Visst, om du 2023 låg topp 1 procent hade du en lön på 115K/mån eller mer. Det ger ungefär 70K netto per månad.
Om din sambo/make/maka tjänar lika mycket har ni per år ungefär 1,7MSEK/år netto. Med två barn kommer KALP att säga att ni behöver ca 600K till annat än boende.
1,1/0,06/0,85=21,569
Ni kan då med 85% belåning köpa en villa för runt 22MSEK, om vi inte räknar med amorteringskravet.
Det får man väl ändå en OK villa för i ett lite ”finare” område?
Jag skulle dock aldrig komma på tanken att låna så mycket, men det är en annan historia.
Problemet är att vi (inte helt klart vilka vi är) har k Sverige skapat en hysterisk lånekultur där praxis är att lånen aldrig skall betalas tillbaka.
När man avskaffade fastighetsskatten på 1 % av värdet varje år hade vi en mycket bra broms (som visserligen var dålig på många andra sätt).
Allt man hade behövt göra innan detta skenade var att kräva att alla lån skall betalas tillbaka på 30 år utan möjlighet till förlängning annat än i undantagsfall. Då hade vi haft en mycket lugnare prisutveckling under lågränteperioden 2008-2022.
Haha, jag menar att det är rimligt att priserna på boende generellt borde vara mycket lägre över hela landet om vi hade reglerat lånemarknaden i anslutning till att fastighetsskatten avskaffades som i slutet av 00-talet kanske var den viktigaste bromsen för prisutvecklingen.
Jag sitter inte på den statistiken, men inte helt osannolikt är det många även i Djursholm som sitter på helt galna lånesummor.
Vilket bara är onödig risk.
Hade varit bättre om de med högst lön kunnat köpa samma villa i D-holm med lägre eller ingen belåning.
Absolut rätt. Bostadskarriär är det viktigaste i Stockholm. Har flera kompisar som är ngr år äldre än mig kortare utbildning och tjänar rejält mindre MEN de klev in på bostadsmarknaden i STHLM 12år före mig och tokförköpte sig. Och det har gått jättebra för dem. De har tjänat många miljoner mer än jag. Deras värdeökning och det de tjänat på sina lägenheter kommer vi aldrig ikapp. Vi får bo utanför stan i ett lite billigare närområde och vara nöjda.
Låter väldigt kommunistiskt av dig. Finns det mer variabler vi borde ta hänsyn till när folk köper fastigheter enligt dig? Jag tycker att lön och kapitalinkomst är lite för få variabler. Imo.
Instämmer, men med en liten brasklapp och en utvikning:
Lånen betalas oftast åter när man lämnar bolånekarusellen, till hyres (ev äldreboende) eller kanske till träfrack 6 fot under mark.
Om man då aldrig amorterar så bygger återbetalningen till viss (största?) delen på en nominell prisökning under ägandetiden av en eller en serie av, på varandra följande, ägda bostäder.
Merparten av köpeskillingen som får någon att avträda sin ägda bostad kommer från lån som köparen tecknar. Hade alla bostäder köpts kontant/lånefritt tror jag att vi näppeligen haft en sådan här uppgång.
Det är därför jag kallar det för en bolånepyramid, vilket till exempel @Quantifierad menar är att fara med osanning och floskler
Jag tycker det är rimligt att lån betalas tillbaka.
Det finns ingen samhällsnytta med att stora delar av befolkningen skall ta stora risker för att bo.
Med ditt resonemang är alla som inte är anarkister kommunister - som tycker att allt blir bättre om alla alltid i alla situationer får göra hur de vill utan någon som helst inblandning från samhället.
Det där tror jag är en tankevurpa. Om man inte kunde ta lån skulle de med högst lön inte ha någon chans att köpa de riktigt dyra villorna alls, i alla fall inte förrän efter 20+ år med hög lön. Utan möjlighet till lån blir tillgång till eget kapital allt, och oavsett hur hög lön du har kommer du som ung utan rika föräldrar/släkt/ärvda pengar aldrig kunna konkurrera på en bostadsmarknad helt definierad av tillgång till kapital.
Precis, i praktiken blir systemet lite av greater fool-teorin - för att lånen skall kunna betalas måste någon annan ta ännu större lån för att kompensera. Vilket då innebär att lånen inte betalas tillbaka - man flyttar bara lånet till nästa generation.
Nör detta ökar snabbare än lönerna får vi lägga mer och mer av disponibel inkomst på detta - och ju mindre marginal vi har desto känsligare blir vi som grupp för räntesvängningat.
Jag har väldigt svårt att se samhällsnyttan med detta.
Bäst hade väl varit att alla fritt bara kunde välja sitt drömboende och få det?
Det jag menar är att oavsett hur du vänder och vrider, så genom att begränsa tillgången till lån, så kommer värdet mellan inkomst - förmögenhet, och i förlängningen balansen humankapital - förmögenhet, att förskjutas till förmån för förmögenhet. Detsamma gäller för fördyring av lån, t ex genom avskaffande av ränteavdrag. Man kan ifrågasätta om prisuppgången på bostäder är rimlig, eller bra, eller samhällsnyttig eller whatever, men det förändrar inte faktum att man inte på konstgjord väg kommer kunna sänka kostnaden för en eftertraktad resurs lägre än vad efterfrågan värdesätter den till, man kan möjligen bara förskjuta tillgången.
Hur räknar tyskarna med skatter/arbetsgivaravgifter och liknande? När vi säger 53k/mån så menar vi ju egentligen ungefär 70k/mån, eftersom 53 är efter arbetsgivaravgift dragits.
Samhällsskadorna är lättare att se. Utöver det du nämner så skapar det enorma ekonomiska klyftor som växer per generation, det separerar också samhället genom allt mer utsatta områden och allt mer “gated community” liknande områden. Utöver det så skapar det en ungdomsgeneration som blir allt mer uppgiven om sina framtidsutsikter.
För min del hade behovet av stöd från päronen för att kunna köpa villa i 35/40-årsåldern sänkt mitt självförtroende för lång tid framöver
