Vi ska ju vara snälla mot varandra och man kan aldrig veta varför någon vill dejta någon - det är faktiskt upp till var och en så länge man inte gör något brottsligt eller djupt omoraliskt tycker jag. Jag har själv försökt hitta “en ny” men snubblat redan på de avgörande kriterierna därför låter jag kravet ekonomiskt oberoende vara sekundärt men visst vore det trevligt med en man som kan unna sig lite lyx tillsammans med mig.
Min psykolog berättade för mig när vi pratade om att dejta att det fanns tre avgörande faktorer som ger en bra match: Samma grundläggande värderingar, liknande humor och sist men inte minst attraktion.
Jag tänker också som flera andra att ekonomisk fri partner är sekundärt, men jag förstår hur du tänker Tommy. Tipset att söka på betalsida tror jag också på. Om det går - var på sidor där det finns många kvinnor - du vet “utbud och efterfrågan”.
Jag förstår precis vad du säger ang att hitta “lämplig” partner. Alla gratis dejtingsajter bygger ju först o främst på utseendet. Och det som står under bilden är inte alltid så uttömmande. Men jag letar efter uttryck som säger att de gillar restaurangbesök, älskar resande och liknande uttryck som i viss mån kan vara uttryck för att de har det gott ställt. Lika viktigt är förstås ord som kan visa att de har tid göra det de vill, men då blir det ju pensionär oftast :-). Och jag söker ingen lastgammal person. Men vissa män skriver faktiskt att de är ekonomiskt oberoende, fast då undrar jag faktiskt lite om de bara fiskar …? Klart man inte väljer partner efter hur rik hen är, men efter att ha kämpat på i flera år för att nå sin frihet i tid och pengar vill man ju inte begränsas av att partnern inte har samma möjligheter. Jag bjuder gärna men blir det för ojämlikt så tror jag inte den andra partnern känner sig väl till mods (Partner= man i det här fallet). Och man vill heller inte bli utnyttjad. Svårt - ja,
Självklart :-), men man måste ju börja någonstans. Men man får väl skriva lite och ta reda på mer om personens ekonomi. Detta är ju bara ett förslag på hur man gör urval för att ta kontakt. Man skriver några rader en dag eller två. Då torde läget klarna. Sen är det bara att boka in en träff. Alltså, så borde det vara, men det är ju lite svårare i verkligheten. Inte bara ekonomin som skall stämma.
Underbar tråd - har inte varit på marknaden på jättelänge men tror hårt på att man ganska snabbt kan få en känsla av den andra personens ekonomiska tänk. Men så är jag också känd som Pansarvagnen. Mitt stalltips är att vara rättfram och undvika de så kallade IIM (Icke Inititativrik Människa). Leta inte efter alltför likasinnad - kan bli lite väl entonigt…
Tycker det viktigaste borde vara att ha ett rikt inre. Men även att personen kan själv ta hand om sin ekonomi och det finns som sagt äktenskapsförord att tillgå om allt annat känns rätt förutom den ekonomiska biten…
Min man tog reda på 3 saker om mig när vi träffades, handlade dock inte om ekonomi då vi var 17 år gamla. utan den avgörande biten var om jag tyckte om barn. Gjorde jag inte det så var jag inget att ha och det andra kunde han “snacka mig tillrätta med”. Och det tog mig 17 år!! att få honom att prova ett par jeans, då jag tröttnat på hans kostymbyxor och skjortor.
