Antal arbetade år är ju mer intressant än en pensionsålder tycker jag. Om det krävs t.ex. 45 eller 50 år i arbetslivet innan man får lov att gå i mål.
Sägs ju att staten tjänar på personer som rökar, de betalar höga skatter på tobak och dör tidigt, men jag gissar att man inte tagit hänsyn till passiv rökning då.
Väldigt skönt med alla rökförbud som finns idag, minns ni hur galet det var förr?
Jag vet inte om jag ens siktar på att sluta jobba, men definitivt att bli ekonomiskt oberoende… Ser det lite som ett varsågod till staten då vi inte längre är vänner som vi va förut, tycker jag gjort min del av samhällskontraktet men inte staten… Men dom har ju iofs ett tag på sig att ändra min uppfattning, men klart är att en vänsterstyrd stat istället ökar avståndet mellan oss…
Jag vill ha en väldigt liten stat med stor frihet för sina vänner men med väldigt tydliga regler och lagar… Där fokus hos alla inblandade flyttas från rättigheter till skyldigheter… tex att man har en skyldighet att kunna försörja sig själv å sin familj men inga rättigheter att bli försörjd av andra…
Jag håller med om att det är skönt med rökförbud men egentligen är jag emot det.
Min absoluta övertygelse är att någon som äger en restaurant borde få bestämma om man ska få röka där.
Jag tycker också att det borde vara enkelt för någon som äger fastigheter att bestämma att det ska vara rökförbud där, även i lägenheter. Mitt hus mina regler, borde det vara.
host, host
-Snälla taxichauffören, kan du veva ner rutan? Det är barn i bilen. 
(jag var barnet)
Du måste ju se till dig själv och din familj först. Kollektivet är inte värt lika mycket, i alla fall inte för mig som är libertarian.
Detta låter mycket skrämmande, att du ska offra tid med familjen så att finansministern ska få sitt. Huja. 
2 gillningar
Personlig så flyttar jag från Sverige vid min pension, boendet utomlands är redan ordnat. Har aldrig trivts i detta kollektivistiska land och mina långa perioder med arbete utomlands har alltid varit gott för själen. Sossarna har satt klorna i svenskarna så till den grad att man tydligen känner att man gör något fel om man inte knegar och betalar en massa skatt. Sanslös.
P.S Förövrigt anser jag att välfärdsstaten bör avskaffas.
1 gillning
Allt gott till dig och din flytt till ett bättre land där det flödar av manna och honung. Vi håller tummmarna för att du ska slippa komma tillbaka hit på ålderns höst när välfärdssystemet klappat ihop.
Återkommer till denna tråd då jag inte fattar hur folk tänker. Investeringar i aktier är ju det som är till godo för samhället. Att staten skattar pengarna och tvångsförflyttar dem till mindre effektiva områden är ju dåligt för samhället. Att investera mer och undvika skatt så mycket man kan är det mest gynnsamma man kan göra för sina bröder och systrar. De enda som är förlorare är byråkraterna som lever på att konfiskera pengar.
P.S Ser att folk blev sura på min kommentar om att den svenska välfärdsstaten kanske inte är det mest optimala sättet att organisera samhället och anmälde kommentaren. Haha Sandlådenivå.
Nu rör du allt ihop Sinai och Palestina. 
I övrigt håller jag med. Jag gillar inte slöseri med skattemedel, men jag kan också räkna ut att grundläggande sociala skyddsnät är en jäkla bra idé.
Ett grundläggande social skyddsnät kan man med lätthet finansiera med den 20% bolagsskatten som alla aktieägare betalar innan vi får någon avkastning.
Att spendera extra årtionde bort från sina nära och kära för att göra rätt för sig och göda socialdemokraternas folkhem är ju helt befängt.
Problemet var ju att restaurangägarna inte ville ha rökförbudet, då de trodde att det kraftigt skulle minska deras försäljning. Sedan visade det ju sig att försäljningen klarade sig bra ändå, om jag förstått det rätt.
