Jag är sur över att jag inte fokuserade på min hälsa tidigare
Jag är sur över att jag inte valde en annan karriär
Jag är sur över att jag festade bort mina tidiga tjugoår
Allt ovan är saker jag själv har haft kontroll över (Eller snarare ignorerat och inte haft kontroll över). Men alla saker du nämner i första inlägget är saker man inte kan göra något åt själv och därav funderar jag inte alls på dem utan försöker anpassa mig istället och ta saker som det är.
Vi kände också som att vi satsat på fel häst när vi va i Sverige. Det kändes som ett sjunkande skepp. Vi hittade inte någon ok skola, det var ingen ordning på någonting. Man vågade inte släppa ut barn för att leka osv. Öppnar man nyheterna blir man mörkrädd. Skatterna… (men tack L för slopad värnskatt iofs), vädret är nog bland det värsta i Europa också. Men hey… det finns många positiva saker också.
Föräldraledighet och VAB osv är väldigt stora plus för de åren…
Jag håller med att det finns positiva saker men jag räknar inte föräldraledigheten som en sådan. I hemlandet (EU) får man flera dagar betald föräldraledighet och de är betalda ungefär på samma nivå rapporterad till medianlönen där. Man jämför ofta med USA när man påstår att möjligheten till föräldraledighet är en plus i Sverige. Min upplevelse är att det är lika bra eller bättre i många andra europeiska länder (och förmodligen flera länder utanför EU också, men sämre i andra länder förstås). Jag som arbetskraft ser inte fördelarna jämfört med hur det är i andra länder, men att alla har möjlighet till betald föräldraledighet i Sverige är bra.
VAB däremot är man generöst med i Sverige men jag ser det knappt som en plus. VAB är inte något jag längtar efter.
Skola är dålig, vården är sådär (jobbar inom vården och ser det inifrån typ), jättemycket narkotika och kriminalitet bland unga (man blir skrämd som förälder av hur det ser ut där ute), skatterna är skyhöga, allt kostar enorma summor pengar, osv.
Jag har svårt att se det positiva i det hela, förstår du. Men det kanske är bara övergående.
Det ekonomiska läget kan nog bli bättre på mellan lång sikt. Men den svenska kronan är ju väldigt oroande. Jag tror det kommer ta rätt lång tid att reda ut några av de samhälleliga problem som blivit (skolor, våld, gäng).Men visst, på lite längre sikt borde det finnas chans till att det blir bra. Skatter och väder får man nog inte bort på överskådlig tid
Men om det inte finns någon konsekvens för den som inte vill arbeta, varför ska den personen ändra på sig? Problemet kvarstår ju, vi andra betalar fortfarande.
Här är en dikt som OpenAI skrev baserat på ditt utsökta inlägg (lovar, nyhetens behag med OpenAI kommer att avta men är fortfarande fascinerad ):
Life’s unjust, a bitter pill to swallow,
We play the hand we’re dealt, no time to wallow.
Some born with silver spoon, while others grind,
To make a living, and peace of mind to find.
The housing market’s one example of this plight,
Where luck and timing are the key to light.
Friends with parents to finance, while I saved,
To make my own way, and a home to pave.
But we can’t control our fate, no need to fuss,
We must accept the injustice and move on, plus
For life’s not fair, that’s true, no need to dwell,
But always know, there’s someone worse off, as well.
Måste tänka på hockeyfinalen 2003 med den ofattbara vändningen från 1-5 till 6-5. Det blev nationell sorgedag i Finland där vi stängde av TV:n ren vid 4-5 då man kände på sig att svensken kommer ta detta.
Den typiska finska inställningen, “allt är skit”, sen jobbar man ändå igenom sig det.
Har förorsakat en del kulturkrockar mellan vårt kontor och huvudkontoret i USA.
Det amerikanska förhållningssättet är typ “everything’s amazing!” när man är på väg mot katastrof.
Det finska förhållningssättet däremot är mer “kaikki on paskaa!” när man är på väg mot underverk.
Amerikanarna får ofta panik av det här och tror att nu är det verkligen dåligt.
Jag tror de flesta av oss svenskar har en liten finne boende inom oss, vi är bara tvungna att ta på oss masken av den gladlynta svensken. Efter att ha bott här i 18 år känner jag att masken varefter fallit av mer och mer. Till den grad att jag kan se på svensken och fråga mig själv avundsjukt, “varför är den så nöjd och glad, fattar den inte att allt är skit!?”
(Skrivet med en stor portion humor, men ändå inte helt osant)