Du lovar nog för mycket där, jag kan inte säga bu eller bä om huruvida det hjälper eller stjälper och det tror jag inte att du kan heller.
Jag kan gå så långt som att säga att du kan ha rätt och jag tror att Magnus / programledaren inte direkt är någon gamer själv och har låg förståelse för att man kan vara fäst vid det.
Det finns fortfarande människor som tycker att TV-spel är för barn och inte inser att majoriteten spelar något, men i olika utsträckning och på olika plattformar.
Så här tänker jag i frågan; att tro att man hjälper människor genom att bryta ner dem, då har man titta lite för mkt på amerikanska armé-filmer. Det krävs inte särdeles mkt empati för att förstå vad han behövde och att det här inte var det.
Var ska man dra gränsen då?
Vissa deltagare bryter ju ihop så fort programledarna kommer in genom dörren och börjar titta på deras prylar, oavsett vad det är för något.
Oftast (alltid?) har de ett eget val, det är flera fall där deltagarna vägrat sälja något (bl.a. hästar i någon episod) och då har programledarna antingen accepterat det eller lagt ner programmet och återkommit senare och kollat hur det gick.
Svårt. Vad är alternativet? Alla realistiska alternativ är dyrare i det här fallet. Inget troligt tidsfördriv är billigare per timme än att spela på en gammal xbox. Alltså handlar det inte om pengarna. Utan om bestraffning. Som troligen även sätter honom i en betydligt sämre sits när han ska hitta på ngt annat att göra. För något kommer han att göra.
Det är ett perspektiv. Det vanliga felet som dessa personer har gjort är att schabbla bort sina liv, inte utbilda sig, leva slarvigt och inte ta ansvar. Sedan vill man konsumera som om man hade en högre chefslön och en välfungerande tillvaro. Det går inte ihop riktigt.
Min poäng är att det finns en massa människor som av andra uppfattas ha en god ekonomi. De klär sig fint och har dyra vanor. De beter sig i princip som deltagarna i Lyxfällan men har de inkomster som krävs för att inte gå i konken. Jag vet inte om det alternativet är så mycket bättre egentligen. Tänk Mona Sahlin, för att ta bara ett välkänt exempel.
Förstår inte riktigt hur det relaterar till det jag skrev.
Du beskrev det som att spenderandet är huvudfrågan. Så kan man absolut se det men det är personer med patetiska inkomster som främst förekommer i lyxfällan.
Jag skulle nog säga att det är rätt blandat, vissa tjänar bra men den gemensamma nämnaren är som jag skrev att samtliga lever långt över sina tillgångar (och inkomster) och är ofta även privatekonomiska analfabeter.
Men absolut, det är sällan civilingenjörer, jurister och läkare med i Lyxfällan. Det kan dock ha med annat att göra än bara inkomst, t.ex. att man i större utsträckning har självdisciplin, vilket en femårig utbildning kan vara tecken på att man har.
Ja, i teorin borde det vara så. Sedan ser nog ”överspenderande” lite olika ut i olika grupper. Det som är mer uppenbart slafsigt framstår som sämre än det som är mer prydligt.
De är i lyxfällan främst pga sitt spenderande. Låga inkomster har egentligen lite med saken att göra.
Det är låga inkomster som är den utmärkande faktorn. En massa andra personer spenderar mycket pengar lättvindigt men har inte samma dåliga inkomster.
Kanske missförstår jag dig. Hamna på minus gör man per definition pga sina utgifter. Det handlar inte primärt om inkomsten.
Sen kan jag tänka mig att personer med mer medel inte är med i Lyxfällan för att de trots allt har fler alternativ.
Man kan definiera det hur man vill men det är inkomsterna (avsaknaden av dem) som särskiljer deltagarna mer än spenderandet. Slösaktiga personer med dålig hushållning är inget unikt. Sådant är vanligare än man kan tro.
Jag skulle rekommendera norska Lyxfällan (Luksusfellen) då den produktionen känns mer hjälpande och seriös. De engagerar sig i fallen över månader om så behövs. Fattar att syftet med tråden/tittandet är en inblick i Sverige, men close enough typ.
Lyxfällan är toppen som samhällsutbildning och ekonomi tips. Den som säger sig vara över förnedrings tv och sedan läser de gamla dagstidningarna vi har här, eller nämner aktuellt och agenda som viktiga för samhället….har bara valt en annan form av underhållning
Intelligens är inte en växande faktor i samhället, kunskap är inte premierat i alla grupper.
Det behövs inte etik och moral för att leva.
Frågades folk på gatan vad ränta är så tror jag 50 % inte alls vet vad ränta och amortering är.
Folk vet lite överlag och det bästa sättet att nå många är med en låg ribba och många gemensamma nämnare.
Det finns ändlöst med exempel. Britney Spears har sålt 200 miljoner skivor. Vad folk känner och tycker om det är mindre värt än budskapets kraft att höras och spridas.
Lyxfällan är bra samhällskunskap för att det tilltalar många. Att kalla det skräp och förnedringstv visar bara att man umgås inte så mycket med vanligt folk som petar i näsan.
Om du med “leva” menar “inte vara död” så har du rätt. På samma sätt som en spindel inte behöver moral. Om du med “leva” menar “att människor som grupp ska kunna interagera framgångsrikt med andra människor och vårt samhälle ska överleva/frodas på en nivå över säg stenåldersmänniskans” så har du fel.
Du har delvis rätt. Vi föder dock inte barn i form av ägg. Men annars är vi djur.
Att enbart leva är inget ovärdigt i sig.
Folk behöver varken läsa eller skriva för att bli bra människor. Vår intelligens kommer troligtvis leda till vår undergång. Inget fel alls i att vara simpel. Är nog bättre för världen om man inte står framför spegeln och grubblar över Nietzsches texter.
Om det vore så bra för utveckling och tillväxt med intelligens så skulle det finnas en massa smarta skalbaggar och intelligenta älgar som tillverkade vapen.
Lyxfällan är bra för att människor överlag är enkla och simpla. Vi skrattar när någon snubblar. Inget fel i det. Behöver inte mer för att lära oss själva genom skratt och skam.
En gång i tiden så var komedi en rolig grej. Nu sitter folk med bekymrade ögonbryn och har ont i själen av skratt och skam.
Intellekt och intelligens känns inte så bra när det leder till allvar och ångest.
Ät med händerna, torka av dig på kläderna. Var en människa. Vi blir lyckligare människor av att det fastnat mat i någons ögonbryn än av att diskutera politiska styrmedel för bostäder.
Jag kanske inbillar mig, men jag vet att jag reagerat på just lyxfällan. I andra program ser man sällan svenskar så frekvent som i lyxfällan. Trots att svenskar statistiskt är underrepresenterade i sammanhanget.
Producenten skulle kanske ses som bigott i fikarummet om han var inkluderande i just det programmet? 
Jämställdhetsutredningar brukar räkna hur många gånger män vs kvinnor, vita vs svarta visas i film, artiklar och tv.
Om man bara kollar snabbt på säsong 36 så är det 10 deltagare varav en verkar komma från något asiatiskt land. Resten heter Sven, Barbro, Emma, Magnus o.s.v
36: 9/10 svenskar
35: 10/10
34: 8/10
33: 10/10
32: 9-10/12
31: 10/11
30: 12/14
så totalt 8 av 77 delagare eller 10% med utländsk bakgrund. Det flesta av dem verkar dessutom välintegrerade. Jag vet inte vilket annat program man hittar en så hög överrepresentation av svenskar med svensk bakgrund.
Kommer tvärtom bara sluta där vi redan är; ‘trilskande’ föräldrar som försöker rädda sina ungar åker ut med huvudet före och får se barnen pissa bort ett decennium på trakasserier och flumundervisning.
Mitt intryck är att trilskande 70-talist-föräldrar 9.9 ggr av 10 vill ha sina barn mer bortskämda och mer flummade med i skolan. Så varför skulle det bli mer av sådant om rektorer slutade fjäska för föräldrar?
Bra poäng med demografin på lyxfällan. Gissar de tänker att de som tittar mest är etniska svenskar och att dessa hellre ser Barbro?
Ditt intryck stämmer säkert. Det har jag faktiskt ingen aning om. Min föreställning är att flummet kommer från Skolverket och lärarutbildningen.
Normal arbetstid är 2000 timmar. Normal undervisning är 1000 timmar per år. Av denna halvtid läggs 30-35% på kärnämnen. Elever “jobbar” alltså ca 15% av normal arbetstid under ett helt decennium. Har man varit på en lektion vet man att första halvan går åt till att lyssna på en stapplande halvt förberedd lärare och andra hälften åt att traggla uppgifter. Så man kan väl halvera de där 15%-en med. Bara upp till hälften behöver ens kärnämnena i yrkeslivet eller för högre utbildning. Så halvera det igen till kanske 3-4% av dagens utbildning.
85-95% är alltså påtvingat slöseri med liv. Raster, slöjd, fritids, idrott, bild, musik m.m. Många (runt 80%) upplever ändå skolan som positiv. De andra dras över samma kam för alla ska bara med. Mitt problem är väl att jag inte varit en av de där 80%-en.
Andra kanske menar något annat med flum, men för mig är det att livet förslösas utan mål. Livet tvingas eleven ur händerna. Vissa menar att elevinflytande är flum och jag att allt som inte går i linje med elevens livsmål är påtvingat slöseri och flum.