Makroekonomi - reell inflation, inflations förväntningar och påverkan på ekonomin och vårt investerande

Denna trådstart kommer som ett sidospår av framförallt:
Jakten på den "ultimata" allvädersportföljen men också
Belåning av Allvädersportfölj hos Avanza och Nordnet

Jag har i princip en portfölj som baseras på ett liknande upplägg som den allvädersportfölj som beskrivs ovan. Men jag har då en marknadstro,som jag låter påverka min portfölj.
Min tro är primärt att vi går mot en period av låg tillväxt. Men när det gäller inflation och hur man anpassar investringar har jag några frågetecken, som synes nedan:

I nuläget består portföljen av ca
21,75% aktier, Fördelas på faktorer: (momentum / tillväxt / småbolag / emerging markets / REIT / Value) REIT lower the portfolio’s volatility and risk / [not a reliable] inflation hedge]
Klimat: (hög tillväxt + låg inflation) / (hög tillväxt + hög inflation)

15,5% realräntor (25% realräntor och commodity)
Klimat: (hög inflation + låg tillväxt) ffa stigande inflation / TIPS, or Treasury Inflation Protected Securities (5% realränteobligationer flyttade till volatilitet)
8,5% commodity,
Klimat: (hög inflation + hög tillväxt) stigande inflation OCH lower the portfolio’s volatility and risk
2,5% gruvbolag,
(låg inflation + låg tillväxt / Metalegenskapen) OCH (hög inflation + låg tillväxt / tillväxtbolag) ÖKAR risk och volatilitet

18,25% volatilitet,
Klimat: (låg tillväxt + tail risk) visst skydd mot recession/depression, - jag har runt 5-10% extra guld /silver istället om jag jämför mot vad jag tolkar @Zino skulle förorda .
23,5% fysiskt guld och silver,
Klimat: (låg tillväxt) / Volatilitet lower the portfolio’s volatility and risk

10% statsräntor. (20% Statsobligationer + 5% Företagsobligationer)
Klimat: (låg inflation + låg tillväxt) (ca 10% statsobligationer flyttade till guld, 5% Företagsobligationer till volatilitet)

Men, och där i är dagens fråga, jag petar och ombalanserar och fixar med den ständigt. Framförallt efter nya insikter. Senast har jag ökat Realräntedelen och Volatilitet. Främst på Aktiers bekostnad, men jag har också sänkt andel ETC guld och silver. Portföljen är på så vis delvis min “lekhink” också. Ständigt på väg mot “perfektion”. Men det som hela tiden också sker är att jag “tror” jag vet bättre än marknaden och vill vikta i riktning mot min övertygelse åt ett eller annat håll. Men jag håller emot, med vetskap om att jag inte har en chans mot alla proffs därute.

Min övertyglese:
Låg tillväxt. Lägre än marknaden prisat in.
Jag är “säker” på att vi går mot en period med låg tillväxt. De stora ekonomierna kommer högst sannolikt gå in i recession.
Riktning: Tillväxten avtar i kommande period. Mer än marknaden redan prisat in.

Hög inflation. Men riktningen vänder nu. Oklart vad marknaden egentligen tror.
Min tes är att vi nått toppen på inflationskurvan, för det vi ser nu är en inflationschock. och den kommer bromsas in genom feds åtgärder m.f / m.m. Dessa drar dessutom ner ekonomin. Vilket bidrar ytterligare till recession. Men jag tror ändå vi landar på en fortsatt hög inflation.
Men detta är inte jag ensam om att “tro” nu. Hur investerar man då?
Riktning: Fortsatt Hög inflation, men svagt vändande neråt igen. Mer ostabilt inflationsläge.

