Nu i kaostider kanske det visar sig att du sparar mer, men normalt är det ju en kostnad att binda.
Jag har min egna mentala gräns att om räntan går över 3% så betalar jag av bolånet.
Hade jag haft små besparingar så hade jag inte haft någon stratergi utan låtit månadskostnaden bli vad den blir.
Jag band tre år på 1,18% efter mycket förhandling i höstas då jag insåg att jag aldrig skulle kunna förhandla så lågt på den rörliga med min belåning (85%). Det visade sig vara komiskt bra timing 
Men jag ogillar mental bokföring och ser egentligen på min ekonomi som ett litet sparkonto för buffert och sedan en stor pengapåse. När de fasta och rörliga utgifterna jag har är avklarade sparar jag som om jag hade långt högre ränta än 6%. På börsen.
Varje månad är helt enkelt en ”attack” av utgifter som avgör hur stort börssparandet blir den månaden 
3 gillningar
“mental bokföring” var ett nytt begrepp för mig, som jag nu hört två gånger i samma tråd.
Vad betyder det ungefär?
Att öronmärka pengar, kan man väl säga.
Oavsett om sina pengar är på ett sparkonto vid namn ”Semester 2022” eller ”Kontantinsats 2024” så är de ju lika mycket värda och en del av en och samma förmögenhet man har.
Men vissa gillar att dela upp pengar på det här sättet och Jan förespråkar ju det i lite mer avancerad form. Se hinkprincipen: https://rikatillsammans.se/fyra-hinkar/
Men jag vill understryka att det kan vara rätt verktyg för vissa (de flesta?) att till exempel spara amorteringspengar på ett sparkonto och mentalt bokföra dem. Det beror ju också på risken man vill och kan ta med pengarna.
Ah, jag fattar. Nej, pengar är ju pengar är ju pengar är ju deg.
Ingen som valt att amortera extra mellanskillnaden på den räntan man har och den räntan man tar höjd för?
Vet att det är matematiskt ”fel” att amortera extra nu när räntan är låg och förväntad avkastning i aktier är högre än bolåneräntan. Men rent emotionellt kan det ju vara skönt att amortera och känna att man betalar av sina skulder.
Funderar själv på att göra så när vi väl köper bostad. Typ amortera mellanskillnaden upp till de 6% eller vad det nu är banken räknar på.
Funderade att göra det ett tag men banken hade ingen automatik för det så orkade inte ta det vidare, men hade varit en intressant möjlighet vid rörlig ränta.
Nu band vi räntorna när vi köpte nytt, vi fick ett bra erbjudande och det råkar turligt nog fortfarande vara en attraktiv ränta. Ser mitt sparande som en säkring mot ökade räntor ändå, runt 3.6% ryker sparandet till nästa boende, vid 4.3% är pensionssparandet enda långsiktiga som är kvar (den ska det mkt till för att jag ska rucka på), vid 7% blir det ingen semesterresa och vid 8.4% inte heller någon ny mobil/dator/etc. Om inte inkomsten ökat eller lönebördan minskat innan räntorna överstiger det så börjar det bli svettigt, vid de nivåerna så skulle det ju knapra i rätt snabb takt på bufferten också… 
Tänker att det är nysparandet som ryker först vid ökade räntor, inte den redan sparade/investerande summan.
Jag gör typ så men inte så mycket. Amorteringskrav på knappt 2100:- men amorterar 2800:-
Tänker att jag kan dra ner amorteringen när det börjar röra på sig. Dock räcker det att räntan går upp 0.7% för min del så är den ikapp 
Så jag funderar på att lägga undan mellanskillnaden upp till 3% på Sparkonto och stämma av var tredje månad vad räntan ligger på.
Men du satte grillor i huvudet på mig ifall man ska amortera upp till 3% istället 
Men får ju samtidigt 1% ränta på Lunar så det lutar kanske åt det hållet ändå.
En fördel till med mer amortering som jag ser det är att kostnaden i kronor för räntan minskar i och med att lånebeloppet blir mindre.
Så när räntan går upp kan man minska amorteringen lite för att täcka upp för räntekostnaden utan att den totala summan ökar när man redan tagit höjd för högre ränta från början.
Visst man kan ta från sparat kapital också men i mitt huvud och för min egen mentala bokföring skulle det kännas bekvämt och smidigt att istället amortera mer när räntan är låg
Du har rätt i det du säger att dom inte slipper svängningarna.
