Man kan inte förvänta sig att få allt serverat heller. Finns nog många som potentiellt skulle kunna dela dina värderingar, men aldrig blivit exponerade för dem tidigare och därför inte ens reflekterat över dem ännu.
Fokusera på de egenskaper som du inte kan kompromissa med (intelligens, längd, whatever) och resten får man kanske arbeta på. Det är ungefär som att välja mellan ett nyrenoverat hus i ett sämre läge eller en fixer up i ett bra läge. Du kan alltid renovera huset i det bra läget, men det dåliga läget på det nyrenoverade kommer alltid förbli detsamma.
Liten tanke bara: du kan vara säker på att dina behov kommer att ändras under livet. Frågan är då vad som är allra viktigast och vilka förmågor folk kan utveckla om de får möjlighet. Om man bortser från det uppenbara att man trivs ihop så när man har barn och familj har jag upplevt att handlingskraft och praktisk förmåga är väldigt viktig. Blir galen på tafatta människor som inte kan styra upp de enklaste moment eller har svårt att tänka i flera led. Skulle tjugo gånger hellre leva med en som bara har ett sparkonto än en som inte har nåt praktiskt driv.
Ärligt talat tycker jag det finns en poäng i något liknande detta! Inte prata om pengar i sig utan mer slänga ut beten i stil med “Malmö säger du? Min enda koppling dit är att jag följer en blogg som heter Rikatillsammans…”.
Eller att slänga in kodord i profiltexten utifrån devisen “de som fattar fattar” (à la “420” eller “ACAB” som jag ser då och då) - förkortningen “FIRE” är förhoppningsvis inte tillräckligt känd för att locka till sig golddiggers, dessutom kan den kanske tolkas som bara typ “Kör!” av de som inte fattar.
Tycker kritiken om att du själv skulle vara golddigger inte är helt rättvis - så klart kan ett förhållande bli enklare om man är på någorlunda samma nivå ekonomiskt, vare sig det gäller lön eller förmögenhet. Även om jag själv nog också tycker att de ekonomiska värderingarna kan vara viktigare än de faktiska pengarna.
Påminner mig om en rolig historia som jag läste i en av min mammas Året runt, när jag var liten: Lantbrukare önskar träffa en dam för ev. giftermål. Krav att du äger en traktor. Svara per brev och bifoga ett kort på traktorn.
Det är ju lite samma problem hos par som närmar sig pensionsåldern men med betydande ålderskillnad. En blir får all fri tid men den andre har flera år kvar att jobba. Då kan ingen av dem bli riktigt fria.
Relationer bör väl ändå börja i intresse och attraktion? Det kan det göra utifrån intressen kring FIRE och ekonomi etc såklart, men blir man för desperat och söker enbart detta kan det nog snabbt bli fel.
Jag tror mer på att hänga på ställen där man tycker det finns intressanta människor, både online och irl. Är det viktigt med ekonomin så gör klart detta tidigt i en relation. Är det kärlek så faller det inte på den frågan.
Sedan hoppas jag att du har fler intressen än ekonomi? Jag hittade min särbo på ett forum för musikintresserade och vi började prata om helt andra saker än relationer. Det dröjde några månader innan vi ens träffades i verkligheten.
p.s. Kul med firedejting förresten. Det borde man ju kunnat gissa att den sajten fanns. Sedan är den nog inte lösningen heller eftersom FIRE kan se så olika ut för så många. Barista-FIRE vs lean FIRE vs fat FIRE vs backpacker, frugality, minimalism etc.
Meeen, jag håller två viskepliga tummar!
4 gillningar
janbolmeson
(Jan Bolmeson)
delade upp denna diskussion i ett nytt ämne
51
Jag tror du menar att det finns många andra saker, förutom aktieportföljen, som är viktiga i en långvarig relation.
Men när jag läste ditt inlägg snabbt första gången tänkte jag att du oxå är en golddigger som söker dejta någon händig hantverkare som kan renovera huset åt dig, men det var nog inte så du menade.
