Allt det här snacket om att AI gör så att kostnaden för intelligens går mot 0 och att vi potentiellt inte behöver anstränga oss lika mycket kognitivt längre fick mig att fundera lite.
Jag tänker att vi sakta blir dummare och dummare (rätt så svårt för min del med min ena hjärncell men, men ) om vi inte använder oss av den.
Vad är motsvarigheten till en joggningstur för hjärnan?
Jag tror att anledningen att generell kognitiv förmåga anses närmast oträningsbart inte nödvändigtvis är att det är så, men att i moderna samhället kan inte folk som kan tänka undvika att göra det.
Lite som morsvarigheten till ökända barnet som hade en mil och uppförsbacke både till och från skolan och inte kunde undvika bli världens bästa löpare.
Läsa böcker, soduku, schack, korsord, Wordfeud, programmera, lära sig spela olika instrument, gå distanskurser på universitet. Men även att hålla kroppen i trim med motion, bra mat och sömn.
IQ-testen på mönstrande personer toppade runt 1975 och har dalat sedan dess. Blir vi dummare? Kanske. Behöver vi inte använda hjärnan lika mycket längre kanske vi tappar i förmåga. Men det kan också vara så att IQ-testerna inte är anpassade till dagens livsstil. Antagligen är dagens hjärna mycket mer anpassad till dagens livsstil än en hjärna från 70-talet.
Det vi tränar på blir vi också bättre på. Löser du ofta korsord blir du bättre på att lösa korsord men inte mycket annat. Det finns inte synergieffekter med allt. Vissa saker ger bättre synergieffekter än andra. Att lära sig ett nytt språk och musicera lär vara speciellt bra.
Det gäller att välja sina aktiviteter. Sätt att stimulera sin fantasi och kreativitet tror jag är väldigt utvecklande.
Man får större ordförråd, blir mer allmänbildad och lär sig tänka i udda tankebanor, utanför boxen. Det har man nytta av i många andra sammanhang skulle jag säga. Man brukar väl även säga att den typen av tankeverksamhet bromsar utvecklingen av demens och liknande sjukdomar. Gör man det med penna på papper tränar man även skrivförmågan och indirekt får man också bättre stöd för minnet än om man bara skulle ha löst det via dator eller motsvarande, pga att man använder fler delar av hjärnan.
Att umgås med OCH prata med människor som har olika åsikter/ingångar till saker och ting, gärna känsliga ämnen som politik, religion, sexualitet etc och att faktiskt prata OM dessa ämnena. DET tror jag tränar hjärnan så det förslår. Och jo, nog tusan e det tankespjärn så det förslår också!
Och tyvärr upplever jag att vi blir sämre och sämre på det, både individuellt och kollektivt.
"– För att kalla det hjärnträning ska man öva på en sak och samtidigt bli bra på något annat, säger Anders Hansen.
Ett antal forskare har undersökt huruvida hjärnträning faktiskt fungerar och hur bra korsord, sudoku och hjärnträningsappar är för ändamålet.
– Korsord gör att man blir bra på korsord, men man blir i bästa fall marginellt bättre på något annat. Samma sak gäller appar och spel – du blir bra på just det, men inget annat. De har alltså små eller inga så kallade spridningseffekter, säger Anders Hansen i Din hjärna.
En aktivitet som forskning visat ger tydliga spridningseffekter är exempelvis att lära sig ett nytt språk. Hjärnan verkar växa hos dem som kan ett till språk, och speciellt de som lär sig det tidigt i livet.
Om man hela tiden använder två språk måste man i varje läge välja det ena språket och blockera det andra. Det gör att man blir bättre på att fokusera på en sak och blockera allt annat. Man blir bättre på att bortse från distraktioner."
Det låter väldigt rimligt, känns nyttigt också att kunna zooma ut och se fler perspektiv. Känns som, precis som du sade, att vi går mer mot enkla svar på komplicerade frågor, tyvärr.
Ställer mig tvivlande till detta. Skulle vilja se mer fakta kring detta i så fall än svepande uttalanden om “marginellt bättre”. Skulle säga att man blir bättre på att hålla ordförrådet aktivt och tänka i olika banor när man associerar via ledordet och det har man ju nytta av i många sammanhang, precis som den träning man får om man läser mycket. Jag har alltid haft lätt för att skriva och jag är tämligen säker på att det finns en koppling både till att jag läser mycket och att jag har löst rätt många korsord i mina dar. Det finns ju också korsord av många olika svårighetsgrader så det låter som en grov förenkling det där med “marginellt bättre”.
Jag försöker lära mig något nytt varje år, ett år körde jag Rubiks kub non stop och blev 4iktigt duktig, rekordet på 3x3 för mig är 17 sekunder :), kan även köra mer eller mindre alla varianter som finns då jag köpte ca 25 olika kuber under året. Kan man 5x5 så kan man göra alla storlekar då tekniken är samma men tar längre tid. Sen finns olika ghost cube som var en av de svåraste jag klarat. Skulle jag tävlat och lyckats få runt 17 sekunder hade jag varit typ plats 30 i Sverige.
Jag började spela schack och är om man ser statistiskt bättre än 85% av spelarna på de två större spelsiterna wächess.com 3ller lichess.
Jag kan jonglera hyffsat.
Jag kan cykla enhjuling som jag lärde mig för typ 4 år sedan.
Jag har börjat lite smått med schack på äldre dar, ser det som en kul grej att försöka förbättra mig och det kan ju vara en kul hobby när man slutat arbeta, ihop med en hel massa annat som jag tycker är kul. Att lösa olika schackproblem eller bara spela bör ju träna hjärnan rätt bra samtidigt som att det är kul!