Under vår tid tillsammans var det han som var den som ansvarade för ekonomin mer eller mindre, startade företag, skötte räkningarna och försäkringar osv. Rekommenderas ej!! För när han dog så stod jag där och tvingades förlita mig bla på människor som jag trodde jag kunde lita på under tiden när jag befann mig i chock och full rulle med att hitta viljan att leva. När jag väl ”vaknade” till liv igen och insåg att det var bara JAG och ingen annan som ansvarade för min ekonomi, hur min pension skulle bli osv, då var det bara att bita ihop och gilla läget och ta tag i de olika delarna. Som ex boendet utomlands hade jag ingen koll på alls för det var ju han som köpt det och stod på honom och han hade allt “under kontroll”. Kan ju säga att jag lärt mig massor på olika sätt, både juridiskt och ekonomiskt. Därav att jag bla hittade in hit… Vad jag vill ha sagt med detta är att det inre måste vara övervägande, men släpp aldrig den ekonomiska delen till någon annan 100% och låt inte någon annan överlåta den 100% till er oavsett ålder ni är i när ni träffar den rätte
Jag har tidigare i mitt liv, innan jag fick familj, dejtat väldigt mycket under en lång rad år. Det gick på ett sätt bra dvs. jag gick på 100+ olika dejter. På ett annat sätt gick det dåligt dvs. det blev aldrig mer än att träffas några gånger. Min nuvarande sambo träffade jag irl, alltså inte via någon dejtingsajt eller liknande sammanhang,
Under perioder när jag dejtade försökte jag mig på olika koncept, alltså att leta efter personer som hade vissa givna egenskaper, yrken eller hobbies. Jag provade flera olika varianter med varierande grad av framgång. Slutsatsen blir nog att det inte gav någon riktigt bra utdelning i slutänden.
Det finns en tendens att motsatser berikar varandra. Jag menar då inte att man som ekonomiskt intresserad borde leta efter någon slösaktig lyxfällan-typ men kanske mer att det kan ligga ett värde i att inte ha ekonomi, siffror eller sitta framför datorn som stort intresse. Däremot kan det ju finnas en fördel i att hitta någon med distinkta egna intressen som också gör att hen tolererar att ens partner ägnar sig åt sina egna grejer.
Om jag idag skulle leta efter en partner utifrån ett ekonomiskt perspektiv så skulle jag sannolikt leta efter någon med rimligt hög social status och bra inkomst. Det viktigaste skulle då vara att personen har ett materiellt stabilt liv, ett yrke med relativt hög lönenivå och i övrigt stabila förhållanden. Det här är sådana egenskaper som åtminstone tidigare brukade vara ganska lätta att både läsa om i annonser och fråga om. En person som har god ekonomi och “går med vinst” varje månad kan mycket väl vara intresserad av aktieplaceringar och sparande, även om personen på egen hand inte skulle orka hålla på med sådant.
När det gäller singlar och “singelskap” är min erfarenhet att många män med “nördiga intressen” tenderar att bli bortvalda i dejtingsammanhang. Det är helt enkelt inte attraktivt med någon som i tid och otid pratar om att kryptovalutan X har gått upp/ner si och så mycket idag. Det faktum att dessa män blir bortvalda brukar i sin tur göra att just de egenskaper som är problematiska förstärks. Istället för att bli normala och lära sig att prata om saker som intresserar andra människor blir det istället att fördjupa sig ännu mer i kryptovalutorna, betala för att gå på seminarier med diverse gurus osv.
En bra sak att göra i dejtingsammanhang är att försöka få till en objektiv värdering av sitt eget “värde” på dejtingmarknaden. Man kan se olika bra ut, ha olika ålder, ha olika livsstil etc. Vissa saker kan vara plusfaktorer medan annat drar ner, som kryptovalutor till exempel. Att tänka sig att man ska hitta någon som också har samma minusfaktorer så att “dessa inte ska räknas” kan man nog i princip glömma. De flesta negativa saker som människor är intresserade av eller ägnar sig åt är starkt könsbundna.
Vad som är bra för mänskligheten och vad som är tilltalande för en kvinna är inte nödvändigtvis samma sak. Den där nörden kommer få sin kvinna när bitcoinmiljarderna trillar in. Eller när han skapat nästa Spotify.
Jag tror att en genomgång med någon lagom smart kompis kan vara tillräckligt. Ofta vet man nog själv vilka egenskaper eller “tillstånd i livet” som kan vara positiva/negativa men det kan vara bra att verifiera med andra hur de ser på saken. Framförallt kan det vara intresserant att titta på sådana saker som i rimlig grad går att påverka. Att man ser ut på ett visst sätt tänker jag att man får, och bör, acceptera. Däremot kan man ju tänka på att klä sig snyggare. Det gör stor skillnad.
En annan intressant aspekt är att denna värdering kan se väldigt olika ut i olika länder/kontexter. Någon som för en svensk kvinna i samma ålder framstår som en total loser kan vara en drömprins för någon på en bar i Thailand. Nu menar jag inte att just barer i Thailand skulle vara den givna platsen att träffa någon på men det kan tjäna som exempel. Samma egenskap som ses som negativ i Sverige kan värderas mer neutralt eller positivt på andra håll. Jag tror dock inte det gäller att i tid och otid prata om kryptovalutor.