Men, och detta är en intressant fråga som jag inte har svaret på, hur ska man tänka där?
Hur långt efter ligger den tillgängliga datan? och Hur korrekt är inflationssiffrorna? Var finns bristerna i data som intre är uppenbara och jag kan läsa på riksbanken.se? Och alla de proffesionella investerarna lär ju ha bättre data tillgängligt än jag som ställer frågan här :slight_smile: Så man är ju sen på bollen. I bästa fall “tror” jag rätt baserat på bristfällig data.

För jag är starkt övertygad om att så är fallet - Inflationen är / har varit extremt hög i vissa sektorer, el och bränsle etc. Men den har inte fortplantat sig ut och runt ekonomin ännu. Och vi har väl knappast sett slutet på det ännu. Mat och annat kommer i nästa skede som effekt av den inflation som redan rapporterats. Men när kan man tro toppen “syns”?

Vad jag alltså inte är säker på är om den rapporterade inflationen i absoluta tal nu har nått sin topp.

Min tro; Jag tror inte inflationen reellt kommer öka ytterligare nu, utan den kommer vända neråt. (inte vad som rapporteras, utan den faktiska just nu). Men inflationen kommer säkert vara fortsatt hög under en längre period. Definierat som högre än senaste +15 åren. Och det är inte alls omöjligt vi har räntor på runt +7% i 5 år framöver. Det, och högre än så, har vi haft tidigare i historien.

Men det kommer ta ett tag innan det rapporterats klart om den stigande inflationen och det kan komma månader där det rapporteras 10%, och hur sjukt hög den är / har varit fram till nu. Och innan den så att säga rapporteras som stabiliserat läge igen. Men jag “tror” då att den redan nu nått sin extrema top, på låt säga runt 9% utslaget hela svenska ekonomin. Vad siffrorna slutar på ser jag inte som det väsentliga. Jag tror riktning är viktigare än vilken nivå den landat på. I alla fall ur investeringssynpunkt?

Problemet med det scenariot jag tänker mig är alltså att riktningen på inflation i så fall nu och framåt reellt är svagt neråt nu, där ute i ekonomin. dvs att Feds och övrigas inverkan kommer kyla ner ekonomin och inflationen.
Frågeställningen blir: Hur påverkar förväntad riktning på inflationen våra investeringar?

Inflationens orsaker (Tänker och spekulerar vilt och högt här)
Som bakgrund till detta ligger så klart vad man ser är inflationens orsaker. Att Fed med flera i flera år gödslat på med sedelpressarna har så klart haft inverkan. Men det finns andra grundläggande stora problem i de västerländska ekonomierna. Dessa var där innan Covid.
Problem som billiga krediter inte löst bidragit till att dölja. Man har kallat det zombieföretag osv. Men en annan sida är bristande investeringar och R&D. Löneutvecklingen har hållits tillbaka vilken minskat automatisering och utveckling av företag. Det har skapat en situation där företagen inte är (tillräckligt) lönsamma. Vilket gör att investerare inte får den avkastning de förväntar och kräver. Dvs kapital lämnar börsen.

Och när nu logistikkedjorna bröt samman under Covid och Lean inte längre fungerar för varucirkulationen runt jorden blir brister i utbud omvandlat till ett överskott av varor. Varor som nyss var dyrare, blir nu billigare för att ens kunna säljas. Men om pengar tappar värde i inflation, samtidigt som varorna måste bli billigare för att konsumeras blir det snabbt en svår situation. Konsumenterna har inte råd, och producenterna försöker sälja till lägre priser. Går vi in i en recession blir det dessutom arbetslöshet och färre kan konsumera vilket ger billigare varor. Vilket ger lägre vinster. Recession.

Innan balansen återuppstår i marknaden, lär det bli förödande recession.

Var lämnar dessa scenarier oss som investerare?

2 gillningar

Jag är lite nyfiken på vad som får dig att tro att inflationen redan nu är på väg ned?

