Måste den ekonomiska aspekten maximeras? Det är högst troligt att ingen kommer tacka dig för att du har ansträngt dig extra mycket och kanske gått in i väggen. Allt handlar inte om jobb. Man måste få välja själv när man tycker att man har tillräckligt med resurser och vill göra något annat…
1 gillning
Patienten på sjukhuset bryr sig nog om den fick vård för att läkaren arbetade 40h i veckan jämfört med om patienten inte fick vård för att läkaren gick hem efter halva dagen för att läkaren hade tillräckligt hög lön för att bara behöva arbeta halvtid.
Det har aldrig hänt mig (vad jag vet) att en läkare som sagt den ska jobba heltid har gått hem vid lunch med motiveringen att dom ändå har råd… Men jag kanske är naiv…
Ja det får man ju. Frågeställningen var ju inte vad man måste göra utan om det är tveksamt ur ett samhällsekonomiskt perspektiv, det jag kallar “samhällskontraktet”. Vi har olika åsikter här liksom folk i allmänhet har.
Friheten att välja om man vill jobba eller inte är inte förhandlingsbar i något civiliserat land som tur är. Det var rätt länge sen det var det. Om jag har fel får du ge ett exempel.
1 gillning
Det här tycker jag återigen är ett tecken på att man missförstår hur arbetsmarknaden och samhällsekonomin fungerar. Varför tvingar vi inte läkare att jobba 60h i veckan istället då? 40h är bara en kompromiss, finns dom som tycker att 20h är en lagom arbetsvecka.
Om alla läkare går ner och jobbar halvtid så kommer lönerna för den tjänsten (läkare) att gå upp, och fler kommer att söka sig till läkaryrket, finns nog många där ute som har förmågan att bli läkare men som inte orkar ta sig dit. Självklart så blir det dock kaos om alla går ner på deltid över en natt. Alternativt så kommer behovet av enklare sjukvård att minska, eller flytta till vårdgivare med lägre utbildning och läkare får lägga mer tid på den sjukvård som en läkare verkligen behövs för.
Ja för det var ju precis det som menades…???
Exempelvis kommer en läkare som arbetar heltid som fast anställd bidra med mer vård än en stafettläkare som arbetar halvtid men till dubbla lönen. I de flesta fall kommer den fasta läkaren även bidra till mer vård per arbetstimme.
Tror du har en förenklad bild av hur arbetsmarknaden och samhällsekonomin fungerar. Mycket offentlig verksamhet ska (iaf i teorin) styras efter behov och inte efterfrågan samt är i huvudsak finansierad via skatt och inte högstbjudande. Det finns även inslag av politiska prioriteringar och regleringar. Det gör ekonomi betydligt mer komplext än resonemanget du framför.
Helt missat denna tråd, jag är i samma läge, kommer försöka gå vid 55-56, dvs om 4-5 år. Jag har också funderat på din grundfråga. Men min tanke på detta ämne är att jag tänker att jag skulle kunna bidra till sammhället via något volontärarbete.
Hur mycket och vad är inte riktigt fastslaget än, men jag tänker att det kommer ge både mig och sammhället en boost.
Behovet ska styra, men tar du t.ex. bort patientavgiften (200 kr) på vårdcentralen så kommer du få massiva köer då folk vill besöka en läkare för minsta besvär.
I grunden så måste vi utgå ifrån att de som har förmågan att utbilda sig till läkare fritt ska få välja att jobba som läkare, samt fritt välja hur mycket de vill jobba och vilken lön de kan tänka sig att acceptera. Hur deras lön är finansierad tycker jag inte ska påverka.
Fast du svarar ju inte på min frågeställning; är det moraliskt tvivelaktigt att folk som egentligen kan utbilda sig och få ett högbetalt jobb inte gör det?
Svarar du nej på den frågan kan du inte svara ja på frågan om det är moraliskt tvivelaktigt att sluta jobba vid 40. För det är i princip samma fråga.
I båda fallen skulle individerna kunna bidra mer till samhället men väljer att inte göra det pga livsstilsval som ökar deras eget välbefinnande.
På samma tema kan man fråga sig om det är moraliskt tvivelaktigt att en individ som har kapacitet att bli överläkare väljer att bli telefonförsäljare.
Kruxet i frågan är egentligen var man drar gränsen för individens fria val gällande sitt eget liv å ena sidan och hennes plikt gentemot gruppen å andra sidan. Klassisk höger/vänsterdebatt med andra ord
Givetvis spelar finansieringen roll. Om offentligt anställda skulle strejka för att få upp sina löner är det inte ekonomiskt en förlustaffär för arbetsgivaren som det hade varit i privat sektor utan tvärtom så sparar arbetsgivaten pengar samtidigt som intäkterna behålls. Skulle det bli brist på personal så behöver inte arbetsgivaren höja lönerna utan välja att missköta sitt uppdrag med en underbemannad eller inkompetent verksamhet, intäkterna kommer ändå in via skatten.
Det finns många sätt att se på detta, och ursäkta om jag än en gång klagar på en viss yrkesgrupp.
Läkaryrket kombinerar en mycket hög svansföring vad gäller etik, med att de är experter på att hålla nere antalet utbildningsplatser, vilket går rakt emot patienternas bästa.
Läkarförbundet bromsade utbildning | SVT Nyheter
Samtidigt anses det som en god idé att dränera (“kompetensregn”) fattigare länder på deras läkare - som i vissa fall pratar så dålig svenska att svensktalande skulle behöva en tolk för att kommunicera med dem, vilket de inte är berättigade till, däremot det omvända, då patienten inte talar svenska men läkaren är man berättigad till tolk.
