan hanteras bättre. Alla dessa saker man (av olika skäl) drabbas av som äldre går ju inte att bara trolla bort.
Alla kommer heller inte att uppnå en viss ålder. Man kan helt enkelt ha otur och drabbas av cancer eller något annat allvarligt.
Jag har inte själv några ”stora planer” för mitt liv när jag är 80 år. Att förvänta sig att jag ska vara ”fullt frisk” tror jag inte på. Om jag ska ”behöva pengar” vet jag inte heller. Det vore på något sätt enklast och skönast att inte ”behöva pengar”. Jag tror på det enkla livet. Om man gör ”tillräckligt mycket av allt” i aktiv ålder så kan man nog också lättare uppskatta att bara sitta i hammocken och läsa en bok. Ett liv ”maxat med resor och aktiviteter” har jag svårt att se som något ideal vid 80 års ålder, även om jag skulle vara förhållandevis frisk.
Javisst! Och flygmoppe som går på vätgas:+1:
1 gillning
Jag håller med dig i en del här. Det är en mycket bättre plan att unna sig “tillräckligt mycket av allt” (I like it) tidigt.
För tidigt = risk att det för ekonomiskt fattigt
För sent = risk att det inte blir “tillräckligt mycket av allt”. Eller kanske: risk att man tvingas lägga tid på fel saker.
Min känsla är att många gör det senare felet.
Jag tror att vi kommer behöva betala alltmer själva för vård, omsorg och övrig hemtjänst om vi vill ha ett fullgott liv på ålderns höst. Pengarna kommer läggas på tjänster snarare än dyra prylar, bilar och resor.
Tack för en mycket intressant tråd.
Jag gjorde en liknande övning förra året då man skulle föreställa sig firandet av sin åttioårsdag.
Vad jag kom fram till då var också hälsa, möjlighet att leka (på huk) med barnbarn. Bjuda på god mat och dryck, härlig öppen och kravlöst stämning med massor av mina närmsta.
Det viktiga med övningen var dock att jag skulle fundera på vad jag behövde göra (i det lilla) idag för att det skulle ha störst chans att inträffa.
Tex:
leka på huk med barnbarn = ta trapporna och göra lite knäböj.
Öppen och kravlöst stämning = hålla kontakten och värna om familj och vänner
Bjuda på god mat och dryck = spara några extra hundringar redan nu.
Att göra en sådan övning fick mig att inse att mycket av det jag önskar för mig själv i framtiden har mindre med pengar att göra än vad jag trodde och att hälsan och relationer trumfar allt.
4 gillningar
Jag tror att den här frågan vore värd att fundera kring och kanske t.om. göra ett avsnitt om. @janbolmeson
Den här frågan är komplex och förutsätter en kombination av akademisk bakgrund och frispråkighet, en öppenhet för att spekulera.
Jans budskap hittills har varit typ att vi har ett så bra välfärdssystem att vi inte behöver spara till sjukvård, äldreboende eller hemtjänst. Staten tar hand om det. Nästan helt säkert kommer politiken ha ambitionen att allt ska fortsätta ungefär som hittills. Frågan är främst om det i praktiken är realistiskt och vad konsekvenserna blir av en eventuellt sänkt ambitionsnivå.
I media brukar det rapporteras om människor som drabbats av mycket specifika allvarliga sjukdomar och inte får vård för att ”den kostar för mycket” eller på andra sätt faller mellan stolarna. Det är möjligt att denna grupp kan växa men som jag ser det är den i någon mening sekundär. Det kommer sannolikt även i framtiden handla om ”få fall per sjukdom”, särskilt i relativ mening.
Den intressanta frågan är istället den breda välfärden - sjukvården och äldrevården i första hand. På senare år har kraven för att exempelvis få en plats på äldreboende höjts. Istället har billigare hemsjukvård blivit vanligare.
Jag tycker att det skulle vara intressant med en framåtsikt när det gäller välfärdens framtid. Det har pratats tidigare om att ”produktiviteten måste öka” och att rekryteringsbehoven överstiger mängden tillgängliga personer. Att demens ökar med stigande medelålder och att det leder till ökade vårdbehov är också en viktig faktor
Det finns så klart teoretiska möjligheter att öka arbetskraftsinvandringen. Samtidigt är det politiskt kontroversiellt och inte självklart populärt i alla läger.
Jag utgår från att kunskapen om den samlade behovsbilden faktiskt finns och att det skulle gå att göra ett avsnitt om det. Jag menar med behov både vårdbehovet och behovet av insatsvaror, främst arbetskraft och pengar. Säkert kan man också göra prognoser kopplade till bättre behandlingar, ökad möjlighet att motverka demens osv. En osäkerhet finns men man kan ju se på den frågan ungefär som när man gör en analys av utsikterna för en aktie.
Den centrala frågan för att göra den här frågan intressant för ett avsnitt är att byta perspektiv från samhället till individen. Allting i den akademiska diskursen handlar om samhällets förmåga att göra si eller så. Individen tenderar att glömmas bort.
För enkelhetens skull borde även begreppet individen snävas in något. Fokus borde läggas på en person tillhörande övre medelklass som i princip skulle kunna skapa ett ”vårdsparande”. Idag anses inget sådant behov finnas och personen äter hummer och går på opera eller spa för de pengarna idag.
Sjukvårdsförsäkringar är en grej som fått mycket uppmärksamhet i media. Där handlar det mycket om att kunna gå förbi olika vårdköer. I huvudsak verkar det dock vara kopplat till anställning och vara riktat till yrkesverksamma. Någon försäkring riktad till äldre har iallafall jag inte hört talas om. Det är ju äldre som i första hand drabbas av allvarliga sjukdomar. Äldre brukar också ofta ha hygglig ekonomi.