Så ibland behöver även den mest insatte en puff i rätt riktning, i detta fallet var det ju också bra för folkhälsan. Personligen hatade jag att gå på restaurang tidigare innan detta infördes pga rökningen.
Jag tycker ändå att man borde få bestämma det själv.
1 gillning
Att bidra lite extra och jobba vidare känns som en rätt extrem åsikt. Hur många bland vanligt folk hade valt att jobba vidare om dom hade haft råd att gå i pension vid 55? Självklart finns det vissa, men jag menar andel av befolkningen. Tror knappast det är solidariteten som gör att dom flesta kämpar på…
Dagens system med pensionsålder, skatter, välfärd har växt fram under 100 år, så det är inte konstigt att man är oense om hur samhällskontraktet ser ut. Vissa uppfattar det som att man solidariskt ska göra sina 40 år i arbetslivet, och vissa tycker att det räcker med att man bidragit tillräckligt i kronor. Lägg då till att 30-49% av befolkningen varit emot de förändringar olika regeringar har infört över åren så blir rätt rörigt att reda ut vilken moralisk skatteplikt man har i samhället.
Det är inte så rörigt. Signalerna är att man ska bidra så länge man har arbetsförmåga till ungefär pensionsålder OCH att man räknar med gradvis höjd pensionsålder. Signalerna är alltså inte att man ska dra sig undan i unga år och låta alla andra fortsätta att bidra med arbete och skatteintäkter (parallellt som de personerna förstås också får kapitalintäkter man kan handla för etc).
1 gillning
I vissa fall har andelen av folket varit mycket större än så, i vissa frågor har en majoritet av folket tyckt en sak, och politikerna gjort en annan. Jag tror dessutom att sifforna nedan begränsas av att många inte svarat vad de egentligen tycker i SOM:s undersökning, då med slagsida åt enbart ett visst håll.
Källa:
https://www.gu.se/sites/default/files/2021-03/1.%20Trender%20och%20översikt%20-%20Johan%20Martinsson.pdf
Det intressanta här och som jag även tror summerar diskussionen är vad exakt som menas med ”låta alla andra fortsätta bidra”. Menar du att man inte står för sin del av de allmänna kostnaderna? Eller menar du att man bidrar lika mycket som alla andra (genomsnitt i kronor då), men mindre än vad man teoretiskt kan?
Skulle vara intressant att jämföra de totala skatteintäkterna för någon med hög lön och FIRE vid 40 jämfört med medianlön, fram till 65 års ålder.
Det går inte att tänka i dessa termer enligt hur samhällskontraktet fungerar. Det är som en försäkring, man betalar till skatt till kollektivet och har sålunda ingen “sin del av kostnaderna”. Du kan åka på en kronisk sjukdom som gör att du behöver vård/medicin som tills du dör summeras ihop till tiotals miljoner, det är ju mycket mer än det du kallar “sin del”.
Man bidrar konceptuellt lika mycket som alla andra när man arbetar efter förmåga, den som slutar bidra avviker ju då från de som fortfarande bidrar, på sin nivå.
Det s.k samhällskontraktet står inte mellan stat och individ, där det är en människas plikt att betala in skattemedel.
Samhällskontraktet står mellan mellan de döda, de nu levande och de som inte ännu är födda. Det är de nu levandes plikt att bejaka sina förfäders arbete, bygga vidare på det och lämna över samhället till sina barn i bättre skick än det mottogs.
1 gillning
Förstår inte riktigt hur denna diskussion kan fortgå fortfarande när staten otvivelaktigen har brutit samhällskontraktet för länge sen. Värdelös skola, värdelös sjukvård och i stort sett inga möjligheter att få hjälp av socialen när man som laglydig infödd svensk skattebetalare hamnar på bar backe utan pengar eller boende. Vi har ingen skyldighet gentemot staten mer än att som medborgare betala vår skatt, sen om det sker genom lönearbete eller skatt på kapital spelar ingen roll.
Jag säger som Östling, vad fan får jag för pengarna?
2 gillningar