Resultatet av detta är höga läkarlöner, och att t.ex. många läkarpar kan välja att jobba 60-80% var och leva gott på det. Dvs Sverige får inte heller 100% tillbaka vad gäller utfört läkararbete sett till vad vi spenderade på deras utbildning. Så kan det gå!
Det finns mycket att gräva i vad gäller arbete och moral.
Man kan samtidigt hävda att om person A arbetar heltid och mer därtill, och har ett barn som håller på att spåra ur, så skulle det vara optimalt för samhället om A tog lite paus i karriären och satsade på sitt barn. Så mer arbete är inte alltid bättre.
Nu fungerar ju inte ett legitimationsyrke med 5+ års utbildning och begränsad tillgång på utbildningsplatser både för grundutbildning, ST och specialisering riktigt så. Som du kan se i länken ovan så har även läkarna aktivt hållit ner antalet utbildningsplatser. Kör det genom en etikprövningsnämnd!
Jag minns en oskyldig tid då jag fortfarande var som dig. Det är väldigt jobbigt att gå vidare från den inställningen, det innebär en stor personlig omprövning, skickligt konstruerad av media, så jag har viss förståelse för att man inte orkar.
1 gillning
Ja det stämmer och jag har själv träffat sådana läkare och tandläkare. De har pratat så dålig svenska att jag känt att jag inte nått fram till dem med risk för missförstånd och det är ju min hälsa det handlat om. Jag har då bytt till engelska med ungefär samma resultat, de har inte kunnat engelska tillräckligt bra heller. Och ja det stämmer att Läkarförbundet vill hålla lönerna uppe genom att motverka att det utbildas fler läkare.
Men om man har synpunkter på detta så får man väl agera på just den frågan. Det är väl inte rimligt att agerandet hos en enskild yrkeskår ska styra hur vi ser på frågan om hur länge folk i allmänhet ska bidra med arbete fram till pension? Man får helt enkelt hålla dessa två frågor i huvudet parallellt, det är inte rimligt att koppla ihop dessa frågor. Hade inte Läkarförbundet agerat på detta sätt hade väl något helt annat dragits upp för att legitimera att det är OK att sluta arbeta vid 35 års ålder gissar jag. Att någon grupp gör fel legitimerar inte att andra grupper gör fel, orelaterade problem kan lämpligen identifieras och lösas parallellt istället för att användas som som bortförklaring för det orelaterade.
Har hört eller läst någon gång att vid 52 års ålder har en svensk betalat tillbaka vad denne kostat samhället. Vet inte vilket startår på arbete man räknar, eller om det hela ens stämmer. Men OM det gör det känns det ju rätt okej att gå vid 55 med egna medel, moraliskt och ekonomiskt och samhällsmässigt.
Gäller i så fall i snitt, inte för varje enskild person. Men kostnaderna efter 52 då? Om man går i pension efter att precis ha nått break even kostnadsmässigt i snitt, då återstår ju bara kostnader resten av livet, dvs alla år man inte jobbar efter 52 gör bara att staten går mer och mer minus. Jobbar du till 55, 3 år “extra” då enligt resonemang, hur kan då detta väga upp de kostnader du drar på dig resten av livet? Folk lever allt längre dessutom, sjukvården blir mer och mer avancerad och dyr långt upp i åldrarna.
Medellivslängden är nu 81 (män) och 84 (kvinnor). Det är inte konstigt att man höjer pensionsåldern, dvs det blir ännu mer tveksamt att sluta arbeta i tidig ålder.
Om staten tydligt sagt “om du betalt minst X miljoner i skatt så anses du ha gjort din ekonomiska skatteplikt, dvs du behöver inte arbeta mer ur det hänseendet”, då hade jag varit bekväm med att man slutar arbeta i tidig ålder. Men så ser det inte ut.
Intressant spaning, om den stämmer! Källa vore kul att se/läsa. Men det handlar väl om en genomsnittsinkomst och räknat på hela den arbetsföra befolkningen antar jag. Så, har man haft okej lön på heltid, aldrig stämplat och började jobba förhållandevis tidigt så borde även 50 vara okej. 
(Löst baserat på mina egna siffror och preliminära planer att få “FOTen”.)
Tanken fungerar möjligtvis om man utgår ifrån sig själv och individen. Men om man istället ser det som att samhället i stort skall fungera så blir det kanske mer tveksamt. För det kommer alltid finnas individer som av en eller annan anledning aldrig kommer upp i 52 års ålder som arbetare med normal lön.
Så några kommer bidra med mindre, andra kommer bidra med medelmycket(dvs nivån som motsvarar 52 år, om det nu stämmer) och andra kommer bidra med mer än vad de som individ kostar.
Jag är definitivt i den senaste kategorin. Jag är billig för samhället, har ett tryggt och välavlönat arbete inom en bransch med stor efterfrågan på arbetskraft. Om jag vill så kan jag garanterat arbeta till 65(eller ännu längre). Om jag väljer att gå i FIRE vid 55 så kommer garanterat den kategorin som bidrar mer än vad man kostar få ett mindre bidrag av mig.
Känslan är, utifrån inläggen i tråden, att vattendelaren här är om man skall utgå ifrån sig själv eller om man skall utgå ifrån att man endast är en del i ett samhälle och system OCH att man uppskattar detta så till den milda grad att man är redo att bidra lite extra och jobba vidare.
1 gillning
Man skulle kunna säga att det är omoraliskt att vara nykterist eftersom de allra flesta som dricker betalar in mera skatt än vad de sedan behöver utnyttja pga sitt drickande (t.ex. pga alkoholskador eller olyckor).
2 gillningar