Notera att vi kommer jämföra oss mot vår “normala” prisnivå i sex månader till ungefär. För att inflationstakten ska börja sjunka redan nu så måste vi alltså i praktiken vara inne i en deflationsperiod där priserna bokstavligen sjunker tillbaka mot de gamle nivåerna. Jag vet inte om det finns några indikationer alls på att så skulle vara fallet?

Om jag skulle gissa så skulle jag gissa att de flesta institutionella aktörerna förväntar sig samma utveckling som Konjunkturinstitutet, dvs. att inflationstakten kommer hålla i sig året ut. Detta eftersom det är först då som vi börjar jämföra oss mot de “onormala” prisnivåerna som vi har haft under de senaste månaderna och därigenom kan få till en helt naturlig nedtrappning i prisförändringen.

Du hittar KIs inflationsprognos på s. 25 här:

Njae, att inflationen skulle vara på väg ner är väl egentligen en definitions fråga om vi pratar om det kortare perspektivet av månader.

Min tro är snarast att inflationen nu stannar på en hög nivå, om låt säga 7% för 2022 i sverige. Men att den toppar upp mot 9, kanske 10% i kommande löpande statistik.
KI antar ju att inflationen 2023 ska vara runt 3,6%. Det tror inte jag. Jag tror vi ligger högre än så även 2023, men bara tills det stabiliserats.

För ja, tittar vi långsiktigt på inflation ser jag inte att vi har en situation där inflation drivs upp på de nivåer vi ser nu av underliggande ekonomiska orsaker. Tvärt om tror jag att inflation på lång sikt kommer återgå till sin trendlinje och vara historiskt sett låg (dvs under 2%).

Jag tror alltså vi reellt nu har (har haft) högre inte ännu helt inprisad inflation, men att samtidigt kommer höjda styrräntor ta ner inflationen i rask takt.

Så jag ser klara motverkande faktorer i spel i ekonomin.

Statistiken ligger ju alltid ett steg efter verkligheten. Så jag tror alltså att vi passerat den inflationschock som det innebär att vi gått från låg inflation under lång tid till extrema nivåer på inflation under första halvan av 2022… Att inflationen skulle stiga mer, och öka och permanent ligga på 9% tror inte jag. Långsiktigt på 2 år sikt eller så tror jag vi är tillbaka på inflationstal som är låga.

Vilka bevis har jag för en sådan tes? Inga som helst, annat än en känsla :joy:
Men hur inflationskurvor ser ut historiskt kan vi ju se på tex:

Chocken upp 2021 och 2022 tror jag drivits på av låga räntor, stora stimulanser med tryckta pengar under flera år och Covid. Men underliggande har inflationen drivits av realekonomiska faktorer och problem i kapitalismen.

Jag tror att inflationschocken bygger på ett antal underliggande reella problem i ekonomin, och det är de jag kort nämnde ovan. Framförallt då att företagen försökt kompensera med prisökningar som nu gett oss inflation. Men marknadsekonomin fungerar ju som ni vet på så vis att konkurens tvingar tillbaka prisökningarna igen.

Men vad som är värre är ju att Fed mf med räntehöjningarna driver ekonomin till recession ännu snabbare.

Så är det kanske recession med stagflation, låg inflation och låg tillväxt som ligger framför oss när nu Fed inte längre trycker pengar utan har vänt på steken och höjer räntor?

Jag tror de problemen kommer kvarstå under överskådlig tid, och därav är frågeställningarna ovan.

I grunden handlar alltså alla frågor om timing. När byter man riktning från att ha trott på ökande inflation (det har jag trott på under lång tid pga tryckpressarna) till att nu åter tro på långsiktig låg inflation igen…?

Och vad gör det för investeringsinriktningen. Är det dags att öka i långa statsobligationer NU. Eller ska man vänta till att Rapporteringen om Inflation toppar ur och investera först om 6 månader?

Varför tror du det? För att inflationen ska fortsätta så måste prisökningarna fortsätta i samma takt som nu, vilket innebär att materialbristen måste bli värre (räcker inte med att den fortsätter vara lika dålig), eller att lönerna börjar jaga inflationen.

