Är det någon som ser månadsutbetalningar av sparräntan som en inkomst och för över den varje månad för att leva av? Det vanligaste är ju årsvis utbetalning. Min buffert motsvarar bolånet, så jag tänkte att varför inte låta den utbetalda sparräntan då bekosta bolåneräntan jag betalar varje månad. Dvs. varje månad, eller när rullande fasträntekonton löper ut, föra över det påförda räntebeloppet som en inkomst.
Den utbetalda sparräntan är naturligtvis lägre än bolåneräntan, men jag tänker på det som en känslomässig och mental bokföring. Det känns som att någon annan betalar min bolåneränta. Att jag inte behöver ta den från mina andra inkomster under året. Mina övriga inkomster räcker precis till för mina kostnader. Har downshiftat och gjort någon slags barista-fire.
Någon annan som tänker så här? Eller är det kanske bättre ändå att välja årsvis utbetalning av sparränta? Har tagit upp detta i en annan tråd.
Jag har ett sparkonto/buffertkonto som är kopplat till bolånebetalningar. Alla räntebetalningar dras därifrån per automatik och jag har även alla fasteäntekontona kopplade till samma konto.
Alla räntor hamnar där samt att om något fasträntekonto löper ut så hamnar beloppet där också.
Jag behöver alltså inte göra något eller flytta på något öht.
Jag får då effekten du är ute efter, inkommande räntor betalar en del av utgående räntor.
Ok, jag förstår inte logiken med varför man ska ha lån om man har kapital investerat på ett vanligt räntekonto, det är ju en garanterad förlustaffär. Oavsett vilken kostnad man har spelar det ju ingen roll om den betalas av lön, kapitalinkomst etc pengar har inget ansikte och i slutändan är det inkomster minus utgifter som gäller.
För att minska denna skillnad - och i vissa perioder faktiskt få högre sparränteprocent än låneränteprocent - prioriterar jag själv hög sparränteprocent framför hur ofta sparräntan betalas ut.
Resonemanget är egentligen oberoende av storleken på sparkapitalet.
Har man sparat 100 kr på ett bankkonto till en sparränta på 4,3% som man lånat till en låneränta på 4,17% (för att använda några nu aktuella räntesiffror) så har man i praktiken ökat sin buffert med 100 kr utan att det kostar något.
Varför den här typen av konstruktion kan vara vettig besvaras i tråden @axr hänvisar till ovan, samt naturligtvis frågeställarens egen förklaring:
Jag har ett bolån på 1milj och när jag tog det för 5 år sedan hade jag bara bolåneskuld på 600.000 jag satte för tillfället 400.000 i rikatillsammans portfölj ( den med 25% guld) som ju i snitt skall avkasta 4-8%.avkastningen har hittills täckt bolåneräntekostnaden. I början trodde jag att avkastningen skulle räcka för att på 30 års sikt betala av hela skulden, men den har som sagt bara täckt bolåneräntan. Om det beror på det höga räntorna som vi haft senaste 2 åren eller ej är svårt att avgöra. I alla fall akönt att inte behöva bry sig om boräntekostnaden och så får man ju tillbaka 30% av räntekostnaden vid deklarationen.
Som Tomas_Mh skrev tidigare så måste ju sparkapitalet vara i nivå med lånebeloppet eller högre för att avkastningen ska kunna betala av räntan. Ska du också lyckats amortera ner lånet måste avkastningen va ännu högre.
Om du satte 400 000 i en portfölj som avkastat 8% på ett år är det 32 000. Om bolånet är på 1 000 000 och du har en ränta på exempelvis 4% är räntan på 40 000 för ett år. Då täcker ju inte porföljen att ens kunna betala räntan. Över tid kommer ju lånet amorteras ner med amorteringskravet och om börsen fortsätter avkasta positivt kommer du få ränta-på-ränta effekten som kommer göra att avkastningen går snabbt uppåt med åren. Du kan simulera själv med ränta-på-ränta kalkylatorn för att räkna ut vilken summa som krävs för att avkastningen kommer täcka både ränta+amortering för lånet.
Jag antar att avkastningen varit högre än 8% eller så har snitträntan för bolånet varit lägre. Kom på nu också att jag belånat portföljen lite också vilket ju har gett lite hävstång.
