Gillar det där diamgrammet (IKIGAI), det har förekommit på engleska här i annan tråd tror jag. Nu råkar jag ha ett välbetalt jobb som världen också behöver väldigt mycket.
MEN … jag tror jag har kommit tillräckligt långt nu för att endast välja att göra det jag tycker är mest kul, oavsett om det betalar bra eller om världen behöver det mer eller mindre 
jag hoppas alltså att det hade varit så även om jag inte haft ett välbetalt och eftertraktat humankapital.
Identiteten är situationsbunden. Frågar någon Vem är du?, på en fotbollsplan så kanske du svarar mittfältare. Inte Jag driver en liten redovisningsfirma. Och vice versa.
Pensionen hänger på försörjningsbördan. Alltså hur många som jobbar delat med hur många som finns. I det sammanhanget har du två identiteter att välja på: Närande - tärande. Arbetare - arbetslös. Arbetsför - inte arbetsför.
Så jag tror det handlar om kontext.
Edit: Jag lyssnade på avsnittet och håller med om att det är plumpt att sätta kollegorna över familjen. Den prion håller jag inte med om.
Fast tänker man specifikt på exemplet gravstenstitel så är ju den till för anhöriga, inte kreti och pleti. Då kvittar titeln helt.
Namn funkar ju skitbra. Ibland är det värt att lägga till varifrån man kommer eller hur man hamnat där man är just då etc.
En kompis hade ”synthare” som titel. ”framfabslav” lät väl inte lika tufft.
Det är ju de anhöriga som bestämmer det. Sten är väl skit samma, men en bestämd plats att gå till visar alla undersökningar är värdefullt för det stora flertalet.
Nej det kan jag inte påstå att jag gjort när jag arbetade.
Jag identifierar mig idag med mina värderingar, tankar och handlingar.
Tror inte det kommer någots positivt från att bygga sin identitet på en titel, ideologi eller specifika åsikter om saker. Tvärtom.
Givetvis (även om jag himlat med ögonen över grammatiken där på planen).
Så bra att du drar runt grottekvarnen åt oss tärande, arbetslösa och icke arbetsförs då. 
(Du hör hur dumt det låter va’?)
Kul att vi är överens om att arbetsnarkomani är dåligt.
Förr när telefonkataloger fanns titulerade jag mig “Motorcyklist” min passion helt enkelt.
Någon gravsten längtar jag inte efter, utan spridas för vinden som den gränslösa motorcyklist jag är.
Nu outar jag mig kanske lite MEN:
Jag identifierar mig inte med min yrkesroll, kravanalytiker, verksamhets-/itkonsult (kärt barn har många namn) men jag identifierar mig med min yrkestitel, Jägmästare.
Det beror kanske återigen på sammanhang. Hur hög den allmäna pensionen kommer bli beror ju inte på vad man heter.
Jag tror den här personen, Micke, kommer ifrån ett makroperspektiv och försöker motivera folk att jobba längre för att inte systemet ska braka ihop.
Ja, jag hör hur dumt det låter. Vi har en historia där människor offrat mycket för att öka välståndet. Att nästa generation ska få det bättre, att ge mer än man tar, inte ligga andra till last och jobba för sin egen, familjens och samhällets överlevnad. Jag är tacksam för det välståndet vi har. Jag ser det lite som en motsättning att man då ska gå i andra riktningen och inte jobba.
Men så som nya normer och system är utformade så blir jag nihilistisk, för det är som du säger dumt att dra runt samhället när man inte behöver det ekonomiskt eller får några sociala fördelar för det. Inte ett tack ens. Det är väl en slags indentitetskris eller moralisk kris i mig och skälet att jag sökte upp just det här forumet.
Jag tycker din fråga är bra.
Ja, det framgår. Men nu rörde inte avsnittet just detta utan det diametralt motsatta. Han har varit med förr och då i rätt sammanhang. Nu var han mest larvig. Som att nå’n frågar hur man hittar billigast tågbiljetter och någon svarar “-Ta flyget!” (Just det händer ju f ö allt som oftast här på RT.)
Men med den logiken så är du och Micke överens och då är precis exakt alla som inte jobbar minst som genomsnittet eller motsvarande i skattegenererad inkomst en belastning. Det är en konstig syn på människor tycker jag. Många som går tidigare i pension gör det för att kroppen inte orkar, för att själen inte orkar, för att de drabbats av skador eller sorg, haft svårt att finna sin plats eller upplever sig inte behövas. De bidrar kanske på helt andra sätt dessutom? Samtidigt är det många av dessa som gör ett aktivt val att gå tidigare som också drar ner på sin påverkan på det gemensamma för att de helt enkelt inte har råd, men också för att inte tära på resurserna som ju trots allt är ändliga. En som betalar mycket i skatt kanske inte tillför något alls till det allmänna, mer än problem och framtida kostnader? Matematiken är snårig här.