Tänket kring försäkring skulle inte bygga på att hela kostnaden för en stor operation skulle täckas av försäkringen. Snarare skulle den kunna komplettera någon typ av vårdgaranti. Du är garanterad att kunna söka vård utomlands efter en viss tid i vårdkön. Försäkringen skulle då genast täcka flygbiljetter och uppehälle på ett exklusivt privatsjukhus på någon ö i Grekland. Operationen skulle staten stå för medan den goda maten, det luftiga rummet med altan och havsutsikt, konserterna med kammarmusik på kvällen och all servicepersonal skulle täckas av försäkringen.
Frågeställningen för en person som intervjuas skulle alltså vara om scenariot ovan, i en eller annan form, kan bli aktuellt på riktigt. Privata alternativ skulle alltså komplettera den vanliga vården och sannolikt kosta pengar. Så länge vården utförs i Sverige kan man så klart hålla på och hitta på begränsningar för att skapa så kallad rättvisa men frågan är om det är långsiktigt hållbart.
1 gillning
Bra förslag! Vi är nog många som tänker på detta.
Jag hoppas få vara frisk och pigg. Har demens i släkten så risk finns att jag är glömsk och inte kan ta vara på mig själv.
Oavsett är det jag tänker är viktigast av allt att jag får möjlighet att hänga med en hund i vardagen.
Är jag pigg och frisk vill jag ha en egen. Annars hoppas jag innerligt att det finns något boende med vovve där jag får spendera mina sista år.
5 gillningar
Drömmen är väll ett bra äldreboende med personal som har tid och verkligen bryr sig. Med sysselsättning i det lilla som ger mening och undvika den depression som är så vanligt i den åldern. Förhoppningsvis så lite smärta och krämpor som möjligt. Har lyssnat in många äldre och många påpekar att även om man har hälsan och motionerar regelbundet vid 60 så kommer kroppen påbörja sitt förfall med hastighet efter det strecket. 80 är för de allra flesta som lever ”no-go years” där knä, syn, hörsel, njurar, lever, och det mentala inte hänger med. Visst finns det undantag med krutgener men med stor sannolikhet hör varken du eller jag med våra stillasittande och stressfyllda skärmjobb till dem. Nyttigt att acceptera att tiden kommer ta slut och lev ut ditt liv nu. #yolo
1 gillning
Intressant att diskussionen inte har kommit in på ett hur? Forskningen inom detta fält är längre fram än vad många tror, läs gärna boken nedan:
Finns även som ljudbok i många appar.
I korthet så kan man öka både längden på sitt liv och framför allt kvalitet om man:
Inför en intermittent fasta varje dag, gärna ett ätfönster så kort tid som möjligt (under 6h gärna)
Styrketränar och konditionstränar
Sover gott (kommer med ovanstående del)
Drar bäner på köttkonsumtionen.
Denna man kör ett all-in som åtminstone jag tycker är intressant:
Han går all-in på precis allt. Tror dock inte man behlver äta 111 olika tabletter för att få effekt om man gör de små punkter jag beskrev ovan. Den lågt hängande frukten.
Mvh Borr
1 gillning
Fortfarande är jag närmare 70 än 80 så jag sitter inte med facit i hand. Jag har i alla fall förberett mig och förberedelserna kan grovt sett delas in i fyra saker.
Kropp: Den blir sämre för varje år, så det gäller att fördröja förfallet så länge som möjligt. Många går på gym. Själv föredrar jag Friskis & Svettis. Dessutom långpromenader, golf och trädgårdsarbete och inte minst Sofias morgongympa.
Själ: Försöker fortsatt att stimulera min hjärna. Att jag fortfarande har lite konsultjobb och roar mig med stt skriva på detta forum är bara nyttlgt. Lösa korsord, att läsa böcker är också bra alternativ. Många avskärmar sig på ålderns höst. Vägrar att använda swish, vill endast betala med kontanter mm. Gör inga resor för att få vidgade vyer osv. De lever som de gjorde för 50 år sedan. Livsfarligt!
Socialt umgänge. Viktigt att behålla sina gamla vänner och försöka skaffa nya. Resor, PRO, föreningsengagemang är också företeelser där man träffar folk. Givetvis måste man försöka ha en god relation med sina barn.
Ekonomi. Vad hjälper det om de första tre kriterierna är rätt om man saknar pengar och lever med näsan strax över vattenytan. Allt för många stoppar huvudet i sanden, varför ekonomin blir en chock på pensioneringsdagen.
11 gillningar
Henrik är verkligen en inspirationskälla:
5 gillningar
Jag gör ett litet inlägg om att jag vill kunna se fram emot nästa existens den dagen jag känner att jordelivet går mot sitt slut. Väl medveten om att såna viktiga samtalsämnen är tabu hos många i vårt avlånga land 
Jag talar om spirituell utveckling vilket för mig inkluderar det som kallas personlig utveckling.
Halvhjärtad Vice-recension som både får mig att vilja pröva och inte: I Tried Bryan Johnson’s Extreme ‘Age Reversing’ Diet
Men håller du trots allt inte med om att det för de flesta behövs mindre pengar per månad när man är 70-80+ än när man är 60-70?
Fram tills 65 har man ju sin inkomst. Mellan 65 och närmare 75 har åtminstone jag haft fördelen av en fungerande kropp, så pengarna har rullat rätt bra. Förra året gick nog nästan 100 000 kr till diverse utlandsresor. Så nog behövs pengar alltid.
Men visst, inom några få år är Japanresan utbytt mot solsemester i Spanien.om ytterligare några år är solsemestern utbytt mot en weekend i Malmö. Till slut återstår bara väntan på döden.
4 gillningar