Eller ja, ett tag till kan inflationen väl fortsätta om de ökade kostnaderna inte spridit sig ordentligt överallt än.

Så här tror jag:

Inflationen är betydligt högre än vad som förmedlas till oss.

Vi är inte i närheten av att peaka än, kanske om ett halvår till ett år… Jag tror mer på att det är feds balansräkning och alla världens stödpaket till höger å vänster som skapat merparten av inflationen, supply chain problematiken är bara en del av det hela… Alla stater lever över sina tillgångar och då blir konsekvensen att pengar tappar i värde…

Fed kommer höja räntorna i slutet av juli med ytterligare 75 baspunkter men när vi närmar oss mitten på september kommer fed behöva tänka om inför sitt FOMC den 21e, då marknaden har kraschat rejält eftersom större delen av pengarna har flyttat ut från börsen och in i räntor, guld, commodities (och ev lite krypto)

Sverige och EU ligger hopplöst efter och det kommer bli tuffa år framöver, dock kommer vi här i Sverige ha det bland de bättre…

1 gillning

Min poäng är just den, att vi kommer se konsekvenser av de extrema prisökningarna av vissa varor, Energi, Olja och transporter fortplanta sig vidare ut i ekonomin.

Men även övriga varor har blivit dyrare, däribland mat och - ja allt annat. Delvis orelaterat Energi, Olja och transporter.

När inflationen kommer på det viset från flera sektorer samtidigt, så måste det räknas upp i omgångar innan det stabiliseras i ekonomin. Och i detta fall kommer frågan om löneökningar i nästkommande led. Vi har haft historiskt låga löneökningar under lång tid. Men med detta inflationstryck blir det ju en reallönesänkning som köpkraftsmässigt måste kompenseras om inte varor ska stå osålda och i sig generera ytterligare nedgång i ekonomin.

Därav tror jag vi kommer se en acceptans för ökande löner på högre nivåer kommande år. Därigenom får vi inflationstryck från det uppåt även 2023 och kanske lite längre än så.

Men inte så att reallönerna kommer i kapp, utan jag tror det kommer sluta med att företagen får lite högre vinster tillfälligt på lönekostnadens bekostnad av ekonomin.

Men det leder vidare till recession i slutänden det med.

Ah, men om jag fattar dig rätt så gör du ju inte en så väldigt annorlunda analys än KI då, bara att du är lite mer pessimistisk. :slight_smile:

De tror inflationen framför allt drivits av en utbudschock och att lönerna inte kommer kompenseras nämnvärt. Om det stämmer så kommer inflationstakten börja normaliseras mot slutet av året och folket får helt enkelt lära sig leva på falukorv och mos antingen tills utbudet återställs eller tills vi lyckas jobba ikapp den förhöjda prisnivån.

Om det skulle ta längre tid för prisinflationen att slå igenom fullt ut och lönerna börja anpassas därefter så blir allt lite mer utdraget och osäkert bara (kanske framför allt eftersom Riksbanken då eventuellt också skulle behöva ta fram släggan i stället för att bara nöja sig med skruvmejseln).

1 gillning

Mitt kanske felaktiga intryck är att amerikanarna har pumpat in betydligt mer pengar i ekonomin än vad vi gjort i Europa och Sverige. Finns det några vettiga siffror på var vi står där ungefär? Typ en uppblåsningsbarometer av något slag?

1 gillning

Nu svarar jag mig själv men jag hittade den här roliga quantitative easing-spåraren:

När det gäller stödköp så verkar ECB ligga överlägset först med en balansräkning på 63% av GDP, följt av Fed på 37% av GDP, och med Riksbanken på 26% av GDP.

När det gäller statens allmänna belåning så verkar USA ligga överlägset först med en statsskuld på 131% av GDP, följt av EU på 96% av GDP, och med Sverige på 40% av GDP.

