Ursäkta min frånvaro! Sidan tillät inte fler kommentarer under en viss tidsperiod som ny medlem
Jag ser att du samt någon till verkligen kan relatera till min situation! Andra kommer med råd från god mening, men vet inte alls vad de pratar om. Det är okej, jag kan inte begära att folk förstår till 100% hur det är att vara sjuk och jag själv har svårt att förstå hur “vanligt folk” orkar så jäkla mycket!
Precis som du skriver så innebär min hjärntrötthet en intryckskänslighet som tex ljud, ljus och sociala interaktioner. Jag blir även oerhört trött om jag koncentrerar mig på något under en längre tid, varpå jobb som redovisningsekonom går bort.
För att svara på lite frågetecken som uppstått för er utan att jag outar hela mitt liv så är min tidigare erfarenhet inom arbetslivet dessa:
Parkarbetare inom kommunen - trivdes
Massageterapeut inom kommunen - trivdes
Massageterapeut som enskild firma - trivdes men svårt att ha fullt ansvar för egen inkomst när man är sjuk mycket
Anställd i mindre butik - vantrivdes fruktansvärt
Redovisning inom offentlig sektor - vantrivdes
Lagerarbetare inom covid material - vantrivdes pga för mycket ensamarbete och för lite social stimulans. Även oerhört repetitivt och hjärndött, icke stimulerande uppgifter.
Lagerarbete inom regional verksamhet (inga truckar el andra fordon) - trivdes väldigt bra
Brevbärare - trivdes väldigt bra med jobbet i sig, men kraven från arbetsgivaren var ohållbara för en person i min situation.
Lokalvårdare - vantrivs med jobbet i sig men detta är det mest individanpassade jobbet jag haft och har nu en fast anställning med lön enligt kollektivavtal. Men har varje arbetsdag en klump i hjärtat för att jag inte vill gå till jobbet för det är så nedvärderande med tanke på min egentliga mentala kapacitet bortsett från koncentration och uthållighet. Jag jobbar ofta kvällar för att undvika onödigt mentalt “brus” för att inte ödsla energi på annat som gör att jag inte får hela jobbet gjort.
Min sjukdomsbild lyder:
Återkommande utmattning sedan 14 års ålder.
Diagnostiserad kronisk tarminflammation vid 20, går i skov och triggas igång av stress eller farmaka.
Diagnostiderad migrän med aura vid 21
Diagnostiderad social fobi vid 23
Diagnostiserad ADD vid 26
Diagnostiderad PMDS vid 30 (svår pms, dvs extrem trötthet och emotionell instabilitet 2v/månad)
Sist men inte minst en mystisk skada i bäcken/höft/mage/rygg/insida lår. Ådrog mig den för 3,5 år sedan och har sökt svar sedan dess. Svårdiagnostiserad, men trolig muskelbristning på flera ställen. Gör rehab nu, verkar inte fungera så bra. Går 1x/månad till kiropraktor a 720:- ingen försäkring har täckt varken sjukbesök, sjukresor, behandling etc. Gick på gym och motionerade regelbundet före skadan. Nu försöker jag komma tillbaka dit, men skyndar långsamt.
Vad gäller medicinering för mina tillstånd så har jag ett moment 22. Jag kan inte medicinera min ADD pga skov av min tarmsjukdom. Jag har testat i stort sett alla befintliga preparat, centralstimulerande mediciner samt flertalet antidepressiva. Just nu har jag en medicin som heter Brintellix och den har minst biverkningar av allt jag testat. Jag kan inte medicinera min migrän med annat än Alvedon, som tur är kommer den inte så ofta längre. Men pga min migrän kan jag inte medicinera min PMDS eftersom det medicineras med hormoner och det ger en ökad risk för stroke när man har migrän med aura. Så läkarna säger strikt nej. Jag tar i dagsläget munkpeppar som är ett naturläkemedel, vilket fungerar lite grann åtminstone. Men inte tillräckligt. Jag har varit beroende av energidrycker senaste 8 åren för att klara av mitt dagliga leverne. Men i somras drog jag i handbromsen och var sjukskriven i 2-3 månader och slutade med dessa för att lyssna på när kroppen säger stopp istället för att pressa på tills det inte går att pressa mer.
Jag tar kortison för tarmen när jag har mina skov. Inget man vill ta kontinuerligt utan så lite som möjligt. Men varje gång jag testat ny medicin som ger skov resulterar det i flera månader av kortison användning. Jag tar även flertalet kosttillskott som bidrar till att hjälpa mig lite med mina besvär åtminstone.