Fin självinsikt och jag skriver under på att vi har inbyggda problem i systemet. Men att någon som sparat eller investerat sig till tidigt slut på arbetslivet skulle ses som en belastning tycker jag mest är konstigt. I förlängningen skulle det “förbjuda” inte bara invandring, utan också utvandring, konsumtion av inporterade produkter etc. Merkantilismen är tillbaka och snart feodalsamhället också.
Tack! Det blev ju en spänstig diskussion iaf. Men jag anser ändå att Mikael Nyman påminner om en sur tonåring som säger emot för sakens skull, helt ogrundad i frågeställningen.
Alltså… jag är jag, och samtidigt blir jag på något vis mindre och mindre knuten till det där jaget i bemärkelsen olika beskrivande/definierande termer jag kan/har använt för att beskriva mig själv. Blir alltmer lös i kanten, på något vis, och samtidigt, om jag ska gissa, så gör det mig än tydligare för omgivningen… luddigt, men vad tusan, jag tror ärligt talat det är delar av det där ‘nya jaget’ som jag försöker peka på här.
Med det sagt, nej, jag identifierar mig inte med mitt jobb, eller min titel… men så är jag ju mångsysslare. Agent of change har jag använt länge som något slags samlingsbegrepp för ‘vad jag gör/hur jag är’ men jag är lika glad, eller än gladare, i titeln humla ärligt talat. Som egenföretagare sedan 2007 har jag på sista åren landat i att vara anställningsbar (för någon annan, vill inte begränsningen) och samtidigt sitter jag just nu i ett uppdrag som nästan är som vore jag anställd. Fast inte riktigt. Och jag vill inte det heller, så… jag vill variation. och då kan inte ‘en titel/ett yrke’ beskriva mig. Funkar liksom inte.
Tror inte jag vill ha en sten heller, men nej, jag har ingen titel jag vill ska stå på min metaforiska sten. Älskar dock att gå runt på kyrkogårdar och läsa om Skeppsmästare John Johansson och Landhandlare Erik Persson och Skollärarinna Anna Andersson. Det är guld värt, men tillhör på något vis en annan tid.
Däremot är jag mer än gärna och ofta vän med de jag jobbar med, men sen jobbar jag ju med mycket/många olika och vill därför gärna jobba med goda vänner. Inte alla dock. Men har en tendens att bli god vän med de jag jobbar med. En av mina egenskaper jag tycker bra om.
Jag gillar att ge och få tankespjärn och på sätt och vis är det ju det som både definierar mig och beskriver hur jag är att vara med/runt. Jag ger och får tankespjärn mer än gärna, och det kan ges/fås i alla möjliga former och variationer, ‘jobbrelaterat’ eller ej, spelar mindre roll.
Tack för reflektionstillfället - läste inlägget när du precis lagt upp det och la ett bokmärke/påminnelse till mig själv. Så har gått och sugit på karamellen ett par dagar.
I mitt fall gör identifierar jag mig nog en hel del med min yrkesroll trots allt. Men det är mest för jag har det som fritidsintresse också. Jag har alltså ingen sjuklig fixering vid min arbetsroll utan jag råkar bara ha en fixering vid liknande saker som rollen innebär, även när jag är ledig. Tycker inte det är särskilt kul att prata om jobbet på fritiden, men jag kan prata i timmar om något jag hittat på hemma inom samma område.
Har aldrig förstått folk som huvudsakligen identifierar sig med sin arbetsroll. Har dessa människor inga fritidsintressen eller andra åtaganden på fritiden?
Woha! Nu tar vi det lugnt….kvinnor kan faktiskt också vara yrkesfixerade till den grad att de identifierar sig fullständigt med sitt yrke. 
Tror mycket på @TheFlorimell modell om Ikigai. Får man pengar och är duktig på sitt jobb så kommer man nog inte kalla det sitt syfte i livet om man inte hade gjort det jobbet även utan betalning. Att sen tycka om och också göra något bra i världen genom sin yrkesutövning är nog också det som identifieringen faller på då vi nog har lätt att döma oss själva genom andras reaktioner och uppfattningar. Har man alla 4 komponenter så ser jag det inte som främmande att man är xx. Sen kan man såklart vara en drös saker till, utöver det, då människor är komplexa och mångfacetterade. 