Blev kanske riktat till fel skribent. Ber om ursäkt i så fall.
Min poäng är generellt att många som skriver i den här tråden och flera andra är ganska unga/i början av familjelivet/karriären (<35år). Samtidigt som man verkar ganska övertygad om att dagens levnadssituation/önskemål/pengabehov kommer att se likadant ut på väldigt lång tidshorizont, t ex 30år.
Där man då fattar beslut utifrån det. (Tex risk/FIRE/sparkvot/placeringsform) Har man då räknat för tight och t ex inte riktigt insett hur mycket ”familjelivet” kan komma att kosta, eller någon slags förväntad garanterad genomsnittlig avkastning/värdestegring på t ex aktier eller boende i framtiden.
Då kanske de felaktiga ingångsvärdena leder till att man fattar fel beslut. I den här tråden kan det vara att man kanske överskattar hur länge en viss summa kommer att räcka.
Tips: Titta på Stockholmsbörsens årssiffror och gör lite egna kalkyler. T o m skräckläget i modern tid (in på börsen efter rekordåret 1999 med hela beloppet) och sedan se vad som händer med tillgångarna under tre år är nyttigt. Men låter man de sedan vara fram 3-4 år till går det snabbt åt andra hållet. Då är det värsta scenariot. Gå in efter 2002 och man blir snabbt på bättre humör. 2008 var ingenting i backspegeln osv.
Det gör något med min upplevelse av Trinitysiffrorna iaf. Matematiken ljuger ju inte, även om det självklart kan generera en del svettringar på tröjan så länge det vara.
Jag var typ inne på din linje innan jag fick ganska mycket mothugg och kommentarer i still med att du kan inte veta om ditt kapital går upp eller ner på 10 eller ens 30 års sikt i följande tråd:
Den där slumpgeneratorn var ganska bra för att beskriva det jag kanske framförallt vill framhålla nu, dvs man kan glömma de där excel-arken(som i varje fall jag gjort) där jag lägger in 3-5% ökning på mitt kapital varje år. Det kommer, om man placerar i aktier och fonder, bli en betydligt stormigare resa än så. Vill man ha det stabilt och mer förutsägbart så är det nog bankkonto eller RT-portföljen som gäller.
Håller med fullständigt. I mitt fall så är jag stolt familjefar i 45 års åldern och kan bara konstatera att jag hade ingen aning om hur livet med villa, Volvo och vovve mm skulle påverka min privatekonomi när jag var 30. Jag blir också rejält konfunderad när man träffar på yngre i 20 eller 30 års åldern som är helt övertygad om att de skall kunna spara 60% av lönen, aldrig äga bil och vara ekonomisk oberoende när de är 40. Det är givetvis suveränt att de sparar/investerar istället för att konsumera men att tro att man har en livsplan som kommer hålla i 50 år framöver känns orealistisk.
Fast det här är inte allt eller inget. Får du förändrade förutsättningar så har du troligtvis möjlighet att ta ett jobb som täcker upp den del som saknas. Man kan i praktiken jobba i ett låglöneyrke men ha lön som en höginkomsttagare, eftersom den största delen kommer från investeringar, inte från ens arbetsgivare. Även Uber, Foodora, Fiverr eller liknande känns görbart om det handlar om att man behöver dryga ut sina inkomster med några tusen per månad. Man kan potentiellt även säsongsarbeta och under några månader dra in de extra pengar som man behöver för att täcka hela året.
Det jag tampas med är att jag ju inte vågar ha kvar allt på börsen och räkna med 7% avkastning under hela tiden. Mina pengar ska främst räcka mellan jag slutar arbeta tills jag ska ta ut pension (ca 8 år). 3 års utgifter kommer jag alltid ha stående på ett konto med garanterad ränta alternativt nån räntefond så att om det blir en stor nedgång så är jag ändå “säker” i 3 år.
Någon som tänker på man kan hantera svängningarna när man slutat arbeta och allt kapital sitter på en svajig börs?
