I januari avled min man hastigt. Jag står kvar med tre barn, ett nybyggt hus och massa frågetecken kring vad som är bäst att göra framöver.
2018 blev vår villa färdigbyggd. I samband med att vi påbörjade bygget så tecknade vi livförsäkringar på varandra genom vår bank. Summan sattes på det belopp som vi lånade till vårt husbygge.
Förutsatt att allt går som det skall med livförsäkringen så har jag alltså chansen att bli helt skuldfri.
Men är det det bästa i förlängningen? Att betala av huset alltså. Finns det något vi bör ta med i beräkningarna som kan ha en negativ inverkan på något vis?
Jag känner att jag är helt grön på detta och behöver hjälp och precis som en räddande ängel började det dyka upp notiser från detta forum just nu.
Vi vill och kommer att bo kvar i huset då det är vår trygga punkt i en nu annars kaosartad tillvaro.
Det är svårt att som utomstående helt greppa situationen ni befinner er i och komma med goda råd, men här är ett ärligt försök.
Vissa livförsäkringar som tecknas i samband med bolån är direkt kopplade till lånet, dvs betalar med automatik av på bolånet medan andra faller ut i form av en summa pengar som kan disponeras fritt. Jag tolkar det du skriver som att ni tecknade den senare?
Hurvida du ska betala av bolånet eller inte beror till stor del på hur din ekonomi ser efter din makes bortgång. Är räntekostnaden hanterbar, eller skulle t.ex en halvering göra stor skillnad? Kanske det är lämpligt att betala av så mycket av lånet att du slipper amorteringskravet?
Jag får disponera livförsäkringen fritt så det är inget hinder där.
Rent ekonomiskt klarar jag av att betala av på lånen med amortering själv även om det ligger kvar som det gör nu.
Vi låste räntan på 1,29% på 10(!)år för ca 2 år sedan. Så jag behöver inte vara rädd för något där de närmaste åtta åren egentligen.
Betalar jag av säg, halva lånet, så krävs inget ytterliggare amorteringskrav. Huset har gått upp en hel del i värde också vad det verkar. Kommer nog ta in en värdering inför bouppteckningen för att ha mer koll på läget.
Men en bekant till mig pratade om att man kan “straffas” ekonomiskt för att man betalar av sitt huslån. Typ i form av högre beskattning på löner osv. Just för att man då är skuldfri.
Ligger det något i det?
Jag förstår ju att jag får betala reavinstskatt osv den dag jag eventuellt säljer huset men det ligger ju långt fram i tiden tänker jag.
Det låtet som att du, trots situationen i övrigt, sitter ekonomiskt säkert och det är skönt att höra. Att betala ned lånet för att undvika amorteringskravet kan vara en rimlig väg att gå.
Jag undrar vad din bekant pratar om? Svårt att förstå resonemanget helt.
Reavinstskatt kommer den dagen du säljer, men har ingen koppling till lånet (utom att lånet ev ska återbetalas).
Beklagar sorgen! Det är nästintill omöjligt att helt å hållet svara på hur du ska göra men oavsett övrig situation, hade jag betalat av lånet - åtminstone så du slipper amortera mer… Ev betalat ner ännu mer men det beror som sagt på övrig ekonomi och tillgångar samt år till man planerar slutar lönejobba…
Beklagar sorgen. Har tyvärr inte så mycket kunskap att bidra med! Har dock en fråga till er som rekommenderar att betala av lånet / delar av lånet. Lånet i fråga är ju låst i 10 år, kan man då amortera av delar lånet hur som helst? Får man fortsätta att betala av räntan som ”förväntats”?
Det får man nog kolla avtalet eller höra med den specifika banken, jag har aldrig haft ett så långt lån men oavsett kan det bli billigare (och framför allt sänka risken) att betala ner det… 8 år kvar på ett bundet bolån till den räntan kan man absolut leva med, men frågan är hur man annars ska förvalta pengarna så länge…
Beklagar verkligen sorgen, hoppas du landar på fötterna i din privatekonomi åtminstone.
Baserat på det du beskriver, och antagandet att du har för avsikt att bo kvar i huset, hade jag resonerat såhär:
Kan jag enkelt få nytt eller utökat bolån? Om ej, stressa inte med amortering.
Har jag en bra eller bunden ränta? Om ja, stressa inte med amortering. (Funderingen du hade ovan gällande beskattning är en missuppfattning från din bekant. Du får göra avdrag för räntekostnader med 30% av beloppet upp till en viss gräns men det är ju inte samma sak som att det är lönsamt med lån).
Behöver jag pengarna? Om inte, se till att placera dem i lämplig sparform med möjlighet till avkastning.
Jag känner för dig. Det måste vara mycket som behöver ordnas och tas tag i samtidigt som känslorna stormar och man liksom känner att man egentligen har mycket viktigare grejer man behöver ta sig igenom än att greja med ekonomin och huslånet.
Som Jan säger i nedanstående avsnitt så finns det kanske anledning att ge det lite tid, speciellt under sorg. Det behöver inte vara så bråttom. Det låter som att ni kommer att klara ekonomin bra även om du helt enkelt parkerar pengarna på ett sparkonto ett tag medan du kommer ikapp.
