Hej!
Har följt ert forum i några år, och tycker jag fått många värdefulla insikter om privatekonomi och sparande/investeringar.
I senaste podden jag lyssnade på, påpekade Jan att en del människor ”sparar för mycket”. En intressant observation som nog är relevant för oss som har hållit på med detta i många år, och är troligen av samma generation som era föräldrar.
Det är ett positivt ”problem” som jag och min man har privilegiet att ha.
Jag skulle uppskatta om ni gjorde en pod, inte om hur man får ihop sparandet, utan också råd om hur man sedan använder sina sparade medel på det mest effektiva och kloka sättet.
Går det att svara på det här egentligen? Att diskutera frågan här i forumet är vettigt men att presentera någon sorts “recept” verkar lite udda. Skillnaden mellan olika personers förhållanden (kapital, kostnadsnivå, livsstil, ålder, ambitioner) är så pass stora att en viss persons modell knappast passar för andra. Det enklaste vore nog om du själv funderar ut en modell som du tror kunde fungera. Sedan publicerar du den här och får feedback på den.
Det är ju å andra sidan inte farligt att dö med kapital. Det har ju ansetts vara standard att lämna något efter sig till sina barn och barnbarn under hela mänsklighetens historia, fram till 40-talisterna ungefär. Det är dyrt att vara fattig och det vill man ju inte att ens barn ska råka ut för. Min plan är således att dö med massor av tillgångar eller använda det jag har över till barnens boenden m.m. De kommer att behöva det bättre än jag behöver en extra jorden runt resa.
Har man inga barn är det väl bara att bedöma vad man tycker är värre: dö med lite för mycket på banken eller dö som fattigpensionär. Sedan kan man ju dela in livet i faser baserat på hälsa. Ju sämre hälsa desto snabbare kan man göra av med pengarna. Det är ju säkert svårare att resa m.m. när man knappt kan gå längre.
Tänk så olika man kan uppfatta en post.
Jag uppfattade inte trådskaparen som någon som girigt vill se till att använda alla pengar så inget ska bli över. Snarare läste jag det som en person som fått “kloka råd” när det gällt att spara - råd som gjort att de sparat mer än om de inte varit här och insupit kunskap. Nu när de står i en annan livsfas så undrar hon om det finns lika klocka råd när det gäller att ta ut och använda pengar. Kanske just för att man inte vill slösa bort pengarna utan det som inte används av dem ska gå till efterlevande eller allmänna arvsfonden
Jag skulle säga att det var mer relevant förr när man överlag dog i en lite mer praktiskt ålder för arvet*. Numera är “barnen” i snitt typ 50 när man dör, och behovet för pengar i den åldern är generellt lågt, men för barnbarnen är det väl mer relevant.
Sen tycker jag inte att det är riktigt rätt att ställa det som “dö med lite för mycket, eller dö som fattigpensionär” - man kan dö med lite lagom resurser.
*) Osäker på om det faktiskt stämmer, man fick barnen tidigare förr också.
Tack för tipset!
Vill påpeka att jag håller med er som förstod vad jag letade efter. Min plan är inte att det ska vara noll på kontot vid min bortgång, utan hur jag kan använda mina sparade pengar på ett bra sätt för att berika livet nu. Arvingarna kommer det inte att gå nöd på, och att det skulle vara girigt att spendera det man sparat (och därmed försakat sig själv) tidigare i livet är ju en missuppfattning!
Nu pratar vissa om attlämna efter sig för barnen behöver det osv…
Och vissa om att dö utan pengar.
Personligen ser jag det såhär… om jag lever till jag är 80 då är barnen mellan 48 och 65.
Dom 3 har alla haft och har bättre förutsättningar än mig och min sambo att skaffa sig en enormt bra ekonomisk situation.
Vi har under deras uppväxt haft eget företag så dom har fått jobba hur mkt eller hur lite dom velat.
Jag är idag 50år och min sambo är 53år.
För typ 5 år sedan hade vi nog för att “klara” oss och sluta jobba lika som nu… men då jag könde att jag inte var sugen på det även fast det hade varit mitt mål hela tiden så valde vi att investera i lite nya alternativa investeringar.
Så framtiden får utvisa om dom bär frukt.
Men således jobbar vi några år till och fyller på kistan som jag har för avsikt att leva på till jag dör.
Barnen “3st” kommer iallafall få ärva huset och ev en industrifastighet och företaget och jag kommer inte att skömmas över att spendera våra likvida pengar.
Girigt är väl en personlig uppfattning. Det finns ju ingen objektiv gräns. Men målet bör ju helt klart vara att lämna mycket pengar till sina efterlevande, därmed inte sagt att man inte kan unna sig. Min syn är att om jag lever i en lyx som mina barn aldrig kommer kunna uppnå, har jag varit girig. Om jag lever ungefär som mina barn och barnbarn kommer kunna leva, har jag gjort rätt. Här har jag med att de möter sjunkande reallöner och därmed tuffare utgångsläge i beräkningen.