Jag tänker likadant. Men för att kunna placera tryggare (med mindre avkastning sannolikt) så måste man ju komma upp i ett rätt stort kapital. Så det kommer väl sluta med att man aldrig vågar ta steget, fortsätter jobba och spara, och dör med en förmögenhet på kontot.
Det leder osökt in på en fråga som jag under en tid har tänkt ställa här på forumet men aldrig gjort. Bryt ut den @janbolmeson om den inte bör tas här i denna tråd.
Hur stora placerade tillgångar tycker ni att man behöver för att gå till FIRE(om man nu vill det) och samtidigt plocka ner sin risk väsentligt (ex sätta allt på bankkonto). Samt hur skulle ni designa denna exit-strategi? Är det de där 10% per år på bankkonto från och med 10 år till pension/FIRE som gäller eller är det vansinne att sitta med 30 miljoner på bankkonto under de 30 sista åren i sitt liv?
Har du 30 mille så är det väl inte vansinne, men inflationsjusterad avkastning vore väl iaf önskvärt.
Jag kalkylerar med 4%, men skulle inte gå FIRE om inte 3% räckte. Det som får mig att undra just nu är den långa uppgången. Kommer det en längre period av nedgång, eller stabiliserar sig börsen och kör lägre årsavkastning ett par år?
Men vill du köra Exit och gå vid 57 för att gå i pension vid 67 och under förutsättningarna att pensionen är bra nog så kan du ju absolut bränna 10% om året. Men det är ju så individuellt. Jag har så låga utgifter att jag skulle klara mig fram till pensionen, även med 0-tillväxt, om jag gick idag. Men jag tycker det är för klen marginal så det är ett dumt val.
Utgifter, anhöriga, intressen, drömmar… allt det där påverkar.
Jodå @Anders001 det vågar du! Gör en snurra där du kontinuerligt sätter av från depån in på ett “säkert” konto och räkna med 1% på det kontot och 7% på din depå.
Jag räknar med att 3,5 milj ska räcka till att plocka ut ca 32 tkr/mån i 8-9 år.
Jag måste även komplettera en del pengar i den pension som inte blivit inbetalade av min arbetsgivare (då jag ju inte har någon) för de sista 10 åren, fram till 67.
Nja för sanningens skull så räknar jag på min OCH min mans behov på en månad.
Det är ca 32 tkr, räknar vi. Det är ju inte utgifter alltihop utan en del ska gå till resor mm.
Det gör siffrorna mer begripliga.
Jag tänker ca 15 papp i månaden för egen del och i solohushåll. Flyttar jag och särbon ihop sjunker ju alla fasta avgifter, men man ska inte göra en sådan kalkyl som inte håller om och kanske. Hängseln och livrem är min melodi.
Å andra sidan äger vi båda våra boenden, så blir det så får man ju lösa ägandebiten och då blir det mer att stoppa in i maskinen (alternativt inte ta ut).
Nu missförstod du mig fullständigt. Det handlar absolut inte om att man skall göra slut på 10% per år. Det är en strategi som säger att när du är 10 år från att gå pension så har du 100% i aktier. Sedan flyttar du över 10% till räntor/bank varje år (under tiden då du fortfarande arbetar) så att när du väl går i pension så är 100% på bankkonto och 0 % i aktier/fonder och därmed har du endast inflationsrisken. Jag har fått för mig att pensionsfonderna följer någon sådan modell och att den är ganska uppskattad och bra.
3 år räcker kanske för nergången men jag tror att ni grovt underskattar hur ni kommer må under den tiden. För när 3 år har gått så kan ingen veta om det kommer 3 år till av nergång. Är lätt om man kollar på historisk data men det säger ingenting.
Aha, omviktning alltså. Då är jag med i tanken. Så kör jag en del av mina fonder i LF. Men innan det kniper lär jag köra mer aggressivt. Så länge lönen tickar in så är det delar av den jag lever på…