Jag tror kärlek är när båda är beredda att uppoffra sig för varandra och det gemensamma livet, utan att snabbt få något tillbaka, för man litar och vet att den andra försöker göra gott den med.
Men alltså, vilken tråd Den får mig att både skratta men även att spy en smula i munnen av vissa kommentarer…
Jag säger som nån eller flera sagt, krångla inte till det med fler variabler än nödvändigt. Det kan ju vara svårt nog att träffa rätt ändå.
Med det sagt, det är väl personligt vad man sätter värde på i en relation. I min relation har vi helt olika intresse för ekonomi och sparande, men det går bra ändå (än så länge - han börjar bli ganska trött på mitt finanssnack). Vi har liksom andra intresseområden ihop. Det är väl bra om vissa grundläggande värderingar och förhoppningsvis intressen korrelerar - men jag skulle nog inte säga att plånboken, bankboken eller portföljen spelar så stor roll. Mer att man kan vara överens om hur man vill leva sitt liv.
Äsch, jag hade väl inte så mycket råd att komma med egentligen. Hoppas du träffar nån som du tycker om att spendera tid med (och att hon är lika rik som du då om det nu är så viktigt i din bok )
Problemet med de som är frälsta men bara hunnit spara i några år är ju att de fortfarande måste jobba några år till. Han vill väl kanske ha någon som “är fri” nu och inte om några år.
Det går väl att betalanån hemsida så kollar dom alla skulder hos en person? Jag skulle inte vilja träffa ett lyxfällancase när jag ägnat hela mitt liv åt att undvika ett sånt liv.
Hysteriskt roligt att läsa den här tråden. Och definitivt TOTALT urspårat.
Men alltså, hur hittar man en tjej. Det är ju inte så lätt. Inte kille för den delen heller. Här kommer några anekdoter från verkligheten:
En vän tog ett jobb i Italien för sitt svenska bolag. Helt vanlig kille från landet. Italienskorna spanade in honom rejält. Han hade all möda i världen att hålla italienskorna stången eftersom han var gift med familj redan (de var i Sverige och han varannan-veckopendlade). Däremot, hans kollega som var singel, hittade sig en kvinna och det blev familj med henne. De två killarna hade på kontoret konstaterat att svenska män som hjälper till i hushåll & med barnen står MYCKET högt i kurs i Italien. Och, de blev helt paffa när de förstod att det var ovanligt för italienskorna att mannen bryr sig om hur tjejen mår.
Jag har noterat i efterhand, att mina manliga vänner från mellanöstern inte står lika högt i kurs i Italien (med dem är det mest flört å trams). Så italienskorna har en specifik uppfattning om nordiska män…
Jag har flera kvinnliga vänner från Thailand och Kina som pluggat/disputerat i EU. Dessa har hittat sig nordiska/kanadensiska män. De menar på att killarna jobbar hårt (har driv, i allt de gör både på jobb/hemma/hobbies, och nya ideer också) och drar sitt hemåt, hjälper till hemma och bryr sig om henne på ett genuint sätt. Sen skadar det ju inte (fnissar de) att de är långa, stora, vita och med blå ögon
I samtliga av de här fallen, så var det dejting och sådant först, och de träffades ju inte i Asien, och det tog tid. Flickorna valde själva, precis som killarna… som det brukar vara här uppe…
Så, ta ett utlandsjobb, lär känna landet, hitta lokala vänner - så ger det sig Det tar definitivt längre tid än en dejtingapp man betalar för i Swe
(LOL @ inlägg 100).
Här försöker man ha söndag och så pågår det här… Har brutit ut det till en separat tråd. Låt oss försöka hålla oss on-topic nu. Den andra tråden finnns här om man vill fortsätta ner i det kaninhålet:
Den får mig att både skratta men även att spy en smula i munnen av vissa kommentarer…
)
Har brutit ut det till en separat tråd. Låt oss försöka hålla oss on-topic nu. Den andra tråden finnns här om man vill fortsätta ner i det kaninhålet: