Mitt eget inspel till det hela är att jag tror att det är fel att leta efter någon med samma intresse som en själv. Jag har funderade på det vid något tillfälle när jag och Caroline hade det lite knökigt och jag tyckte att hon inte alls var som jag. Caroline hade gott och väl kunnat leva som en bohem i en liten lägenhet, utan bil, utan resor om hon bara fick lov att vara kreativ.
Men när jag tänkte vidare på det så insåg att jag vill inte vara ihop med min motsvarighet. Säg att jag hade träffat någon som också jobbade 50 - 80 timmars veckor. Vi hade ju aldrig träffats och haft något förhållande även om vi hade tjänat bisarra mängder pengar.
Jag tror därför snarare att försöka identifiera vilka värderingar eller egenskaper det är som man är ute efter. T.ex. jag vill träffa någon som är ekonomisk / inte slösaktig. Men bara för att man säger det så behöver ju personen inte veta vad FIRE är, ha ett sparande i fondrobot/aktier/indexfonder etc. Jag vill ha en person som är trygg i sig själv (inte behöver köpa en Porsche bara för hen har råd) och behöver inte visa upp status och så vidare.
@MoaD - har du några inspel i den här tråden från ditt arbete med klienter?
Enligt Kanemans exempel på vem som är den mest sannolika bibliotekarien så vill jag ändå ta till protokollet att jag inte förstår på vilket sätt det är en urspårning. Tesen är att du hittar likasinnad i en så stor pool som möjligt.
Jag träffade min man på edarling och vi har också gjort i princip samma resa som din kompis. Ska dock flagga för att detta är snart 10 år sedan .
Jag bodde utomlands och hade en hemresa inplanerad först efter tre månader. För mig var det bra, då de som inte var intresserade föll bort och vi hade tid att gå igenom grundvärderingar.
Vi har dock i princip alltid haft samma inkomst och hade ungefär lika stort sparat kapital när vi träffades.
Ja alltså, så tänker jag med. I mitt förhållande tjänar jag mer, men har också större utgifter. Partnern (icke-europé, men EU-medborgare) har lägre inkomst men stor potential i framtiden (är yngre) och vi delar intresset att göra det bästa av vår ekonomi, och försöka på alla sätt att förbättra den Vi delar strävan, och det betyder mycket. Dessutom är vi båda löjligt positiva och energiska, och det hjälper ju.
Du har inte funderat på att söka dig till ett fysiskt sammanhang där likasinnade finns? Spontant tänker jag på att Aktiespararna har fysiska träffar. Om du går på dem och lär känna människor där kanske du hittar någon likasinnad. Beroende på ålder finns ju även Unga Aktiesparare.
Hej, jag förstår precis hur du tänkte när du startade denna tråden, har själv tänkt att jag ville skriva något liknande. Inte för att allt handlar om pengar eller att jag söker någon som är förmögenhet, utan jag tänker att ens intressere för detta speglar ju en del av ens värderingar/ livsstil/personlighet.
Det är förvånansvärt många som hakar på dock när de inser hur enkelt det faktiskt är. Många tänker att ekonomi är krångligt, tråkigt och något man tar med sin “bankman/bankkvinna” (egentligen försäljare) helt enkelt för att de inte blivit exponerade.
Håller med 100% (eftersom jag sett det hända flera gånger - så då måste det vara sant). Min nuvarande partner är tex väldigt sparsam/driftig men har haft berörringsskräck mot investeringar vilket kostat enormt i missade uppgångar. Visade vederbörande hur man kommer igång. Vederbörande vet inte mycket om min nivå även om jag “öppnat böckerna” på glänt då och då. Till saken hör att en släkting nu vill skänka ett belopp motsvarande en anständig “FIRE”-brasa. Spännande tider.
Jag är ekonomiskt fri och om inget oförutsett inträffar så behöver jag inte jobba en dag mer i mitt liv.
Är 45år med barn sambo villa osv i Norrort till sthlm.
Min sambo är absolut inte ekonomiskt fri och jobbar 100% själv lajvar jag student och pluggar för det är det jag vill göra och tycker är skoj
Men nu över till min fråga och den är ställd utifrån jag själv lever. Vad vore så hemskt med någon som. Inte är ekonomiskt fri? Det är inte så att du måste bjuda på allt eller ge bort dina pengar om du inte vill.
Dock så är det ev din framtida partner och ev barn osv som sätter gränser till vissa utgiftstak om inte du vill skjuta till mer för att täcka upp.
I vårt fall funkar allt strålande hon var bara lite grinig när vi hade en på tok för dyr bil i garaget men den bilen var inte ens min utan en släktings.
Jag hade turen att träffa min (numera) fru i tidiga tonåren. Hon är lite yngre än mig (vilket hon är noga med att påtala), personligen tycker jag att skillnaden är akademisk även om det är roligt att presentera henne som min yngre fru så här mer än 25 år senare.
De människor vi är idag, är inte de samma som vi var när vi träffades, bortsett från de mest grundläggande värderingarna. Man lär sig av varandra och av livet i stort och man formas utifrån det.
Tjejen som jag träffade för över ett kvarts sekel sedan är inte alls den jag först trodde att hon var, hon är oändligt mycket bättre och blir bara bättre med åren. Hon var inte alls den jag letade efter men var precis den jag behövde.
Reducerar man sitt urval för mycket så kan man gå miste om en riktig diamant. Jag skulle säga att det viktigaste är att man kan ha roligt ihop och att båda två är villiga att “put in the work”.
Nu träffade jag min livspartner före Tinder-eran, så möjligt att förutsättningarna ändrats. Men med det sagt så dejtade jag alla typer innan dess - rockiga/hipster, rika/fattiga, långa/korta, svenska/utländska.
Jag träffade dem oftast genom vänner eller mina intressen, så idrottsklubben, studentnationen, jobbet eller på gruppresor.
Jag tror din syn på kärlek är allt för cynisk om du vill pinpointa egenskaper och finansiell status som din själsfrände ska ha.
Leta bland de kretsar du trivs i (kanske här på forumet exempelvis?) - dyker den stora kärleken upp så händer det bara.
Sen handlar det mer om att stärka relationen över tid och tala om vad som är viktigt för varandra.
Jag träffade min flickvän på en normal hemsida. Verkligen det jag letade efter var en bra partner, där allt utom det värsta skuldträsket skulle gått att arbeta runt i min åsikt.
Nu kom vi in på aktier rätt snabbt, kanske första dejten nu när jag tänker på det. Vi har båda ambitiösa mål och jämförbart kapitalstarka (vi är båda unga, så det var lätt).
Poängen är att det finns diamanter på dejtinghemsidorna. Jag tror du begränsar dig rätt mycket om du letar efter någon med samma värderingar och som är precis på samma plats i sin pengaresa. Om det skiljer sig mycket får ni se till att ta äktenskapsförord, men om ni arbetar mot samma mål så är 90% vunnet i slutändan.
Då jag lajvar student till 100% så upplever hon inte att jag slappar utan mer att jag förverkligar mig själv så det funkar toppen
Skillnaden mot mig och många andra studenter är att jag inte tar något studielån utan det är friheten med att vara ekonomiskt fri att jag inte behöver oroa mig för utgifterna
Men vad jag hittar på efter studierna het jag ej men att bara ligga och kolla på Netflix dagarna lång kommer ej att ske utan något roligt och utmanande får det allt bli.
Om det skulle vara fallet, skulle det vara något problem? Utveckla gärna.
När jag inte aktivt umgås med min partner så struntar jag fullständigt i om hon jobbar, är ute och går, ligger och petar sig i naveln, et cetera. Bara hon är glad och nöjd så är jag det också.
.
Vi delar strävan, och det betyder mycket. Dessutom är vi båda löjligt positiva och energiska, och det hjälper ju.