Tänk om livet vore lite mindre komplext? Förstår din frustration då jag också har en lång rad diagnoser som påverkar varandra, även om dina inte är precis samma som mina.
De jobb du listade där du trivts, tror du de kan funka i framtiden och på deltid om du får rätt förutsättningar? Tänker bra arbetsmiljö, flexibelt schema och så vidare.
Kanske skapa en lista med jobb som kan passa och sen börja nysta hur man skapar eller hittar de arbetsplatserna.
Haha ja eller hur?! Ja det är onekligen en problematisk situation.
Problemet är väl egentligen att hitta dessa jobb… De jag haft har bara varit tillfälliga anställningar pga olika projekt etc. Så inget har varit en “riktig” anställning förutom det jag har nu. Har funderat på om det skulle gå att ha lönebidrag som parkarbetare åt kommunen, men problemet för mig är då att jag behöver ha närhet till toalett när jag har mina skov. Och då är man oftast ute och jobbar. Det var även ett stort problem under tiden som brevbärare. Men ja, klart att det är värt att titta närmare på ändå. Att jobba på lager är verkligen nåt jag funderat mycket på. Men isf måste jag kolla med AF om de kan stötta mig med utbildning för truck etc. Vet ju inte om det skulle fungera bra, men måste ju testa för att se. Vet ju att jag är farlig i trafiken när jag har mina tröttaste dagar, så då kör jag helt enkelt inte bil. Är svårt om det skulle ingå sådant i mitt arbete, då skulle jag behöva sjukskriva mig. Därav går arbete som involverar lång tids körande också bort, annars hade jag gärna jobbat som någon form av chaufför…
Eftersom du nämner städ så förmodar jag att kroppen i övrigt funkar som den ska. Jag vet om en del liknande fall som arbetar med grönytearbeten o dyl. Bland exempelvis kyrkogårdsarbetare vet jag flera som trivs just för att de slipper umgås så mycket med människor utan kan sköta sitt arbete med lagom många mänskliga möten under dagen. Det är också en bransch där deltidsarbeten är vanliga.
Välbetalt vet jag inte, men det är åtminstone inte sämre och jag misstänker att det är mer varierat.
Tack! Jag har sneglat en del på diverse trädgårdsyrken då jag har ett intresse för odling. Men tror jag måste utbilda mig först och det finns inget i närheten av var jag bor. I situationen jag befinner mig har jag inte möjlighet att flytta just nu, men jag ska kolla lite mer på detta för det är som du skriver ett fullt rimligt arbete för mig. Förutsatt att man hittar en arbetsgivare villig att anställa mig. Det är tyvärr inte helt givet. Hade nog varit enklare om jag bott i en storstad!
Har följt inläggen och alla mer eller mindre kloka råd du fått. Det är ju såklart jättesvårt för oinsatta att förstå dina utmaningar.
Med alla dina diagnoser - har du fått hjälp med KBT/samtalshjälp?
Vad jag kan läsa ut av dina egna svar är du fortfarande väldigt sökande kring hur du ska kunna utöka din jobbsituation/ekonomi. Vilket jag förstår fullt ut! Men vad händer med ditt mående om du tillåter dig sakta av, att landa i att läget kan vara good enough som det är? Och att din kropp och mentala hälsa kanske därmed svarar med att må lite bättre?
Vi har olika förutsättningar men för egen del hände något med mig runt 2013/14. Då hade jag flyttat ut till landet, bytt jobb, varit ständigt insatt på nya meds och utsatt på gamla sedan 2007/09. Då valde jag att inte kämpa längre, utan att istället acceptera att jag har en ny annan typ av vardag och mående att ta hänsyn till mot tidigare. Jag behövde hitta ett nytt förhållningssätt till mig själv.
Jag valde att stanna kvar på min anställning med anpassade men skittråkiga arbetsuppgifter. Valde att inte “jaga nya lösningar” längre då det tog kopiöst mycket energi. KBT var ett av verktygen för att landa i det här beslutet. Jag tog tillbaks kontrollen över mitt liv så jag kunde styra måendet på ett helt annat sätt. Jag visste ju redan vad som triggade mina skov men hade länge kört över mig själv med tron att nu går det nog bättre, just idag är jag stark. Men så var det ju inte, jag behövde landa i en helt annan typ av acceptans.