Mitt ekonomiska råd hade varit att inte betala av allting utan behålla en del av lånet och bara betala så ni slipper amotera om det är görbart.
Jag tror du och barnen behover tillgångar , läs kapital så ni kan ta ledigt eller bara vara eller vad som helst. Du kommer troligen behöva köpa in mer tjänster som ensamstående med hus , även om det är ett nytt hus så kommer det krävas underhåll mm. Eller bara gräsklippning eller vad det nu är.
Du har ju bara en inkomst, och framöver kanske du vill arbeta deltid för vara med barnen och tillsammans. Och landa i er nya tillvaro, det kommer ta tid.
Till detta behövs kapital, och det har man gärna lättillgängligt.
Det är vad pengarna kan bidra med.
Och du måste prata med banken, jag utgår från att lånen inte förfaller bara för att ena parten avlider.
Jag ska återigen ta mig igenom det avsnittet för att få fler kloka synsätt.
Jag börjar inse att vänta är en bra grej och inte göra något förhastat i detta läget.
Herregud, jag får ångest bara över att veta att pengarna kommer. För att jag vill förvalta dom på bästa vis. Men vem vet vad det är, egentligen?
Siktat på att ha ca 40% belåning när bindningen går ut om 10 år, och amorterat så lite och sent som möjligt (följa regler, undvika böter och avgifter) för detta.
Utnyttjat ovan för att kunna ha så stor exponering mot börsen som möjligt, i t ex Lysa 100%. Hade satt in allt på Lysa nu direkt, bortsett från vad fyra hinkar-tänket gett att jag skulle sätta i annat.
Gett barnen lagom stora lekhinkar när de verkar redo och i den mån intresse finns.
Spontant skulle jag inte betala av mer av lånet än nödvändigt för att komma ner till en för Dig rimlig belåningsgrad (typ 50 - 60%).
Resten kan Du med fördel placera i en lågriskportifolio (typ Rika-tillsammans-portifolio eller Lysa 50 - 50 (sistnämnda genom insättning under en lägre period). Då får Du med stor sannolikhet en högre avkastning än du hade sparat i kostnader för låneräntan.
En 10-årig lån på 1,29% känns i dagen läge som rena guldgruvan.
Självklart kan detta inträffa ibland. Om räntan har gått upp efter att lånet har bundits gör banken ingen förlust och kan därmed inte kräva någon ränteskillnadsersättning.
Om kunden har bundit räntan till 1,5 procent och ränteläget för motsvarande lån har stigit till 2,5 procent gör banken en vinst vid inlösen av lånet. Banken kan låna ut samma pengar till en högre ränta.
Först och främst beklagar sorgen @PerNils. Var ju med om en liknande sak när min pappa gick bort när jag var 13 år gammal.
Som flera har nämnt i tråden så är det svårt att rådge, men jag skulle nog försöka tänka så här:
Att göra en amortering nu på ett lån med 10 års bindningstid är sannolikt inte så smart eftersom du kommer få betala en hel del i ränteskillnadsersättning.
Rent konkret skulle jag dock be banken att räkna ut vad det beloppet blir. Det går att be dem via Internetbanken om det. Återkom gärna därefter med siffran och storleken på lånet så kan vi hjälpas åt att tänka. Det är nog det som din vän menade med att man “straffas”.
Jag förstår att det kan kännas ovant, kanske till och med obehagligt att ha en stor summa pengar på bankkontot. Men som jag säger i avsnittet - “pengarna behöver inte bränna i fickan”. Det är INGEN fara att ha dem stående på ett bankkonto i både ett och två år.
Rent konkret skulle jag bara säkerställa att jag har dem på ett konto med insättningsgaranti. Om det är flera miljoner, dela upp det med max 1 050 000 SEK per bank. Det vill säga öppna ett konto t.ex. på Swedbank, ett på SEB, ett på Nordea och sätt in pengarna där (eller ta Avanza och deras Sparkonto+ hos flera aktörer).
Rent konkret kan du även använda pengarna från dessa konton till att betala av amortering och ränta över de kommande 10 åren genom ett autogiro.
När det gäller att investera pengarna, låt det komma när du är redo på det. Det gör som sagt inget om det är något som sker nästa år eller året efter det. Låt var sak och ha sin tid, det är ändå tillräckligt många saker som kommer vara uppe i luften den närmsta tiden och att investera pengarna bör inte vara en av dem.
Jag hade även kollat med din mans arbetsgivare om det inte faller ut någon livförsäkring via jobbet, t.ex. TGL är ganska vanligt att man har.
Jag ska kolla upp vad ränteskillnadsersättningen kan tänkas bli men jag tror faktiskt den blir 0.
TGL finns och jag har fått skicka in de underlag de efterfrågat.
Jag hade även en livförsäkring via facket som löste ut rätt fort. När de skulle betalas ut fick jag ett samtal från Folksam som tyckte jag skulle placera pengarna på något konto hos dom som garanterade 9% avkastning på ett år.
Detta var dock inget de skyltade med utåt sa hon så är svårt att ta reda på mer om det tycker jag.
Det dyker upp så mycket som man inte visste fanns eller ens vill ta i i såna här lägen.
Jag vill typ stanna tiden och få komma ikapp med mig själv men omvärlden fortsätter ju att snurra på i samma tempo om inte ännu snabbare