Det är inget fel med att vara nörd. Jag är helt med på att vi har nördar att tacka för mycket och exemplet Bill Gates är inte fel. Dock uppfattar jag Bill Gates som en hyggligt social nörd. Det är just det här att gräva ner sig i nörderiet för mycket som är faran. Även om man är helt ointresserad av t.ex. kläder kan det vara bra att ta hjälp av någon som är mer intresserad som får sköta om det hela. Att bara välja lite dyrare alternativ kan ofta i sig göra att resultatet blir bättre. Jag har själv fått hjälp med detta en gång i tiden och det ledde till en stor förbättring då.
Jag tror nog att dom flesta i den här gemenskapen är nördar. För mig har ordet nörd en positiv klang. Från Wikipedia: " Nörd kommer från engelskans slangord nerd och är en stereotyp benämning på en person som har ett fixerat intresse eller intresseområde. Ordet användes första gången 1950 i Dr. Seuss bok If I Ran the Zoo , men då med betydelsen av en särskild djurart.[1] Fram till slutet av 1900-talet användes ordet nörd oftast negativt, ibland som en direkt synonym till tönt, men idag används ordet minst lika ofta positivt". Kalla mig gärna nörd, då blir jag
Jag har också tänkt mycket på detta. Jag skulle också vilja träffa någon med samma syn som jag, för jag tycker att det blir så konstigt när man kommer in på ekonomi med “vanliga människor”. Men jag har samtidigt negativa erfarenheter av att man är alltför lika.
I ett tidigare förhållande var vi väldigt ekonomiska båda två. Det var åren 2010-2014 då jag bekantade mig med den här bloggen och lärde mig som mest. Jag pratade mycket om det. Min pojkvän var måttligt imponerad. Han tyckte att det var bättre att gå åt preppinghållet. Jag sa att det var två skilda saker. Han sparade massor med pengar och kunde knappast köpa konserver för alltihop. Ändå hade vi många konflikter kring detta. Jag tyckte även att han var för snål. Jag lade då 50 k per år på min häst medan han sa att han tyckte att han hade lagt för mycket pengar på dykningen, 50 k totalt på flera års tid. Ändå ville han egentligen dyka mer, men “det var för mycket”. Jag tyckte att det var ett dumt sätt att resonera, eftersom man inte bara ska snåla utan även spendera pengar på sånt som betyder nåt. Han var liksom snål på fel sätt.
Sedan hittade vi sällan på saker. Vi var lika tråkiga båda två. Upptagna med att göra våra egna saker. Jag kände mig till slut väldigt inlåst. Jag uppskattar restaurangbesök och shopping (i måttlig mängd) men shoppingen ville han ju inte vara med på och skulle vi gå på restaurang fick det vara i Lund för han “vägrade åka till Malmö”. När det tog slut sa jag “det roligaste vi har gjort det senaste halvåret var när vi åkte till Willys i Staffanstorp”.
Visst var det praktiskt att vi var lika men det var nog inte det jag ville egentligen.
Vet inte om det redan nämnts, men Ramit Sethis nya podcast handlar om att få par att prata om pengar och synka sin syn på hur de vill hantera sin ekonomi.
Någon som har erfarenhet av olika dejting hjälp/coaching. Vad är värt att betala för och vad man ska tänka på? De olika saker jag kommer att tänka på är
fotograf som kan ta bilder till dejting profil
hjälp med text etc. i dejtingprofil
coachning / terapi eller liknande, fokuserat på hur man blir bättre på att ta kontakt, gå vidare, veta vad man vill etc. gentemot det motsatta könet.
Har använt olika av de dejting appar som funkar hyfsat i gratisvarianten. Om man ska betala för premium eller satsa på någon av de dyrare siterna så känns det som man borde fundera på först om man borde förbättra något i hur man dejtar så man inte kastar pengarna i sjön?
utan den avgörande biten var om jag tyckte om barn. Gjorde jag inte det så var jag inget att ha och det andra kunde han “snacka mig tillrätta med”. Och det tog mig 17 år!! att få honom att prova ett par jeans, då jag tröttnat på hans kostymbyxor och skjortor. 