Vad tror du skulle hända med dig om du gav dig själv en typ av time-out något år för att se hur kroppen reagerar?
Jag förstår ditt resonemang, och där har jag varit i tankarna också. Jag har försökt att vara heltidssjukskriven för att få återhämta mig ordentligt och börja om några ggr. Men det har alltid varit olika omständigheter runtomkring mig som gjort att det inte gått att fullfölja eller att när jag väl är “klar” så ställer samhällets regler till et för mig, antingen ekonomiskt eller med olika typer av krav i form av jobbsök etc. Det är svårt att återhämta sig då. Det låter alltid nånting i stil med “vi förstår att du skulle behöva den här hjälpen, men pga x, y eller z så kan vi inte erbjuda dig det stödet”. Så jag orkar inte be olika instanser om hjälp längre… Har försökt så många ggr, från alla olika vinklar, men det tar bara mer än vad det ger. I mitt fall oftast ingenting. Så då återstår bara alternativet att fortsätta kämpa på, om än på mitt anpassade arbete med halvdan lön och ej stimulerande uppgifter. Det är där jag landat i min “sluta kämpa emot” rörelse. Det har varit mer krävande för mig att “vara officiellt sjuk” än att bita ihop och jobba mina 50%.
Anledningen till varför jag skrev här var ju om någon hade input om en annan yrkeskategori som skulle passa mig bättre, något som jag kanske inte tänkt på som skulle göra min levnadssituation mer hållbar. Klart jag kan jobba vidare på det jag har nu, men någon gång kommer det ta stopp, det vet jag redan nu. Min dröm är att bo i ett litet hus/stuga på landet/i skogen och ha något liknande självhushåll, där jag slipper allt sånt här. Men i dagsläget är det ej genomförbart… För att komma dit behöver jag mer kapital och då blir det åter aktuellt med en inkomst där jag får mer än några korvören över varje månad och inte som nu, där jag lever på gränsen varje månad eftersom pengarna som “blir över” efter alla fasta utgifter alltid går åt till mediciner, sjukhusbesök, trasig bil, operation av hund etc. Och ja, jag lever generellt billigt, har inga dyra lyxvanor eller hobbies. Dock en hund som varit sjuk mycket, som trots bra försäkring kostat oss en del. Men det liksom allt annat är en avvägning. Att vi valt att operera/rehabilitera hunden har varit ett ekonomiskt slukhål och andra hade kanske valt att avliva istället. Men det är en i övrigt frisk hund, så det alternativet har inte varit aktuellt för oss. Så ja, jag förstår helt och fullt din poäng och önskar att det var ett alternativ även för mig, men som det ser ut så är mitt alternativ att fortsätta kämpa för annars klarar jag mig inte ekonomiskt. Tyvärr är det så det ser ut.
En annan sak som jag kanske inte fått fram är att en del av mitt dåliga mående just nu kommer ifrån mitt arbete. Det har hänt många ggr att jag gått runt och gråtit på arbetstid när jag jobbat kväll och ingen annan varit där. Därför ser jag det som en nödvändighet att byta arbete, så det är givetvis inte bara ur den ekonomiska vinkeln det är av intresse för mig. Ifall det klargör för dig varför jag försöker söka mig vidare och inte bara “gillar läget”? Jag tar varje dag för vad den är och gör så gott jag kan, mer kan jag inte göra. Men jag kan heller inte bara ge upp. Att acceptera att min situation är något annat, och att sörja det liv jag aldrig fick. Det är en annan sak för mig och det har jag gjort sen 2018 när det tog riktigt stopp för mig, och det gör jag nog dagligen sedan dess…
Jag klarar mig inte på den inkomsten från 50% sjukersättning och 50% sjukpenning… Det blir totalt 10.000:- netto, vilket jag försökte klara mig på i somras under 2-3 månader. Det gick såpass dåligt att jag gick tillbaka till mitt arbete “för tidigt” enkomt för ekonomins skull. Så det är inte ett alternativ i denna inflation med höjda priser på precis allt. För något år sedan hade det inte varit några problem, har levt i flera år på en nettoinkomst på 7-8’, men nu går jag inte runt på det längre eftersom levnadsvillkoren ändrats så mycket. Senaste året har enkomt våran matbudget ökat med 2000:- och min sjukersättning höjdes med 300:- förra året, 400:- detta året. Så den matchar verkligen inte inflationen kan man lugnt säga. Den är baserad på min tidigare inkomst som statligt anställd med bruttolön på 23’ för ca 8 år sedan. Min nuvarande lön om jag arbetat heltid ligger på 26’ i brutto. Inte mycket att hurra för i dessa tider…
inkomstrelaterade sjuk- och aktivitetsersättningarna höjs med 9,14 procent 1 januari 2024
Har man ingen eller dålig SGI så blir det svårt att få det att gå ihop.
Men om du hade 23’ för 8 år sedan borde 50% av detta motsvara 11,5 och 80% av detta dryga 9’ i sjukpenning per mån.
Om du har 50% sjukersättning kan du som lägst få 6,5’ per mån.
Så med sjukpenning och sjukersättning borde du ligga på dryga 15’ före skatt i månaden, med skattetabell 33 och kolumn 1 (sjukpenning) och 4 (sjukersättning) så har du minst 14’ efter skatt med sjukersättningen och sjukpenning?
Haha oj, lite spännande att du tror att du kan min ekonomiska ersättning bättre än både mig och försäkringskassan först och främst skriver jag nettoinkomst. FK drar skatt på all sjukersättning.
Sen så tar de in långt mer i beräkningen än det du har tagit med här, sjukperioder räknas bort och tidigare anställningar räknas in. Sjukpenning och sjukersättning räknas heller inte ut likadant.
Jag fick meddelande från FK vid jul att min utbetalning för januari kommer vara 5070:- en höjning på 425:- / månad från 2023 där jag fått 4645:-. Min ersättning jag fick från FK i somras som sjukskriven var väldigt uppdelad, så fick aldrig för en hel månad. Men uträknat på två månader så ligger det mellan 5 och 6 netto. Min löneutbetalning brukar ligga på 10.700:-. Varför skillnaden är så stor vet jag inte, har tagit det med FK några vändor men allt ser korrekt ut säger de. Det enda vi kunde komma fram till var att arbetsgivaren möjligtvis dragit för lite skatt, varpå jag sätter undan de 700:- varje månad i tron om att jag kommer få kvarskatt detta år. (Och jag tillhör skattetalbell 35).
Jättefint förslag som jag själv tidigare funderat på faktiskt, men tyvärr går detta bort då adhd är en diagnos där man utesluts från vissa yrkeskategorier, varav dessa är några utav dom.
Men tack ändå för ditt engagemang!
Hej Pelle! Jag har faktiskt precis såna plåster på licens som jag kan ta vid nödfall. Tyvärr så påverkar även dessa magen eftersom medicinen går ut i blodet. Så jag kan ta vid enstaka tillfällen, använder mer sällan än 1/månad, men tar jag de ofta så ger även dessa mig inflammation i tarmen tyvärr. Men tack för tanken, den var helt rätt även fast det tyvärr inte heller fungerar för mig.
Utgick från att garantiersättningen 2023 var minst 13 275 kronor för sjukersättning 50% ca 6500 kronor, och att sjukpenningen 50% arbete relateras till din SGI som var 26 000 och 80% av detta vilket ger ca 10500 kronor.
Jag förstår faktiskt inte vart du vill komma med detta? Om du tänker att jag räknat fel eller så? Eller om jag kanske skrivit så att det går allt feltolka?
Mitt syfte med denna tråd var alltså att be om råd ang. alternativ till arbete, som potentiellt skulle ge mig mer än det jag har idag eftersom jag knappt klarar mig på det som det är idag. Och jag har poängterat att jag fick avbryta min sjukskrivning pga ekonomiska skäl. Att vara sjukskriven från mitt arbete är alltså inte ett alternativ, då min nettoinkomst låg på totalt ca 10.000:- från både sjukersättning och sjukpenning tillsammans. Vad min bruttoinkomst är från FK är vet jag ej, då denna information inte går att se när jag loggar in. Jag kan heller inte räkna ut den eftersom jag inte vet hur mycket skatt de dragit, enligt tabell eller 30%.
Jag tar varje dag för vad den är och gör så gott jag kan, mer kan jag inte göra. Men jag kan heller inte bara ge upp. Att acceptera att min situation är något annat, och att sörja det liv jag aldrig fick. Det är en annan sak för mig och det har jag gjort sen 2018 när det tog riktigt stopp för mig, och det gör jag nog dagligen sedan dess…
först och främst skriver jag nettoinkomst. FK drar skatt på all sjukersättning.