Om man skulle göra en enkel bubbelbarometer baserat på de siffrorna så skulle alltså USA och EU ligga ungefär lika pyrt till, medan Sverige ändå ser ganska bra ut.

Fast kraschar EU eller USA så ryker ju så klart även Sverige, så det kanske inte är så stor tröst…

1 gillning

ECB har tagit i ända från tårna, något som det knappt pratas om utan de flesta blickar riktas mot fed… Det finns en anledning att det kommer bli tufft i Europa, ju längre söderut ju sämre (skulle jag generaliserande gissa)

Är det någon som har siffror på den totala skuldsättningen (stat + privat) för Sverige, EU-genomsnittet och USA? Hittar inte på studs men har för mig att svenska hushåll är mer belånade än många andra i EU.

Om så är fallet kommer antagligen en kris få ett annorlunda förlopp i Sverige, än i ett land med hög statsskuld men låga hushållsskulder.

Kina är världens näst största ekonomi, och en av få som ökar stimulanser och sänker räntan efter nästan 2 års bear market. Korrelationen mot US/global är extremt låg. Köp Kina.

Sverige har definitivt lagt över allt från stat till regioner, kommun, företag och hushåll. Genomgående tema i sosseriet tyvärr. Så visst ser statsfinanserna bra ut. För ett par år sen uppgick privata skulder till 10 000 miljarder (företag inkluderat). Är garanterat högre nu.

Och är en planekonomi utan insyn.

1 gillning

Ja, enligt noterna på den där sidan så handlar ECBs ovilja om att sälja av sitt innehav framför allt om att de fruktar att det skulle krascha södern direkt. En cynisk tolkning är ju att man i stället för att omfördela resurser från nord till syd (vilket inte brukar vara så populärt) helt enkelt har låtit ECB lösa biffen genom att trolla fram pengar från ingenting.

Sveriges hushållsskulder uppgår till 95% av GDP, medan motsvarande siffra för USA är 79% och för Eurozonen 61%. Vi ligger alltså något sämre till där, men inte så pass mycket sämre att det skulle väga upp för skillnaden i statsskulden. Se nedan för grafer.

Kanske ligger dock den svenska offentliga skuldsättningen ännu sämre till när vi kommer ner till lokal nivå, som antytts av @het ovan. Jag har inga siffror på det, men mitt intryck är att de amerikanska delstaterna är precis lika slösaktiga som kongressen, så jag skulle nog gissa att USA ligger i topp även på lokal nivå.

Sverige:

USA:

Eurozonen:

Vad många missar här är också att svenska hushåll har relativt hög skuldsättning i förhållande till deras nettoinkomster. Vi ligger t.ex. på ca 200% medan amerikanska hushåll “bara” ligger på ca 100%. Det ger bl.a. Riksbanken betydligt mindre svängrum att fippla med räntan än Fed. Se nedan.

Japp, staten har viss ekonomisk kontroll på samma sätt som i Sverige och USA tex. Inga större skillnader.

Det intressanta är vad exempelvis BIS (centralbankers samarbetesforum) säger,

The most pressing monetary policy task is to restore low and stable inflation, while limiting as far as possible the cost to economic activity and preserving financial stability. Over the medium run, there is a need to sustainably rebuild monetary and fiscal buffers. Governments should reignite supply side growth drivers.

The perspective underscores the importance of
navigating the transitions and the associated difficulties. Transitioning back from a
high-inflation regime can be very costly once it becomes entrenched. All this puts a
premium on a timely and firm response. Central banks fully understand that the
long-term benefits far outweigh any short-term costs. And that credibility is too
precious an asset to be put at risk.

Små intressant bild från samma artikel gällande om vad som sker beroende på hur bra centralbankerna lyckas,

Länk, Annual Economic Report 2022

1 gillning

Enligt Shadowstats så är det som du säger:

shadowstats_inflation

1 gillning