Det dom menar är nog till dom som redan har en dålig ekonomi och har svårt att ta svängningarna om räntorna skulle börja sticka uppåt samt att dom får sova gott om nätterna när dom vet vilka utgifter dom har på bolånet och slipper överraskningar.
Blir nyfiken, varför ogillar du mental bokföring? Jag tycker att det är ett helt brilljant sätt att styra upp sin ekonomi på, inte minst för att det ska bli tydligt. Tar man pengarna från ”det allmänna” upplever jag att det är tråkigare för de pengarna kunde ha gått till något annat. Att öronmärka pengarna och ha diverse olika konton gör det lättare att göra plats för olika behov i ekonomin utan att de inkräktar på varandra. Även om det såklart bara är en psykologisk fint.
Håller helt med i det.
Jag själv tycker det är lättare att inte göra så.
Buffert, målsparande, och allt jag kan tänka mig att behöva pengar till i närtid har jag på ett och samma konto.
Samma sak med investeringar, även om det kommer gå till både barnen, pension och köp som ligger långt fram i tiden så är allt i samma portfölj.
För mig känns det enklare och lättare att hålla reda på när det inte är uppdelat.
Sen vet jag vad pengarna ska vara till så det är ju också en slags mental bokföring.
Gillar heller inte mental bokföring, använder det inte alls faktiskt. Ser bara till att mitt totala kapital ska få så bra utveckling som möjligt. Sen är jag rätt dålig på att spendera så några konflikter uppstår egentligen aldrig. Eller rättare sagt har jag inte så stora behov vad gäller användning av pengar att det är meningsfullt att använda mental bokföring.
Väljer att se allt kapital som ett och samma, inklusive buffert som till allra största delen ligger på börsen. Rent praktiskt ligger kapitalet på ganska många depåer och konton av historiska skäl och kopplingar till tjänstepension etc. men den enda “mentala bokföringen” jag gör är att jag summerar rubbet i ett kalkylark och övervakar värdeutvecklingen på diverse sätt.
Jag har faktiskt amorterat rätt kraftigt på bolånet. Det är inte av helt rationella skäl utan mer för att det ska kännas bra. Om det kommer en större räntehöjning så kan jag välja att lösa resten av lånet på ett bräde och då är jag helt skuldfri utöver värdepappersbelåning men den kan man ju klippa av helt på några dagar om man behöver.
Detta är en förnuftig hållning. Även om man inte skulle kunna göra sig helt skuldfri kan man eliminera effekterna av en höjd ränta genom att amortera. Det blir som att äta russinen och ändå ha kakan kvar.
1 gillning
Attraherar mig faktiskt inte alls. Jag antar att det är helt beroende på personlighetstyp
Min mentala bild av månadsekonomin är som sagt något i stil med att Livet AB kommer och kräver X kronor i utgifter och sedan går överskottet in i investeringar! Om det är för att boräntan gått upp den månaden, fordonsskatten skulle betalas in eller kylskåpet gått sönder bokför jag och målsparar jag inte för.
Däremot gör jag exakt såhär. Bevakar skulder/tillgångar och nettoförmögenhet. För att hålla rätt risknivå i förhållande till t.e.x bolånet.
1 gillning
Beror nog mycket på presonlighet, för mig personligen så är mental bokföring onödigt energislöseri.
Det jag gör är att göra en snabb koll på sparandet samt kreditkortsräkning varje månad, om det ligger utanför normala variationen så kollar jag snabbt upp varför. För mig krävs det inte så mycket mer än så 
.
Känns mycket enklare att hantera kostnader löpande istället för dedikerat målsparande eller seperata konton.
Men förstår att för visa är det en trygghet med målsparande.
Vid vilken ränta kommer du lösa bolånet?
För min del funkar det inte så. Det handlar snarare om att göra tydligt utrymme. Vi har tex gjort oss av med bilen och kör hyr/timleasing vid behov. För att vi aldrig ska bli småsnåla och dra oss för att hyra bil (vilket vi skulle kunna göra med alla pengar i en pott) öronmärker vi pengar till detta. Det handlar för oss alltså mer om att bestämma sig för vad man vill och bygga upp strukturer som stöttar dessa beslut.
2 gillningar
Hur ska man tänka när inflationen är hög? Då ”amorterar” även den. Eller är det fel att tänka så? Gäller iofs att lönerna hänger med.
Vet inte, får räkna på det om det blir aktuellt. Är mest skönt att veta att jag kan lösa det om jag vill. Om jag gör det eller inte är en annan fråga.